PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 19 juni 2007

Mål F-54/06

John Davis m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Korrigeringskoefficienter – Pensionsavgångar efter det att tjänsteföreskrifterna i den version som tillämpas från den 1 maj 2004 trätt i kraft – Tillämpning av korrigeringskoefficienter beräknade med hänsyn till den genomsnittliga levnadskostnaden i det land där den pensionerade är bosatt – Övergångsvillkor – Avskaffande av korrigeringskoefficienterna för de pensionsrättigheter som förvärvats efter det att tjänsteföreskrifterna i den version som tillämpas från den 1 maj 2004 trätt i kraft”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken John Davis och tre andra tjänstemän vid rådet yrkade ogiltigförklaring av rådets beslut att fastställa deras respektive pensionsrättigheter, eftersom det inte tillämpades en korrigeringskoefficient på den del av deras pensionsrättigheter, som förvärvats efter den 30 april 2004 och eftersom den korrigeringskoefficient som tillämpades på de pensionsrättigheter som förvärvats före den 1 maj 2004 skiljer sig från den som används för de tjänstemän i Europeiska gemenskaperna som är i aktiv tjänst i Förenade kungariket eller i Danmark.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera part skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Pension – Korrigeringskoefficient – Avskaffande av rätt till pension som förvärvats efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 82.1 ; bilaga XIII, artikel 20 ; rådets förordning nr 723/2004)

2.      Tjänstemän – Pension – Korrigeringskoefficient – Avskaffande av rätt till pension som förvärvats efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 82.1 ; bilaga XIII, artikel 20 ; rådets förordning nr 723/2004)

3.      Tjänstemän – Pension – Korrigeringskoefficient – Avskaffande av rätt till pension som förvärvats efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 82.1)

4.      Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Begrepp – Tjänsteman i Europeiska gemenskaperna – Omfattas – Pensionerad tjänsteman i Europeiska gemenskaperna – Omfattas inte

(Artikel 18 EG och artikel 39 EG)

5.      Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen – Pensionerade tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

(Artikel 18 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 82.1)

1.      Likabehandlingsprincipen åsidosätts inte i den mån skillnaden i lön mellan olika kategorier av tjänstemän motiveras av ett objektivt och sakligt kriterium samt att denna skillnad är proportionerlig i förhållande till syftet med skillnaden.

Beträffande avskaffandet av korrigeringskoefficienter för pensionsrättigheter som förvärvats från den 1 maj 2004 och som infördes genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, är skillnaden i behandling av tjänstemän som pensionerades efter ikraftträdandet av tjänsteföreskriftsreformen och tjänstemän som pensionerades några månader före ikraftträdandet, så att endast de senare kan utnyttja en korrigeringskoefficient på hela sin pension, förenlig med likabehandlingsprincipen. Denna skillnad motiveras av ett objektivt och sakligt kriterium, nämligen kriteriet att tjänstemännen pensionerades före eller efter att tjänsteföreskriftsreformen trätt i kraft. Med beaktande av syftet med reformen av tjänsteföreskrifterna innebär denna skillnad i behandling att proportionalitetsprincipen iakttas. Trots att de förstnämnda pensionerades efter ikraftträdandet av reformen beräknas samtliga rättigheter som förvärvats före detta datum fortfarande med tillämpning av korrigeringskoefficienter och dessutom av samma korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på de tjänstemän som pensionerades före detta datum. Detta påpekande stärks för övrigt av den omständigheten att lagstiftaren inte endast har antagit bestämmelser som negativt påverkar de pensionsrättigheter som förvärvats från den 1 maj 2004 utan även bestämmelser som negativt påverkar de pensionsrättigheter som förvärvats före detta datum, genom att under en övergångsperiod som upphörde den 30 april 2008 gradvis ersätta korrigeringskoefficienter efter huvudstad med korrigeringskoefficienter efter medlemsstat, vilka är mindre fördelaktiga för pensionärerna.

Denna skillnad i behandling kan därför på intet sätt anses utgöra en godtycklig eller uppenbart omotiverad skillnad med beaktade av syftet med tjänsteföreskriftsreformen. Det är nämligen endast i situationer då en sådan skillnad i behandling föreligger som det kan godtas att åberopa att likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering har åsidosatts och det förutsätts också att invändningen har riktats mot åtgärder som vidtagits på ett område på vilket gemenskapslagstiftaren har befogenhet att företa en skönsmässig bedömning, vilket är fallet i fråga om omläggningen av pensionssystemet.

(se punkterna 64, 74 och 75)

Hänvisning till

förstainstansrätten den 16 mars 2004, Afari mot BCE, T‑11/03, REGP 2004, s. I‑A‑65 och II‑267, punkt 65

personaldomstolen den 23 januari 2007, Chassagne mot kommissionen, F-43/05, REGP 2007, s. I‑A-2-297 och II‑A-2-1527, punkt 91

2.      På det område inom vilket gemenskapslagstiftaren har befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, vilket är fallet avseende omläggning av pensionssystemet, begränsar domstolen sin prövning av frågan huruvida likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering har beaktats eller inte till att avse en kontroll av att den berörda institutionen inte har gjort en godtycklig eller uppenbart omotiverad åtskillnad mellan olika tjänstemän.

Gemenskapslagstiftaren har inte överskridit gränserna för sin behörighet genom att avskaffa alla korrigeringskoefficienter för pensionsrättigheter som förvärvats från den 1 maj 2004, och som verkställdes genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda. Det finns nämligen inte en överordnad gemenskapsrättslig princip om ”likabehandling avseende köpkraft” hos gemenskappensionärer, utan en allmän princip om likabehandling och ett allmänt förbud mot diskriminering som det åligger gemenskapslagstiftaren att genomföra på de sätt och med de medel som han anser lämpligast. Med hänsyn till gemenskapslagstiftarens befogenhet att göra en skönsmässig bedömning avseende omläggningen av pensionssystemet, var rådet i sin fulla rätt att införa en ordning som syftade till att genomföra likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering genom att avskaffa korrigeringskoefficienterna och säkerställa att tjänstemän som betalt in samma bidrag till systemet, erhåller en nominellt lika stor pension, vilket för övrigt också är fallet i de flesta pensionssystem som finns i andra internationella organisationer. Rådet hade därför fog för att anta att den europeiska integrationen innebär att korrigeringskoefficienter blir allt mindre nödvändiga och att pensionärerna i allt större utsträckning väljer att bosätta sig i det land där de arbetat eller i en annan medlemsstat än sitt ursprungsland. Rådet kunde för övrigt genom reformen även beakta önskan om att förhindra såväl bedrägerier som en kostbar och komplicerad kontroll av var pensionärerna faktiskt var bosatta.

Det står dessutom gemenskapslagstiftaren fritt att ändra tjänsteföreskrifterna genom att anta bestämmelser som är mindre förmånliga för de berörda tjänstemännen än de tidigare bestämmelserna. Denna frihet kan inte anfäktas med en hänvisning till en likhetsprincip ”avseende köpkraft”. När tjänstemännen har välförvärvade rättigheter är gemenskapslagstiftaren emellertid skyldig att föreskriva en tillräckligt lång övergångsperiod för att, inom ramen för pensionssystemet, förhindra en oväntad ändring av villkoren för utbetalning av pensionsrättigheter. Under förutsättning att detta skydd omfattar tjänstemän som pensionerades efter ikraftträdandet av tjänsteföreskriftsreformen kan skyddet endast omfatta pensionsrättigheter som tjänstemännen förvärvat före reformen.

(se punkterna 65, 78 och 80–82)

Hänvisning till

förstainstansrätten den 30 september 1998, Losch mot domstolen, T‑13/97, REGP 1998, s. I‑A‑543 och II‑1633, punkterna 113, 121 och 122 ; den 30 september 1998, Busacca m.fl. mot revisionsrätten, T‑164/97, REGP 1998, s. I‑A‑565 och II‑1699, punkterna 49, 58 och 59 ; den 6 juli 1999, Séché mot kommissionen, T‑112/96 och T‑115/96, REGP 1999. s. I‑A‑115 och II‑623, punkterna 127 och 132 ; den 8 januari 2003, Hirsch m.fl. mot BCE, T‑94/01, T‑152/01 och T‑286/01, REGP 2003, s. I‑A‑1 och II‑27, punkt 51 ; den 26 februari 2003, Drouvis mot kommissionen, T‑184/00, REGP 2003, s. I‑A‑51 och II‑297, punkt 57, fastställd av domstolen den 29 april 2004, Drouvis mot kommissionen, C‑187/03 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen; den 29 november 2006, Campoli mot kommissionen, T‑135/05, REGP 2006, s. I‑A-000 och II‑000, punkterna 71, 72, 78, 79, 85, 87, 97 och 105

personaldomstolen den 23 januari 2007, Chassagne mot kommissionen, F‑43/05, REGP 2007, s. I‑A-1-27 och II‑A-1-139, punkt 62

3.      Avskaffandet av korrigeringskoefficienter för pensionsrättigheter som förvärvats från den 1 maj 2004 och som infördes genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, innebär inte ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering av de pensionärer som är bosatta i en medlemsstat med höga levnadskostnader i förhållande till pensionärer som är bosatta i en medlemsstat med lägre levnadskostnader. Samma slutsats gäller även för jämförelsen mellan de pensionärer som inte bor i Belgien och pensionärer som bor där.

Även om det förutnämnda avskaffandet av korrigeringskoefficienter medför skillnader i pensionärernas köpkraft beroende på om de bosätter sig i länder med höga eller låga levnadskostnader, vilar sådana skillnader på ett objektivt och sakligt kriterium nämligen ett belopp som motsvarar den avgift som tjänstemännen har betalat in under sitt arbetsliv och dessa skillnader är åtminstone under de första åren som det nya pensionssystemet är tillämpligt rimliga med beaktade av syftena med tjänsteföreskriftsreformen. De tjänstemän som pensionerades efter ikraftträdandet av reformen har nämligen förvärvat den största delen av sina pensionsrättigheter under dessa år och drar följaktligen fördel av de syntetiska koefficienter som ligger nära de koefficienter som de skulle ha dragit fördel av om systemet med korrigeringskoefficienter hade bevarats vid reformen av tjänsteföreskrifterna. Det är endast om skillnaderna mellan medlemsstaternas levnadskostnader består, vilket är mot rådets förväntan, som skillnaden i behandling av de pensionärer som bosätter sig i områden där levnadskostnaderna är höga och de pensionärer som bosätter sig i områden där dessa kostnader är låga kan visa sig – på grund av att korrigeringskoefficienter inte tillämpas på en väsentlig del av pensionsrättigheterna och under förutsättning att rådet inte vidtar kompenserande åtgärder – inte stå i ett rimligt förhållande till syftet med tjänsteföreskriftsreformen.

På grundval av samma överväganden och med beaktande av gemenskapslagstiftarens befogenhet att göra en skönsmässig bedömning i fråga om omläggning av pensionssystemet, innebär de effekter som avskaffandet av korrigeringskoefficienter medför inte en skillnad i behandling som är godtycklig eller uppenbart olämplig för att uppnå syftet med reformen.

(se punkterna 84–87)

4.      Tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna är migrerande arbetstagare. En gemenskapsmedborgare som arbetar i en annan medlemsstat än sin ursprungsstat förlorar nämligen inte sin egenskap av arbetstagare i den mening som avses i artikel 39.1 EG på grund av att han innehar en anställning vid en internationell organisation, även om villkoren för hans inresa och vistelse i anställningslandet regleras särskilt i en internationell konvention. Däremot kan pensionerade gemenskapstjänstemän inte åberopa principerna om fri rörlighet och fri etableringsfrihet, som huvudsakligen är tillämpliga på ekonomisk verksamhet, utan endast artikel 18 EG, i vilken artikel det föreskrivs att varje unionsmedborgare ska ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

särskilda(se punkterna 96–98)

Hänvisning till

domstolen den 15 mars 1989, Echternach och Moritz, 389/87 och 390/87, REG 1989, s. 723, punkt 11 ; den 16 december 2004, My, C‑293/03, REG 2004, s. I‑12013, punkt 37 ; den 16 februari 2006, Öberg, C‑185/04, REG 2006, s. I‑1453, punkt 12

5.      Enligt artikel 18 EG ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, en rätt som följer direkt av ställningen som unionsmedborgare enligt artikel 17 EG och som är avsedd att vara den grundläggande rättsställningen för medlemsstaternas medborgare. Med de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördraget och i sekundärrätten kan artikel 18 EG i sig ge upphov till rättigheter som unionsmedborgarna kan åberopa inför domstol. Denna bestämmelse kan därför, när det saknas särskilda bestämmelser på området, utgöra en rättslig grund för rätten för pensionerade tjänstemän i gemenskaperna att bosätta sig i en valfri medlemsstat.

Det är inte endast åtgärder som innebär direkta förbud och begränsningar, utan även förbud och begränsningar som avskräcker de berörda från att bosätta sig i en annan medlemsstat, som utgör en begränsning av den fria rörligheten. Det kan emellertid inte utläsas av artikel 18 EG att det föreligger en skyldighet för gemenskapslagstiftaren att ge innehavarna av gemenskapspension ett ekonomiskt tillägg i form av korrigeringskoefficienter för att kompensera för den högre levnadskostnaden i den medlemsstat där pensionären önskar att bosätta sig. I den mån det inte är frågan om skillnader i behandling i jämförelse med andra gemenskapspensionärer som har valt att bosätta sig i samma medlemsstat, är de nackdelar som bosättningen i denna medlemsstat utgör och som beror på allmänna och objektiva situationer som kan drabba alla pensionärer och kanske rentav varje annan person som bosätter sig i samma medlemsstat, nämligen en följd av pensionären fria val av bosättningsort, efter att vederbörande har beaktat alla fördelar och nackdelar som följer av detta val och de kan på intet sätt anses utgöra indirekta begränsningar av den fria rörligheten.

(se punkterna 98–100)

Hänvisning till

domstolen den 1 februari 1996, Perfili, C‑177/94, REG 1996, s. I‑161, punkterna 17-19 ; den 17 september 2002, Baumbast och R, C‑413/99, REG 2002. s. I‑7091, punkterna 82, 84 och 86 ; den 2 oktober 2003, Garcia Avello, C‑148/02, REG 2003, s. I‑11613, punkterna 21-24 ; den 12 juli 2005, Schempp, C‑403/03, REG 2005, s. I‑6421, punkterna 45-47 ; den 16 februari 2006, Rockler, C‑137/04, REG 2006, s. I‑1441, punkterna 17-19 ; den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas, C‑192/05, REG 2006, s. I‑10451 ; den 9 november 2006, Turpeinen, C‑520/04, REG 2006, s. I‑10685, punkt 13 ; den 11 januari 2007, ITC, C‑208/05, REG 2007, s. I‑181, punkterna 31 och 33 ; den 30 januari 2007, kommissionen mot Danmark, C‑150/04, REG 2007, s. I‑1163, punkterna 41-45