Talan väckt den 30 september 2013 – Italien mot kommissionen
(Mål T-527/13)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Republiken Italien (ombud: S. Fiorentino och P. Grasso, avvocati dello Stato, samt G. Palmieri)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
i första hand, ogiltigförklara kommissionens beslut nr C (2013) 4046 final av den 17 juli 2013, delgivet den 18 juli 2013, avseende statligt stöd SA.33726 (11/C) (ex SA.33726 (11/NN)) beviljat av Italien (uppskov med mjölkavgiften i Italien),
i andra hand, ogiltigförklara ovannämnda beslut i den del (artikel 2 b, c, e och d) återkravsskyldigheten utsträcks till stöd som omfattas av rådets beslut nr 2003/530/EG, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Den italienska regeringen har väckt talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut nr C (2013) 4046 final av den 17 juli 2013, delgivet den 18 juli 2013, avseende statligt stöd SA.33726 (11/C) (ex SA.33726 (11/NN)) beviljat av Italien (uppskov med mjölkavgiften i Italien).
I detta beslut slog Europeiska kommissionen fast
att uppskovet med betalning av de mjölkavgifter som förföll till betalning den 31 december 2010, vilket meddelades i Italien i december 2010, utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, bland annat med beaktande av villkoren för dess tillämpning,
att åsidosättandet av de villkor som föreskrivits i rådets beslut 2003/530/EG genom ovannämnda uppskov utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, och
att Italien, från de operatörer som fått uppskov med betalningen av mjölkavgifterna, ska återkräva det stöd som enligt vad som ovan nämnts är oförenligt med den inre marknaden, jämte ränta.
Sökanden anför två grunder till stöd för sin talan.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 3.7 i kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (EUT L 337, s. 35).
Kommissionen har i det angripna beslutet tillämpat dessa bestämmelser på grundval av det felaktiga antagandet att det befintliga stödet, vilket godkänts i rådets beslut nr 2003/530/EG av den 16 juli 2003, utgör det maximala stöd som kan beviljas mjölkproducenterna, med den följden att allt ytterligare stöd – även om det är fråga om stöd av mindre betydelse (och även om det är fråga om ett helt obetydligt belopp) – leder till att det, genom kumuleringseffekten, i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure) blir fråga om en stödnivå som överstiger den godkända.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 3.2 i ovannämnda förordning (EG) nr 1535/2007, av artikel 1 c i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1) och av artikel 4.1 i förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, s. 1) samt bristande motivering.
Kommissionen har i det angripna beslutet tillämpat ovannämnda artikel 3.2 – vilken avser kumulering av stöd som vart och ett för sig utgör stöd av mindre betydelse – i ett fall där stödet av mindre betydelse skulle läggas till ett befintligt stöd. Kommissionen har även gjort fel genom att kvalificera den aktuella åtgärden såsom en ändring av det befintliga stödet som omfattas av artikel 1 c i förordning nr 659. Uppskovet på sex månader med betalningen av en av årsavgifterna utgör nämligen en separat åtgärd och således inte en betydande ändring av det befintliga stödet. Dessutom utgör uppskovet inte en höjning som inte överstiger 20 procent av stödet enligt den befintliga stödordningen och det påverkade inte värderingen av denna stödordnings förenlighet med den inre marknaden. Kommissionen har under alla omständigheter lämnat en otillräcklig motivering i denna del.