PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 22 november 2007
Mål F-109/06
Daniel Dittert
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Prioritetspoäng – Ofullständig personalakt – Underlåtenhet att beakta prioritetspoängen i den datoriserade befordringsakten ’Sysper 2’ – Tekniskt missöde – Befordringskommitté A* – Tilldelande av ett lägre antal befordringspoäng än det som den överordnade föreslog”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA genom vilken Daniel Dittert yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut att tilldela honom ett antal prioritetspoäng som var otillräckligt för att han skulle kunna befordras i befordringsförfarandet 2005 och beslutet att inte befordra honom i nämnda befordringsförfarande, samt tillsättningsmyndighetens beslut av den 6 juni 2006 att avslå hans klagomål.
Avgörande: Kommissionens beslut genom vilket Daniel Dittert tilldelades ett antal prioritetspoäng som var otillräckligt för att bli befordrad i befordringsförfarandet 2005 ogiltigförklaras. Kommissionens beslut om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats i befordningsförfarandet 2005, som offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 85-2005 den 23 november 2005, ogiltigförklaras i den del den inte innehåller sökandens namn. Kommissionen ska ersätta Daniel Ditterts rättegångskostnader samt bära sina egna rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Befordringssystem som införts av kommissionen – Avslutande av befordringsförfarandet genom en rättsakt som innehåller ett beslut om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats och ett beslut om fastställande av de poäng som tjänstemännen tilldelats – Självständigt beslut som kan överklagas särskilt eller genom ett enda överklagande
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90 och 91)
2. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
1. Inom ramen för det befordringssystem som har införts med stöd av kommissionens interna bestämmelser, i vilket den slutgiltiga rättsakt genom vilken befordringsförfarandet avslutas är komplex, eftersom den utgörs av två skilda beslut, nämligen tillsättningsmyndighetens beslut om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats och tillsättningsmyndighetens beslut om fastställande av det totala antalet poäng för tjänstemännen, utgör detta beslut om fastställande av det totala antalet poäng en självständig rättsakt som kan bli föremål för klagomål och i förekommande fall domstolsprövning inom ramen för de rättsmedel som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.
En tjänsteman som inte blivit befordrad på grund av att han oriktigt skulle ha tilldelats ett antal poäng som var otillräckligt för att uppnå befordringströskeln kan rikta sin talan såväl mot tillsättningsmyndighetens beslut om fastställande av det totala antalet poäng som mot beslutet om upprättande av förteckningen över de tjänstemän som befordrats. Även om dessa två beslut kan åtskiljas i rättsligt hänseende och vara föremål för olika yrkanden om ogiltigförklaring, är det uppenbart att de i själva verket har ett nära samband med varandra om befordran nekas. Det sistnämnda är nödvändigtvis uteslutande kopplat till det totala antalet poäng som tjänstemannen tilldelats i förhållande till befordringströskeln.
(se punkterna 32 och 33)
2. Inom ramen för det befordringssystem som har införts av kommissionen utgör det ett förfarandefel, som motverkar ett korrekt genomförande av ett befordringsförfarande, om namnet på en tjänsteman, till följd av ett tekniskt fel, utelämnas från den förteckning över befordran som dennes generaldirektorat upprättat genom databehandling och som används av generaldirektören i syfte att tilldela tjänstemännen vid generaldirektoratet prioritetspoäng. För att förfarandefelet ska kunna medföra ogiltigförklaring av det beslut, som senare fattats för att rätta till felet, genom vilket den berörde tilldelas prioritetspoäng, men med ett antal som är otillräckligt för att säkerställa att denne blir befordrad, och det beslut genom vilket förteckningen över de tjänstemän som befordras upprättats, måste det konstateras att nämnda beslut kunde ha fått ett annat innehåll om förfarandefelet inte hade förekommit.
Så är fallet om den berördes situation inte hade beaktats när generaldirektören vid dennes generaldirektorat fastställde de formella intentionerna vid tilldelning av prioritetspoäng, vilket är ett avgörande skede i befordringsförfarandet, utan att denna oegentlighet på ett tillfredsställande sätt har rättats till, trots att detta har varit möjligt, genom att befordringskommittén senare tilldelar ett lämpligt antal prioritetspoäng. En sådan oegentlighet kan nämligen skada den berörde tjänstemannens intressen och leda till ett bristfälligt befordringsförfarande.
(se punkterna 91–95 och 102)
Hänvisning till
domstolen den 23 april 1986, 150/84, Bernardi mot parlamentet, REG 1986, s. 1375, punkt 28
förstainstansrätten den 23 november 1995, T‑64/94, Benecos mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑257 och II‑769, punkt 80, den 9 mars 1999, T‑212/97, Hubert mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑41 och II‑185, punkt 53, den 13 juli 2000, T87/99, Hendrickx mot Cedefop, REGP 2000, s. I‑A‑147 och II‑679, punkt 64