Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 28 januari 2021 – F. F., B. A. mot C. Bank AG, Bank D. K. AG
(Mål C-47/21)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Ravensburg
Parter i det nationella målet
Klagande: F.F., B.A.
Motpart: C. Bank AG, Bank D.K. AG
Tolkningsfrågor
Beträffande laglighetspresumtion enligt artikel 247 6 § stycke 2 tredje meningen och 12 § stycke 1 tredje meningen i Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuch (lagen om införande av den tyska civillagen) (nedan kallad EGBGB):
a) Är artikel 247 6 § stycke 2 tredje meningen och artikel 247 12 § stycke 1 tredje meningen EGBGB oförenliga med artiklarna 10.2 p och 14.1 i direktiv 2008/48/EG1 i den mån de förklarar att avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i artikel 10.2 p i direktiv 2008/48/EG uppfyller de krav som ställs i artikel 247 6 § stycke 2 första och andra meningen EGBGB och de krav som ställs i artikel 247 12 § stycke 1 andra meningen led 2 b EGBGB?
Om denna fråga besvaras jakande:
b) Följer det av unionsrätten, särskilt artiklarna 10.2 p och 14.1 i direktiv 2008/48/EG, att artikel 247 6 § stycke 2 tredje meningen och artikel 247 12 § stycke 1 tredje meningen EGBGB inte är tillämpliga i den mån de förklarar att avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna i artikel 10.2 p i direktiv 2008/48/EG uppfyller de krav som ställs i artikel 247 6 § stycke 2 första och andra meningen EGBGB och de krav som ställs i artikel 247 12 § stycke 1 andra meningen led 2 b EGBGB?
Oberoende av svaret på frågorna 1 a och b:
2. Beträffande de obligatoriska uppgifterna enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG:
a) Ska artikel 10.2 p i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att det räntebelopp per dag som ska anges i kreditavtalet ska beräknas på grundval av den kreditränta som anges i avtalet?
b) Beträffande artikel 10.2 r i direktiv 2008/48/EG:
aa) Ska denna bestämmelse tolkas på så sätt att uppgifterna i kreditavtalet om kompensation vid uppsägning i förtid vid förtidsåterbetalning av lånet ska vara så exakta att konsumenten åtminstone kan göra en ungefärlig beräkning av kompensationen?
(För det fall att ovanstående fråga besvaras jakande)
bb) Utgör artikel 10.2 r och artikel 14.1 andra meningen i direktiv 2008/48 hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att ångerfristen, trots att de uppgifter som ska anges enligt artikel 10.2 r i direktiv 2008/48 är ofullständiga, ska börja löpa vid tidpunkten för avtalets ingående och att den enda rättsföljden av detta är att kreditgivarens rätt till kompensation för förtidsåterbetalning upphör?
c) Ska artikel 10.2 l i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att den dröjsmålsränta som gäller när kreditavtalet ingås ska meddelas som ett absolut tal i kreditavtalet, och att åtminstone den gällande referensräntan (i det nu aktuella fallet basräntesatsen enligt 247 § i Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) (den tyska civillagen)), utifrån vilken den gällande dröjsmålsräntesatsen ska beräknas genom ett tillägg (i det nu aktuella fallet av fem procentenheter enligt 288 § stycke 1 andra meningen BGB), ska anges som ett absolut tal, och ska konsumenten informeras om referensräntan (basräntesatsen) och om att denna kan ändras?
d) Ska artikel 10.2 t i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att de väsentliga formella kraven för att få tillgång till en mekanism för klagomål och prövning utanför domstol ska anges i kreditavtalet?
Om minst en av de ovanstående frågorna 2 a–d besvaras jakande:
e) Ska artikel 14.1 andra meningen b i direktiv 2008/48 tolkas på så sätt att ångerfristen börjar löpa först när fullständig och korrekt information enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48 har lämnats?
Om denna fråga besvaras nekande:
f) Vilka är de avgörande kriterierna för att ångerfristen ska börja löpa trots att ofullständiga eller oriktiga uppgifter har lämnats?
Om de ovanstående frågorna 1 a och/eller minst en av frågorna 2 a–d besvaras jakande:
3. Beträffande förverkande av ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG:
a) Kan ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG förverkas?
Om denna fråga besvaras jakande:
b) Innebär förverkandet en tidsbegränsning av ångerrätten som ska regleras i ett parlamentariskt beslut?
Om denna fråga besvaras nekande:
c) Är det för förverkande ett subjektivt villkor att konsumenten ska ha haft kännedom om att ångerrätten består, eller åtminstone burit ansvaret för sin okunskap genom grov oaktsamhet?
Om denna fråga besvaras nekande:
d) Utgör kreditgivarens möjlighet att i efterhand lämna informationen enligt artikel 14.1 andra meningen b i direktiv 2008/48/EG till kredittagaren, och därmed låta ångerfristen börja löpa, hinder för att tillämpa reglerna om förverkande i god tro?
Om denna fråga besvaras nekande:
e) Är detta förenligt med de fasta principerna i internationell rätt som de tyska domstolarna är bundna av enligt den tyska grundlagen?
Om denna fråga besvaras jakande:
f) Hur ska den tyska rättstillämparen lösa en konflikt mellan bindande bestämmelser i internationell rätt och EU-domstolens föreskrifter?
4. Beträffande missbruk från konsumentens sida av ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG:
a) Kan utövandet av ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG utgöra rättsmissbruk?
Om denna fråga besvaras jakande:
b) Utgör ett antagande om rättsmissbruk vid utövandet av ångerrätten en begränsning av ångerrätten som ska regleras i ett parlamentariskt beslut?
Om denna fråga besvaras nekande:
c) Är ett villkor för att det ska anses föreligga missbruk av ångerrätten i subjektivt hänseende att konsumenten har haft kännedom om att ångerrätten består, eller åtminstone har burit ansvaret för sin okunskap genom grov oaktsamhet?
Om denna fråga besvaras nekande:
d) Utgör kreditgivarens möjlighet att i efterhand lämna informationen enligt artikel 14.1 andra meningen led b i direktiv 2008/48/EG till kredittagaren, och därmed låta ångerfristen börja löpa, hinder för att fastställa att ångerrätten utövats på ett sätt som strider mot god tro och således utgör rättsmissbruk?
Om denna fråga besvaras nekande:
e) Är detta förenligt med de fasta principerna i internationell rätt som de tyska domstolarna är bundna av enligt grundlagen?
Om denna fråga besvaras jakande:
f) Hur ska den tyska rättstillämparen lösa en konflikt mellan bindande bestämmelser i internationell rätt och EU-domstolens föreskrifter?
5. Oberoende av svaret på ovanstående frågor:
a) Är det förenligt med unionsrätten, särskilt med ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG, när det eav nationell rätt, i samband med ett kreditavtal som är knutet till ett köpeavtal, efter det att konsumentens ångerrätt enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG har utövats med giltig verkan, följer att
aa) en konsuments rätt gentemot kreditgivaren att få de belopp som betalats i amortering återbetalda börjar gälla först när konsumenten har lämnat ut den köpta varan eller har bevisat att han eller hon har avsänt varan till kreditgivaren?
bb) konsumentens talan om återbetalning efter det att den köpta varan har lämnats ut av de belopp som konsumenten betalat i amortering ska avvisas som för tillfället ogrundad, om kreditgivaren inte har gjort sig skyldig till dröjsmål med mottagandet av den köpta varan?
Om denna fråga besvaras nekande:
b) Följer det av unionsrätten att de nationella ordningar som beskrivs i leden aa och/eller bb inte är tillämpliga?
Oberoende av svaret på de ovanstående frågorna 1–5:
6. Är 348a § stycke 2 led 1 i Zivilprozessordnung (ZPO) (den tyska civilprocesslagen), i den mån denna bestämmelse också avser utfärdande av beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, oförenlig med de nationella domstolarnas befogenhet att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, och ska den därför inte tillämpas på utfärdande av beslut att begära förhandsavgörande?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).