Mål T‑68/10

Sphere Time

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer ett fickur fäst vid ett band – Äldre formgivning – Den äldre formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten – Särprägel – Maktmissbruk – Artiklarna 4, 6, 7 och 61–63 i förordning (EG) nr 6/2002”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Offentliggörande genom formgivaren eller genom den till vilken rätten har övergått

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 7.2)

2.      Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Kunnig användare – Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

3.      Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än helhetsintrycket av tidigare formgivning

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

4.      Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än helhetsintrycket av tidigare formgivning – Helhetsbedömning av samtliga beståndsdelar i den tidigare formgivningen

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

1.      Syftet med artikel 7.2 i förordning nr 6/2002 är att formgivaren eller den till vilken rätten har övergått ska ha möjlighet att pröva formgivningen på marknaden under tolv månader innan ansökan ges in.

Under denna tidsperiod kan formgivaren eller den till vilken rätten har övergått försäkra sig om att formgivningen är kommersiellt framgångsrik, innan kostnader uppkommer för registreringen. Han behöver därvid inte frukta att den omständigheten att formgivningen görs tillgänglig för allmänheten kan åberopas med framgång i ett ogiltighetsförfarande som inleds efter det att den ifrågavarande formgivningen eventuellt har registrerats.

För att artikel 7.2 i förordning nr 6/2002 ska vara tillämplig i ett ogiltighetsförfarande måste innehavaren av den formgivning som avses i en ansökan om ogiltighetsförklaring styrka att han har skapat den formgivning som lagts till grund för denna ansökan eller att rätten till denna formgivning har övergått till honom.

(se punkterna 24–26)

2.      Beteckningen användare i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning förutsätter att personen i fråga använder den produkt som innefattar formgivningen för det ändamål som produkten är avsedd. Därutöver tyder kvalificeringen kunnig på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningar som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och, på grund av sitt intresse för produkterna, är relativt uppmärksam när han använder dem.

Beträffande reklamartiklar omfattar begreppet kunnig användare dels yrkesmän som förvärvar dessa artiklar för att saluföra dem till slutkonsumenterna, dels slutkonsumenterna själva. Om en av de båda grupperna av kunniga användare uppfattar att formgivningarna ger samma helhetsintryck är detta tillräckligt för att slå fast att den omtvistade formgivningen saknar särprägel.

(se punkterna 51, 53 och 56)

3.      En formgivning som föreställer ett band vars båda ändar förenats så att bandet bildar en ögla med ett runt fickur som är fäst vid den punkt där banden går isär och med två koncentriska ringar placerade runt fickurets kant – den yttre ringen har en öppning upptill där en knapp för att ställa tiden har placerats – saknar särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning.

Den ovannämnda formgivningen och formgivningen SYMBICORT ger en kunnig användare samma helhetsintryck. Även formgivningen SYMBICORT föreställer ett band med i huvudsak samma proportioner, och ett runt analogt fickur är fäst på samma ställe på detta. Fickurets kant omges av två koncentriska ringar, varav den yttre har en öppning på samma sida, där en knapp för att ställa tiden har placerats.

Någon påtaglig skillnad kan inte konstateras i fråga om längd och bredd hos de ifrågavarande formgivningarnas band.

Den omständigheten att formgivningen SYMBICORT återges i svart har inte någon betydelse, eftersom sökandens ansökan beträffande den omtvistade formgivningen inte avser någon färg. Med hänsyn till att den sistnämnda formgivningen avser en reklamartikel, är det befogat att anta att den vid användning kommer att vara försedd med ett varumärke. Inte heller den omständigheten att varumärket SYMBICORT återges på formgivningen SYMBICORT medför således någon påtaglig skillnad.

Detaljerna i utförandet av de båda formgivningarnas boetter och urtavlor är slutligen inte tillräckligt utmärkande för att påverka helhetsintrycket av dessa formgivningar. Detta gäller så mycket mer som fickurets visare och den rektangulära beståndsdel som urtavlan försetts med inte utgör en del av de beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen.

(se punkterna 70, 79 och 81–84)

4.      Prövningen av äldre formgivningar i samband med ett ogiltighetsförfarande ska inte isoleras till och enbart avse den grafiska återgivningen av dessa. I stället bör en helhetsbedömning göras av samtliga beståndsdelar, så att det på ett tillräckligt klart och säkert sätt kan slås fast vilket helhetsintryck den ifrågavarande formgivningen ger. Beträffande i synnerhet formgivningar som har använts i yrkesmässig verksamhet, utan att registreras, kan det nämligen inte uteslutas att det föreligger en grafisk återgivning av samtliga relevanta detaljer som är jämförbar med en återgivning i en ansökan om registrering. Det skulle under dessa förhållanden vara orimligt att begära att den som ansöker om ogiltighetsförklaring i samtliga fall ger in en sådan återgivning.

(se punkterna 73 och 74)