Language of document : ECLI:EU:T:2019:399

TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)

11 juni 2019 (*)

”Forskning och teknisk utveckling – Ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) – Ansökningsomgångar och tillhörande verksamheter inom ramen för Europeiska forskningsrådets arbetsprogram 2016 – Genomförandeorganets beslut att avslå en ansökan såsom icke stödberättigande – Administrativt överklagande till kommissionen – Underförstått avslagsbeslut – Delvis avvisning – Uttryckligt avslagsbeslut – Rätt till ett effektivt domstolsskydd”

I mål T‑478/16,

Regine Frank, bosatt i Bonn, Tyskland, företrädd av advokaten S. Conrad,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av R. Lyal, L. Mantl och B. Conte, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut av den 17 juni 2016, dels kommissionens beslut av den 16 september 2016, genom vilka denna institution underförstått respektive uttryckligen avslog sökandens administrativa överklagande i enlighet med artikel 22.1 i rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EGT L 11, 2003, s. 1),

meddelar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden D. Gratsias samt domarna I. Labucka (referent) och I. Ulloa Rubio,

justitiesekreterare: handläggaren N. Schall,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 31 januari 2019,

följande

Dom

I.      Tillämpliga bestämmelser

1        Ramprogrammet Horisont 2020 för forskning och innovation (nedan kallat ramprogrammet Horisont 2020) inrättades med stöd av artiklarna 173 och 182 FEUF genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 2013, s. 81) och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 2013, s. 104).

2        Europeiska kommissionen har anförtrott vissa förvaltningsuppgifter för ramprogrammet Horisont 2020 till genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (ERCEA) i enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EUT L 11, 2003, s. 1).

3        Bland de uppgifter som kommissionen anförtrott ERCEA ingår finansieringsprojekt under delen ”Vetenskaplig spetskompetens”, som omfattas av rådets beslut 2013/743/EU av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av ramprogrammet Horisont 2020 (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG (EUT L 347, 2013, s. 965).

4        För år 2016 har urvalskriterierna och förfarandena för utvärdering av stödansökningar fastställts i arbetsprogrammet för Europeiska forskningsrådet (EFR).

5        Förfarandet för inlämnande och utvärdering av ansökningar om stöd fastställs i kommissionens beslut C (2014) 2454 av den 15 april 2014 om EFR:s regler för inlämning av förslag och de förfaranden för bedömning, urval och tilldelning som är tillämpliga på det särskilda programmet för genomförande av ramprogrammet Horisont 2020, i dess lydelse enligt kommissionens beslut C(2015) 4975 av den 23 juli 2015 (nedan kallade EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering).

6        Förfarandet för inlämning och bedömning av ansökningar om stöd beskrivs närmare i punkterna 2.1–2.5 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering.

7        Enligt punkt 2.2 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering ska ansökan om stöd lämnas in av en ansvarig forskare för en värdinstitutions räkning. Värdinstitutionen agerar både som formell sökande och medkontrahent till ERCEA i det avtal om stöd som ska ingås.

8        För att vara giltiga måste varje ansökan vid inlämnandet och senast före utgången av tidsfristen för inlämning av ansökan om stöd bland annat åtföljas av ett godkännandebrev från värdinstitutionen. Ofullständiga förslag ska förklaras vara icke stödberättigande.

9        För att kunna bedömas måste den inlämnade stödansökan också uppfylla alla de kriterier för stödberättigande och tillåtlighet som anges i EFR:s arbetsprogram 2016.

10      Detta gäller särskilt, enligt EFR:s arbetsprogram 2016, för ansökningar som lämnats in år 2014 eller år 2015 och klassificerats i kategori C, vilken klassificering utesluter inlämnande av en ny ansökan om stöd för EFR:s arbetsprogram 2016 (nedan kallat spärrvillkoret).

11      Sökande ska enligt artikel 20.2 a i förordning nr 1290/2013 underrättas om resultatet av den vetenskapliga bedömningen av deras ansökningar inom högst fem månader från slutdatumet för att lämna in fullständiga ansökningar.

12      Enligt artikel 16 i förordning nr 1290/2013 kan bedömningen av ansökan omprövas.

13      Enligt artikel 17 i förordning nr 1290/2013 kan varje sökande ge in ett klagomål om sin medverkan i ramprogrammet Horisont 2020.

14      När det gäller de avslagsbeslut som genomförandeorganen fattar föreskrivs i artikel 22.1–22.5 i förordning nr 58/2003 att kommissionen ska granska deras lagenlighet enligt följande:

”1. Om genomförandeorganet vidtar en åtgärd som går tredje mans intressen emot får varje individuellt berörd person och varje medlemsstat begära att kommissionen prövar om åtgärden är lagenlig.

Ett administrativt överklagande skall inges till kommissionen inom en månad efter det att den berörda personen eller medlemsstaten har fått kännedom om åtgärden i fråga.

Kommissionen skall fatta beslut med anledning av det administrativa överklagandet inom två månader efter dess ingivande efter att ha tagit del av den överklagandes anförda skäl, eller medlemsstatens, och genomförandeorganets. Utan att det påverkar kommissionens skyldighet att svara skriftligen och att motivera sitt beslut, innebär ett uteblivet besked från kommissionens möte inom tidsfristen avslag.

5. Om kommissionen uttryckligen eller underförstått beslutar att avslå det administrativa överklagandet får beslutet hänskjutas till domstolen för upphävande enligt artikel [263 FEUF].”

II.    Bakgrund till tvisten

15      Den 1 augusti 2015 publicerade kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande med rubriken ”Ansökningsomgångar och tillhörande verksamheter inom ramen för Europeiska forskningsrådets arbetsprogram 2016 som omfattas av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)” (EUT C 253, 2015, s. 12).

16      Den 17 november 2015 lämnade sökanden, Regine Frank, via det elektroniska informationsutbytessystem som ställts till deltagarnas förfogande inom ramprogrammet Horisont 2020, in en stödansökan till ERCEA angående ett projekt om ljustransporter i kvasi-kristaller och icke-periodiska strukturer (nedan kallad stödansökan).

17      Stödansökan lämnades in av sökanden för det tekniska universitetet i Kaiserslauterns (nedan kallat universitetet) räkning.

18      Samma dag drog universitetet tillbaka stödansökan med motiveringen att sökanden inte hade rätt att lämna in en sådan ansökan för år 2016 och att universitetet inte åtog sig att vara värdinstitution för det projekt som sökanden sökt stöd för.

19      Samma dag lämnade sökanden på nytt in ansökan om stöd, vilken återigen drogs tillbaka av universitetet, varefter sökanden en tredje gång lämnade in ansökan.

20      Den 30 november 2015 skickade universitetet en skrivelse till ERCEA om att det inte åtog sig att vara värdinstitution för det projekt som sökanden sökt stöd för. Universitetet klargjorde också att sökanden utan tillstånd hade använt ett godkännandebrev från universitetet för 2015 års ansökningsomgång för att lämna ansökan inom ramen för 2016 års ansökningsomgång.

21      Genom en skrivelse av den 18 mars 2016 informerade ERCEA sökanden dels om avslaget på stödansökan på grund av att den inte uppfyllde villkoren för stöd, dels om möjligheterna att klaga på beslutet (nedan kallat ERCEA:s avslagsbeslut).

22      Genom en skrivelse av den 16 april 2016 begärde sökanden omprövning av den bedömningen i den mening som avses i artikel 16 i förordning nr 1290/2013, vilken begäran ERCEA omklassificerade som en begäran om prövning av huruvida det förelåg rätt till stöd för ramprogrammet Horisont 2020 i den mening som avses i artikel 17 i den förordningen.

23      Sökanden lämnade i skrivelse av den 17 april 2016, i enlighet med artikel 22 i förordning nr 58/2003, in ett överklagande till kommissionen angående lagenligheten av ERCEA:s beslut (nedan kallat det administrativa överklagandet).

24      I skrivelse av den 24 maj 2016 underrättade ERCEA sökanden om att omprövningen av huruvida ansökan var stödberättigande hade utmynnat i samma resultat som dess tidigare beslut.

25      Kommissionen frågade i skrivelse av den 3 juni 2016 sökanden om det administrativa överklagandet alltjämt vidhölls.

26      Eftersom kommissionen inte svarade på det administrativa överklagandet inom den tvåmånadersperiod som fastställs i artikel 22.1 tredje stycket i förordning nr 58/2003, har det administrativa överklagandet indirekt avslagits (nedan kallat det underförstådda avslagsbeslutet) den 17 juni 2016.

27      Sökanden underrättade i skrivelse av den 25 juni 2016 kommissionen om att det administrativa överklagandet alltjämt vidhölls.

28      Sökanden frågade i skrivelse av den 10 augusti 2016 om hur det administrativa överklagandet fortskred.

29      Kommissionen svarade i skrivelse samma dag att ett beslut i anledning av överklagandet skulle fattas under september månad.

30      Kommissionen meddelade i skrivelse av den 30 september 2016 sitt beslut av den 16 september 2016 om avslag på det administrativa överklagandet enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 58/2003, med motiveringen att en ansökan om stöd utan godkännandebrev inte kunde tas upp till prövning (nedan kallat det uttryckliga avslagsbeslutet).

31      Sökanden gav genom skrivelse av den 9 oktober 2016 in ett nytt överklagande till kommissionen.

32      Genom en skrivelse av den 28 oktober 2016 underrättade kommissionen sökanden om att förfarandet enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 58/2003 var avslutat och att det uttryckliga avslagsbeslutet nu kunde prövas genom en talan om ogiltigförklaring vid tribunalen.

III. Förfarandet och parternas yrkanden

33      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 26 augusti 2016 ansökte sökanden om rättshjälp enligt artikel 147 i tribunalens rättegångsregler.

34      Sökanden väckte förevarande talan genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 26 oktober 2016.

35      Tribunalen beslutade den 16 februari 2017 att bevilja sökanden rättshjälp.

36      Genom en skrivelse av den 3 maj 2017 frågade tribunalens kansli, i enlighet med artikel 106 i rättegångsreglerna, parterna om de önskade yttra sig.

37      Sökanden begärde i skrivelse av den 6 juni 2017 att få yttra sig vid en muntlig förhandling.

38      Kommissionen besvarade inte tribunalens skrivelse inom den utsatta tidsfristen.

39      Parterna kallades till en muntlig förhandling, som ägde rum den 26 januari 2018.

40      Vid förhandlingen anmälde sökanden jäv mot domarna på tribunalens femte avdelning och mot justitiesekreteraren (nedan kallad jävsinvändningen).

41      Av protokollet från den muntliga förhandlingen framgår följande:

”Sökandens ombud anmälde jäv mot den femte avdelningen, men angav sig samtidigt inte instämma i jävsinvändningens motivering. Svaranden yttrade sig inte angående jävsinvändningen. Med ordförandens medgivande samt i närvaro och under överinseende av sitt ombud gav Regine Frank in en skrivelse till stöd för jävsinvändningen.”

42      Genom beslut av den 26 februari 2018 avslog tribunalens vice ordförande jävsinvändningen.

43      Sökandens ombud underrättade, genom en skrivelse av den 5 mars 2018, tribunalens kansli om att han inte längre önskade företräda sökanden, eftersom sökanden utan hans samtycke eller vetskap dels hade översänt olika handlingar och e-postmeddelanden till tribunalens kansli och även till vissa av tribunalens ledamöter, dels vid den muntliga förhandlingen gjort en jävsinvändning som ombudet ansåg inte borde ha gjorts. Han anförde vidare att han inte längre kunde företräda sökanden oavhängigt i den mening som avses i artikel 19 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, och påpekade att sökanden själv skriftligen meddelat tribunalen sitt bristande förtroende för honom.

44      I beslut av den 14 mars 2018 uppmanade tribunalen sökanden att senast den 16 maj 2018 meddela tribunalens kansli namnet på sitt nya ombud.

45      Sökanden ansökte, i skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2018, om rättshjälp med tillämpning av artikel 147 i rättegångsreglerna.

46      Ansökan gjordes i syfte att kunna föra talan mot tribunalens vice ordförandes beslut av den 26 februari 2018 om avslag på jävsinvändningen.

47      Genom beslut av den 29 juni 2018, Frank/kommissionen (T-478/16, ej publicerat, EU:T:2018:417), beslutade ordföranden för tribunalens femte avdelning att hänskjuta målet till domstolen, i enlighet med artikel 54 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

48      Genom beslut av den 22 november 2018 avslog domstolen ansökan om rättshjälp.

49      Den 6 december 2018 beslutade tribunalen att återuppta den muntliga förhandlingen i målet och bestämde att den skulle hållas den 31 januari 2019.

50      Eftersom sökanden inte hade lämnat tribunalen någon uppgift om namnet på något nytt ombud delgavs Sebastian Conrad kallelsen till den muntliga förhandlingen, som skulle hållas den 31 januari 2019.

51      Den 20 december 2018 informerade S. Conrad tribunalens kansli om att han inte skulle företräda sökanden vid den förhandlingen.

52      Vid förhandlingen den 31 januari 2019 konstaterade ordföranden på tribunalens femte avdelning att parterna i vederbörlig ordning hade kallats i enlighet med artikel 108.1 i rättegångsreglerna.

53      Eftersom sökanden inte företräddes av en advokat vid den muntliga förhandlingen begärde hon personligen att artikel 148.5 i rättegångsreglerna skulle tillämpas.

54      Kommissionen uppgav inför tribunalen att den hänvisade till sina skriftliga inlagor.

55      Efter den muntliga förhandlingen den 31 januari 2019 förklarades den muntliga delen av förfarandet i målet avslutat och målet togs till överläggning.

56      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det underförstådda avslagsbeslutet och det uttryckliga avslagsbeslutet, samt

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

57      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

IV.    Rättslig bedömning

58      Vid den muntliga förhandlingen, efter tribunalens konstaterande att sökanden, som kallats i vederbörlig ordning, saknade företrädare i den mening som avses i artikel 108.1 i rättegångsreglerna, begärde sökanden personligen att artikel 148.5 i rättegångsreglerna skulle tillämpas.

A.      Tillämpningen av artikel 148.5 i rättegångsreglerna

59      I artikel 147.1–147.3 i rättegångsreglerna föreskrivs följande:

”1. En ansökan om rättshjälp får ges in före det att talan har väckts eller under tiden som talan är anhängig.

2. Ansökan om rättshjälp ska göras på ett formulär som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och som finns tillgängligt på Europeiska unionens domstols webbplats. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 74, ska formuläret undertecknas av sökanden eller av en advokat, om sökanden företräds av en sådan. En ansökan om rättshjälp som ges in utan formuläret kommer inte att beaktas.

3. Ansökan om rättshjälp ska åtföljas av upplysningar och bestyrkande handlingar som gör det möjligt att bedöma sökandens ekonomiska situation, såsom ett intyg av behörig nationell myndighet som visar den ekonomiska situationen.”

60      I artikel 148.4 i rättegångsreglerna föreskrivs att i ett ”beslut om beviljande av rättshjälp får en advokat utses att företräda sökanden, om advokaten har föreslagits av sökanden i ansökan om rättshjälp och har samtyckt till att företräda sökanden vid tribunalen”.

61      Slutligen föreskrivs i artikel 148.5 i rättegångsreglerna att om ”sökanden inte själv har föreslagit en advokat vare sig i ansökan om rättshjälp eller efter det att ett särskilt uppsatt beslut om beviljande av rättshjälp har meddelats, eller om tribunalen inte godtar den sökandes val, ska justitiesekreteraren översända beslutet om beviljande av rättshjälp och en kopia av ansökan om rättshjälp till den myndighet i den berörda staten som är behörig enligt tilläggsreglerna till domstolens rättegångsregler”.

62      I förevarande mål kan det konstateras att sökanden, efter sin ansökan av den 26 augusti 2016, hade beviljats rättshjälp genom beslut av ordföranden på tribunalens femte avdelning den 16 februari 2017.

63      Genom det beslutet förordnade tribunalen den advokat som sökanden föreslagit att företräda sökanden i förevarande mål, under hela förfarandet. Tribunalen har således beslutat att bevilja sökanden rättshjälp och har även godtagit sökandens val av ombud.

64      Emellertid meddelade den advokat som tribunalen förordnat den 5 mars 2018 att han inte längre önskade företräda sökanden. Tribunalen underrättade därefter sökanden om att hon måste ge en annan advokat uppdrag att företräda sökanden vid den muntliga förhandlingen den 31 januari 2019. Klaganden hade på förhandlingsdagen inte följt tribunalens uppmaning. Mot den bakgrunden ansökte sökanden personligen, vid förhandlingen den 31 januari 2019, om att artikel 148.5 i rättegångsreglerna skulle tillämpas.

65      När det gäller ansökan om rättshjälp föreskrivs i artikel 148.5 i rättegångsreglerna de villkor på vilka en advokat, på initiativ av tribunalens kansli, får ges i uppdrag att företräda en part vid tribunalen.

66      Enligt artikel 148.5 i rättegångsreglerna ska tribunalens kansli sända de handlingar som det hänvisas till i den artikeln till den behöriga nationella myndigheten antingen när den berörda personen, i sin ansökan om rättshjälp eller därefter, inte själv har föreslagit någon advokat eller när domstolen inte godtar den berörda personens val.

67      Av detta följer att när den berörda personen själv har föreslagit en advokat kräver tillämpningen av artikel 148.5 i rättegångsreglerna, med avseende på ett byte av advokat, att en ny ansökan om rättshjälp ges in i enlighet med de formella villkor som föreskrivs i artikel 147.2 i rättegångsreglerna, tillsammans med de handlingar som krävs enligt artikel 147.3 i rättegångsreglerna, för att pröva om de materiella villkoren fortfarande är uppfyllda. Vidare får ett sådant byte göras enligt artikel 148.5 i rättegångsreglerna endast om det är nödvändigt på grund av objektiva omständigheter som inte rör den berörda personens uppträdande eller vilja, såsom dödsfall, pensionering eller att advokaten underlåtit att följa yrkesmässiga eller etiska skyldigheter.

68      Rättshjälp är nämligen en förmån som erbjuds den berörda personen kostnadsfritt för att han eller hon faktiskt ska kunna utöva sin rätt till ett effektivt domstolsskydd. Det är därför den berörda personens ansvar att använda denna förmån på ett sätt som respekterar den roll som unionens rättssystem tillerkänner advokater. Advokaten är en av rättsväsendets samarbetspartners som, oavhängigt och i rättsväsendets överordnade intresse, lämnar det rättsliga stöd som klienten behöver (beslut av den 17 maj 2017, Olivetel/EUIPO – Polyrackes Electronic Audenbaucye (POLY RACK), T-28/17, ej publicerad, EU:T:2017:404, punkt 11). Det faktum att en advokat avsäger sig att företräda en part i förfarandet genom att hänvisa till att partens uppträdande allvarligt begränsar advokatens roll enligt ovan utgör därför inte ett giltigt skäl som skulle kunna motivera att artikel 148.5 i rättegångsreglerna tillämpas.

69      Såsom anges i punkterna 62 och 63 ovan föreslog sökanden i sin ansökan om rättshjälp av den 26 augusti 2016 en person vid namn S. Conrad som advokat att företräda henne, ett val som godtogs i beslutet av den 16 februari 2017.

70      Det kan således konstateras att artikel 148.5 i rättegångsreglerna endast skulle kunna vara tillämplig i detta fall efter det att en ny ansökan om rättshjälp lämnats in i enlighet med artikel 147.2 och 147.3 i rättegångsreglerna.

71      Sökanden har emellertid inte lämnat in någon sådan ansökan till tribunalens kansli. Vidare kan, i alla händelser, de omständigheter som S. Conrad beskrivit (se punkt 43 ovan) inte, mot bakgrund av de överväganden som redovisats i punkt 68 ovan, anses motivera en tillämpning av artikel 148.5 i rättegångsreglerna. Den omständigheten att sökanden gjort gällande att hon förlorat förtroendet för S. Conrad är i sig inte tillräcklig för att motivera tillämpningen av artikel 148.5 i rättegångsreglerna, eftersom det inte fanns något som hindrade henne från att ge en annan advokat uppdraget att företräda henne.

72      Parterna har på ett giltigt sätt lämnat in sina inlagor under den skriftliga delen av förfarandet och den muntliga delen av förfarandet har avslutats. Tribunalen anser sig förfoga över tillräcklig information i handlingarna i målet för att kunna avgöra det.

B.      Yrkandena om ogiltigförklaring

73      Sökanden har yrkat att det underförstådda avslagsbeslutet och det uttryckliga avslagsbeslutet ska ogiltigförklaras.

1.      Yrkandet om ogiltigförklaring av det underförstådda avslagsbeslutet

74      Kommissionen ska enligt artikel 22.1 och 22.5 i förordning nr 58/2003 fatta beslut om det administrativa överklagandet inom två månader från det att överklagandet inkom. Utan att det påverkar kommissionens skyldighet att svara skriftligen och att motivera sitt beslut, utgör ett uteblivet ställningstagande från kommissionen inom tidsfristen ett underförstått avslag på överklagandet.

75      I det aktuella fallet avgjorde kommissionen inte det administrativa överklagandet, som ingavs av sökanden den 17 april 2016, inom två månader.

76      Kommissionens underlåtenhet att senast den 17 juni 2016 besvara överklagandet utgör således ett underförstått avslagsbeslut i anledning av det administrativa överklagandet som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring vid tribunalen, i enlighet med artikel 22.5 i förordning nr 58/2003.

77      Den 16 september 2016, det vill säga innan ansökan lämnades in i förevarande mål, antog kommissionen emellertid ett beslut genom vilket den uttryckligen avslog det administrativa överklagandet. Sökanden fick del av det beslutet den 30 september 2016.

78      Genom att fatta ett uttryckligt avslagsbeslut har kommissionen således återkallat sitt underförstådda avslagsbeslut (se, analogt, dom av den 10 december 2010, Ryanair/kommissionen, T-494/08–T-500/08 och T-509/08, EU:T:2010:511, punkt 45).

79      När en rättsakt återkallas försvinner den fullständigt från unionens rättsordning (se beslut av den 12 januari 2011, Terezakis/kommissionen, T-411/09, EU:T:2011:4, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

80      I den mån talan avser ogiltigförklaring av det underförstådda avslagsbeslutet kan den inte prövas i sak och ska således lämnas utan bifall.

2.      Yrkandet om ogiltigförklaring av det uttryckliga avslagsbeslutet

81      Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan. Den första avser åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd och den andra avser en felaktig rättstillämpning.

a)      Den första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd

82      Sökanden har genom den första grunden i huvudsak gjort gällande att kommissionen genom sin försenade behandling av det administrativa överklagandet åsidosatt hennes rätt till ett effektivt domstolsskydd.

83      Sökanden har klandrat kommissionen för att den inte fattat sitt beslut avseende det administrativa överklagandet inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 22.1 tredje stycket i förordning nr 58/2003. Det är enligt sökanden mycket viktigt att denna tidsfrist iakttas, eftersom ett försenat beslut kan vilseleda mottagarna, särskilt när det gäller tidsfristen för att lämna in ett överklagande.

84      Enligt sökanden gäller samma sak om kommissionen meddelar att den uttryckligen vill pröva ett administrativt överklagande när fristen för att väcka talan mot det underförstådda avslagsbeslutet redan har börjat löpa.

85      Tribunalen konstaterar inledningsvis att kommissionen enligt artikel 22.1 och 22.5 i förordning nr 58/2003 ska fatta beslut om det administrativa överklagandet inom två månader från det att det gavs in. Utan att det påverkar kommissionens skyldighet att svara skriftligen och att motivera sitt beslut, utgör ett uteblivet besked från kommissionen inom tidsfristen ett underförstått avslag på överklagandet. Det uttryckliga eller underförstådda beslutet att avslå det administrativa överklagandet kan bli föremål för talan om ogiltigförklaring vid EU-domstolen enligt artikel 263 FEUF.

86      Det finns vidare inte någon rättslig princip som innebär att administrationen förlorar sin behörighet att pröva en ansökan, även efter utgången av de frister som föreskrivs i detta avseende. Den ordning som gäller för underförstådda avslagsbeslut har inrättats för att minska risken för att administrationen väljer att inte besvara en ansökan och helt undgår rättslig kontroll och inte för att varje beslut som fattats för sent ska anses vara rättsstridigt. Administrationen har i princip en skyldighet att, även efter utgången av en frist, lämna ett motiverat svar på varje ansökan från enskilda. Detta är förenligt med syftet med ordningen för underförstådda avslagsbeslut, vilket är att möjliggöra för enskilda att väcka talan mot administrationen med anledning av dess passivitet, i syfte att erhålla ett motiverat svar från denna (se, analogt, dom av den 19 januari 2010, Co-Frutta/kommissionen, T-355/04 och T-446/04, EU:T:2010:15, punkt 59).

87      Principen om ett effektivt domstolsskydd utgör vidare en allmän princip i unionsrätten. Denna princip följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och den har kommit till uttryck i artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. Rätten till effektiv domstolsprövning har därefter även stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

88      I förevarande fall har kommissionen dock inte, genom att anta det uttryckliga avslagsbeslutet, åsidosatt sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd, även om beslutet fattades efter utgången av den frist på två månader inom vilken kommissionen enligt artikel 22.1 tredje stycket i förordning nr 58/2003 ska pröva det administrativa överklagandet.

89      I det uttryckliga avslagsbeslutet underrättades nämligen sökanden om möjligheten att ansöka om ogiltigförklaring av detta beslut inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 i FEUF. Sökanden gav in en sådan ansökan inom den föreskrivna tidsfristen, nämligen den 26 oktober 2016, det vill säga mindre än två månader efter delgivningen av det uttryckliga avslagsbeslutet den 30 september 2016.

90      Talan ska därmed inte bifallas på den första grunden.

b)      Den andra grunden: Felaktig rättstillämpning

91      Den andra grunden består av två delar.

1)      Den första delen, om påstått felaktig tillämpning av spärrvillkoret

92      Inom ramen för den första delen har sökanden i huvudsak gjort gällande att det uttryckliga avslagsbeslutet ska ogiltigförklaras, eftersom kommissionen underlåtit att korrigera en rättsstridighet i ERCEA:s avslagsbeslut, vilket bland annat legat till grund för avslaget på ansökan om stöd till följd av klassificeringen i kategori C av en tidigare stödansökan för 2015 års ansökningsomgång, trots att denna klassificering var föremål för ett överklagande i ett pågående mål vid tribunalen.

93      Även om ERCEA:s avslagsbeslut grundades på flera skäl, nämligen i första hand avsaknaden av ett giltigt godkännandebrev från en värdinstitution och, i andra hand, spärrvillkoret, grundas det uttryckliga avslagsbeslutet enbart på det förstnämnda av dessa skäl.

94      Även om det sistnämnda skälet för ERCEA:s avslagsbeslut skulle ha kommit att anses vara felaktigt, har det inte legat till grund för det angripna beslutet. Den första delen av den andra grunden är således utan verkan.

2)      Den andra delen, om felaktig bedömning av huruvida ansökan var stödberättigande

95      Sökanden har inom ramen för den andra delen gjort gällande att varken värdinstitution eller godkännandebrev var nödvändiga för att ansöka om stöd.

96      Sökanden har, för det första, gjort gällande att hon har lämnat in ett giltigt godkännandebrev, eftersom inget i universitetets brev av den 30 januari 2015, som bifogas stödansökan, leder till slutsatsen att det endast avsåg 2015 års ansökningsomgång.

97      Det framgår emellertid klart av universitetets godkännandebrev av den 30 januari 2015, närmare bestämt av dess föremål, att universitetet endast åtog sig att vara värdinstitution inom ramen för 2015 års ansökningsomgång.

98      Under alla omständigheter har universitetet, som kommissionen påpekat, två gånger dragit tillbaka stödansökan och förklarat att det inte åtog sig att vara värdinstitution för det projekt som sökanden sökte stöd för (se punkterna 18–20 ovan).

99      Sökandens argument kan följaktligen inte godtas.

100    Sökanden har, för det andra, hävdat att universitetet inte hade rätt att ensidigt återta sitt godkännande efter det att fristen för att lämna in ansökningar om stöd hade löpt ut. EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering ger inte någon sådan möjlighet.

101    Detta resonemang bygger dock på en felaktig utgångspunkt, nämligen att universitetet hade godkänt ansökan.

102    Sökanden lämnade nämligen in sin stödansökan utan giltigt godkännandebrev från universitetet, som genom en skrivelse av den 30 november 2015 informerade ERCEA om att det inte åtog sig att vara värdinstitution för det projekt som sökanden hade ansökt om.

103    I avsaknad av giltigt godkännandebrev och i än högre grad då universitetet två gånger återtagit ansökan, kan sökanden således inte hävda att universitetet inte hade rätt att återta sitt godkännande efter det att tidsfristen för ansökan om stöd hade löpt ut.

104    Sökanden har, för det tredje, gjort gällande att hon i egenskap av privatperson har rätt att ge in en ansökan.

105    Det framgår tydligt av fotnot 15 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering att ”i undantagsfall får den ansvarige forskaren själv uppträda som sökande enhet, när det rör sig om en rättsligt oberoende sådan enhet”.

106    I detta fall kan det emellertid konstateras att sökanden använde universitetets identifieringskod vid inlämnandet av ansökan.

107    Sökanden begärde visserligen att få en personlig identifieringskod, men denna begäran gjordes först efter det att tidsfristen för att lämna in ansökan hade löpt ut. Den koden kunde således inte användas för detta ändamål.

108    Ansökan om stöd gjordes därför för universitetets räkning och inte för sökandens egen räkning. Sökanden var därmed skyldig att innan ansökan lämnades inhämta universitetets samtycke till ansökan.

109    Sökandens argument kan följaktligen inte godtas.

110    Sökanden har, för det fjärde, gjort gällande att ERCEA var skyldigt att begära klargöranden av stödansökan, i enlighet med punkt 2.3 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering, och att ge sökanden möjlighet att söka efter en annan värdinstitution, när det, mot bakgrund av universitetets skrivelse av den 30 november 2015, konstaterades att universitetets godkännandebrev inte avsåg 2016 års ansökningsomgång. Ett per automatik fattat avslagsbeslut på ansökan är inte förenligt med förfarandebestämmelserna i EFR:s arbetsprogram 2016.

111    Det framgår visserligen av artikel 96.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1), som det hänvisas till i punkt 2.3 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering, att ”[o]m, på grund av ett uppenbart skrivfel från en sökande eller en anbudsgivare, sökanden eller anbudsgivaren underlåter att lägga fram något bevismaterial eller ge någon förklaring ska utvärderingskommittén eller i förekommande fall den behöriga utanordnaren, utom i vederbörligen motiverade fall, uppmana sökanden eller anbudsgivaren att tillhandahålla den saknade informationen eller klarlägga stödjande dokument” och att ”[s]ådan information eller sådana klarlägganden får inte väsentligen ändra förslaget eller upphandlingsvillkoren”.

112    Vidare föreskrivs i artikel 56a i EFR:s modellavtal för stöd, som sökanden hänvisat till i sin replik, att värdinstitutionen kan bytas ut under finansieringsperioden.

113    Sökanden kan emellertid inte klandra ERCEA för att inte ha låtit henne byta värdinstitution från den 30 november 2015.

114    Värdinstitutionens identitet är nämligen en väsentlig faktor i en stödansökan och kan inte i sig ersättas eller läggas till utan att det innebär en väsentlig ändring av ansökan. Av detta följer att denna fråga inte omfattas av begreppet ”uppenbart skrivfel” och därmed heller inte omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2.3 i EFR-reglerna för inlämnande och utvärdering.

115    Dessutom gäller artikel 56a i EFR:s modellavtal för stöd inte en ändring av värdinstitutionen under förfarandet för utvärdering av ansökan om stöd, utan en förändring under den period för vilken stödet ges.

116    Sökanden kan därför inte klandra ERCEA för att inte ha gett henne tillfälle att söka en annan värdinstitution. Talan ska således inte bifallas på den andra grundens andra del.

117    Av det ovan anförda följer att talan ska lämnas helt utan bifall, delvis för att den inte ska prövas i sak när det gäller yrkandet om ogiltigförklaring av det underförstådda avslagsbeslut som fattats genom att kommissionen inte besvarat sökandens administrativa överklagande, delvis för att den är ogrundad när det gäller yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 16 september 2016.

 Rättegångskostnader

118    Enligt artikel 149.5 i rättegångsreglerna får tribunalen om rättshjälpsmottagaren tappar målet och om så anses skäligt, när den i det slutliga avgörandet beslutar om rättegångskostnaderna, fastställa att en eller flera andra rättegångsdeltagare ska bära sina rättegångskostnader eller att tribunalens kassa helt eller delvis ska stå för dessa kostnader i form av rättshjälp.

119    Eftersom sökanden är rättshjälpsmottagare och har tappat målet, anser tribunalen att det är skäligt att vardera parten i detta mål ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Gratsias

Labucka

Ulloa Rubio

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 juni 2019.

E. Coulon

Justitiesekreterare

 

      Ordförande


*      Rättegångsspråk: tyska.