Mål T-154/10

Republiken Frankrike

mot

Europeiska kommissionen

ˮStatligt stöd – Stöd som påstås ha genomförts av Frankrike i form av en underförstådd och obegränsad garanti till förmån för La Poste till följd av dess ställning som offentligt affärsverk – Beslut som förklarar stödet oförenligt med den inre marknaden – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Bevisbörda avseende förekomsten av ett statligt stöd – Fördel”

Sammanfattning –Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 20 september 2012

1.      Talan om ogiltigförklaring – Talan som väcks av medlemsstaterna – Talan mot kommissionens beslut att förklara ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden – Berättigat intresse av att få saken prövad måste inte styrkas för att talan ska tas upp till sakprövning

(Artikel 263 FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Beslut av kommissionen i vilket det fastställs att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Medlemsstaten har upphävt den åtgärd som definieras som befintligt stöd i kommissionens beslut flera månader innan beslutet antogs – Saknar betydelse

(Artikel 263 FEUF)

3.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 och 48.2)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Rättslig karaktär – Tolkning mot bakgrund av objektiva omständigheter – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 107.1 FEUF)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Bedömning av lagenligheten mot bakgrund av de uppgifter som fanns tillgängliga när beslutet antogs

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Domstolsprövning – Fri bedömning av faktiska omständigheter och bevisning

7.      Nationell rätt – Fransk rätt – Obegränsad statlig garanti för de offentliga affärsverkens skulder

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som beviljats i form av en garanti – Hänvisning till kreditvärderingsinstitutets värdering i syfte att fastställa en ekonomisk fördel

(Artikel 107.1 FEUF)

9.      Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Nödvändigheten av att säkerställa att de upplysningar den förfogar över är tillräckliga för att fastställa förekomsten av en fördel som utgör statligt stöd

1.      Se domen.

(se punkterna 36 och 37)

2.      Ett beslut varigenom kommissionen slår fast förekomsten av statligt stöd till förmån för ett företag i form av en obegränsad garanti, och förklarar det oförenligt med den inre marknaden har nödvändigtvis bindande rättsverkningar och utgör således en rättsakt mot vilken talan kan väckas i enlighet med artikel 263 FEUF.

Även om en medlemsstat har ansett det nödvändigt, utan några påtryckningar från kommissionen, att upphäva den åtgärd som definieras som befintligt stöd i kommissionens beslut flera månader innan beslutet antogs påverkas inte den omständigheten att medlemsstaten har en rättslig skyldighet att genomföra det angripna beslutet. Den omständigheten att kommissionens intressen och medlemsstatens intressen kan ha sammanfallit vid genomförandet av det angripna beslutet kan inte hindra medlemsstaten att väcka talan om ogiltigförklaring av detta beslut. Ett sådant hinder, som innebär att medlemsstaterna förfördelas beroende på om de har eller inte har hittat ett eget intresse för att rätta sig efter ett kommissionsbeslut, skulle i allra högsta grad vara subjektivt. Prövningen av frågan huruvida en viss rättsakt kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, genom att den får eller är avsedd att få bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, ska vila på en objektiv bedömning av rättsaktens innehåll.

(se punkterna 38 och 40)

3.      Se domen.

(se punkterna 54–56)

4.      Se domen.

(se punkt 58)

5.      Se domen.

(se punkt 59)

6.      Se domen.

(se punkt 65)

7.      Se domen.

(se punkterna 66, 76, 78, 83, 84, 87, 90, 91, 94, 96 och 98)

8.      Allmänt sett uppkommer det en fördel för den som åtnjuter en garanti på villkor som inte motsvarar marknadsvillkoren, såsom en obegränsad garanti som beviljas utan vederlag, på så vis att garantin förbättrar mottagarens ekonomiska ställning genom minskade kostnader som normalt sett belastar budgeten. Begreppet stöd är mer allmänt än begreppet subvention, eftersom det inte enbart omfattar sådana konkreta förmåner som subventioner utan även statliga ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som därigenom, utan att det är fråga om subventioner i strikt bemärkelse, är av samma beskaffenhet och har identiska effekter. Vid bedömningen av om en statlig åtgärd utgör ett stöd, måste det således avgöras huruvida stödmottagaren får ekonomiska fördelar som den inte skulle ha erhållit under normala marknadsvillkor.

En obegränsad garanti gör det möjligt för mottagaren att bland annat få förmånligare finansieringsvillkor än de som skulle ha gällt vid en bedömning enbart utifrån mottagarens egna meriter, och gör det således möjligt att minska trycket på budgeten. För att slå fast att ett offentligt affärsverk har åtnjutit förmånligare finansieringsvillkor, och följaktligen en ekonomisk fördel, kan kommissionen hänvisa till kreditvärderingsinstitutens ståndpunkter och närmare bestämt till de viktigaste av dem. Eftersom det står klart att marknaden beaktar viktiga kreditvärderingsinstituts värdering för att utvärdera vilken finansiering som ett visst företag ska beviljas, kan en värdering från dessa institut som är bättre än den som skulle ha getts om det saknades en garanti nämligen skapa en fördel för det offentliga affärsverket, som den inte skulle ha erhållit under normala marknadsvillkor.

(se punkterna 106–109)

9.      Kommissionen kan inte förutsätta att ett företag har gynnats av en förmån som utgör ett statligt stöd genom att enbart grunda sig på en negativ presumtion om att det saknas uppgifter på grundval av vilka en motsatt slutsats kan dras, när det inte finns andra uppgifter med stöd av vilka förekomsten av en sådan fördel kan fastställas. Ur denna synvinkel är kommissionen åtminstone skyldig att säkerställa att de upplysningar som den förfogar över, även om de är osammanhängande och ofullständiga, utgör en tillräcklig grund till stöd för slutsatsen att ett företag har gynnats av en fördel som utgör ett statligt stöd.

I detta hänseende är den bevisning som kommissionen ska lägga fram i stor utsträckning beroende av den statliga åtgärd som avses. Vad i synnerhet avser bevisningen avseende att det finns en underförstådd statlig garanti, kan den härledas från en rad samstämmiga omständigheter som har en viss grad av trovärdighet och konsekvens, tagna bland annat från tolkningen av relevanta nationella bestämmelser och i synnerhet härledas från de rättsliga följder som mottagarföretagets rättsliga ställning medför. För att visa att en stat har beviljat en underförstådd ekonomisk garanti, som per definition inte uttryckligen föreskrivs i nationell lagstiftning, till förmån för företag med särskild ställning, kan skrivelser och tolkningscirkulär betecknas som relevanta.

Vad avser frågan om att visa de verkliga effekterna av den omtvistade åtgärden, framgår det av rättspraxis att kommissionen inte behöver visa detta beträffande redan beviljat stöd. Det saknas därvid anledning att särskilja ett befintligt stöd från ett olagligt sådant. För övrigt kan det presumeras att fördelen med en statlig garanti får en verklig effekt. En sådan garanti gör det möjligt för låntagaren att få lägre räntesatser eller ställa en mindre säkerhet. Även en beviljad fördel som innebär en potentiell ytterligare börda för staten kan anses utgöra ett statligt stöd. Detta är oftast fallet med garantier som vanligen är knutna till lån eller en annan finansiell förpliktelse som en låntagare avtalar med en långivare.

(se punkterna 119, 120, 123 och 124)