Mål T‑398/10

(publicering i utdrag)

Fapricela – Indústria de Trefilaria, SA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – Samarbete under det administrativa förfarandet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juli 2015

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Precisionsnivå som krävs för den bevisning som kommissionen lägger till grund för sin bedömning – En rad indicier – Domstolsprövning – Räckvidd – Tribunalen anser att det föreligger tvivel avseende beslutet – Iakttagande av principen om oskuldspresumtion

(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48, rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Skriftlig bevisning – Bedömning av en handlings bevisvärde – Kriterier – Handling som upprättats i omedelbar anslutning till de faktiska omständigheterna eller av eller av en person som direkt har bevittnat dessa omständigheter – Uttalanden som går emot den som av avgett dem – Högt bevisvärde

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Bedömning av motiveringsskyldigheten med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet – Krav på att ange samtliga faktiska och rättsliga omständigheter – Föreligger inte

(Artikel 296 FEUF)

4.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Företag som kan klandras för överträdelsen bestående i att ha deltagit i en övergripande överenskommelse – Kriterier – Ett enda mål och en samlad plan – Avsaknad av kännedom om kartellens samtliga beståndsdelar – Följder

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

5.      Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som gör det möjligt att, då företaget inte tagit avstånd från fattade beslut, slå fast att företaget deltagit i den efterföljande konkurrensbegränsande samverkan – Öppet avståndstagande – Bedömning

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)

6.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Deltagande som påstås ha ägt rum efter påtryckningar – Omständighet som inte utgör något försvar för ett företag som inte har utnyttjat möjligheten att göra anmälan hos behöriga myndigheter

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)

7.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Nya grunder – Begrepp – Argument som har direkt samband med en grund som angetts i ansökan – Omfattas inte

(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 48.2)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier – Kommissionens utrymme för eget skön – Gränser – Iakttagande av proportionalitetsprincipen och principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 13 och 19‒23)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna – Fastställande av försäljningsvärdet – Beaktande av enbart det försäljningsvärde som realiserats i direkt eller indirekt samband med överträdelsen i det berörda geografiska området – Företagets omsättning – Saknar betydelse

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna – Överträdelsens allvar – – Fastställande av procentsatsen på grund av överträdelsen allvar i förhållande till de olika kategorier av företag som gjort sig skyldiga till en enda överträdelse – Minskad skillnad mellan de procentsatser som tillämpas på de företag som gjort sig skyldiga till överträdelsen – Iakttagande av principen om likabehandling – Bedömning

(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

11.    Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade prövningsrätt – Verkan – Riktlinjerna för beräkning av böter ska följas – Omfattas inte – Omständighet som ska beaktas

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 261 FEUF; EES-avtalet, artikel 53.1; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.3 och 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

1.      Se domen.

(se punkterna 86‒89, 91‒93 och 124)

2.      Se domen.

(se punkterna 88 och 90)

3.      Se domen.

(se punkterna 94 och 213)

4.      Överenskommelser på konkurrensområdet kan endast anses utgöra beståndsdelar i ett enda, konkurrensbegränsande avtal om det är styrkt att de ingår i en övergripande plan med ett gemensamt mål. Endast om företaget, när det deltog i dessa överenskommelser, visste eller borde ha vetat att det därmed kom att delta i det enda avtalet kan företagets delaktighet i de ifrågavarande överenskommelserna anses vara ett uttryck för att det anslöt sig till sagda avtal.

Om däremot ett företag har deltagit direkt i ett eller flera av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, men det inte har styrkts att företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade, och att det hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte, eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, har kommissionen endast rätt att hålla företaget ansvarigt för de beteenden som det direkt deltagit i och för de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra kartelldeltagare med samma syften som det aktuella företaget och som det styrkts att företaget kände till eller rimligen kunnat förutse och vars risker det varit berett att godta. Detta innebär emellertid inte att detta företag undgår sitt ansvar för de beteenden som det visats att det har deltagit i eller som det faktiskt kan hållas ansvarigt för. Detta innebär emellertid inte att detta företag undgår sitt ansvar för de beteenden som det visats att det har deltagit i eller som det faktiskt kan hållas ansvarigt för. Att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan eller att det har spelat en mindre roll vid sitt deltagande saknar nämligen betydelse vid påvisandet av att det har begått en överträdelse. Dessa förhållanden ska endast beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av böterna.

Det är emellertid endast möjligt att på detta sätt dela upp ett kommissionsbeslut i vilket en kartell kvalificeras som en enda, fortlöpande överträdelse, om, för det första, nämnda företag under det administrativa förfarandet getts möjlighet att inse att det även lades vart och ett av de beteenden som utgjorde denna överträdelse till last, och således kunde försvara sig mot dessa påståenden, och, för det andra, att det aktuella beslutet är tillräckligt tydligt i detta hänseende. 138 När de villkor som anges ovan är uppfyllda gäller således följande: Om unionsdomstolen finner att kommissionen inte har styrkt att ett företag, under den tid det deltog i de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, kan unionsdomstolen enbart dra slutsatsen att detta företag inte kan hållas ansvarigt för de andra beteendena, och därmed inte för den enda, fortlöpande överträdelsen i dess helhet, och att det angripna beslutet ska anses vara ogrundat på just denna punkt.

(se punkterna 133 och 135‒138)

5.      Se domen.

(se punkterna 146, 209 och 282)

6.      Se domen.

(se punkt 206)

7.      Se domen.

(se punkterna 220 och 221)

8.      På konkurrensområdet ska, när bötesbeloppet fastställs, hänsyn tas till alla de omständigheter som kan påverka bedömningen av hur allvarliga överträdelserna har varit såsom bland annat de enskilda företagens roll i överträdelsen och den risk som överträdelser av detta slag innebär för genomförandet av unionens mål. När flera företag har deltagit i en överträdelse, ska det för vart och ett av företagen prövas hur allvarlig den enskilda överträdelsen var.

Omständigheten att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en överträdelse eller att det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter där det deltagit i överträdelsen skall beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var, och i förekommande fall när bötesbeloppet fastställs.

Vid beräkningen av böterna för de företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan, ligger det således i sakens natur att de berörda företagen behandlas olika när kommissionen utövar sina befogenheter på området. Kommissionen ska nämligen, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, individualisera sanktionsåtgärden med avseende på de berörda företagens agerande och beskaffenhet i syfte att i varje enskilt fall säkerställa unionens konkurrensreglers fulla verkan.

Proportionalitetsprincipen innebär dessutom att institutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas. Vid beräkningen av böterna skall överträdelsens allvar bedömas utifrån ett stort antal kriterier och ingen av dessa bedömningskriterier får tillmätas oproportionerligt stor betydelse i förhållande till de övriga. Proportionalitetsprincipen innebär i det sammanhanget att kommissionen är skyldig att fastställa böterna i proportion till de faktorer som skall beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar och att den då skall tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat.

(se punkterna 254‒257)

9.      Se domen.

(se punkt 267)

10.    Se domen.

(se punkterna 291, 294 och 296‒300)

11.    Den obegränsade behörighet som unionsdomstolen, med tillämpning av artikel 261 FEUF, har getts i artikel 31 i förordning nr 1/2003 innebär att tribunalen inte bara är behörig att pröva påföljdens lagenlighet, varvid den endast kan ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den ifrågasatta rättsakten, utan även att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Unionsdomstolen kan följaktligen ändra den omtvistade rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter när denna fråga har väckts.

Enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska, när bötesbeloppet fastställs, hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Vid fastställandet av grundbeloppet för böterna ska det beaktas hur länge överträdelsen pågått och alla omständigheter som kan påverka bedömningen av överträdelsens allvar, såsom de enskilda företagens beteende och roll vid genomförandet av kartellen, den vinst företagen kunnat göra genom de konkurrensbegränsande förfarandena, deras storlek och värdet på de aktuella varorna samt den risk som överträdelser av detta slag innebär för genomförandet av unionens mål. Sådana objektiva omständigheter som innehållet i och varaktigheten av de konkurrensbegränsande beteendena, deras antal och deras intensitet, den berörda marknadens omfattning och den skada som samhällsekonomin har lidit ska beaktas. Vid bedömningen ska även de ansvariga företagens relativa storlek och marknadsandel beaktas, liksom en eventuell upprepning.

Vidare är unionsdomstolens fastställande av böter inte en exakt räkneoperation. I konkurrensmål är unionsdomstolen inte heller bunden av vare sig kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer när den gör en prövning med stöd av sin obegränsade behörighet, utan tribunalen ska göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet.

(se punkterna 420‒425)