Mål T‑221/10

Iberdrola, SA

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Stödordningar vilka tillåter avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag – Beslut i vilket stödordningarna förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden men enligt vilket stödet inte ska återbetalas – Rättsakt som medför genomförandeåtgärder – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor – Talan väckt av ett företag som beviljats ett individuellt stöd enligt denna stödordning men som inte omfattas av återbetalningsskyldigheten – Företag som inte har haft ställning som förhandlingspart under förfarandet som föranlett antagandet av beslutet – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Skillnad mellan villkoret personligen berörd och berättigat intresse av att få saken prövad

3.      Unionsrätten – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Tribunalen avvisar en talan om ogiltigförklaring av ett beslut avseende statligt stöd – Möjligheten att föreslå för en nationell domstol att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Begrepp – Kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor, i vilket anges att det föreligger nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet – Omfattas inte

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

1.      Ett företag kan i princip inte väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor om det enbart berörs av detta beslut på grund av att det är verksamt inom sektorn i fråga och eventuellt kan erhålla stöd enligt nämnda stödordning. Med avseende på företaget framstår nämligen ett sådant beslut som en åtgärd med allmän giltighet som är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets. När företaget inte enbart berörs av det ifrågavarande beslutet i egenskap av företag inom den berörda sektorn som eventuellt kan komma i fråga för stödordningen, utan även i egenskap av förmånstagare som verkligen, i enlighet med denna stödordning, har beviljats ett individuellt stöd, vilket kommissionen har beslutat ska återbetalas, ska bolaget emellertid anses personligen berört av beslutet, och dess talan mot detsamma kan därmed tas upp till sakprövning.

Ett företag kan visserligen vara personligen berört på grund av sitt aktiva deltagande i det förfarande som föranlett antagandet av den angripna rättsakten, när företaget hade en tydligt avgränsad ställning som förhandlingspart, vilken hade ett nära samband med själva föremålet för beslutet, varigenom företaget försattes i en faktisk situation som särskiljde den från alla andra personer. I de fall när företaget emellertid endast yttrat sig, i likhet med andra berörda parter, och tillsammans med dessa parter har deltagit i ett möte är dessa omständigheter inte sådana att de kan anses visa att företaget hade ställning som förhandlingspart, på grundval av vilken det skulle kunna anses vara personligen berört.

(se punkterna 25, 26, 34 och 35)

2.      Även om det kan konstateras att det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad på grund av händelser vid en nationell domstol som inträffat efter det att talan väckts vid unionsdomstolen, ska villkoret avseende huruvida en fysisk eller juridisk person är personligen berörd bedömas vid tidpunkten då talan väcks och bero endast på det angripna beslutet. En person som berörs personligen av ett beslut i vilket ett stöd förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och som medför återkrav av detta förblir personligen berörd även om det därefter visar sig att någon återbetalningsskyldighet inte åläggs denna.

(se punkt 40)

3.      Unionen är en rättslig union vars institutioner är underkastade kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med fördraget och de allmänna rättsprinciperna, till vilka även de grundläggande rättigheterna hör. Enskilda ska således ha tillgång till ett effektivt domstolsskydd för sina på unionsrätten grundade rättigheter.

Även om tribunalen avvisar en talan om ogiltigförklaring som ett företag har väckt mot kommissionens beslut i vilket en stödordning förklaras vara oförenlig med den gemensamma marknaden samtidigt som stöden inte återkrävs, föreligger inget hinder för att företaget föreslår att en nationell domstol, inom ramen för mål som anhängiggjorts vid en sådan domstol, hänskjuter en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF avseende giltigheten av kommissionens beslut, för såvitt det innebär att den omtvistade stödordningen förklaras vara oförenlig med den gemensamma marknaden. I en sådan situation nekas inte företaget rätten till effektivt domstolsskydd.

(se punkt 43)

4.      Ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor i vilket anges att det föreligger nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet, vilka kan bestridas vid nationell domstol, kan inte anses vara en rättsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

(se punkterna 45–47)