DOMSTOLENS DOM
den 26 juni 1997(1)
[234s"Åtgärder med motsvarande verkan - Spridning av tidskrifter - Pristävlingar -
Nationellt förbud"[s
I mål C-368/95,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Handelsgericht Wien,
att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella
domstolen anhängiga målet mellan
Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags- und vertriebs GmbH
och
Heinrich Bauer Verlag,
angående tolkningen av artikel 30 i EG-fördraget,
meddelar
DOMSTOLEN
sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena
G.F. Mancini, J.C. Moitinho de Almeida och L. Sevón, samt domarna
C.N Kakouris, P.J.G. Kapteyn, C. Gulmann, P. Jann, H. Ragnemalm, M. Wathelet
(referent) och R. Schintgen,
generaladvokat: G. Tesauro,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Heinrich Bauer Verlag, genom advokaten Michael Winischhofer, Wien,
- Österrikes regering, genom Franz Cede, Botschafter, federala
utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- Belgiens regering, genom Jan Devadder, administrativ direktör vid
utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,
- Tysklands regering, genom Ernst Röder, Ministerialrat, federala
ekonomiministeriet, och Sabine Maas, Regierungsrätin z.A., samma
ministerium, båda i egenskap av ombud,
- Nederländernas regering, genom J.G Lammers, biträdande juridisk
rådgivare, utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- Portugals regering, genom Luis Fernandes, direktör för rättsavdelningen vid
generaldirektoratet för Europeiska gemenskaperna vid utrikesministeriet,
Antonio Silva Ferreira, "Inspector Geral de Jogos", ekonomiministeriet, och
juristen Angelo Cortesao Seiça Neves, generaldirektoratet för Europeiska
gemenskaperna vid utrikesministeriet, alla i egenskap av ombud,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Claudia Schmidt vid
rättstjänsten i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 12 november 1996
av: Heinrich Bauer Verlag, företrätt av Michael Winischhofer, advokaten
Harald Koppehele, Hamburg och professor Torsten Stein, universitetet i
Saarbrücken, Österrikes regering, företrädd av Christine Stix-Hackl, Legationsrätin
vid federala utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Tysklands regering, företrädd
av Bernd Kloke, Oberregierungsrat vid federala ekonomiministeriet, i egenskap av
ombud, Nederländernas regering, företrädd av juridiske rådgivaren J.S. van den
Oosterkamp, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Portugals regering, företrädd
av Angelo Cortesao Seiça Neves, och kommissionen, företrädd av Claudia Schmidt,
och efter att den 13 mars 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
- Handelsgericht Wien har genom beslut av den 15 september 1995, som inkom till
domstolen den 29 november samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt
förhandsavgörande avseende en fråga angående tolkningen av artikel 30 i fördraget.
- Frågan har uppkommit i en tvist mellan Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags-
und vertriebs GmbH, ett österrikiskt tidningsförlag, och Heinrich Bauer Verlag, ett
tidningsförlag med säte i Tyskland, angående en talan om att det senare skall
dömas att upphöra med försäljningen på österrikiskt territorium av publikationer
som erbjuder läsarna möjligheten att delta i pristävlingar i strid med Gesetz über
unlauteren Wettbewerb från år 1992 (österrikisk lag om illojal konkurrens, nedan
kallad UWG).
- Heinrich Bauer Verlag ger ut veckotidningen "Laura" i Tyskland och distribuerar
den även i Österrike. Numret av den 22 februari 1995 innehöll ett korsord. De
läsare som skickade in den rätta lösningen fick delta i utlottningen av två priser på
500 DM. Samma nummer innehöll dessutom två gåtor, den ena med ett pris på
1 000 DM och den andra med ett pris på 5 000 DM, vilka även dessa skulle lottas
ut bland dem som hade skickat in rätt svar. De följande numren erbjöd liknande
tävlingar. I varje nummer stod angivet att nya gåtor skulle finnas i följande
nummer.
- Det framgår av beslutet om hänskjutande att detta bruk står i strid med den
österrikiska lagstiftningen. Enligt artikel 9 a första stycket punkt 1 i UWG är det
nämligen allmänt förbjudet att utan motprestation erbjuda konsumenterna priser
som har samband med försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster.
Artikel 9 a andra stycket punkt 8 i UWG, som emellertid tillåter tävlingar och
lotterier om "den totala prissumman fördelad på antalet deltagare inte överstiger
5 schilling och den totala prissumman inte överstiger 300 000 schilling" har genom
en ändringslag från år 1993 förklarats inte vara tillämplig på pressen. Sedan dess
finns således inte längre något undantag för tidskriftsförlag från förbudet att
erbjuda konsumenterna möjlighet att delta i lotterier.
- Eftersom den tyska lagen om illojal konkurrens inte innehåller någon motsvarande
bestämmelse ansåg Handelsgericht Wien att förbudet i UWG mot försäljning av
tidskrifter kunde påverka handeln inom gemenskapen. Den har därför
vilandeförklarat målet för att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
"Skall artikel 30 i EEG-fördraget tolkas på så sätt att den hindrar tillämpningen av
lagbestämmelser i en medlemsstat A enligt vilka det är förbjudet för ett företag
som är etablerat i medlemsstat B att även i medlemsstat A sprida en i
medlemsstat B producerad tidskrift om denna innehåller gåtor eller tävlingar med
priser som utformats i enlighet med de föreskrifter som gäller för denna slags
verksamhet i medlemsstaten B?"
- Det bör först framhållas att kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med
motsvarande verkan är förbjudna mellan medlemsstaterna enligt artikel 30 i
fördraget.
- Enligt fast rättspraxis utgör varje åtgärd som "kan utgöra ett hinder, direkt eller
indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen" en åtgärd med
motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion (dom av den 11 juli 1974 i mål
C-8/74, Dassonville, Rec. 1974, s. 837, punkt 5).
- Det bör vidare erinras om att enligt rättspraxis som fastlades i domen Cassis de
Dijon (dom av den 20 februari 1979 i mål C-120/78, Rewe-Zentral, Rec. 1979,
s. 649) kan sådana åtgärder med motsvarande verkan som förbjuds i artikel 20
utgöras av sådana hinder för den fria rörligheten för varor som i frånvaron av
harmonisering av lagstiftningen uppstår till följd av att bestämmelser om villkor som
varorna måste uppfylla (såsom dem som gäller namn, form, storlek, vikt,
sammansättning, presentation, etiketter, förpackning) tillämpas på varor från andra
medlemsstater där de lagligen tillverkas och saluförs, även om dessa bestämmelser
är tillämpliga utan åtskillnad på alla produkter, under förutsättning att denna
tillämpning inte är motiverad av ett mål av allmänintresse som skall ges företräde
framför kravet på fri rörlighet för varor (dom av den 24 november 1993 i förenade
målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard, Rec. 1993, s. I-6097, punkt 15).
- Däremot kan det inte, på sätt som avses i ovan nämnda dom i målet Dassonville
direkt, indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra handeln mellan medlemsstaterna att
det på produkter från andra medlemsstater tillämpas nationella bestämmelser som
begränsar eller förbjuder vissa säljformer om dessa bestämmelser är tillämpliga på
alla berörda aktörer som bedriver verksamhet på det nationella territoriet under
förutsättning att de såväl rättsligt som faktiskt i lika mån påverkar saluföring av
inhemska produkter och produkter med ursprung i andra medlemsstater (ovan
nämnd dom i målet Keck och Mithouard, punkt 16).
- Den österrikiska regeringen har gjort gällande att förbudet i fråga inte faller under
artikel 30 i fördraget. Enligt densamma utgör möjligheten att erbjuda läsarna av en
tidskrift att delta i pristävlingar helt enkelt en säljfrämjande åtgärd och således en
säljform i den mening som avses i ovan nämnda dom i målet Keck och Mithouard.
- I detta fall kan det konstateras att den nationella lagstiftningen i fråga, även om
den avser en säljfrämjande åtgärd, i förevarande fall rör själva innehållet i
produkterna, eftersom de spel som avses i lagen hör till innehållet i den tidskrift
där de ingår. En tillämpning av den nationella lagstiftningen i fråga kommer i detta
fall under dessa omständigheter inte att avse en säljform som avses i ovan nämnda
dom i målet Keck och Mithouard.
- Eftersom förbudet i fråga tvingar aktörer som är etablerade i andra medlemsstater
att ändra tidningens innehåll, hindrar det produktens tillträde till marknaden i
importmedlemsstaten, och hindrar således den fria rörligheten för varor. Förbudet
utgör därför i princip en åtgärd med motsvarande verkan i den mening som avses
i artikel 30 i fördraget.
- Den österrikiska regeringen och kommissionen har likväl anfört att den nationella
lagstiftningen i fråga har till syfte att bevara pressens mångfald, vilket utgör ett
sådant tvingande hänsyn som avses i artikel 30 i fördraget.
- De har i detta hänseende gjort gällande att kort efter det att anordnandet av
tävlingar avsevärt hade liberaliserats genom lagen om avreglering av konkurrensen,
som trädde i kraft i Österrike år 1992, började tidningsförlagen hänge sig åt en
aggressiv konkurrens genom att ge allt större förmåner, särskilt i form av
möjligheten att delta i spel med priser.
- Av rädsla för att de små förlagen på sikt inte skulle kunna klara den kostsamma
konkurrensen uteslöt den österrikiska lagstiftaren år 1993 pressen från
tillämpningsområdet för artikel 9 a andra stycket punkt 8 i UWG. Denna
bestämmelse tillåter i viss mån, som framgår redan av punkt 4 i förevarande dom,
anordnandet av pristävlingar och lotterier i samband med försäljning av varor eller
tillhandahållandet av tjänster.
- I motiven till förslaget framhöll den österrikiska regeringen särskilt att det med
hänsyn till att tidskrifters och särskilt dagstidningars försäljningspris är relativt lågt
förelåg en risk, trots den begränsning av beloppen som föreskrivs i artikel 9 a andra
stycket punkt 8 i UWG, att konsumenten lägger större vikt vid möjligheten till vinst
än vid publikationens kvalitet (motiv till regeringens förslag, RV 365 Blg nr 18. GP.)
- Den österrikiska regeringen och kommissionen har vidare framhållit att den
österrikiska pressens koncentrationsnivå är mycket hög. Den förstnämnda har
anmärkt att den största tidningskoncernens marknadsandel i början av 90-talet var
54,5 procent i Österrike, medan den i Storbritannien var endast 34,7 procent och
i Tyskland 23,9 procent.
- Det finns skäl att anse att bevarandet av pressens mångfald kan utgöra ett
tvingande hänsyn som motiverar en restriktion av den fria rörligheten för varor.
Denna mångfald bidrar nämligen till att bevara yttrandefriheten, som är skyddad
i artikel 10 i konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, och som ingår bland de grundläggande rättigheter som
garanteras i gemenskapens rättsordning (se domar av den 25 juli 1991 i mål
C-353/89, kommissionen mot Nederländerna, Rec. 1991, s. I-4069, punkt 30, och
av den 3 februari 1993 i mål C-148/91, Veronica Omroep Organisatie, Rec. 1993,
s. I-487, punkt 10).
- Vidare krävs i enlighet med fast rättspraxis (ovan nämnd dom Cassis de Dijon,
samt domar av den 13 december 1990 i mål C-238/89, Pall, Rec. 1990, s. I-4827,
punkt 12, och av den 6 juli 1995 i mål C-470/93, Mars, Rec. 1995, s. I-1923,
punkt 15) att de nationella bestämmelserna är proportionerliga i förhållande till det
mål som skall uppnås och att målet inte kan uppnås genom åtgärder som medför
en mindre begränsning av handeln inom gemenskapen.
- Förvisso har domstolen i dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92, Schindler (Rec.
1994, s. I-1039, punkt 61), som gällde den friheten att tillhandahålla tjänster, slagit
fast att lotteriernas särdrag motiverar att de nationella myndigheterna hade ett
tillräckligt stort fritt skön för att ställa krav på skydd för dem som deltar i spel och
mer allmänt, med hänsyn till varje medlemsstats sociala och kulturella särdrag, på
skydd av den sociala ordningen såväl vad gäller sättet att organisera lotterierna och
storleken på insatserna som ändamålet med förtjänsten. Den har vidare fastslagit
att det ankommer på de nationella myndigheterna att avgöra inte bara om det är
nödvändigt att inskränka lotteriverksamheten utan också om det är nödvändigt att
förbjuda den under förutsättning att inskränkningarna inte är diskriminerande.
- Emellertid är spel som de i målet vid den nationella domstolen inte jämförbara
med de lotterier vilkas egenskaper undersöktes i ovan nämnda dom i målet
Schindler.
- Omständigheterna som gett upphov till den tvisten var endast, vilket domstolen
uttryckligen framhöll, lotterier som anordnades i stor skala, för vilka det fria skön
som tillerkändes de nationella myndigheterna var befogat med hänsyn till den stora
risken för bedrägerier och andra brott som de medförde på grund av de stora
belopp som kunde insamlas och de stora vinster som kunde erbjudas deltagarna
(punkterna 50, 51 och 60).
- Sådana skäl till oro för skyddet av den sociala ordningen saknas däremot i
förevarande fall. Först och främst är lotterierna i fråga anordnade i liten skala med
små insatserna. Vidare utgör de inte någon oberoende ekonomisk verksamhet utanbara en av andra delar av tidskriftens redaktionella innehåll. Slutligen förbjuder den
österrikiska lagstiftningen helt endast lotterier i pressen.
- För övrigt bör det understrykas att när en medlemsstat åberopar tvingande hänsyn
för att berättiga en lagstiftning som kan hindra den fria rörligheten för varor, måste
denna mening även tolkas i ljuset av de allmänna rättsprinciperna och särskilt de
grundläggande rättigheterna (se dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/80, ERT, Rec
1991, s. I-2925, punkt 43).
- Bland dessa förekommer yttrandefriheten som stadfästs i artikel 10 i konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(ovan nämnd dom i målet ERT, punkt 44).
- Förbudet mot att sälja publikationer som erbjuder möjligheten att delta i spel där
priser kan vinnas är sådant att det kan inskränka yttrandefriheten. Det bör
emellertid erinras om att artikel 10 i konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna tillåter inskränkningar i
denna frihet för att säkerställa pressens mångfald under förutsättning att de är
angivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle (se dom av Europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 24 november 1993 i mål A nr 276,
Informationsverein Lentia m.fl. mot Österrike).
- Med hänsyn till övervägandena i punkt 19-26 bör det undersökas om ett nationellt
förbud som det i målet vid den nationella domstolen är proportionerligt i
förhållande till bevarandet av pressens mångfald och om detta mål inte kan uppnås
genom åtgärder som medför en mindre begränsning såväl av handeln inom
gemenskapen som av yttrandefriheten.
- I detta syfte måste det avgöras dels om de tidningar som genom spel, gåtor och
tävlingar erbjuder möjligheten att vinna ett pris konkurrerar med de små
tidningsföretagen, som förmodas inte kunna erbjuda jämförbara priser och som den
omtvistade lagstiftningen har till syfte att skydda, dels om ett sådant vinstperspektiv
utgör en stimulans till köp som kan snedvrida efterfrågan.
- Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av en undersökning
av den österrikiska tidningsmarknaden avgöra om dessa villkor är uppfyllda.
- Inom ramen för denna undersökning skall den bestämma marknaden för produkten
i fråga och beakta de marknadsandelar som varje förlag eller tidningskoncern har
samt andelarnas utveckling.
- Vidare skall den nationella domstolen avgöra till vilken grad det i konsumentens
ögon är möjligt att ersätta produkten i fråga med tidningar som inte erbjuder
möjligheten att vinna något pris. Denna undersökning skall ske på grundval av alla
omständigheter som kan påverka beslutet om köp, t.ex. huruvida det förekommer
reklam på första sidan om möjligheten att vinna ett pris, vinstchanserna, prisets
belopp samt huruvida en vinst beror av ett prov som kräver en viss grad av
intelligens, skicklighet eller kunskaper.
- Den belgiska och den nederländska regeringen anser att den österrikiska
lagstiftaren hade kunnat vidta åtgärder som inverkar mindre på den fria rörligheten
för varor än ett urskiljningslöst förbud att sälja tidningar som erbjuder möjligheten
att vinna ett pris, t.ex genom att täcka över eller utesluta den sida som innehåller
pristävlingen i den österrikiska upplagan eller tillkännage att möjligheten att vinna
ett pris inte är öppen för läsare bosatta i Österrike.
- I detta hänseende framgår det inte av handlingarna att förbudet i fråga hindrar
försäljning av tidningar som har vidtagit någon av ovanstående åtgärder. Om den
nationella domstolen konstaterar att så är fallet, är förbudet oproportionerligt.
- Med hänsyn till vad som ovan anförts skall den nationella domstolen således ges
det svaret att artikel 30 i fördraget skall tolkas så, att den inte hindrar tillämpning
av en medlemsstats lagstiftning som har till verkan att det är förbjudet för ett
företag som är etablerat i en annan medlemsstat att på den förstnämnda
medlemsstatens territorium sprida en tidskrift som produceras i den sistnämnda
staten om tidskriften innehåller gåtor eller tävlingar med priser som lagligen
anordnas i sistnämnda stat, under förutsättning att förbudet är proportionerligt i
förhållande till bevarandet av pressens mångfald och att detta mål inte kan uppnås
genom mindre restriktiva åtgärder. För att dessa villkor skall vara uppfyllda krävs
bland annat att de tidningar som genom spel, gåtor eller tävlingar erbjuder
möjligheten att vinna ett pris konkurrerar med de små tidningsföretagen, som
förmodas inte kunna erbjuda jämförbara priser, och att en sådan möjlighet till vinst
kan snedvrida efterfrågan. Dessutom får det nationella förbudet inte hindra
försäljning av tidningar som även om de innehåller spel, gåtor eller tävlingar med
priser inte ger de läsare som är bosatta i medlemsstaten i fråga möjligheten att
vinna ett pris. Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av en
undersökning av den nationella tidningsmarknaden avgöra om dessa villkor är
uppfyllda.
Rättegångskostnader
- De kostnader som har förorsakats den österrikiska, den belgiska, den tyska, den
nederländska och den portugisiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas
kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella
domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den
nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutarDOMSTOLEN
- angående den fråga som genom beslut av den 15 september 1995 förts vidare av
Handelsgericht Wien - följande dom:
Artikel 30 i fördraget skall tolkas så, att den inte hindrar tillämpning av en
medlemsstats lagstiftning som har till verkan att det är förbjudet för ett företag
som är etablerat i en annan medlemsstat att på den förstnämnda medlemsstatens
territorium sprida en tidskrift som produceras i den sistnämnda staten om
tidskriften innehåller gåtor eller tävlingar med priser som lagligen anordnas i
sistnämnda stat, under förutsättning att förbudet är proportionerligt i förhållande
till bevarandet av pressens mångfald och att detta mål inte kan uppnås genom
mindre restriktiva åtgärder. För att dessa villkor skall vara uppfyllda krävs bland
annat att de tidningar som genom spel, gåtor eller tävlingar erbjuder möjligheten
att vinna ett pris konkurrerar med de små tidningsföretagen, som förmodas inte
kunna erbjuda jämförbara priser, och att en sådan möjlighet till vinst kan
snedvrida efterfrågan. Dessutom får det nationella förbudet inte hindra försäljning
av tidningar som även om de innehåller spel, gåtor eller tävlingar med priser inte
ger de läsare som är bosatta i medlemsstaten i fråga möjligheten att vinna ett pris.
Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av en undersökning
av den nationella tidningsmarknaden avgöra om dessa villkor är uppfyllda.
Rodríguez IglesiasMancini
Moitinho de Almeida
SevónKakouris
Kapteyn
GulmannJann
Ragnemalm
Wathelet Schintgen
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 26 juni 1997.
R. Grass
G.C. Rodríguez Iglesias
Justitiesekreterare
Ordförande
1: Rättegångsspråk: tyska.