Mål T‑276/13
Growth Energy
och
Renewable Fuels Association
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna – Slutgiltig antidumpningstull – Talan om ogiltigförklaring – Sammanslutning – Sammanslutningens medlemmar anses inte vara direkt berörda – Avvisning – Landsomfattande antidumpningstull – Individuell behandling – Stickprov – Rätten till försvar – Icke-diskriminering – Omsorgsplikt”
Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 9 juni 2016
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan väckt av en branschorganisation som försvarar och företräder sina medlemmars intressen – Upptagande till sakprövning – Villkor – Talan har parallellt väckts av en medlem – Avvisning av organisationens talan
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan väckt av en branschorganisation som försvarar och företräder sina medlemmars intressen – Talan som någon väckt i egenskap av företrädare för medlemmar utan rösträtt – Avvisning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förordning om införande av antidumpningstullar – Olika företag har påförts olika tullar – Varje företag har endast rätt att väcka talan angående de bestämmelser som berör företaget
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 157/2013)
4. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Talan väckt av en branschorganisation som försvarar och företräder sina medlemmars intressen – Ogiltigförklaringens verkningar gentemot dess medlemmar – Räckvidd
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
5. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan väckt av en branschorganisation som försvarar och företräder sina medlemmars intressen – Individuell talan – Talan som väckts i syfte att tillvarata organisationens processuella rättigheter – Upptagande till sakprövning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 6.7, 19.1 och 19.2 samt 20.2, 20.4 och 20.5)
6. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Förordning om införande av antidumpningstullar – Huruvida tillverkare som inte exporterat den produkt som påförts antidumpningstullen är direkt berörda
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
7. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Förordning om införande av antidumpningstullar – Huruvida tillverkare som inte exporterat den produkt som påförts antidumpningstullen är personligen berörda
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
8. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förekomst av andra rättsmedel – Saknar betydelse
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
9. Domstolsförfarande – Intervention – Invändning om rättegångshinder som inte framställts av svaranden – Avvisning – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio
(Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 142.3)
10. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Förordning om införande av antidumpningstullar – Huruvida en branschorganisation som försvarar och företräder sina medlemmars intressen har ett berättigat intresse av att få saken prövad
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
11. Internationella avtal – Avtal om upprättande av världshandelsorganisationen – GATT 1994 – WTO-avtal kan ej åberopas som grund för att bestrida en unionsakts lagenlighet – Undantag – Unionsrättsakt vars syfte är att säkerställa verkställighet därav eller som uttryckligen och klart och tydligt hänvisar därtill
(Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, ”1994 års antidumpningsavtal”, artiklarna 6.10 och 9.2; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 9.5)
12. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Fastställande av antidumpningstullar – Skyldighet att påföra varje leverantör en individuell tull – Räckvidd – Tolkning mot bakgrund av GATT:s antidumpningsavtal från år 1994 – Exportörer eller tillverkare som ingår i stickprovet och som samarbetat under undersökningen påförs individuella tullar
(Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, ”1994 års antidumpningsavtal”, artiklarna 6.10 och 9.2; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 9.5, 17.1 och 17.3)
13. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökningens genomförande – Stickprov – Ändring av stickprovets sammansättning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 17)
14. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Fastställande av antidumpningstullar – Skyldighet att påföra varje leverantör en individuell tull – Undantag – Tolkning mot bakgrund av GATT:s antidumpningsavtal från år 1994 – Svårigheter att fastställa ett individuellt exportpris för en tillverkare som ingår i stickprovet och som har samarbetat under undersökningen – Omfattas inte
(Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, ”1994 års antidumpningsavtal”, artiklarna 6.10 och 9.2; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 9.5)
15. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Iakttagande under administrativa förfaranden – Antidumpning – Åsidosättande – Villkor – Möjlighet för det berörda företaget att bättre försvara sig om det inte förekommit något fel i förfarandet
16. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om införande av antidumpningstullar – Skyldighet för institutionen att förklara varför den ändrat inställning under det administrativa förfarandet – Föreligger inte
(Artikel 296 FEUF)
17. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Uppgift om saken – Klar och precis framställning av grunderna för talan
(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 44.1 c)
18. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätt att få tillgång till icke-konfidentiella handlingar i förfarandet – Åsidosättande – Ogiltigförklaring av den angripna antidumpningsförordningen – Villkor – Möjlighet för det berörda företaget att påverka det administrativa förfarandet så, att utgången skulle ha kunnat bli en annan om åsidosättandet inte förekommit
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 6.7)
1. Se domen.
(se punkterna 45 och 49–51)
2. Se domen.
(se punkterna 52–55)
3. Se domen.
(se punkterna 58 och59)
4. En ogiltigförklaring kan endast ge upphov till verkningar i förhållande till alla medlemmar i en sammanslutning i den mån dessa medlemmars talan har kunnat tas upp till prövning.
Om det inte förhöll sig på det sättet skulle nämligen en branschorganisation kunna göra gällande att vissa av dess medlemmar har talerätt, för att uppnå ogiltigförklaring av en förordning till förmån för alla dess medlemmar, inklusive dem som inte var och en för sig uppfyller villkoren i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Detta skulle innebära ett kringgående av bestämmelserna om villkoren för upptagande till prövning av en talan.
(se punkterna 60 och 61)
5. I och med att den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 ger processrättsliga garantier åt personer som intervenerat i proceduren för antagande av en förordning om införande av antidumpningstullar, ska sammanslutningar som företräder den industri som berörs av förordningen och som har deltagit i antidumpningsförfarandet, i egenskap av berörda parter i förfarandet, tillerkännas talerätt därför att de är direkt och personligen berörda, i den mån deras talan om ogiltigförklaring syftar till att tillvarata deras processuella rättigheter.
Den omständigheten att en person på ett eller annat sätt deltar i det förfarande som leder till antagande av en unionsrättsakt utmärker denna person med avseende på rättsakten i fråga enbart när vissa processrättsliga skyddsregler har föreskrivits för denna person i de tillämpliga unionsbestämmelserna.
(se punkterna 81, 82 och 87)
6. Tillverkarna av en produkt som påförts en antidumpningstull vilka inte är involverade i exporten av produkten till unionen är direkt berörda, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, av förordningen om införande av en antidumpningstull om det visas att en betydande volym av den produkt som härrörde från nämnda tillverkare regelbundet hade exporterats till unionen under undersökningsperioden.
Frågan huruvida en talan mot en förordning genom vilken antidumpningstullar åläggs kan tas upp till prövning beror inte på om sökanden har ställning av tillverkare eller exportör. I och med att antidumpningstullen är förbunden med de exporterade produkterna kan en tillverkare, även om denne inte är exportör av de nämnda produkterna, påtagligt påverkas av att en sådan antidumpningstull påförs den produkt som importeras till unionen.
Även om det antas att exportörerna får bära antidumpningstullen och det visar sig att försäljningskedjan för den berörda produkten blir avbruten, så att de inte har förmåga att övervältra antidumpningstullen på tillverkarna, är det så att införandet av en antidumpningstull ändrar de rättsliga villkoren för saluföringen på unionsmarknaden av nämnda produkt. Därför kommer den rättsliga ställningen för tillverkaren av nämnda produkt på unionsmarknaden i vart fall att påverkas direkt och påtagligt.
I det sammanhanget har strukturen på avtalsarrangemangen mellan de ekonomiska aktörerna i försäljningskedjan avseende den berörda produkten inte någon som helst betydelse för frågan huruvida en tillverkare av den produkten är direkt berörd av förordningen om införande av antidumpningstullar. Dessutom saknar även den omständigheten att en tillverkare vet exakt vilka varor i dennes produktion som exporteras till unionen betydelse för frågan om vederbörande är direkt berörd av förordningen om införande av antidumpningstullar.
(se punkterna 97, 104, 108, 110, 114, 116 och 117)
7. Tillverkarna av en produkt som påförts antidumpningstull men som inte är involverade i exporten av produkten till unionen är personligen berörda, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, av en förordning om införande av antidumpningstullar om de för det första kan visa att de utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de berörts av de förberedande undersökningarna, och för det andra om deras marknadsposition påtagligt påverkas av den antidumpningstull som är föremål för den angripna förordningen.
I det avseendet är frågan om exakt vem som har ägnat sig åt denna dumpning inte relevant för att avgöra huruvida tillverkarna är personligen berörda av en förordning om införande av en landsomfattande antidumpningstull avseende import till unionen av den berörda produkten. Tillverkarna i fråga får nämligen ta konsekvenserna av anklagelsen om dumpning även om denna praxis inte tillskrivs dem.
Det är vidare inte ett nödvändigt villkor att det företag vars talerätt ska prövas, tillskrivs dumpning för att det ska anses att företaget är personligen berört. Den omständigheten att en tillverkare eller exportör tillskrivs dumpning kan särskilja denne, men detta är inte ett nödvändigt villkor för dessa ekonomiska aktörer.
Den omständigheten att institutionerna har beslutat att inte använda den information som de berörda tillverkarna har tillhandahållit i syfte att beräkna en individuell dumpningsmarginal för dem kan inte heller utesluta att en talan som väckts av dessa tillverkare kan tas upp till prövning.
(se punkterna 122, 134, 135 och139)
8. Vad gäller upptagande till prövning av en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF, har frågan huruvida sökanden har andra rättsmedel till sitt förfogande för att göra sina rättigheter gällande inte någon som helst betydelse för prövningen av kriteriet att en person ska vara direkt och personligen berörd av den angripna akten.
(se punkt 147)
9. Se domen.
(se punkt 157)
10. Se domen.
(se punkterna 158–160)
11. WTO-avtalen, däribland avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet), ingår med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte bland de regler som unionsdomstolen ska beakta när den prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter. Det är endast om unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en unionsrättsakt innehåller en uttrycklig hänvisning till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, som det åvilar unionsdomstolen att pröva lagenligheten av unionsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler.
Vad gäller införlivandet av WTO:s antidumpningsavtal med unionsrätten följer det av själva antagandet av förordning nr 765/2012 om ändring av den grundläggande antidumpningsförordningen att unionslagstiftaren anser att unionen genom artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 har avsett att genomföra en särskild skyldighet som den åtagit sig inom ramen för WTO och som följer av artiklarna 6.10 och 9.2 i WTO:s antidumpningsavtal.
När unionslagstiftaren i syfte att genomföra rekommendationer och utslag från WTO:s tvistlösningsorgan antog förordning nr 765/2012, ansåg den inte att det var nödvändigt att ändra orden ”import av en produkt som, oavsett var den kommer ifrån, konstaterats vara dumpad och vålla skada” och inte heller orden ”leverantör” och ”ogenomförbart” i artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Följaktligen ska dessa uttryck tolkas i överensstämmelse med artiklarna 6.10 och 9.2 i WTO:s antidumpningsavtal.
(se punkterna 175, 177, 178, 180, 183 och 184)
12. I artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 och i artikel 9.2 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet) föreskrivs att en individuell antidumpningstull i princip ska påföras varje enskild leverantörs import av en produkt – oavsett produktens ursprung – i fråga om vilken det har konstaterats att den är dumpad och vållar skada. Det framgår av dessa bestämmelsers ordalydelse att en aktör som inte anses vara en ”leverantör” helt saknar rätt att bli påförd en individuell antidumpningstull.
Enligt Världshandelsorganisationens (WTO) bestämmelser gäller att varje exportör eller tillverkare som valts ut i stickprovet och som således har samarbetat med den för undersökningen ansvariga myndigheten under hela undersökningens gång uppfyller villkoren för att betraktas som leverantör i den mening som avses i artikel 9.2 i WTO:s antidumpningsavtal.
Vad angår bestämmelserna i den grundläggande antidumpningsförordningen ska artikel 9.5 i förordningen tolkas i överensstämmelse med bestämmelserna i WTO:s antidumpningsavtal. Det framgår dessutom av artikel 17.1 och 17.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen, tolkad i överensstämmelse med WTO-rätten, att om till och med de tillverkare som inte inbegreps i det ursprungliga stickprovet har rätt att dra nytta av att individuella marginaler beräknas, så gäller i än högre grad att de tillverkare som inbegreps i detta stickprov har rätt härtill. I det avseendet erinras det i den sista meningen i artikel 9.6 i grundläggande antidumpningsförordningen om att enskilda tullsatser ska tillämpas på import från exportörer eller producenter som enligt artikel 17 i förordningen beviljats individuell behandling.
Härav följer att med tillämpning av bestämmelserna i den grundläggande antidumpningsförordningen uppfyller varje exportör eller tillverkare, som valts ut i stickprovet med leverantörer av den dumpade produkten och som således har samarbetat med institutionerna under hela undersökningens gång, villkoren för att betraktas som leverantör i den mening som avses i artikel 9.5 i förordningen.
(se punkterna 187 och 192–194)
13. När kommissionen i en dumpningsundersökning beslutar att genomföra ett stickprov, är syftet med att sammanställa ett urval av exporterande tillverkare att fastställa under en begränsad undersökning så exakt som möjligt den verkliga prispress som unionsindustrin utsätts för. Därför har kommissionen befogenhet att när som helst ändra stickprovets sammansättning i enlighet med undersökningens behov. Det finns nämligen inte någon bestämmelse i Världshandelsorganisationens (WTO) antidumpningsavtal eller i den grundläggande antidumpningsförordningen som tvingar institutionerna att behålla de ursprungligen utvalda tillverkarna i stickprovet med leverantörer av den dumpade produkten om de anser att dessa inte har egenskap av leverantörer eller att de inte utgör importkällor för den dumpade produkt som vållar skada.
Vad gäller frågan huruvida det är lämpligt att behålla en aktör i stickprovet, kan det konstateras att kommissionen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som den ska bedöma.
(se punkt 195)
14. Uttrycket ogenomförbart i artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 ska tolkas i överensstämmelse med det liknande uttryck som används i artiklarna 6.10 och 9.2 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet).
När myndigheten använder sig av ett stickprovsförfarande medger uttrycket ogenomförbart i artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen således i princip två undantag från fastställandet av individuella dumpningsmarginaler och påförandet av individuella antidumpningstullar för de aktörer som har samarbetat i undersökningen. Det rör sig för det första om tillverkare eller exportörer som inte ingår i ett stickprov, utom dem för vilka det föreskrivs en individuell dumpningsmarginal i artikel 17.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen, och för det andra om aktörer som utgör en enda enhet. Med andra ord, i den mån institutionerna har använt sig av ett stickprovsförfarande, som i det aktuella målet, är undantag från fastställandet av individuella dumpningsmarginaler och påförande av individuella antidumpningstullar i princip endast möjligt för de företag som inte ingår i ett stickprov och som inte annars har någon rätt att få en individuell antidumpningstull fastställd. I synnerhet tillåter inte artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen något undantag från skyldigheten att påföra en utvald tillverkare som har samarbetat under undersökningen en individuell antidumpningstull, när institutionerna anser att de inte har haft möjlighet att fastställa ett individuellt exportpris.
Det följer därför av artikel 9.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen att när tillverkare och/eller exportörer ingår i ett stickprov, är institutionerna skyldiga att precisera storleken på den antidumpningstull som varje leverantör är skyldig att erlägga.
(se punkterna 232 och 233)
15. Se domen.
(se punkterna 250–252, 269, 278, 296, 307 och 338)
16. När en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar följer systematiken i det åtgärdspaket i vilket den ingår, kan det inte krävas att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter – vilka ibland är både många och komplicerade – anges i motiveringen. Institutionerna är inte heller skyldiga att ta ställning till samtliga argument som åberopats av berörda parter. Det är tvärtom tillräckligt att rättsaktens upphovsman redovisar de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för utformningen av den omtvistade förordningen.
Motiveringsskyldigheten i samband med antidumpningsåtgärder innebär inte heller att institutionerna måste förklara på vilket sätt en ståndpunkt som beaktades under ett visst skede av det administrativa förfarandet eventuellt saknade grund.
(se punkterna 253 och 289)
17. Se domen.
(se punkterna 254, 265, 266, 281 och 335)
18. Se domen.
(se punkterna 314–320 och 327)