FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (femte avdelningen)

den 17 september 1998 (1)

”Fastställande av rättegångskostnader”

I mål T-271/94 (92),

Eugénio Branco, L.^da, bolag bildat enligt portugisisk rätt, Lissabon, företrätt av advokaten Bolota Belchior, Vila Nova de Gaia, delgivningsadress: advokatbyrån Jaques Schroeder, 6, rue Heine, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Ana Maria Alves Vieira och Knut Simonsson, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

angående en begäran om fastställande av rättegångskostnader med anledning av förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996 i mål T-271/94, Branco mot kommissionen (REG 1996, s. II-749),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden J. Azizi samt domarna R. García-Valdecasas och M. Jaeger,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Bakgrund

1.

    Bolaget Eugénio Branco, L.^da (nedan kallat Branco), bolag bildat enligt portugisisk rätt, med säte i Lissabon, väckte genom ansökan av den 22 juli 1994, inskriven under nummer T-271/94, talan om ogiltigförklaring av ett beslut som påstods ha fattats av kommissionen om, för det första, avslag på sökandens ansökan om utbetalning av det återstående beloppet av finansiella stöd som beviljats av Europeiska socialfonden och, för det andra, minskning av dessa stöd och återkrav av förskott som tidigare hade utbetalats av Europeiska socialfonden och portugisiska staten.

2.

    Förstainstansrätten avvisade talan genom dom av den 11 juli 1996 i mål T-271/94, Branco mot kommissionen (REG 1996, s. II-749), men förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

3.

    Genom en skrivelse som inte var daterad begärde Branco ersättning av kommissionen för utgifter och advokatarvode med ett belopp om 2 633 319 ESC.

4.

    Bolaget upprepade begäran i skrivelse av den 18 april 1997.

5.

    Kommissionen besvarade inte dessa skrivelser.

Parternas yrkanden och förfarande

6.

    Branco har genom ansökan, som inkom den 9 oktober 1997, med stöd av artikel 92.1 i rättegångsreglerna begärt att rättegångskostnaderna skall fastställas och yrkat att förstainstansrätten skall

-    fastställa de ersättningsgilla rättegångskostnaderna till 2 633 319 ESC,

-    förplikta kommissionen att ersätta kostnaderna för förfarandet för fastställande av rättegångskostnaderna.

7.

    Kommissionen inkom med yttrande den 11 december 1997 och har yrkat att förstainstansrätten skall

-    avvisa begäran,

-    förplikta sökanden att ersätta kostnaderna.

8.

    Förstainstansrätten anmodade genom skrivelse av den 18 februari 1998 kommissionen att närmare ange om den bestred det belopp som Branco yrkade ersättning för och, om så var fallet, av vilka skäl.

9.

    Kommissionen svarade i skrivelse av den 10 mars 1998 att den bestred detta belopp, eftersom det var alltför högt. Kommissionen gjorde gällande dels att de yttranden som ingivits i mål T-271/94 och i mål T-85/94, i vilket en begäran om fastställande av rättegångskostnader också hade ingetts, var likartade, dels att tidsåtgången för kommissionens ombud i mål T-271/94 motsvarade ungefär hälften av den tidsåtgång som Branco angett.

Upptagande till sakprövning

10.

    Kommissionen har gjort gällande att begäran om fastställande av rättegångskostnader skall avvisas, eftersom det begärda rättegångskostnadsbeloppet inte hade bestritts innan begäran inlämnades och i avsaknad av ”faktiskt bevis om detta bestridande hos behörig myndighet”.

11.

    Kommissionen har anfört att Branco skickade sin begäran om ersättning för kostnader till generaldirektoratet för ekonomistyrning (GD XX). Detta generaldirektorat är emellertid inte behörigt att betala ut ersättning för rättegångskostnader. I själva verket är det den finansiella enheten vid rättstjänsten som är behörig. Branco vet detta av erfarenhet, såsom framgår av den skriftväxling som ägde rum i målen T-89/94 (92) och T-89/94 (122) (92).

12.

    Det skall påpekas att mot bakgrund av kommissionens svar av den 10 mars 1998 på förstainstansrättens fråga av den 18 februari 1998 skall den omständigheten att kommissionen varken besvarade eller accepterade begäran om ersättning förrättegångskostnader tolkas som ett bestridande av vilka kostnader som är ersättningsgilla i den mening som avses i artikel 92.1 i rättegångsreglerna.

13.

    Argumentet att begäran om ersättning inte hade ingetts till behörigt generaldirektorat kan inte godtas. Det ankom på det generaldirektorat vid kommissionen som erhöll begäran att vidarebefordra den till behörigt direktorat, eftersom frågan huruvida en begäran om fastställande av rättegångskostnader kan upptas till sakprövning inte kan vara beroende av den interna organisationen inom den institution som förpliktats att ersätta dem.

14.

    Härav följer att kommissionens invändning om rättegångshinder skall ogillas.

Prövning i sak

15.

    Sökanden har förklarat att det belopp om 2 633 319 ESC som begärs innefattar följande delbelopp: 293 319 ESC för utgifter för resor och uppehälle, 1 170 000 ESC i advokatarvode och 1 170 000 ESC i arvode till en ekonom som sökanden anlitat.

16.

    Beträffande utgifterna för resor och uppehälle har sökanden anfört att dess advokat var tvungen att resa dagen före förhandlingarna och övernatta i Luxemburg, eftersom förhandlingen ägde rum på morgonen. Sökanden har preciserat att den billigaste färdvägen mellan Porto och Luxemburg var flyg Porto-Paris och därefter tåg Paris-Luxemburg. Även på återresan var det nödvändigt med en övernattning på hotell, eftersom tåget Luxemburg-Paris inte anländer till Paris förrän kl. 18.00 och det första flyget till Porto inte avgår förrän kl. 7.00 dagen efter.

17.

    Beträffande advokatarvodena (1 000 000 ESC med tillägg för mervärdesskatt enligt lag med 17 procent) har sökanden förtydligat att dess advokat har ägnat mer än 70 timmar åt målet, vilket inte inbegriper restid. Det begärda beloppet är berättigat med beaktande av bland annat nedlagd tid, målets svårighetsgrad och de omtvistade beloppens storlek. Sökandens advokat var framför allt tvungen att studera de två akterna som gällde den aktuella utbildningsåtgärden (ungefär 100 volymer som innefattade tusentals sidor), närvara vid olika möten med de ekonomer som hade utformat, utvecklat, följt och avslutat utbildningsåtgärderna, sammanställa och analysera rättspraxis och doktrin inom gemenskapen i denna fråga, utforma ansökan, gå igenom svaromålet, utforma repliken, överväga olika yrkanden under förfarandet och förbereda förhandlingen.

18.

    Den anlitade ekonomens arbete var enligt sökanden nödvändigt för att kunna väcka talan om ogiltigförklaring. Arvodet till denne är berättigat med hänsyn till det arbete som utförts och den tid som ägnats åt detta.

19.

    Det skall erinras om att enligt artikel 91 b i rättegångsreglerna avses med ersättningsgilla kostnader ”nödvändiga kostnader som parterna haft med anledningav förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat”.

20.

    Beloppet 293 319 ESC innefattar i förevarande fall inte bara utgifter för resor och uppehälle för advokaten utan även för João Branco. Utgifter för resor och uppehälle för andra personer än den berörde sökandens advokat är emellertid inte ersättningsgilla om inte dessa personers närvaro varit oundgänglig för förfarandet (domstolens beslut av den 17 september 1981 i mål 24/79, Oberthür mot kommissionen, REG 1981 s. 2229, punkt 2). Eftersom João Brancos närvaro inte var oundgänglig vid förhandlingen i fråga, är de kostnader som avser hans resor och uppehälle inte ”nödvändiga kostnader” i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna. João Brancos utgifter i detta hänseende utgör hälften av den begärda summan och därför kan endast hälften av denna summa ersättas i förevarande fall, det vill säga 146 660 ESC, inklusive mervärdesskatt, avrundat uppåt.

21.

    Såvitt avser arvodet till den ekonom som sökanden anlitat framgår det inte av handlingarna att dennes medverkan var oundgänglig. Följaktligen kan arvodet till denne ekonom inte anses som ”nödvändiga kostnader” i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna.

22.

    Såvitt avser advokatarvodena skall det erinras om att gemenskapsdomstolarna inte är behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast är behöriga att bestämma det belopp upp till vilket dessa arvoden är ersättningsgilla gentemot den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna (domstolens beslut av den 26 november 1985 i mål 318/82, Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, REG 1985, s. 3727, punkt 2, och förstainstansrättens beslut av den 25 februari 1992 i de förenade målen T-18/89 och T-24/89, kostnader, Tagaras mot domstolen, REG 1992, s. II-153, punkt 13). Då gemenskapsrätten saknar bestämmelser av taxekaraktär ankommer det på förstainstansrätten att fritt bedöma omständigheterna i målet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse ur gemenskapsrättslig synvinkel samt svårigheterna i målet, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombud eller rådgivare som har medverkat i målet och de ekonomiska intressen som parterna har haft av tvisten (domstolens beslut av den 30 november 1994 i mål C-294/90 DEP, British Aerospace mot kommissionen, REG 1994, s. I-5423, punkt 13, och förstainstansrättens beslut av den 17 april 1996 i mål T-2/93 (92), Air France mot kommissionen, REG 1996, s. II-235, punkt 21).

23.

    Förevarande fall kan inte ha inneburit några större svårigheter och det var ur gemenskapsrättslig synvinkel av begränsad betydelse.

24.

    För att fastställa de ersättningsgilla advokatarvodena skall hänsyn tas till

-    den tid som fordrades för att överväga faktiska och rättsliga aspekter av målet samt för att upprätta skrivelser, med hänsyn dels till att argumentationen i repliken var en upprepning av argumentationen i yttrandet över invändningen om rättegångshinder, dels till att svarandens argumentation var oklar,

-    det oundgängliga arbetet för att förbereda förhandlingen,

-    advokatens restid för att komma till förhandlingen,

-    de ekonomiska intressen som stod på spel.

25.

    Med beaktande av dessa bedömningskriterier skall de ersättningsgilla advokatarvodena i mål T-271/94 fastställas till 1 170 000 ESC, inklusive mervärdesskatt med 17 procent.

26.

    Med hänsyn till att detta belopp är fastställt med beaktande av samtliga omständigheter i målet fram till dagen för detta beslut, saknas anledning besluta särskilt om de kostnader som parterna har förorsakats i förevarande förfarande för fastställande av rättegångskostnader.

27.

    Av vad anförts följer att de ersättningsgilla kostnaderna uppgår till 1 316 660 ESC, inklusive mervärdesskatt.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

följande beslut:

De sammanlagda ersättningsgilla kostnaderna i mål T-271/94 fastställs till 1 316 660 ESC, inklusive mervärdesskatt.

Luxemburg den 17 september 1998

H. Jung

J. Azizi

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: portugisiska.