FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 22 juni 2009

Mål T-371/08 P

Bart Nijs

mot

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Beslut att tillsätta klagandens överordnade – Internt uttagningsprov – Val till personalkommittén – Beslut att inte befordra sökanden vid befordringsförfarandet 2006 – Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat”

Saken:         Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 26 juni 2008, i mål F‑5/07, Nijs mot revisionsrätten (REGP 2008, s. I‑A‑0000 och II‑A‑0000), med yrkande att beslutet ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet ogillas. M. Bart Nijs ska bära sin rättegångskostnad samt ersätta Europeiska gemenskapernas revisionsrätt för dess rättegångskostnad i målet vid förstainstansrätten.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning mot bakgrund av de regler som var i kraft vid tidpunkten för ingivandet av ansökan

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 111, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Förfarande – Prövning vid personaldomstolen – Möjlighet till en andra skriftväxling – Personaldomstolens utrymme för skönmässig bedömning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 7.3)

1.      Enligt artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler får personaldomstolen avgöra målet genom motiverat beslut när det är uppenbart att talan skall avvisas. Detta är en förfaranderegel som är tillämplig på samtliga mål som är anhängiga vid personaldomstolen från och med dagen för dess ikraftträdande. De regler med stöd av vilka personaldomstolen, när den tillämpar den artikeln, anser att det är uppenbart att en talan ska avvisas, kan emellertid endast utgöras av de regler som var tillämpliga den dag när talan gavs in.

Genom att samtidigt tillämpa artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler och artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, vars normativa innehåll är detsamma, vid ett mål där talan har väckts innan personaldomstolens rättegångsregler trädde i kraft, har personaldomstolen endast använt sig av den möjligheten. Eftersom innehållet i förstainstansrättens rättegångsregler har publicerats före den förutnämnda talan väcktes kan inte sökanden på ett godtagbart sätt påstå att denne inte, vid tidpunkten då talan väcktes, var i stånd att känna till reglerna som låg till grund för att talan avvisades.

Eftersom rättegångsreglerna har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning, kan ingen anses vara ovetande om dem.

(se punkterna 20 och 28)

Hänvisning till: Domstolen 12 juli 1989, Binder, 161/88, REG s. 2415, punkt 19

2.      Det framgår tydligt av artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga att personaldomstolen inte har någon skyldighet att begära en andra skriftväxling. Ett beslut om en sådan begäran omfattas av det utrymme för skönsmässig bedömning som personaldomstolen har med utgångspunkt från sitt eget informationsbehov. Följaktligen kan inte ordalydelsen ge upphov till berättigade förväntningar hos den sökande vad avser möjligheten att lämna in en andra inlaga efter att talan har väckts.

(se punkt 27)