Language of document : ECLI:EU:T:2022:426

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

den 6 juli 2022 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Uttagningsprov Epso/AD/363/18 för att rekrytera handläggare inom skatteområdet – Begränsning av valet av det andra språk på vilket proven utförs – Beslut att inte föra upp sökandens namn på reservlistan – Invändning om rättsstridighet – Upptagande till sakprövning – Diskriminering på grund av språk – Tjänstens speciella art – Motivering – Tjänstens intresse – Proportionalitet”

I mål T‑631/20,

MZ, företrädd av advokaten M. Velardo,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av T. Lilamand, D. Milanowska och A.‑C. Simon, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten A. Dal Ferro,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden J. Svenningsen (referent) samt domarna R. Barents, C. Mac Eochaidh, T. Pynnä och J. Laitenberger,

justitiesekreterare: handläggaren P. Núñez Ruiz,

efter den skriftliga delen av förfarandet

efter förhandlingen den 1 mars 2022,

följande

Dom

1        Sökanden, MZ, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF och yrkat ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov Epso/AD/363/18 antog den 10 december 2019 om att, efter omprövning, inte föra upp hennes namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på skatteområdet.

I.      Bakgrunden till tvisten

2        Den 11 oktober 2018 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande om allmänt uttagningsprov Epso/AD/363/18 för rekrytering av handläggare (AD 7) inom tull- och skatteområdet (EUT C 368 A, 2018, s. 1) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov), i syfte att upprätta två reservlistor för rekrytering av handläggare till Europeiska kommissionen, huvudsakligen generaldirektoratet för skatter och tullar.

3        I meddelandet om uttagningsprov angavs bland annat att kunskaper i minst två av Europeiska unionens officiella språk krävdes för att behörighet att delta i uttagningsprovet skulle föreligga. Detta behörighetskrav hade följande lydelse:

”Du måste behärska minst två officiella EU-språk, det ena på minst nivå C1 (fördjupade kunskaper) och det andra på minst nivå B2 (tillfredsställande kunskaper).

Observera att de miniminivåer som krävs enligt ovan ska tillämpas på varje språklig förmåga (tal, skrift, läsförståelse och hörförståelse) som anges i ansökningsformuläret. Dessa förmågor motsvarar dem som ingår i den gemensamma europeiska referensramen för språk. …

I detta meddelande om uttagningsprov kommer vi att hänvisa till dessa språk enligt följande:

–        Språk 1: det språk som används för de datorbaserade proven med flervalsfrågor.

–        Språk 2: det språk som används för urval efter meriter (Talent Screener), för proven vid utvärderingscentrumet och för kommunikation mellan Epso och de sökande som har lämnat in en giltig ansökan. Detta språk måste vara ett annat än språk 1.

Språk 2 måste vara engelska eller franska.”

4        I meddelandet om uttagningsprov anges att skälet till att valet av språk 2 begränsades till engelska eller franska är följande:

”Godkända sökande som rekryteras för dessa områden måste ha tillfredsställande kunskaper (minst nivå B2) i engelska eller franska. Kunskaper i fler språk kan visserligen vara en fördel, men de flesta av kommissionens avdelningar på området tullar och skatter använder engelska eller franska för analytiskt arbete, intern kommunikation och kommunikation med externa intressenter, publikationer och rapporter, lagstiftning eller ekonomiska redogörelser, såsom anges i avsnittet ’Vilka arbetsuppgifter kan jag få?’ och i bilaga I. Tillfredsställande kunskaper i engelska eller franska är därför av avgörande betydelse. Följaktligen skulle en person som inte har tillfredsställande kunskaper i engelska eller franska inte kunna börja arbeta direkt.”

5        Under rubriken ”Hur går urvalet till?”, punkt 5, anges att utvärderingscentrumets prov bestod av fyra delprov, nämligen en intervju om allmän kompetens, en områdesrelaterad intervju, en gruppövning och ett ”case”. De åtta allmänna kompetenserna (”Analys och problemlösning”, ”kommunikation”, ”kvalitet och resultat”, ”Inlärning och utveckling”, ” Prioritering och organisation”, ”Stresstålighet”, ”Samarbete”, ”Ledarskap”) kunde var och en ge tio poäng och den områdesrelaterade kompetensen kunde ge 100 poäng. För godkänt krävdes för de allmänna kompetenserna minst 3/10 per kompetens och 40/80 totalt. För områdesrelaterad kompetens krävdes 50/100.

6        Den 10 november 2018 ansökte sökanden om att få delta i detta uttagningsprov på området skatt.

7        I meddelandet om uttagningsprov beskrivs de arbetsuppgifter som de godkända sökandena i uttagningsprovet inom området skatt kan komma att utföra på följande sätt:

”Som handläggare i en enhet inom direktoratet för indirekta eller direkta skatter vid [GD Skatter och tullar] eller i en enhet för skattestöd vid generaldirektoratet för konkurrens [GD Konkurrens] förväntas du kunna börja arbeta direkt och, med hjälp av dina överordnade, utarbeta dokument inom ditt ämnesområde och delta i möten med företrädare för medlemsländerna och andra intressenter, för att förklara och främja Europeiska kommissionens ståndpunkt. Du förväntas företräda din enhet vid möten med kommissionens andra avdelningar och svara på frågor från allmänheten och Europaparlamentets ledamöter. Du förväntas också vid behov medverka vid briefingar med den berörda kommissionsledamoten, generaldirektören eller direktören. Beroende på den enhet där du arbetar förväntas du utarbeta lagstiftning, beslut, arbetsdokument eller ekonomiska redogörelser.”

8        I bilaga I till meddelandet om uttagningsprov, med rubriken ”Arbetsuppgifter”, anges dessutom följande:

”Handläggare (AD 7) på skatteområdet har som allmän uppgift att stödja beslutsfattarna när de ska genomföra sina institutioners uppdrag och lämna de juridiska, ekonomiska eller statistiska analyser som krävs för att föreslå, utforma, förvalta och utvärdera EU:s politik när det gäller direkt och/eller indirekt beskattning, inbegripet internprissättning eller skattestöd.

Sökande som anställs kommer att analysera direkta och/eller indirekta frågor, göra juridiska bedömningar med utgångspunkt i tillämpliga regler och förfaranden på områdena skatter och statligt stöd, analysera deras effekter och lägga fram utkast till lagstiftning eller utarbeta ekonomiska analyser av dessa frågor. De kan också få till uppgift att utarbeta kommunikationsverksamhet på sitt arbetsområde, delta i konferenser och andra evenemang, utföra samordningsuppgifter och förhandla på internationell nivå i frågor som rör Europeiska unionens skattepolitik inom … områden[a ekonomisk analys och utvärdering av skatter, direkt och indirekt beskattning, mervärdesskatt och övrig indirekt beskattning (miljö-, transport-, energi- och punktskatter)] …”

9        Sökanden, som är italiensk medborgare, valde italienska som språk 1 och franska som språk 2 (nedan kallat det andra språket), vilket är det språk som hon använde för att skriva sin ansökan. Hon förklarade vid detta tillfälle att hon behärskade franska på samma nivå som italienska, det vill säga nivå ”C2” enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk, med undantag för skrift, med avseende på vilket hon förklarade att hon behärskade franska på nivå ”C1”.

10      Den 4 april och den 4 juni 2019 deltog sökanden i utvärderingscentrumets prov som bestod i ett ”case”, en gruppövning och två enskilda intervjuer med uttagningskommittén. Proven genomfördes på det andra språket.

11      Genom skrivelse av den 17 juli 2019 underrättade uttagningskommitténs ordförande sökanden om uttagningskommitténs beslut att inte föra upp hennes namn på reservlistan eftersom hon inte hade fått det lägsta antal poäng som krävdes för vart och ett av proven (nedan kallat beslutet av den 17 juli 2019). Denna skrivelse åtföljdes av ett kompetenpass av vilket det bland annat framgår att sökanden hade erhållit 37/80 vid utvärderingen av de åtta allmänna kompetenserna, och därmed underkänts, samt hade erhållit 80/100 vid utvärderingen av den områdesrelaterad kompetens som hon hade valt.

12      Genom skrivelse av den 27 juli 2019 lämnade sökanden in en begäran om omprövning till uttagningskommittén. Begäran, som var avfattad på franska, avslogs genom beslut av den 10 december samma år (nedan kallat beslutet av den 10 december 2019).

13      Genom e-postmeddelande av den 9 mars 2020 ingav sökanden, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), ett klagomål till tillsättningsmyndigheten vilket var avfattat på italienska.

14      Genom e-postmeddelande av den 1 april 2020 informerade Epso sökanden om att hennes klagomål, med tillämpning av punkt 4.3.1 i bilaga III till meddelandet om uttagningsprov, borde ha ingetts på det andra språket, det vill säga på franska, och att hennes klagomål, som hade avfattats på italienska, följaktligen inte skulle beaktas om en översättning till franska inte hade ingetts till tillsättningsmyndigheten före den 1 maj samma år.

15      Genom e-postmeddelande av den 9 april 2020 översände sökanden en fransk översättning av klagomålet till tillsättningsmyndigheten. Tillsättningsmyndigheten avslog klagomålet genom beslut av den 8 juli 2020 (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet).

II.    Parternas yrkanden

16      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara besluten av den 17 juli och den 10 december 2019 samt beslutet att avslå klagomålet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

17      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

A.      Föremålet för tvisten

18      Tribunalen erinrar om att när en sökande i ett uttagningsprov begär att ett beslut som fattats av uttagningskommittén ska omprövas, är det enligt rättspraxis det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövningen av sökandens situation som utgör den rättsakt som går honom eller henne emot i den mening som avses i artikel 90.2 eller, i förekommande fall, artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Det beslut som fattats efter omprövning ersätter således uttagningskommitténs ursprungliga beslut (se dom av den 5 september 2018, Villeneuve/kommissionen, T‑671/16, EU:T:2018:519, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

19      I förevarande fall är den rättsakt som går sökanden emot beslutet av den 10 december 2019, som fattades efter en omprövning, att inte föra upp sökandens namn på reservlistan för uttagningsprovet (nedan kallat det angripna beslutet).

20      Vad gäller de yrkanden som formellt riktas mot beslutet att avslå klagomålet ska det erinras om att en talan, även om den formellt är riktad mot avslaget på klagomålet, medför att tribunalen ska pröva den rättsakt som har gått sökanden emot och som är föremål för hans klagomål (dom av den 17 januari 1989, Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkt 8), under förutsättning att avslaget på klagomålet inte har en annan innebörd än den rättsakt mot vilken nämnda klagomål har riktats (se dom av den 21 maj 2014, Mocová/kommissionen, T‑347/12 P, EU:T:2014:268, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

21      Eftersom beslutet att avslå klagomålet i förevarande fall innebär av klagomålet avslås och fastställer uttagningskommitténs beslut att inte föra upp sökandens namn på reservlistan, har beslutet att avslå klagomålet inte ett självständigt innehåll i det angripna beslutet. I ett sådant fall måste lagligheten av det angripna beslutet således bedömas med beaktande av motiveringen i beslutet att avslå klagomålet, eftersom denna motivering antas sammanfalla med motiveringen i det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 2021, BK/EASO, T‑277/19, ej publicerad, EU:T:2021:161, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

B.      Prövning i sak

22      Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser en invändning om att språkreglerna i meddelandet om uttagningsprov är rättsstridiga, den andra ett åsidosättande av principen om uttagningskommitténs stabilitet, den tredje ett åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov, den fjärde ett åsidosättande av artikel 5 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och den femte ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

23      Inom ramen för den första grunden har sökanden gjort gällande att bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov som innebär att det endast är möjligt att välja franska eller engelska som andra språk för utvärderingscentrumets prov (nedan kallad den omtvistade begränsningen), samt ålägger sökandena att använda detta språk i sina kontakter med Epso (nedan kallad den omtvistade skyldigheten) är rättsstridiga.

24      Kommissionen har yrkat att denna invändning om rättsstridighet ska avvisas eller i vart fall ogillas.

1.      Huruvida den första grunden, om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt, kan tas upp till sakprövning

25      Med hänsyn till deras respektive räckvidd ska den del av invändningen om rättsstridighet som rör den omtvistade begränsningen behandlas för sig och den del av invändningen om rättsstridighet som rör den omtvistade skyldigheten behandlas för sig.

a)      Huruvida den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade begränsningen kan tas upp till sakprövning

26      Kommissionen har med hänvisning till den rättspraxis som följer av domen av den 14 december 2017, PB/kommissionen (T‑609/16, EU:T:2017:910), gjort gällande att invändningen om att den omtvistade begränsningen är rättsstridig ska avvisas.

27      Kommissionen har i detta avseende hävdat att eftersom det saknas ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och den första grunden om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt, kan denna grund inte beaktas, eftersom den åberopades för sent. För att kunna bestrida språkreglerna för uttagningsproven måste en sökande enligt kommissionen nämligen lämna in ett klagomål mot meddelandet om uttagningsprov inom tre månader från dess offentliggörande.

28      Enligt kommissionen grundar sig det angripna beslutet inte på omständigheter som har ett nära samband med språkreglerna för proven, utan endast på den otillräckliga poäng som sökanden tilldelades vid utvärderingen av hennes allmänna kompetens, vilket innebär att det inte finns något nära samband mellan skälen i det angripna beslutet och grunden att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt.

29      Kommissionen har tillagt att de betydande svagheter som konstaterades vid proven i fråga om sökandens allmänna kompetens även skulle ha noterats om sökanden hade gjort proven på ett annat språk. Sökanden har i vart fall inte genom konkreta indicier visat att hon har missgynnats av att franska användes vid proven eller att hon skulle ha gjort bättre ifrån sig om hon hade gjort proven på ett annat språk.

30      Sökanden har bestritt dessa argument.

31      Det ska till att börja med erinras om att artikel 277 FEUF ger uttryck för en allmän princip enligt vilken samtliga parter har rätt att, i syfte att få ett beslut ogiltigförklarat som riktar sig till dem eller som berör dem direkt och personligen, ifrågasätta giltigheten av rättsakter som institutionerna tidigare antagit, vilka utgör rättslig grund för det ifrågasatta beslutet, om den ifrågavarande parten inte hade rätt att med stöd av artikel 263 FEUF väcka talan direkt mot dessa rättsakter, vars följder berör parten utan att denne har haft möjlighet att begära en ogiltigförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB, C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 75, dom av den 17 december 2020, BP/FRA, C‑601/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:1048, punkt 26, och dom av den 22 april 2004, Schintgen/kommissionen, T‑343/02, EU:T:2004:111, punkt 26).

32      Eftersom kommissionens invändning om rättegångshinder i förevarande fall grundar sig på antagandet att sökanden inte har bestritt meddelandet om uttagningsprov i rätt tid, det vill säga inom tre månader efter offentliggörandet, ska det först prövas huruvida sökanden utan tvivel hade en sådan möjlighet.

33      I förevarande fall kan det inte anses vara givet att en talan om ogiltigförklaring av meddelandet om uttagningsprov som väckts av sökanden kan tas upp till sakprövning med avseende på den del som rör den omtvistade begränsningen. Det ska nämligen erinras om att ett meddelande om uttagningsprov endast i undantagsfall kan utgöra föremål för en talan om ogiltigförklaring när det, genom att uppställa villkor vilka innebär att en person inte kan ansöka om att delta, utgör ett beslut som går personen emot i den mening som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1975, Küster/parlamentet, 79/74, EU:C:1975:85, punkterna 5–8, och beslut av den 24 juni 2013, Mateo Pérez/kommissionen, F-144/11, EU:F:2013:86, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

34      Den omtvistade begränsningen innebär emellertid inte att en sökande som, i likhet med sökanden, behärskar åtminstone två av unionens officiella språk på de nivåer som krävs enligt meddelandet om uttagningsprov, inte kan söka tjänsten. Eftersom det inte föreskrivs villkor som innebär att sökanden inte kan ansöka om att delta utgör meddelandet om uttagningsprov således inte ett beslut som går henne emot och kan därför inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring från sökandens sida.

35      Med hänsyn till principen om ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som innebär att en rättsakt som inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 270 FEUF ska kunna bli föremål för en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, är upptagandet till sakprövning av en invändning om rättsstridighet avseende en rättsakt med allmän giltighet i ett sådant fall endast beroende av det dubbla villkoret att den enskilda angripna rättsakten har antagits med direkt tillämpning av rättsakten med allmän räckvidd och att sökanden har ett intresse av att angripa det enskilda beslut som utgör föremålet för talan i sak (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2007, Wils/parlamentet, F-105/05, EU:F:2007:128, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

36      Vad gäller det första villkoret som syftar till att fastställa huruvida det angripna beslutet har fattats med direkt tillämpning av meddelandet om uttagningsprov, ska det preciseras att domstolen har medgett att bestämmelser i en rättsakt med allmän giltighet som utgör grunden för det individuella beslutet eller som har ett direkt rättsligt samband med ett sådant beslut med giltig verkan kan bli föremål för en invändning om rättsstridighet (se dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

37      Det räcker i detta hänseende att erinra om att ordalydelsen i meddelandet om uttagningsprov utgör såväl ramen för lagenligheten som ramen för uttagningskommitténs bedömningar (se dom av den 14 december 2018, UR/kommissionen, T‑761/17, ej publicerad, EU:T:2018:968, punkt 65 och där angiven rättspraxis). Även om nämnda meddelande inte utgör den egentliga rättsliga grunden för det angripna beslutet, utgör det i vart fall en av de rättsakter som ingår i den rättsliga ram inom vilken beslutet ska antas.

38      Eftersom det angripna beslutet har antagits enligt det förfarande som föreskrivs i meddelandet om uttagningsprov har den omtvistade begränsningen dessutom ett direkt rättsligt samband med det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2021, Carbajo Ferrero/parlamentet, T‑670/19, ej publicerad, överklagad till domstolen, EU:T:2021:435, punkt 56).

39      Vad gäller det andra villkoret avseende berättigat intresse av att få saken prövad och förutsatt att kommissionens argument kan förstås som ett ifrågasättande av sökandens intresse av att yrka ogiltigförklaring av det angripna beslutet på grund av att den omtvistade begränsningen är rättsstridig, erinrar tribunalen om att en sökande visserligen inte har rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och till stöd för en talan om ogiltigförklaring endast kan göra gällande de invändningar som berör denne personligen (dom av den 30 juni 1983, Schloh/rådet, 85/82, EU:C:1983:179, punkt 14).

40      Detta krav innebär emellertid endast att sökandens invändningar ska kunna ligga till grund för en ogiltigförklaring som sökanden kan dra fördel av, det vill säga i förevarande fall att utgången av invändningen om rättsstridighet kan medföra en fördel för den part som har framställt den (dom av den 29 november 2006, Campoli/kommissionen, T‑135/05, EU:T:2006:366, punkt 132). Enligt den rättspraxis som kommissionen har åberopat är det under alla omständigheter endast om det saknas ett nära samband mellan skälen i det angripna beslutet och grunden om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt som grunden ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen, T‑609/16, EU:T:2017:910, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

41      Med risk för att sökanden åläggs en omöjlig bevisbörda kan det emellertid inte krävas att hon visar att hon, genom genomförandet av en dom om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 266 FEUF, nödvändigtvis skulle få ett bättre resultat på utvärderingscentrumets prov, utan endast att en sådan möjlighet inte är utesluten, varvid det ska erinras om att det inte ankommer på tribunalen att ersätta uttagningskommitténs bedömning med sin egen.

42      Det ska i detta hänseende preciseras att sökandena i meddelandet om uttagningsprov inte ålades att välja det språk som de bäst behärskade som språk 1. Följaktligen kan, såsom sökanden har gjort gällande, den preferens som ges engelska eller franska, med uteslutande av alla andra officiella språk i unionen, ha gett de sökande för vilka ett av dessa språk är det språk som de behärskar bäst, en fördel vid proven, till nackdel för andra sökande för vilka detta inte är fallet.

43      Det har nämligen redan slagits fast att den kunskapsnivå som sökandena har i det andra språket oundvikligen och med nödvändighet återspeglas i de prov som syftar till att testa den allmänna och specifika kompetens som föreskrivs i det aktuella uttagningsprovet och som genomförs på detta språk (dom av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen, T‑202/17, överklagad till domstolen, EU:T:2021:323, punkt 55).

44      I detta sammanhang ska det bland annat påpekas att det framgår av de protokoll som använts för att bedöma de allmänna kompetenserna, vilka kommissionen har översänt som svar på en åtgärd för processledning, att kunskaper i ett språk kan påverka poängsättningen av sökandenas allmänna kompetens.

45      I synnerhet ska uttagningskommittén vid intervjun om allmän kompetens, vid bedömningen av kommunikationsförmågan, ta hänsyn till sökandens svårigheter att uttrycka sig muntligen på ett begripligt eller tillräckligt precist sätt. Detsamma gäller bedömningen av denna kompetens vid det prov som utgörs av ett ”case”, eftersom det föreskrivs att uttagningskommittén ska ge sökandena ett lägre betyg om den anser att ”det språk, det ordförråd, den stil och det register som använts är olämpligt”.

46      Såsom har påpekats i punkt 9 ovan har sökanden själv i sin ansökan förklarat att hon inte kunde uttrycka sig lika bra i skrift på franska som på italienska, som är det språk som hon behärskar bäst. Det kan därför inte uteslutas att den omständigheten att hon inte helt behärskade det andra språket kan ha påverkat poängsättningen av det skriftliga provet.

47      Under dessa omständigheter kan det inte utan vidare uteslutas att sökanden, vars samlade poäng för allmän kompetens, nämligen 37/80, var betydligt lägre än de poäng som hon erhållit för områdesrelaterad kompetens, nämligen 80/100, och som bland annat erhållit poängen 4,5/10 för ”kommunikation”, vilket också var lägre än poängen för områdesrelaterad kompetens, skulle ha kunnat få fler poäng om hon hade kunnat göra proven på sitt modersmål, det vill säga på italienska. Såsom framgår av punkterna 44 och 45 ovan kan nämligen kunskaperna i ett språk, utöver en teknisk terminologi för ett specifikt område, särskilt påverka poängsättningen av sökandenas allmänna kompetens. Den stora skillnaden mellan sökandens poäng på den del som avsåg allmän kompetens och hennes poäng på den del som avsåg områdesrelaterad kompetens är således en konkret indikation på att så kan ha varit fallet i förevarande mål.

48      Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade begränsningen kan tas upp till sakprövning.

b)      Huruvida den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade skyldigheten kan tas upp till sakprövning

49      Kommissionen har hävdat att den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade skyldigheten inte kan tas upp till sakprövning, eftersom sökanden inte har något intresse av att åberopa denna påstådda rättsstridighet. Kommissionen har gjort gällande att det angripna beslutet inte beror på den omständigheten att sökanden varit tvungen att kommunicera med Epso på det andra språket eller att hon varit tvungen att inge sitt klagomål på franska.

50      Sökanden har bestritt detta resonemang.

51      Det ska erinras om att räckvidden av en invändning om rättsstridighet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att lösa tvisten (dom av den 10 juni 2020, Oosterbosch/parlamentet, T‑131/19, ej publicerad, EU:T:2020:250, punkt 54). Eftersom artikel 277 FEUF inte har till syfte att göra det möjligt för en part att ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt med allmän giltighet som helst till stöd för vilken talan som helst, måste den rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan (se dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

52      Oberoende av den omständigheten att artikel 20.2 d FEUF och artikel 41.4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna stadfäster rätten att vända sig till unionens institutioner på något av fördragens språk och att få svar på samma språk, räcker det att konstatera att den omtvistade skyldigheten inte har haft något direkt eller indirekt inflytande på innehållet i det angripna beslutet. Uttagningskommitténs beslut att inte föra upp sökandens namn på reservlistan efter proven har nämligen varken direkt eller indirekt samband med skyldigheten att kommunicera med Epso på uttagningsprovets andra språk.

53      Eftersom det inte finns något som helst samband, och än mindre ett direkt rättsligt samband, mellan det angripna beslutet och den omtvistade skyldigheten, kan det således inte anses att detta beslut utgör en åtgärd för tillämpning av meddelandet om uttagningsprov i den del det däri föreskrivs en sådan skyldighet.

54      Den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade skyldigheten kan således inte tas upp till sakprövning.

55      Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att den första grunden, som avser en invändning om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt, endast kan tas upp till sakprövning i den del den rör den omtvistade begränsningen.

2.      Huruvida den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade begränsningen är välgrundad

56      Till stöd för invändningen om rättsstridighet har sökanden gjort gällande att den omtvistade begränsningen utgör en diskriminering på grund av språk som är förbjuden enligt artikel 1d i tjänsteföreskrifterna. I detta sammanhang ska det först prövas huruvida den omtvistade begränsningen innebär en särbehandling på grund av språk och, i förekommande fall, huruvida denna särbehandling är motiverad av ett berättigat mål och slutligen huruvida den står i proportion till det berättigade mål som eventuellt eftersträvas.

a)      Huruvida det föreligger en diskriminering på grund av språk

57      Sökanden har i huvudsak gjort gällande att den omtvistade begränsningen missgynnade henne vid proven i förhållande till sökande som har engelska eller franska som modersmål eller huvudspråk, det vill säga det språk som personen behärskar bäst.

58      Kommissionen har bestritt detta resonemang och i huvudsak gjort gällande att kunskaper i ett språk på en högre nivå än den miniminivå som krävs enligt meddelandet om uttagningsprov inte ingår bland de kunskaper och färdigheter som bedömts genom utvärderingscentrumets prov.

59      Det ska inledningsvis erinras om att det i artikel 1d.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna anges att vid tillämpningen av dessa ska all diskriminering på grund av bland annat språk vara förbjuden.

60      I förevarande fall utgör den omständigheten att sökandena endast kunde välja engelska eller franska som andra språk i uttagningsprovet en särbehandling på grund av språk, vilken i princip är förbjuden enligt denna bestämmelse.

61      Det ska nämligen erinras om att meddelandet om uttagningsprov inte förbjöd sökande vilka behärskar engelska eller franska bäst att välja detta språk som andra språk. Detta innebär, såsom konstateras i punkt 42 ovan, att den preferens som ges engelska eller franska såsom andra språk vid utvärderingscentrumets prov kan ha gett de sökande för vilka ett av dessa språk är det språk som de behärskar bäst en fördel vid proven, till nackdel för andra sökande som, även om de har tillräckliga kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk, ändå inte har haft möjlighet att göra proven på det språk som de behärskar bäst.

62      Det framgår emellertid av artikel 1d.6 första meningen i tjänsteföreskrifterna att inskränkningar av principen om icke-diskriminering är möjliga, förutsatt att det sker på ”objektiva och rimliga grunder” i syfte att uppnå legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken.

63      Det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över när de organiserar sin verksamhet och särskilt när de fastställer kriterierna för den kompetens som krävs för de tjänster som ska tillsättas och när de – på grundval av dessa kriterier och i tjänstens intresse – bestämmer villkoren och formerna för anordnandet av uttagningsprov, begränsas således med nödvändighet av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, vilket betyder att den särbehandling på grund av språk som är resultatet av att språkreglerna för ett uttagningsprov innehåller en begränsning till ett visst antal officiella språk endast kan godtas om en sådan begränsning är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer (se dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien, C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 90 och där angiven rättspraxis).

64      Det ska således prövas huruvida den diskriminering på grund av språk som den omtvistade begränsningen innebär är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer, såsom de beskrivs i meddelandet om uttagningsprov.

b)      Huruvida diskrimineringen på grund av språk är motiverad

65      Sökanden har hävdat att det ankommer på tillsättningsmyndigheten att visa att den omtvistade begränsningen är motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer genom att stödja sig på omständigheter som har samband med kraven som de tjänster som ska tillsättas ställer, vilka dels ska kunna kontrolleras av domstolen, dels ska kunna förstås av de sökande.

66      Sökanden har i detta avseende gjort gällande att tillsättningsmyndighetens motivering i meddelandet om uttagningsprov, som syftar till att möjliggöra rekrytering av tjänstemän vilka kan börja arbeta direkt, inte preciserar sambandet mellan den omtvistade begränsningen och arten av de arbetsuppgifter som ska utföras, såsom de beskrivs i bilaga I till meddelandet om uttagningsprov. Det är inte uteslutet att vissa uppgifter kan utföras på bland annat italienska. Med hänsyn till dess allmänna formulering kan den omtvistade begränsningen inte heller motiveras av den typ av prov som utvärderingscentrumet har.

67      Vad gäller de uppgifter som kommissionen har lagt fram under förfarandet anser sökanden att dessa inte är relevanta och att det under alla omständigheter inte har visats att engelska och franska är de språk som används mest vid tjänsteutövningen för de tjänster som ska tillsättas, med undantag för alla andra unionsspråk.

68      Kommissionen har bestritt detta resonemang och i huvudsak gjort gällande att den omtvistade begränsningen motiveras av två legitima mål, vilka stöds av bevisning som består av en tabell över de språk som talas av personalen vid GD Skatter och tullar och GD konkurrens, tabeller över de språk som personalen vid dessa generaldirektorat använder i sin tjänsteutövning och meddelanden om lediga tjänster som har publicerats av dessa generaldirektorat mellan den 1 januari 2016 och den 9 januari 2020.

69      Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman får tillsättas endast om han eller hon kan styrka att han eller hon har fördjupade kunskaper i ett av unionens språk och sådana tillfredsställande kunskaper i ett annat av unionens språk ”som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna”. I denna artikel anges emellertid inte vilka kriterier som får beaktas för att begränsa valet av detta språk bland de officiella språk som nämns i artikel 1 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385), i ändrad lydelse (se dom av den 15 september 2016, Italien/kommissionen, T‑353/14 och T‑17/15, EU:T:2016:495, punkt 85 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis, och beslut av den 5 september 2019, Italien/kommissionen, T‑313/15 och T‑317/15, ej publicerat, EU:T:2019:582, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

70      Sådana kriterier följer inte heller av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det i första stycket föreskrivs, utan hänvisning till språkkunskaper, att ”rekryteringen ska vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i unionens medlemsstater” och att ”inga tjänster ska vara förbehållna medborgare från en viss bestämd medlemsstat”. Detsamma gäller för andra stycket i denna artikel, där det endast anges att ”[p]rincipen om jämlikhet mellan unionens medborgare ska göra det möjligt för alla institutioner att anta lämpliga åtgärder om det konstateras en betydande obalans mellan olika medborgarskap bland tjänstemännen som inte berättigas av objektiva kriterier”, och bland annat preciseras att ”[d]essa lämpliga åtgärder ska vara berättigade och får aldrig leda till andra rekryteringskriterier än efter merit”.

71      Även om det följer av artikel 1.1 f i bilaga III till tjänsteföreskrifterna att de språkkunskaper som krävs med tanke på ”tjänstens speciella art” eventuellt kan anges i meddelandet om uttagningsprov innehåller denna artikel inte någon generellt bestämmelse om att det andra språket i ett uttagningsprov kan begränsas till ett reducerat antal av de officiella språk som nämns i artikel 1 i förordning nr 1 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Italien/kommissionen, T‑353/14 och T‑17/15, EU:T:2016:495, punkt 86 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis, se också beslut av den 5 september 2019, Italien/kommissionen, T‑313/15 och T‑317/15, ej publicerat, EU:T:2019:582, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

72      I förevarande fall har kommissionen angett att den omtvistade begränsningen är motiverad dels, såsom framgår av de allmänna riktlinjerna från kollegiet av förvaltningschefer avseende språkanvändningen i Epsos uttagningsprov, vilka återfinns i bilaga II till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov (EUT C 70 A, 2015, s. 1) (nedan kallad bilaga II), av den typ av prov som utvärderingscentrumet har, dels, vilket framgår av innehållet i meddelandet om uttagningsprov, vilket återges i punkt 4 ovan, av målet att rekrytera tjänstemän vilka kan börja arbeta direkt.

1)      Motiveringen vilken avser den typ av prov som utvärderingscentrumet har

73      Enligt de allmänna riktlinjerna från kollegiet av förvaltningschefer avseende språkanvändningen i Epsos uttagningsprov, till vilka kommissionen har hänvisat, motiveras den omtvistade begränsningen av det slag av prov som utvärderingscentrumet har. Provet vid utvärderingscentrumet måste nämligen ”genomföras på ett kommunikationsspråk eller, under vissa omständigheter, enbart på huvudspråken för uttagningsprovet” för att ”garantera att de sökande bedöms rättvist och kan kommunicera direkt med bedömarna och övriga sökande som deltar i övningen”.

74      Detta skäl kan emellertid inte godtas, eftersom denna motivering, på grund av sin allmänna formulering, kan tillämpas på vilket uttagningsförfarande som helst, oberoende av den speciella arten av de tjänster som ska tillsättas efter det aktuella uttagningsförfarandet.

75      Det framgår för övrigt av nämnda bilaga II att det uttagningsförfarande som används sedan år 2010, och i synnerhet utvärderingscentrumets prov, syftar till en bättre bedömning av om de sökande skulle klara av sina arbetsuppgifter. Härav följer att detta argument som rör typen av uttagningsförfarande har ett nära samband med motiveringen att det är nödvändigt att de nya anställda kan börja arbeta direkt. Detta innebär att om det sistnämnda skälet inte förelåg, skulle argumentet avseende typen av uttagningsförfarande inte i sig kunna motivera begränsningen av det antal språk som kan väljas som andra språk i uttagningsprovet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen, T‑202/17, överklagad till domstolen, EU:T:2021:323, punkt 98 (ej publicerad)).

76      Under dessa omständigheter ska det, med beaktande av tjänstens speciella art, för vilken det redogörs i punkterna 7 och 8 ovan, prövas huruvida behovet av att rekrytera tjänstemän vilka kan börja arbeta direkt utgör ett legitimt mål för den omtvistade begränsningen.

2)      Motiveringen vilken avser behovet av att rekrytera tjänstemän vilka kan börja arbeta direkt

77      Enligt rättspraxis ligger det visserligen i tjänstens intresse att personer som rekryteras av unionsinstitutionerna efter ett uttagningsförfarande, såsom det aktuella uttagningsförfarande, kan börja arbeta direkt och således snabbt kan utföra de uppgifter som dessa institutioner har för avsikt att ge dem (se dom av den 8 september 2021, Spanien/kommissionen, T‑554/19, ej publicerad, EU:T:2021:554, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

78      Även om man alltid måste räkna med en anpassningsperiod för nya arbetsuppgifter och nya arbetsvanor samt tid för att integrera sig i en ny tjänst, är det legitimt att en institution försöker rekrytera personer som, från det att de tillträder sin tjänst, åtminstone kan kommunicera med sina överordnade och kolleger och därmed ha förmåga att så snabbt och fullständigt som möjligt förstå innebörden av de arbetsuppgifter som de anförtros, samt kan kommunicera med medarbetare och personer som ringer utifrån. Det har nämligen slagits fast att tjänstemännens språkkunskaper är en väsentlig del av deras karriär. Det ska följaktligen anses legitimt för en institution att försöka rekrytera personer som kan använda sig av och så väl som möjligt förstå det eller de språk som används i det yrkesmässiga sammanhang där dessa personer kommer att integreras (se dom av den 8 september 2021, Spanien/kommissionen, T‑554/19, ej publicerad, EU:T:2021:554, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

79      Det ankommer emellertid på unionsdomstolen att göra en utredning i det konkreta fallet av språkreglerna för sådana uttagningsprov som det som är aktuella i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Det är nämligen endast genom en sådan utredning som det kan fastställas vilka språkkunskaper som institutionerna objektivt sett kan kräva, i tjänstens intresse, när det gäller särskilda tjänster, och följaktligen huruvida begränsningen av de språk som får användas vid deltagandet i dessa uttagningsprov är sakligt motiverad och står i proportion till de reella krav som tjänsten ställer (dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien, C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 94).

80      Unionsdomstolen ska närmare bestämt inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även om dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och om de styrker de slutsatser som dragits (se dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien, C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 104 och där angiven rättspraxis).

81      I förevarande fall kan det inledningsvis konstateras att enbart beskrivningen av arbetsuppgifternas art i meddelandet om uttagningsprov och i bilaga I till detta meddelande inte räcker för att visa att endast de två språk som kan väljas som andra språk för uttagningsprovet i fråga innebär att de som godkänts i uttagningsprovet kan börja arbeta direkt. Det finns nämligen ingenting i meddelandet om uttagningsprov som visar att dessa två språk faktiskt använts vid utförandet av de uppgifter som räknas upp i meddelandet om uttagningsprov och i bilaga I till detta.

82      Tvärtom räcker det att konstatera att bilaga I till meddelandet om uttagningsprov, i vilken de typuppgifter som ska utföras specificeras, avser ett flertal uppgifter, bland annat ”[ö]vervakning av skattepolitiken i medlemsländerna … och av medlemsländernas skattelagstiftning och genomförande av EU-regler”, ”[b]edömning av nationella indirekta skatter från ett statsstödsperspektiv” och ”[ö]ervakning av den nationella mervärdesskattelagstiftningen i medlemsländerna”. Denna mångfald av arbetsuppgifter tyder snarare på att det skulle gagna verksamheten att rekrytera tjänstemän med olika språkprofiler, eftersom tjänstemännen skulle kunna undersöka medlemsstaternas politik och skattelagstiftning på ländernas officiella språk, även om det inte kan uteslutas att det visar sig vara absolut nödvändigt att tjänstemännen behärskar ett visst språk.

83      Oberoende av detta konstaterande är det viktigt att kontrollera om de tre handlingar som kommissionen har ingett under förfarandet, i form av bilagor till svaromålet, kan styrka de språkkunskaper som objektivt sett kunde krävas, med hänsyn till den speciella arten av de tjänster som ska tillsättas av kommissionen, för att rekrytera ”handläggare” till enheten inom direktoratet för indirekta eller direkta skatter vid GD Skatter och tullar och enheten för skattestöd vid GD Konkurrens, vilka kan börja arbeta direkt.

84      Tribunalen konstaterar att de handlingar som kommissionen har ingett tillsammans visar att engelska och franska sannolikt är de två vanligaste språken inom de generaldirektorat till vilka de godkända sökandena i uttagningsprovet kan komma att rekryteras.

85      Detta konstaterande är emellertid inte i sig tillräckligt för att styrka de språkkunskaper som objektivt sett kunde krävas med avseende på de särskilda arbetsuppgifter som de rekryterade personerna skulle komma att utföra. Det ska nämligen prövas huruvida kunskaper i endast ett av dessa två språk, som andra språk, med hänsyn till den speciella arten av de tjänster som ska tillsättas, verkligen gör det möjligt för en nyanställd tjänsteman att ”börja arbeta direkt” och, om så är fallet, kontrolleras att skyldigheten att göra utvärderingscentrumets samtliga prov på det andra språket kunde tillgodose ett sådant behov.

86      Vad gäller den speciella arten av de tjänster som ska tillsättas framgår det av en detaljerad analys av de handlingar som kommissionen har ingett att tillfredsställande kunskaper i endast ett av dessa språk, nämligen engelska, kan anses vara oumbärliga för att en godkänd sökande ska kunna ”börja arbeta direkt” med de dagliga uppgifterna.

87      Av arbetsbeskrivningen i de 34 meddelanden om ledig tjänst som publicerades i de berörda generaldirektoraten mellan den 1 januari 2016 och den 9 januari 2020, vilken återfinns i bilaga B.3 till svaromålet, framgår nämligen att kunskaper i engelska är oumbärliga, men att samma krav inte framställs i liknande ordalag för franska, i motsats till vad kommissionen har hävdat.

88      Det kan tilläggas att det i beskrivningen av tjänsten i flera meddelanden om ledig tjänst anges att ”arbetsspråk vid enheten (huvudsakligen) är engelska och (i mindre utsträckning) franska”. På samma sätt föreskrivs i ett meddelande om ledig tjänst att ”kunskaper i engelska krävs” och att ”grundläggande kunskaper i franska” endast är ”önskvärda”. Det framgår för övrigt av flera andra meddelanden om ledig tjänst att arbetsspråket är engelska, men att tillfredsställande kunskaper i andra språk, såsom tyska, spanska, italienska, polska eller andra officiella språk, är en fördel.

89      Även om den omständigheten att franska i stor utsträckning används vid de berörda generaldirektoraten inte utesluter att en godkänd sökande som endast har tillfredsställande kunskaper i franska kan börja arbeta som planerat, kan en sådan godkänd sökande, med hänsyn till den speciella arten av de tjänster som ska tillsättas, inte anses kunna ”börja arbeta direkt” på det sätt som krävs enligt meddelandet om uttagningsprov.

90      När kommissionen tillfrågades om detta vid förhandlingen, kunde den inte identifiera till vilken tjänst en godkänd sökande som endast har tillräckliga kunskaper i franska, som andra språk, skulle ha kunnat utnämnas och anses kunna ”börja arbeta direkt”.

91      Det ska under alla omständigheter understrykas att den omtvistade begränsningen enligt ordalydelsen i meddelandet om uttagningsprov är av avgörande betydelse, eftersom ”de flesta av kommissionens avdelningar på området tullar och skatter använder engelska eller franska för analytiskt arbete, intern kommunikation och kommunikation med externa intressenter, publikationer och rapporter, lagstiftning eller ekonomiska redogörelser, såsom anges i avsnittet ’Vilka arbetsuppgifter kan jag få?’ och i bilaga I”. Det är på grundval av dessa formuleringar som det i meddelandet om uttagningsprov anges att en person som inte har tillfredsställande kunskaper i engelska eller franska inte skulle kunna börja arbeta direkt.

92      Av detta följer att målet att rekrytera tjänstemän som kan ”börja arbeta direkt” snarast har relevans för den områdesrelaterade kompetensen, och har mindre relevans för den allmänna kompetensen.

93      Tribunalen konstaterar att utvärderingscentrumets fyra prov skulle genomföras på det andra språket, trots att detta inte framstår som strikt nödvändigt för att uppnå målet att rekrytera tjänstemän som kan ”börja arbeta direkt”, och att de tre proven, som endast syftade till att testa den allmänna kompetensen, också hölls på det andra språket.

94      Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den första grunden, avseende den del av invändningen om att meddelandet om uttagningsprov är rättsstridigt vilken rör den omtvistade begränsningen. Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunderna.

 Rättegångskostnader

95      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov Epso/AD/363/18 antog den 10 december 2019 om att, efter omprövning, inte föra upp MZ:s namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på skatteområdet ogiltigförklaras.

2)      Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Svenningsen

Barents

Mac Eochaidh

Pynnä

 

      Laitenberger

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 juli 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: italienska.