TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 22 maj 2012

Mål T‑317/11 P

Ioannis Vakalis

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Överföring av nationella pensionsrättigheter – Beräkning av antalet pensionsgrundande tjänsteår – Allmänna genomförandebestämmelser – Motiveringsskyldighet – Den kontradiktoriska principen – Likabehandlingsprincipen”

Saken:      Överklagande av den dom som personaldomstolen (första avdelningen) meddelade den 13 april 2011 i mål F-38/10, Vakalis mot kommissionen, med yrkande att nämnda dom ska upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Ioannis Vakalis ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Domsmotivering – Räckvidd – Skyldighet att ta ställning till varje påstått åsidosättande av rättigheter

(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

2.      Tjänsteman – Talan – Invändning om rättsstridighet – Tillsättningsmyndigheten saknar befogenhet att bedöma bestämmelsers lagenlighet – Följder

(Artikel 263 andra stycket FEUF och artikel 277 FEUF)

3.      Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Åsidosättande – Begrepp

1.      Även om personaldomstolens skyldighet att motivera sina avgöranden inte innebär att den i detalj måste bemöta varje argument som parterna åberopar, särskilt om argumenten inte är tillräckligt klara och precisa och inte stöds av tillräckligt utförlig bevisning, innefattar den likväl ett krav på att personaldomstolen åtminstone undersöker alla påstådda rättsöverträdelser.

(se punkt 45)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 19 november 2009, Michail mot kommissionen, T‑50/08 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑127 och II‑B‑1‑775, punkt 42, och där angiven rättspraxis

2.      Tillsättningsmyndigheten saknar befogenhet att bedöma lagenligheten av bestämmelser som den ska tillämpa. De skäl som tillsättningsmyndigheten har angett under det administrativa förfarandet för att bemöta ett påstående om att sådana bestämmelser inte är lagenliga är inte avgörande för vilka skäl avseende rättsstridighet som en sökande får åberopa inom ramen för en invändning om rättsstridighet som framställs i ett mål vid unionsdomstolen, eftersom dessa skäl utgörs av dem som anges i artikel 263 andra stycket FEUF, vilket följer av artikel 277 FEUF. Tillsättningsmyndighetens skäl påverkar inte heller unionsdomstolens bedömning av nämnda bestämmelsers lagenlighet.

(se punkt 62)

3.      När unionslagstiftaren inför bestämmelser om överföring till unionssystemet av pensionsrättigheter som tjänstemän förvärvat i ett nationellt system, är denne skyldig att iaktta likabehandlingsprincipen. Denna princip är en allmän princip i unionsrätten och innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. I det avseendet gäller att en förutsättning för att likabehandlingsprincipen ska anses ha åsidosatts genom åtskillnad i behandlingen är att de aktuella situationerna är jämförbara med hänsyn till samtliga omständigheter som kännetecknar dem, däribland särskilt föremålet för och syftet med den unionsrättsakt som medför den aktuella åtskillnaden samt principerna och målsättningarna för det område rättsakten härrör från. Av detta kan man dra slutsatsen att det även ska tas hänsyn till samtliga omständigheter som kännetecknar dessa situationer vid prövningen av huruvida olika situationer har behandlats lika. Härtill kommer att det krävs att vissa personer missgynnas i förhållande till andra för att den berörda institutionen ska kunna kritiseras för att ha åsidosatt likabehandlingsprincipen.

(se punkterna 76, 77, 79 och 80)

Hänvisning till domstolen: 16 december 2008, C‑127/07, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl., REG 2008, s. I‑9895, punkterna 23, 25, 26 och 39, och där angiven rättspraxis