Talan väckt den 16 april 2013 – Ferracci mot kommissionen

(Mål T-219/13)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Pietro Ferracci (San Cesareo, Italien) (ombud: advokaterna A. Nucara och E. Gambaro)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 december 2012, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser kommissionens beslut K(2012) 9461 slutlig av den 19 december 2012 i vilket stöd, i form av att icke-kommersiella enheter som utövar vissa verksamheter befrias från skyldigheten att betala kommunalskatt på fast egendom (ICI), förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden, utan att det förordnas om att stödet ska återkrävas och vari det fastslås att den för kyrkan och vissa sportklubbar fördelaktiga behandlingen enligt artikel 149 i den konsoliderade lagen om inkomstskatt (Testo unico delle imposte sul reddito – TUIR)) och befrielsen från kommunalskatt (Imposta Municipale Propria – IMU) för enheter som utöver vissa typer av verksamheter inte utgör statligt stöd.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning och tolkning av artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999

Det görs gällande att kommissionen, trots att den slagit fast att det rörde sig om ett åsidosättande av artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF, inte förordnade om att det statliga stödet i fråga skulle återkrävas. Sökanden anser att det inte föreligger några särskilda omständigheter som innebär att det skulle vara absolut omöjligt att återkräva stödet och att det i vart fall inte är styrkt att det skulle vara absolut omöjligt.

Andra grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF

Sökanden hävdar att kommissionen i det angripna beslutet har slagit fast att den stödordning som Republiken Italien har infört med stöd av artikel 149.4 TUIR inte utgör statligt stöd i den mening som avses i FEUF. Kommissionen har nämligen slagit fast att det inte föreligger någon selektiv fördel. Sökanden menar dock att den aktuella bestämmelsen ger civilrättsligt erkända kyrkoorgan och amatörsportklubbar en selektiv fördel och dessutom uppfyller alla övriga villkor för att det ska anses utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF.

Tredje grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF

Sökanden gör gällande att kommissionen i det angripna beslutet har slagit fast att den stödordning som Republiken Italien har infört med stöd av nämnda undantag IMU inte utgör statligt stöd i den mening som avses i FEUF. Kommissionen har nämligen slagit fast att de enheter som gynnas av IMU-undantaget inte utgör ”företag”. Sökanden har genmält att de enheter som gynnas av undantaget utgör företag enligt unionsrätten och att samtliga villkor för att det ska anses utgöra statligt stöd är uppfyllda enligt artikel 107.1 FEUF.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF

Sökanden gör under denna grund gällande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras med beaktande av att det, med beaktande av det ovanstående, saknar motivering, vilket strider mot artikel 296 FEUF.