TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)
den 11 december 2014(*)
”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – Advokatarvode – Unionsorgan som företräds av en advokat – Schablonersättning – Ett ombuds utgifter för resa till och uppehälle – Översättningskostnader – Ersättningsgilla kostnader – Sökandens ekonomiska ställning”
I mål T‑283/08 P‑DEP,
angående en begäran om fastställande av rättegångskostnader till följd av dom av den 7 juli 2011, Longinidis/Cedefop (T‑283/08 P, RecFP, EU:T:2011:338),
Pavlos Longinidis, Thessaloniki (Grekland), företrädd av P. Yatagantzidis, advokat,
sökande,
i vilket den andra parten är
Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), företrätt av M. Fuchs, i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
meddelar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden),
sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna M. Prek och G. Berardis (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund, förfarandet och parternas yrkanden
1 Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 16 juli 2008 överklagade Pavlos Longinidis, med stöd av artikel 9 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol, domen av den 24 april 2008, Longinidis/Cedefop (F‑74/06, REGP, EU:F:2008:48), och yrkade att den skulle upphävas. Personaldomstolen hade genom den domen ogillat Pavlos Longinidis talan som bland annat rörde ogiltigförklaring av Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildnings (Cedefop) beslut av den 30 november 2005 att säga upp sökandens avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd.
2 Tribunalen fann att de sex grunder som Pavlos Longinidis åberopat inte kunde prövas, inte kunde leda till att överklagandet vann bifall eller var utan verkan och ogillade överklagandet i sin helhet genom dom av den 7 juli 2011, Longinidis/Cedefop (T‑283/08 P, REUP, EU:T:2011:338). Tribunalen förpliktade även Pavlos Longinidis att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Cedefop haft i samband med det förfarandet.
3 Genom skrivelse av den 14 december 2011 begärde Cedefop att Pavlos Longinidis skulle ersätta ett belopp på totalt 16 641,28 euro för kostnaderna i samband med överklagandeförfarandet. Kostnaderna bestod av det belopp som betalats till den advokat, P. Anestis, som hade anlitats med anledning av förfarandet, Cedefops ombuds utgifter för resa till och uppehälle i Luxemburg (Luxemburg) med anledning av förhandlingen och översättningskostnader.
4 Trots flera försök av en privat budfirma att delge Pavlos Longinidis skrivelsen av den 14 december 2011 mottog han den enbart i form av en bilaga till en annan skrivelse som Cedefop skickade till honom den 19 januari 2012, och som också gällde de aktuella kostnaderna. I den sistnämnda skrivelsen uppmanade Cedefop Pavlos Longinidis att yttra sig i frågan senast den 10 februari 2012.
5 Pavlos Longinidis svarade på skrivelsen av den 19 januari 2012 genom ett e-brev av den 2 mars 2012 efter att ha fått till stånd en förlängning av fristen till den 2 mars 2012 till följd av en e-postkorrespondens med Cedefop.
6 Pavlos Longinidis hävdade i e-brevet för det första att det förelåg en intressekonflikt mellan honom och Cedefops ställföreträdande direktör som hade undertecknat skrivelsen av den 14 december 2011 och den 19 januari 2012. Pavlos Longinidis gjorde för det andra gällande att de aktuella skrivelserna och deras bilagor var för otydliga, eftersom anledningen till att Cedefop hade låtit sig företrädas av både ett ombud och en advokat, vars timtaxa och antalet arbetstimmar inte var angivna, enligt honom inte framgick därutav. Pavlos Longinidis hävdade vidare att anledningen till att Cedefop haft översättningskostnader inte heller framgick. Pavlos Longinidis begärde för det tredje att förfarandet rörande de kostnader som han skulle ersätta Cedefop för skulle vilandeförklaras fram till dess att Cedefops nya direktör hade utsetts.
7 Cedefop svarade Pavlos Longinidis i e-brev av den 23 mars 2012 att beloppet på 16 641,28 euro var riktigt och att hans synpunkter var ogrundade. Emellertid varken svarade Pavlos Longinidis på detta e-brev eller betalade något belopp.
8 Cedefop ansåg att Pavlos Longinidis inställning innebar att det förelåg en tvist om de kostnader som var ersättningsgilla i den mening som avses i artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler. Cedefop framställde därför, genom separat handling som inkom till tribunalens kansli den 30 september 2013, den aktuella begäran om fastställande av rättegångskostnader och yrkade att tribunalen skulle fastställa att Cedefops ersättningsgilla kostnader till följd av domen Longinidis/Cedefop (EU:T:2011:338) uppgick till 16 641,28 euro, jämte ett belopp på 2 061,25 euro motsvarande kostnaderna för att översätta begäran i fråga från engelska till rättegångsspråket.
9 I de synpunkter som inkom till tribunalens kansli den 13 december 2013 yrkade Pavlos Longinidis att tribunalen i första hand skulle avvisa eller ogilla Cedefops begäran, och i andra hand skulle fastställa att de ersättningsgilla kostnaderna uppgick till ett lägre belopp än det som yrkats, vilket under alla omständigheter inte borde överstiga [konfidentiellt](1) euro.
Rättslig bedömning
Upptagande till sakprövning
10 Pavlos Longinidis har i sitt yttrande över förevarande begäran om fastställande av rättegångskostnader gjort gällande att den inte kan prövas i sak.
11 Pavlos Longinidis har för det första hävdat att begäran inte kan prövas i sak på grund av att det inte föreligger någon tvist om de ersättningsgilla kostnaderna mellan parterna. Pavlos Longinidis har i synnerhet gjort gällande att hans e-brev av den 2 mars 2012 inte kan anses vara bevis på att han bestred det belopp som Cedefop hade begärt att han skulle ersätta. Detta e-brev var huvudsakligen en begäran om att det administrativa förfarande som Cedefop hade inlett för att driva in det belopp som begärdes som ersättning för Cedefops rättegångskostnader skulle vilandeförklaras, för att undvika att förfarandet skulle drivas av en direktör som inte var opartisk i förhållande till Pavlos Longinidis.
12 Tribunalen erinrar om att enligt artikel 92.1 i rättegångsreglerna ska tribunalen, i händelse av tvist om de kostnader som är ersättningsgilla, på begäran av part och efter hörande av den andra parten, avgöra frågan genom beslut som inte kan överklagas.
13 I detta hänseende kan det inte anses att en tvist i den mening som avses i artikel 92.1 i rättegångsreglerna endast uppkommer när den part som en begäran om fastställande av rättegångskostnader – som den vinnande parten framställt – är riktad till uttryckligen har motsatt sig denna begäran i dess helhet. Om så vore fallet skulle en part som i ett mål förpliktats att ersätta motpartens rättegångskostnader nämligen kunna göra det omöjligt att framställa en begäran om fastställande av rättegångskostnader med stöd av ovannämnda artikel, genom att helt enkelt låta bli att vidta någon åtgärd eller genom att förhala förfarandet. Detta skulle medföra att det i artikel 92 i rättegångsreglerna föreskrivna förfarandet, som syftar till att rättegångskostnaderna ska fastställas slutligt, förlorade sin ändamålsenliga verkan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 25 mars 2014, Marcuccio/kommissionen, T‑126/11 P-DEP, EU:T:2014:171, punkt 13).
14 Pavlos Longinidis har för det andra hävdat att den aktuella begäran är otydlig, eftersom Cedefop varken har preciserat varför de kostnader som det haft var nödvändiga eller hur många arbetstimmar och vilken timtaxa dess advokat haft.
15 Inte heller detta argument om att begäran inte kan prövas i sak kan godtas, eftersom frågan huruvida redovisningen av de nödvändiga kostnaderna i en begäran om fastställande av rättegångskostnader är tillräckligt preciserad, rör prövningen i sak och inte huruvida begäran kan upptas till sakprövning.
Prövning i sak
16 Såsom framgår av punkterna 3 och 8 ovan har Cedefop yrkat att Pavlos Longinidis ska betala ett belopp på totalt 18 702,53 euro. I det beloppet ingår följande kostnader, nämligen
– 8 869,04 euro motsvarande det belopp som betalats till P. Anestis med anledning av målet om överklagande, varav 869,04 euro för utlägg,
– 923,49 euro motsvarande Cedefops ombuds utgifter för resa till och uppehälle i Luxemburg (Luxemburg) med anledning av förhandlingen i nämnda mål,
– 6 848,75 euro motsvarande nödvändiga översättningskostnader i samband med nämnda mål, och
– 2 061,25 euro motsvarande översättningen av den aktuella begäran om fastställande av rättegångskostnader från engelska till rättegångsspråket.
17 Pavlos Longinidis har för det första hävdat att det inte var nödvändigt för Cedefop att anlita en utomstående advokat för att biträda dess ombud, och har för det andra gjort gällande att advokatens arvode varken kan motiveras eller kontrolleras. Pavlos Longinidis har för det tredje hävdat att det inte var nödvändigt att Cedefops ombud var närvarande under förhandlingen vid tribunalen, och har för det fjärde hävdat att de översättningskostnader som Cedefop haft inte är ersättningsgilla. Pavlos Longinidis har även gjort gällande att han på grund av sin ekonomiska ställning under alla omständigheter kan betala ett belopp på högst 4 000 euro till Cedefop.
Inledande synpunkter
18 Enligt lydelsen i artikel 91 b i rättegångsreglerna ska nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resa och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat, anses som ersättningsgilla kostnader.
19 Av denna bestämmelse framgår att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter med anledning av förfarandet vid tribunalen samt att dessa måste ha varit nödvändiga för förfarandet (beslut av den 31 mars 2011, Tetra Laval/kommissionen, T‑5/02 DEP och T‑80/02 DEP, EU:T:2011:129, punkt 53, och beslut av den 23 mars 2012, Kerstens/kommissionen, T‑498/09 P‑DEP, EU:T:2012:147, punkt 13).
20 Det framgår av fast rättspraxis att unionsdomstolen – eftersom unionsrättsliga taxeregler saknas – ska göra en fri bedömning av omständigheterna i fallet med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv liksom målets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har gett upphov till för de advokater, ombud eller rådgivare som har biträtt parterna och det ekonomiska intresse som målet har inneburit för parterna (beslut av den 28 juni 2004, Airtours/kommissionen, T‑342/99 DEP, REG, EU:T:2004:192, punkt 18, och beslut Kerstens/kommissionen (EU:T:2012:147), punkt 14).
21 När tribunalen fastställer de ersättningsgilla kostnaderna ska den beakta alla omständigheter i målet fram till dess att beslutet om fastställande av rättegångskostnader meddelas, vilket inbegriper de nödvändiga kostnaderna i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader (beslut Kerstens/kommissionen, EU:T:2012:147, punkt 15).
Anlitandet av en utomstående advokat
22 Cedefop har hävdat att i motsats till vad Pavlos Longinidis gjorde gällande i e-brevet av den 2 mars 2012 var det nödvändigt att Cedefop företräddes av både ett ombud och en advokat, och att ett sådant val inte kan ifrågasättas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. Cedefop har vidare gjort gällande att det rörde sig om den advokat som tidigare hade representerat Cedefop vid personaldomstolen och som behärskade grekiska, vilket Pavlos Longinidis hade valt som rättegångsspråk, medan det ombud som hade hand om målet inte hade sådan kunskap.
23 Pavlos Longinidis har hävdat att Cedefop inte har styrkt att det var nödvändigt att anlita en utomstående advokat för att biträda det ombud som hade hand om målet. Enligt Pavlos Longinidis är det framför allt inte möjligt att anse att det aktuella anlitandet var nödvändigt på grund av hans val av rättegångsspråk.
24 Tribunalen konstaterar att det av artikel 19 första stycket i domstolens stadga, som är tillämplig i mål vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i den stadgan, framgår att Europeiska unionens institutioner, vad gäller valet av det sätt på vilket de vill låta sig företrädas eller biträdas i mål vid unionsdomstolen, kan välja att anlita en advokat. När dessa institutioner anlitar en advokat, som de är skyldiga att betala arvode till, omfattas därför advokatens arvode av begreppet nödvändiga kostnader med anledning av förfarandet utan att institutionen behöver styrka att anlitandet av den advokaten eller den personen var objektivt motiverat. Vid tillämpningen av denna bestämmelse i stadgan ska unionsorganen, såsom Cedefop, likställas med nämnda institutioner (se, för ett liknande resonemang, beslut växtsortsmyndigheten/Schräder, C‑38/09 P‑DEP, EU:C:2013:679, punkterna 20–22 och där angiven rättspraxis).
25 Att Cedefop använder sig av en egen tjänsteman och en utomstående advokat har visserligen inte någon inverkan på bedömningen av om kostnaderna i fråga som sådana är ersättningsgilla, då det inte finns något principiellt skäl att utesluta dem. Den omständigheten kan emellertid ha inverkan på fastställandet av beloppet för de kostnader med anledning av förfarandet som slutligen ska ersättas. Det kan med andra ord inte vara fråga om ett åsidosättande av principen om likabehandling av parterna när unionsorganet, som är svarandepart, väljer att anlita en advokat i vissa mål medan det företräds av egna tjänstemän i andra mål (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 28 maj 2013, Marcuccio/kommissionen, T‑278/07 P‑DEP, REU, EU:T:2013:269, punkt 14).
26 Om det uppställdes krav på att ett unionsorgan, för att få ersättning – helt eller delvis – för arvode till advokat, var skyldig att visa att det var ”objektivt” motiverat att anlita advokat, skulle det i själva verket innebära en indirekt begränsning av den frihet som säkerställs i artikel 19 första stycket i domstolens stadga. Det skulle dessutom medföra att unionsdomstolen var skyldig att ersätta den bedömning som gjorts av institutionerna och organen, vilka är ansvariga för organisationen av sin verksamhet, med sin egen bedömning. En sådan uppgift är varken förenlig med artikel 19 första stycket i domstolens stadga eller med den befogenhet att organisera sitt interna arbete som unionens institutioner och organ har beträffande hanteringen av sina mål vid unionsdomstolarna (beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2013:269, punkt 15).
27 Mot bakgrund av denna rättspraxis kan Pavlos Longinidis argument som ifrågasätter huruvida det var nödvändigt för Cedefop att anlita en utomstående advokat inte vinna framgång (se, för ett liknande resonemang, beslut växtsortsmyndigheten/Schräder, EU:C:2013:679, punkt 23, och beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2014:171, punkt 30).
Cedefops advokats arvode
28 För att tribunalen, mot bakgrund av de kriterier som angetts i punkt 20 ovan, ska kunna bedöma huruvida kostnaderna med anledning av förfarandet var nödvändiga, krävs det att den som ingett begäran inkommer med preciserade uppgifter. Det är visserligen inte omöjligt för tribunalen att, efter en skälighetsbedömning, fastställa de ersättningsgilla kostnaderna även om några sådana exakta uppgifter inte lämnats in. Om så är fallet ska tribunalen dock med nödvändighet göra en restriktiv bedömning av sökandens anspråk (se beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2014:171, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
29 I förevarande fall har Cedefop krävt ett belopp på 8 000 euro, motsvarande det schablonbelopp som förhandlats fram med Cedefops utomstående advokat. Cedefop har preciserat att en sådan schablonersättning motsvarar storleken på det arvode som advokater specialiserade på unionsrätt vanligtvis begär och att ett arvode som fastställs baserat på timtaxa förmodligen skulle ha varit högre.
30 Pavlos Longinidis har för det första hävdat att Cedefop varken preciserade advokatens timtaxa eller antalet arbetstimmar som vederbörande hade utfört med anledning av överklagandeförfarandet. Pavlos Longinidis har vidare understrukit att schablonbeloppet i fråga, som Cedefop och advokaten hade kommit överens om innan advokaten utförde det arbete som krävdes med anledning av överklagandeförfarandet, inte kan anses motsvara det faktiska värdet av det utförda arbetet. Pavlos Longinidis har slutligen påpekat att fördelningen, mellan Cedefops ombud och advokat, av det arbete som krävdes för att företräda eller biträda Cedefop som svarande, inte har preciserats i begäran om fastställande av rättegångskostnader.
31 Inledningsvis erinrar tribunalen om att unionsdomstolen inte har rätt att fastställa det arvode som parterna ska betala till de egna advokaterna utan i stället ska fastställa vilket arvodesbelopp som är ersättningsgillt och som den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna ska betala. På samma sätt har den omständigheten att det är fråga om en schablonmässigt bestämd ersättning inte någon inverkan på tribunalens bedömning av omfattningen av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna, då tribunalen grundar sig på i rättspraxis väl etablerade kriterier och de preciserade uppgifter som parterna har att inkomma med. Det är visserligen inte omöjligt för tribunalen att, efter en skälighetsbedömning, fastställa de ersättningsgilla kostnaderna även om några sådana preciserade uppgifter inte lämnats in. Om så är fallet ska tribunalen dock med nödvändighet göra en restriktiv bedömning av sökandens anspråk, såsom har angetts ovan i punkt 28 (beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2013:269, punkt 20, och beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2014:171, punkt 38).
32 Cedefop har inte inkommit med några andra preciserade uppgifter och därför ska de ovan i punkt 20 angivna kriterierna tillämpas på grundval av de uppgifter som tribunalen förfogar över.
33 Vad för det första gäller målets art, erinrar tribunalen om att förevarande begäran rör rättegångskostnaderna i ett mål om överklagande vid tribunalen, ett förfarande som på grund av sin art är begränsat till rättsfrågor och inte syftar till att fastställa de faktiska omständigheterna (se beslut Marcuccio/kommissionen, EU:T:2014:171, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
34 Det ska emellertid beaktas att Pavlos Longinidis i sitt överklagande hävdade att personaldomstolen hade missuppfattat delar av bevisningen, vilket framgår av punkterna 32 och 35 i domen Longinidis/Cedefop, (EU:T:2011:338). Cedefop var därför tvunget att bemöta detta i svarsskrivelsen.
35 Vad för det andra gäller saken i målet, målets svårighetsgrad och omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har medfört för Cedefop, ska det påpekas att Pavlos Longinidis i sitt överklagande, vilket omfattade 20 sidor och flera bilagor, invände mot flera delar av domen Longinidis/Cedefop (EU:F:2008:48) som bestod av 185 punkter. I överklagandet åberopades följande sex grunder. Den första grunden avsåg åsidosättande av förfarandebestämmelserna på området för bevisföring och att bevisningen hade missuppfattats. Den andra grunden gällde åsidosättande av domstolens motiveringsskyldighet, den tredje avsåg felaktig tolkning av administrationens motiveringsskyldighet och den fjärde grunden rörde att det var fel att konstatera att det inte hade gjorts en uppenbart oriktig bedömning. Den femte grunden avsåg en felaktig tolkning av principen om att rätten till försvar ska iakttas och den sjätte grunden rörde åsidosättande av principen om opartiskhet. Grunderna anges i punkt 27 i domen Longinidis/Cedefop (EU:T:2011:338).
36 I svarsskrivelsen, som bestod av 21 sidor, bemötte Cedefop samtliga av de grunder som Pavlos Longinidis hade åberopat. P. Anestis arbete underlättades, såsom Pavlos Longinidis har anfört, av att han redan var väl insatt i frågorna i överklagandeförfarandet, eftersom han redan hade företrätt Cedefop i första instans.
37 Tribunalen påpekar även att den sjätte grunden rörde frågan huruvida överklagandet kunde tas upp till sakprövning, vilket föranledde tribunalen att ställa skriftliga frågor till parterna. Pavlos Longinidis svarade genom en skrivelse på 20 sidor och Cedefop genom en skrivelse på 10 sidor.
38 Tribunalen beviljade dessutom Pavlos Longinidis begäran och höll muntlig förhandling, vilket krävde att P. Anestis förberedde sig inför förhandlingen.
39 Härav följer att målet var komplicerat i viss mån, vilket även framgår av längden på domen Longinidis/Cedefop (EU:T:2011:338) som består av 133 punkter.
40 Vad för det tredje angår det ekonomiska intresset av målet erinrar tribunalen om att även om målet endast rörde en tjänsteman vid Cedefop, såsom Pavlos Longinidis har hävdat, handlade det om att fastställa en dom, i vilken personaldomstolen hade ogillat ett skadeståndsyrkande om 50 000 euro för den påstådda ideella skadan, ersättning motsvarande grundlönen för den påstådda ekonomiska skadan och de lönetillägg och pensionsrättigheter som Pavlos Longinidis skulle ha erhållit om han inte hade sagts upp.
41 Tribunalen konstaterar således att målet, i motsats till vad Pavlos Longinidis har gjort gällande, innebar ett visst ekonomiskt intresse inte bara för Pavlos Longinidis utan även för Cedefop.
42 Vad för det fjärde gäller målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv ska det påpekas att tribunalen – genom att helt enkelt tillämpa den rättspraxis som följer av domen av den 8 september 2009, ETF/Landgren (T‑404/06 P, REG, EU:T:2009:313), som bland annat rör administrationens skyldigheter vid uppsägning av en tillfälligt anställd och väletablerade principer om domstolens behörighet i mål om överklagande – kunde konstatera att överklagandet inte kunde vinna bifall såvitt avsåg flera av de grunder som Pavlos Longinidis hade åberopat. Domen Longinidis/Cedefop (EU:T:2011:338) innehåller dock betydande preciseringar, bland annat om gränserna för presumtionen om att unionens rättsakter är lagenliga (punkt 39), huruvida ett beslut om avslag på ett klagomål kan komplettera syftet med den rättsakt som avses med klagomålet (punkt 72) och ett partssammansatt organs, såsom Cedefops överklagandenämnd, opartiskhet (punkt 115). Tribunalen konstaterar således att målet är av viss betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv.
43 Mot bakgrund av dessa överväganden framstår det belopp på 8 000 euro som Cedefop har begärt inte som skäligt, särskilt eftersom Cedefop inte har inkommit med några ytterligare uppgifter för att stödja sina påståenden. Tribunalen anser därför att det mot bakgrund av omständigheterna i målet är skäligt att fastställa att P. Anestis arvode är en ersättningsgill kostnad, med ett schablonbelopp på 6 000 euro.
Cedefops advokats utlägg
44 Cedefop har begärt att Pavlos Longinidis ska ersätta inte bara advokatens arvode utan även dennes utlägg, såsom framgår av de fakturor som bifogats till förevarande begäran om fastställande av rättegångskostnader.
45 Pavlos Longinidis har gjort gällande att Cedefop inte har inkommit med någon skriftlig bevisning som styrker P. Anestis utlägg.
46 Tribunalen påpekar i detta hänseende att det i de fakturor som Cedefop inkommit med i form av bilagor till begäran om fastställande av rättegångskostnader, endast anges två belopp på 355,54 euro respektive 513,50 euro rörande de utlägg som P. Anestis haft, utan att det redogörs för fördelningen av utläggen.
47 Eftersom Cedefop inte har inkommit med några andra preciserade uppgifter framstår totalbeloppet av dessa belopp, vilket uppgår till 869,04 euro inte som skäligt. Tribunalen fastställer således att Cedefops advokats utlägg är en ersättningsgill kostnad, med ett schablonbelopp på 300 euro (se, för ett liknande resonemang, beslut Elf Aquitaine/kommissionen, C‑521/09 P‑DEP, EU:C:2013:644, punkt 26, och beslut växtsortsmyndigheten/Schräder, EU:C:2013:679, punkt 41).
Cedefops ombuds utgifter för resor
48 Cedefop har hävdat att dess ombuds utgifter för resa till och uppehälle i Luxemburg med anledning av förhandlingen den 13 december 2010 är ersättningsgilla kostnader. Ett ombud och en advokat är nämligen det minsta möjliga antalet företrädare.
49 Pavlos Longinidis har gjort gällande att det hade varit tillräckligt att P. Anestis närvarade under förhandlingen. Cedefops ombuds utgifter för resa till och uppehälle i Luxemburg är därför inte ersättningsgilla kostnader.
50 Tribunalen påpekar i detta hänseende att varje parts kostnader för en enda advokat eller ett enda ombud kan anses som nödvändiga i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna. Kostnader för anlitandet av en andra advokat eller ett andra ombud är således ersättningsgilla endast om det föreligger särskilda omständigheter, i synnerhet avseende den ifrågavarande tvistens art (se beslut av den 20 januari 2014, Schönberger/parlamentet, T‑186/11 DEP, EU:T:2014:40, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
51 Tribunalen konstaterar emellertid att det inte föreligger några sådana särskilda omständigheter i förevarande fall. Cedefop har nämligen själv uppgett att den utomstående advokaten hade anlitats även för att bemöta Pavlos Longinidis överklagande på grund av att den advokaten var väl insatt i ärendet då vederbörande även hade företrätt Cedefop i första instans (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut växtsortsmyndigheten/Schräder, EU:C:2013:679, punkt 40), var specialiserad på personalmål och att ombudet inte behärskade rättegångsspråket tillräckligt bra.
52 Tribunalen finner således att beloppet på 923,49 euro motsvarande Cedefops ombuds utgifter för resa till och uppehälle i Luxemburg med anledning av förhandlingen inte är ersättningsgillt.
Översättningskostnader
53 Eftersom det av Pavlos Longinidis valda rättegångsspråket var grekiska, vilket varken Cedefops ombud eller direktör behärskar tillräckligt bra, har Cedefop hävdat att de ersättningsgilla kostnaderna i förevarande fall både omfattar kostnaderna för att översätta flera rättegångshandlingar i målet om överklagande till engelska och kostnaderna för att översätta den aktuella begäran om fastställande av rättegångskostnader, som Cedefops ombud avfattat på engelska, till grekiska. Cedefop har preciserat att de ifrågavarande översättningarna tillhandahölls av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ, vars fakturor har bifogats till denna begäran.
54 Pavlos Longinidis har gjort gällande att översättningskostnaderna inte kan anses som ersättningsgilla kostnader, och i synnerhet med anledning av att Cedefop valde att anlita en utomstående grekisktalande advokat och att det hade varit möjligt att översätta handlingarna i fråga internt.
55 Tribunalen påpekar i detta hänseende för det första att enligt artikel 35.1 och 35.2 i rättegångsreglerna, vilken är tillämplig på personaldomstolen enligt hänvisningen i artikel 29 i personaldomstolens rättegångsregler, väljer sökanden rättegångsspråket i ett mål – med förbehåll för undantagsbestämmelser som inte är relevanta i förevarande fall – utifrån de officiella unionsspråken.
56 Härav följer att Pavlos Longinidis hade rätt att välja grekiska som rättegångsspråk vid personaldomstolen.
57 Rättegångsspråket i målet om Pavlos Longinidis överklagande, borde för det andra, enligt artikel 136a i rättegångsreglerna, vara grekiska, eftersom detta språk var rättegångsspråk i det mål i vilket personaldomstolen meddelade sitt överklagade avgörande.
58 Cedefop var för det tredje, enligt artikel 35.3 i rättegångsreglerna skyldig att använda det rättegångsspråk som Pavlos Longinidis hade valt.
59 För det fjärde föreskrivs i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa förordningar och beslut på områdena fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk, livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor, transportpolitik, energi, beskattning, statistik, transeuropeiska nät, rättsväsende och grundläggande rättigheter, rättvisa, frihet och säkerhet, miljö, tullunion, yttre förbindelser, utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt institutioner, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning (EUT L 158, s 1), att bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, iriska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska är både officiella språk och arbetsspråk för unionens institutioner (dom av den 16 oktober 2013, Italien/kommissionen, T‑248/10, EU:T:2013:534, punkt 29). Även om det dessutom i artikel 6 i förordning nr 1 föreskrivs att institutionerna i sina arbetsordningar får föreskriva närmare villkor för hur regleringen av språkanvändningen ska tillämpas, har Cedefop inte gjort gällande att sådana villkor var tillämpliga och att de i förevarande fall motiverar att översättningskostnaderna ska ersättas (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom Italien/kommissionen, EU:T:2013:534, punkt 38).
60 Det föreskrivs för det femte i artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen att all diskriminering på grund av språk bland annat ska vara förbjuden vid tillämpning av tjänsteföreskrifterna. Enligt artikel 1d.6 första meningen ska varje begränsning av principen om icke‑diskriminering och proportionalitetsprincipen grundas på objektiva och rimliga grunder i syfte att uppnå legitima mål av allmänintresse inom ramen för personalpolitiken (dom Italien/kommissionen, EU:T:2013:534, punkt 30).
61 Om de översättningskostnader som Cedefop har begärt ersättning för i detta fall godtas som ersättningsgilla kostnader, medför det att Pavlos Longinidis diskrimineras på grund av språk, eftersom Cedefop inte hade haft sådana kostnader om Pavlos Longinidis hade valt ett annat rättegångsspråk som engelska. Engelska var det språk som Cedefop i förevarande fall översatte till och från.
62 Tribunalen påpekar angående de översatta handlingarna som rör överklagandeförfarandet, att en sådan diskriminering – under omständigheterna i förevarande mål – inte i något fall kan motiveras i den mån Cedefop anlitade en utomstående advokat som behärskade rättegångsspråket, vilket Cedefop hade rätt till enligt den i punkterna 24–26 ovannämnda rättspraxisen. Anlitandet av den advokaten ska anses som tillräckligt för att Cedefop, inom ramen för det rättsliga förfarande som Pavlos Longinidis inlett vid tribunalen, ska ha haft möjlighet att arbeta på grekiska enligt de skyldigheter som föreskrivs i de i punkterna 58 och 59 ovannämnda bestämmelserna.
63 Det ska angående översättningen av den aktuella begäran om fastställande av rättegångskostnader understrykas att ett sådant förfarande kräver räknekunskaper snarare än juridiska kunskaper (beslut av den 26 september 2013, Schräder/växtsortsmyndigheten, T‑187/06 DEP, EU:T:2013:522, punkt 68), vilket innebär att ombudet som företrädde Cedefop borde ha kunnat avfatta begäran på rättegångsspråket, vid behov med hjälp från andra tjänstemän vid Cedefop, som inte hade några särskilda juridiska kunskaper men som behärskade grekiska.
64 Vidare är den rättspraxis enligt vilken kostnaderna för de översättningar som unionsinstitutionerna är skyldiga att tillhandahålla vid tribunalen, enligt artikel 43.2 i rättegångsreglerna, inte kan anses som ersättningsgilla kostnader (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 26 november 2004, EIB/De Nicola, C‑198/02 P(R)‑DEP, EU:C:2004:754, punkterna 21 och 22), analogt tillämplig i målet. Det är i övrigt endast i förhållande till intervenienter som tribunalen under vissa omständigheter har godtagit översättningskostnader som nödvändiga kostnader (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 18 april 2006, Euroalliages m.fl./kommissionen, T‑132/01 DEP, EU:T:2006:112, punkt 46).
65 Tribunalen finner således under dessa omständigheter att de översättningskostnader Cedefop haft inte är ersättningsgilla.
Pavlos Longinidis ekonomiska ställning
66 Pavlos Longinidis har hävdat att hans ekonomiska ställning under alla omständigheter är sådan att han högst kan ersätta Cedefop med ett belopp på [konfidentiellt] euro, annars riskeras försörjningen av hans familj. Pavlos Longinidis har i detta hänseende preciserat att det framgår av hans skattedeklaration för år 2012, vilken bifogats förevarande begäran om fastställande av rättegångskostnader, att hans inkomster som uteslutande härrör från verksamheten som advokat, endast uppgår till [konfidentiellt] euro.
67 Tribunalen konstaterar i detta hänseende att den ekonomiska ställningen för den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna inte omfattas av de kriterier som unionsdomstolen tillämpar för att, inom ramen för ett förfarande för fastställande av rättegångskostnader, fastställa beloppet på de ersättningsgilla kostnaderna. Pavlos Longinidis förevarande argument saknar således all relevans.
68 Det ska i övrigt påpekas att den skattedeklaration som Pavlos Longinidis åberopat endast gäller hans inkomster för år 2012 och därför, under alla omständigheter, inte gör det möjligt att få en helhetsbild av hans ekonomiska ställning.
69 Mot bakgrund av vad som ovan anförts fastställer tribunalen i förevarande mål de ersättningsgilla kostnaderna till 6 300 euro, inbegripet kostnader för det aktuella förfarandet om fastställande av rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)
följande:
Den sammanlagda rättegångskostnad för vilken Pavlos Longinidis ska ersätta Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) fastställs till 6 300 euro.
Luxemburg den 11 december 2014.
Justitiesekreterare | | Ordförande |