Mål T‑327/13

Konstantinos Mallis

och

Elli Konstantinou Malli

mot

Europeiska kommissionen

och

Europeiska centralbanken (ECB)

”Talan om ogiltigförklaring – Program för stabilitetsstöd till Cypern – Eurogruppens förklaring angående en omstrukturering av banksektorn på Cypern – Felaktigt angiven svarande i ansökan – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (första avdelningen) av den 16 oktober 2014

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Identifiering av svarandeparten – Sökandens angivande, utan att göra något fel, av en annan person som svarande än den som antagit den angripna rättsakten – Avvisning – Gränser – Uppgifter som otvetydigt gör det möjligt att identifiera den part mot vilken ansökan riktar sig

(Artikel 263 första stycket FEUF; (Domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 b)

2.      Ekonomisk och monetär politik – Monetär politik – Samordning av den monetära politiken – Informellt sammanträde mellan de medlemsstater som har euro som gemensam valuta inom Eurogruppen – Självständigt organ – Kommissionens eller Europeiska centralbankens ansvar för de förklaringar som antagits – Omfattas inte

(Artikel 137 FEUF; protokoll nr 14 som bilagts EU- och EUF-fördraget

3.      Ekonomisk och monetär politik – Monetär politik – Samordning av den ekonomiska politiken – Europeiska stabilitetsmekanismen – Möjlighet för kommissionen och Europeiska centralbanken att utöva tillsynsbefogenheter – Omfattas inte

(Fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen, artiklarna 1, 2 och 32.2)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Bedömning av dessa verkningar utifrån rättsaktens innehåll i sak – Förklaringar som antagits av Eurogruppen – Omfattas inte

(Artiklarna 137 FEUF och 263.1 FEUF; protokoll nr 14 som bilagts EU- och EUF-fördragen)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden om en fastställelsedom – Avvisning

(Artikel 263 FEUF)

1.      Det förhållandet att det i ansökan av misstag angetts uppgifter om en annan svarande än den som antagit den angripna rättsakten medför inte att ansökan inte kan upptas till prövning, förutsatt att den innehåller sådana uppgifter som otvetydigt gör det möjligt att identifiera den part mot vilken ansökan riktar sig, det vill säga uppgifter om den angripna rättsakten och den som antagit rättsakten. I ett sådant fall anses svaranden vara den som antagit rättsakten, även om detta inte angetts i den inledande delen av ansökan. Detta fall ska emellertid särskiljas från det fallet då sökanden fortsätter att insistera på den svarande som angetts i den inledande delen av ansökan, fullt medveten om att denna svarande inte antagit den angripna rättsakten. I det sistnämnda fallet kommer den svarande som angetts i ansökan att beaktas, vilket i förekommande fall påverkar frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning.

(se punkt 36)

2.      Kommissionen eller Europeiska centralbanken kan inte göras ansvariga för sådana förklaringar som antas av Eurogruppen och som nämns i artikel 137 FEUF och protokoll nr 14. Eurogruppen är ett diskussionsforum på ministernivå för företrädare för de medlemsstater som har euro som valuta. Det är inte fråga om något beslutsorgan. Detta informella forum, vars syfte är att underlätta åsiktsutbyte rörande vissa specifika frågor av gemensamt intresse för de medlemsstater som ingår i gruppen, har en viss institutionell struktur i så måtto att det finns en ordförande som väljs för en viss angiven tid. Det finns ingen anledning att anse att denna struktur utgör en del av kommissionens eller Europeiska centralbankens strukturer.

Även om det i artikel 1 i protokoll nr 14 föreskrivs att kommissionen och Europeiska centralbanken ska delta vid dess sammanträden, och att kommissionen även kan bidra genom att förbereda dessa sammanträden, utgör Eurogruppen ett informellt sammanträdesforum mellan de berörda medlemsstaternas ministrar. Det framgår inte av reglerna angående Eurogruppen att någon befogenhet delegerats till detta organ från kommissionen eller Europeiska centralbanken. Det framgår inte heller att dessa institutioner har någon tillsynsbefogenhet eller kan rikta rekommendationer till detta organ, och i än mindre grad bindande instruktioner. Eurogruppen kan således varken anses stå under kommissionens eller Europeiska centralbankens tillsyn eller agera på uppdrag av dessa institutioner.

(se punkterna 39 och 41–45)

3.      Även om fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen ger kommissionen och Europeiska centralbanken vissa uppgifter avseende genomförandet av de syften som fastställs i detta fördrag, finns det emellertid inte någon bestämmelse i detta fördrag som kan ligga till grund för ståndpunkten att dessa institutioner delegerat behörighet till europeiska stabilitetsmekanismen, och inte heller att de kan utöva tillsyn över detta organ eller rikta förelägganden till detsamma.

De uppgifter som tilldelas kommissionen och Europeiska centralbanken i fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen innebär nämligen inte något eget beslutsfattande. De åtgärder som dessa två institutioner vidtar inom ramen för detta fördrag binder endast europeiska stabilitetsmekanismen.

(se punkterna 47 och 48)

4.      Det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 första stycket FEUF. Vid bedömningen av om en akt eller ett beslut har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, ska hänsyn tas till dess innehåll i sak.

När det gäller sådana förklaringar från Eurogruppen som nämns i artikel 137 FEUF och i protokoll nr 14, kan Eurogruppen inte anses utgöra ett beslutsorgan med hänsyn till att reglerna som styr dess funktionssätt inte ger gruppen någon befogenhet att anta rättsligt bindande rättsakter. En förklaring från Eurogruppen kan således i princip inte anses utgöra en rättsakt avsedd att medföra rättsverkningar för tredje man. Detta gäller en förklaring från Eurogruppen som är av rent informativ karaktär angående omstruktureringen av banksektorn på Cypern.

(se punkterna 51–53 och 60)

5.      Se beslutet.

(se punkt 64)