FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)

den 11 mars 2003 (1)

”Jordbruk - Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, utvecklingssektionen - Upphävande av ett finansiellt stöd - Artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 - Proportionalitetsprincipen - Motivering”

I mål T-186/00,

Conserve Italia Soc. Coop. rl, San Lazzaro di Savena (Italien), företrätt av advokaterna M. Averani, A. Pisaneschi och S. Zunarelli, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, inledningsvis företrädd av L. Visaggio, därefter av C. Cattabriga, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten M. Moretto, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2000) 1099 av den 3 maj 2000 om upphävande av stödet från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, utvecklingssektionen, avseende projekt nr 9 (stödmottagare: Massalombarda Colombani SpA) inom ramen för handlingsprogram nr 91.CT.IT.01, godkänt genom kommissionens beslut K(91) 2255/6 av den 28 oktober 1991,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden R. García-Valdecasas samt domarna P. Lindh och J.D. Cooke,

justitiesekreterare: avdelningsdirektör J. Palacio González,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter förhandlingen den 12 november 2002,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Rådets förordning nr 355/77

1.

    I artiklarna 1.3 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 om gemensamma åtgärder för förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EGT L 51, s. 1) föreskrivs att kommissionen kan bevilja stöd för gemensamma åtgärder från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), utvecklingssektionen, genom att finansiera projekt inom specifika program som först tas fram av medlemsstaterna och som godkänns av kommissionen och som avser utveckling eller rationalisering av behandling, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

2.

    I artikel 19.2 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Under den tidsperiod då [EUGFJ] är inblandad skall den myndighet eller det organ som i detta syfte utsetts av den berörda medlemsstaten till kommissionen på dennas anmodan översända allt bevismaterial och alla handlingar av vilka det framgår att de finansiella eller andra villkor som har fastslagits för varje projekt är uppfyllda. Kommissionen får vid behov utföra en kontroll på plats.

...”

3.

    Förordning nr 355/77 upphävdes den 1 januari 1990 genom rådets förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 (EGT L 374, s, 25; svensk specialutgåva, område 14, volym 2, s. 3) och genom rådets förordning (EEG) nr 866/90 av den 29 mars 1990 (EGT L 91, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 111) med undantag av vissa bestämmelser - såsom artikel 19.2 i förordning nr 355/77 - som under en övergångsperiod var fortsatt tillämpliga fram till och med den 3 augusti 1993 på sådana projekt som inleddes före den 1 januari 1990.

Kommissionens förordning nr 2515/85

4.

    Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2515/85 av den 23 juli 1985 om ansökan om stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, till projekt i syfte att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruks- och fiskeriprodukter (EGT L 243, s. 1) skall en ansökan om stöd innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilagorna till förordningen. Dessa bilagor innehåller förutom standardformulär för ansökningar om gemenskapsstöd även förklarande anmärkningar som syftar till att ge stödsökande vägledning.

5.

    I punkt 5.3 i ”Förklarande anmärkningar till enskilda rubriker” i bilaga A, första delen, till förordning nr 2515/85 (nedan kallade de förklarande anmärkningarna) anges följande: ”[D]e projekt som påbörjats före det att ansökan har nått kommissionen kan inte beviljas stöd.” Dessa förklarande anmärkningar hänvisar till ett åtagande som stödsökanden måste skriva under i punkt 5.3 i formuläret för stödansökan där denne skall markera följande för att visa att han godtar åtagandet: ”Vi åtar oss att inte inleda arbetet före det att ansökan om stöd har nått EUGFJ:s utvecklingssektion” (se punkt 5.3 i formuläret i bilaga A, första delen, till förordning nr 2515/85, EGT L 243, s. 11).

1986 års arbetsdokument

6.

    År 1986 utarbetades inom kommissionens generaldirektorat ”Jordbruk” med ansvar för EUGFJ arbetsdokumentet VI/1216/86-IT om fastställande av högsta möjliga stöd från EUGFJ inom ramen för förordning nr 355/77 (nedan kallat arbetsdokumentet). I punkt B.1 i dokumentet uppräknas de åtgärder som aldrig kan beviljas stöd. Häribland nämns bland annat under femte stycket åtgärder eller arbeten som inletts innan ansökan har lämnats in, med undantag av

”...

b) förvärv av maskiner, anordningar och byggmaterial, inbegripet metallkonstruktioner och monteringsfärdigt material (beställning och leverans), under förutsättning att monteringen, installationen, integreringen och arbetet på plats vad gäller byggmaterialet inte äger rum före det att ansökan om stöd har lämnats in.

...”

7.

    I punkt B.1 femte stycket anges även att de åtgärder som avses under bokstaven b skall vara berättigade till stöd från EUGFJ.

Rådets förordning nr 4253/88

8.

    Rådet antog den 19 december 1988 förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1). Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1989 och har ändrats vid ett flertal tillfällen.

9.

    Enligt artikel 15.2 första stycket i förordning nr 4253/88, i dess ursprungliga lydelse som är tillämplig i förevarande mål, skall ”... utgifter ... inte anses vara berättigade till stöd från fonderna om de uppstått före den dag då motsvarande ansökan når kommissionen”.

10.

    I artikel 24 i förordning nr 4253/88, under rubriken ”Reduktion, suspension och upphävande av stöd”, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 20; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 30), som var tillämplig den 3 maj 2000 då kommissionen fattade beslut om att upphäva stödet, föreskrivs följande:

”1. Om en verksamhet eller åtgärd inte förefaller berättigad till vare sig en del av eller hela det tilldelade stödet skall kommissionen genomföra en lämplig granskning av fallet inom ramen för partnerskapet och särskilt begära att medlemsstaten eller de myndigheter som den utser att genomföra åtgärden framlägger sina kommentarer inom en fastställd tidsgräns.

2. Efter granskningen får kommissionen reducera eller suspendera stödet till den berörda verksamheten eller åtgärden om granskningen visar någon överträdelse eller väsentlig förändring som påverkar villkoren för att genomföra verksamheten eller åtgärden och för vilken man inte ansökt om kommissionens godkännande.

3. Varje belopp som erhållits felaktigt och som skall återkrävas skall återbetalas till kommissionen. Dröjsmålsränta skall tas ut på belopp som inte återbetalas i enlighet med bestämmelserna i finansförordningen och i enlighet med de förfaranden som fastställs av kommissionen enligt det förfarande som avses i avdelning VIII.”

Rådets förordning nr 866/90

11.

    Rådet antog den 29 mars 1990 förordning (EEG) nr 866/90 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EGT L 91, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 111). Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1990.

12.

    I artikel 10 i förordning nr 866/90 föreskrivs en möjlighet att genom den berörda medlemsstaten inlämna ansökningar om stöd i form av handlingsprogram eller totalanslag. För att möjliggöra en smidig övergång från det tidigare finansieringssystemet i förordning nr 355/77 till det system som inrättats genom de nya bestämmelserna i förordning nr 866/90, anges i artikel 20 i förordning nr 866/90 vissa övergångsåtgärder, däribland möjligheten att ta med de projekt som lämnats in från och med den 1 maj 1988 i enlighet med förordning nr 355/77, och för vilka stöd inte har beviljats, i de handlingsprogram som skall finansieras under åren 1990 och 1991.

Bakgrund till tvisten

13.

    Den 22 april 1989 ingav Colombani Lusuco SpA (vars firma, efter förvärvet av en rörelse i Massa Lombarda, ändrades till Massalombarda Colombani SpA, nedan kallat stödmottagaren eller Massalombarda) en ansökan om stöd från EUGFJ i enlighet med förordning nr 355/77 (nedan kallad stödansökan). Syftet med ansökan var att beviljas stöd för att kunna finansiera den tekniska moderniseringen och rationaliseringen av anläggningarna på bolagets inrättning för bearbetning av produkter inom frukt- och grönsakssektorn i Alseno (Italien). År 1994 förvärvades Massalombarba av Conserve Italia Soc. Coop. arl (nedan kallat Conserve Italia), som fusionerades med Massalombarba år 1997. Denna tvist har således inte uppkommit med anledning av Conserve Italias beteenden och handlingar, utan med anledning av ett bolags beteenden och handlingar vars rättigheter och skyldigheter övertagits av Conserve Italia.

14.

    Den 7 juli 1989 tog kommissionen emot stödansökan som inlämnats genom Republiken Italien med tillämpning av artikel 13 i förordning nr 355/77. Kommissionen underrättade stödmottagaren om vilken dag stödansökan hade nått kommissionen. Denna underrättelse gjordes genom skrivelse av den 25 januari 1990, som mottogs av stödmottagaren den 12 februari 1990.

15.

    Den 20 december 1990 informerade kommissionen om att det var omöjligt att finansiera stödansökan. Anledningen var att kommissionen hade begränsade resurser tillgängliga och att kommissionen inte ansåg att stödansökan skulle prioriteras.

16.

    Den 17 april 1991 ingav Republiken Italien på nytt en stödansökan i enlighet med artikel 20 i förordning nr 866/90 inom ramen för handlingsprogram nr 91.CT.IT.01 angående förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Inom ramen för detta program föreskrevs i projekt nr 9 ett stöd från EUGFJ om 423 175 000 italienska lire (ITL) till Massalombarda. Investeringen beskrevs på följande sätt:

”Detta projekt angående förbättringen av produktionsanläggningarna på en inrättning för bearbetning av frukter och grönsaker i Alseno - Piacenza har sin grund i att det är nödvändigt att

-    förbättra de strategiska inrättningarna för anläggningens specifika verksamhet, varav

    -    steriliseringsapparater (Cooker-Cooler och svängbar autoklav),

    -     tillredningsband för färska grönsaker, och

    -    band för vakuumpåfyllning och vakuuminläggning av grönsaker.

...”

Enligt tidsplanen för projektets genomförande skulle arbetena ha påbörjats den 14 juli 1989 och slutförts senast den 31 december 1991.

17.

    Genom beslut K(91) 2255/6 av den 28 oktober 1991 godkände kommissionen handlingsprogram nr 91.CT.IT.01. Efter detta tog stödmottagaren emot ett belopp på 338 540 000 ITL såsom stöd från EUFGJ till projekt nr 9.

18.

    Vid 1992 års slut begärde de behöriga italienska myndigheterna att stödmottagaren skulle översända en kopia på samtliga fakturor rörande projektet för att de skulle kunna göra en första bedömning.

19.

    År 1993 beslutade Ministero del Tesoro - Ragioneria Generale dello Stato - Ispettorato Générale per l'Amministrazione del Fondo di Rotazione per l'Attuazione delle Politiche Comunitarie (Finansministeriet - Statens allmänna revisionsverk - Allmän kontroll för nyttjandet av omsättningstillgångar för genomförandet av gemenskapspolitiken, nedan kallat italienska finansministeriet) att genomföra en undersökning hos stödmottagaren.

20.

    Det italienska finansministeriets undersökning ägde rum den 29 och den 30 mars 1993, och tjänstemän från kommissionens generaldirektorat för ekonomistyrning deltog i undersökningen. Därefter upprättade generaldirektoratet för ekonomistyrning en kontrollrapport av den 2 juli 1993 (nedan kallad kontrollrapporten). I denna rapport angavs att kopior av nio fakturor på ett belopp av 1 357 690 000 ITL hade förfalskats. Medan det på originalfakturorna angavs datum före den 7 juli 1989 för vissa leveranslistor och beställningar, det vill säga den dag då ansökan nådde kommissionen, hade dessa datum i kopiorna utraderats eller ersatts med senare datum.

21.

    Dessa oegentligheter noterades i ett protokoll av den 30 mars 1993, som undertecknades av företrädare för stödmottagaren (se bilaga 7 till kontrollrapporten). Sökanden bestred inte att oegentligheterna förevarit.

22.

    I kontrollrapporten uppgavs vidare att fyra originalfakturor på ett belopp av 1 237 569 808 ITL ”visar att [arbetena] påbörjats i förväg”.

23.

    Vid sammanträdet bekräftade sökanden att vissa arbeten verkligen hade påbörjats före det datum då stödansökan nådde kommissionen, det vill säga den 7 juli 1989.

24.

    Genom skrivelse av den 28 juli 1993 översände generaldirektören för kommissionens ekonomistyrning till det italienska finansministeriet sina preliminära slutsatser som upprättats på grundval av vad som konstaterats vid undersökningen. I skrivelsen angavs särskilt att till följd av de konstaterade oegentligheterna skulle det beviljade stödet för projekt nr 9 upphävas och redan utbetalade belopp återbetalas.

25.

    Genom promemoria av den 2 november 1993 begärde det italienska finansministeriet att kommissionen skulle översända sitt slutliga ställningstagande avseende det eventuella beviljandet av återstående belopp till stödmottagaren (det vill säga 83 635 000 ITL, således 20 procent av det totala stödet).

26.

    För att kunna yttra sig angående denna begäran framställde kommissionen genom skrivelse av den 10 februari 1994 en begäran till det italienska finansministeriet om att ministeriet skulle översända diverse handlingar. Eftersom kommissionen inte fick något svar på sin begäran, beslutade den genom skrivelse av den 8 juli 1994 att begära in dessa handlingar från Ministero delle Risorse Agricole, Alimentari e Forestali (nedan kallat det italienska jordbruksministeriet).

27.

    Genom skrivelse av den 26 oktober 1994 översände det italienska jordbruksministeriet till kommissionen flera handlingar rörande vad som tilldragit sig efter undersökningen.

28.

    Samtidigt begärde stödmottagaren vid ett flertal tillfällen att få yttra sig inför den behöriga enheten vid kommissionen angående de oegentligheter som konstaterats vid kontrollen år 1993. Stödmottagarens begäran beviljades. Vid ett möte på kommissionen i Bryssel den 22 oktober 1996 bereddes stödmottagaren tillfälle att inkomma med bevis på att de maskiner som köpts och levererats innan stödansökan nådde kommissionen hade installerats först vid ett senare datum, vilket anges i en intern kommissionspromemoria av den 13 juli 1998 rörande tvisten.

29.

    Genom skrivelse av den 6 januari 1997 beslutade kommissionen att inleda förfarandet för prövning enligt artikel 24 i förordning nr 4253/88 och anmodade det italienska jordbruksministeriet och stödmottagaren att yttra sig.

30.

    Genom skrivelser av den 4 juni 1997 och den 11 juni 1998 motsatte sig det italienska jordbruksministeriet att stödet skulle upphävas. De italienska myndigheterna uppgav närmare bestämt att det framgår av stödmottagarens yttrande att maskinerna hade monterats och installerats vid ett senare datum än då stödansökan nådde kommissionen.

31.

    I ovannämnda skrivelse av den 4 juni 1997 översände det italienska jordbruksministeriet även stödmottagarens yttrande och handlingar. Även om stödmottagaren vitsordat att de nio aktuella fakturorna hade förfalskats, gjordes det gällande att detta inte på något sätt hade hindrat att projektet genomfördes enligt reglerna. Stödmottagaren betonade i detta avseende att samtliga maskiner som anges i de förfalskade fakturorna och samtliga maskiner som anges i fakturorna beträffande leveranslistorna före det datum då stödansökan gavs in hade installerats vid ett senare tillfälle, trots att de hade levererats till företaget före detta datum. Av detta drog stödmottagaren slutsatsen att arbetena beträffande projektet inte hade påbörjats i förväg.

32.

    Till sitt yttrande bifogade stödmottagaren en av notarius publicus bestyrkt förklaring från Padoin, direktör vid anläggningen i Alseno, angående fakturorna nr 1450, nr 905 och nr 6736 från FMC och faktura nr 3086 från FMI. I denna förklaring bekräftar Padoin i huvudsak att de maskiner och det material som omfattades av de ifrågavarande fakturorna hade installerats efter det att stödansökan nådde kommissionen.

33.

    Eftersom kommissionen ansåg att de redovisade omständigheterna inte vederlade de oegentligheter som konstaterats vid kontrollen år 1993 och att oegentligheterna var så pass omfattande och allvarliga att de motiverade att stödet upphävdes, fattade kommissionen beslut K(2000) 1099 av den 3 maj 2000 på grundval av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 om upphävande av det stöd som beviljats stödmottagaren (nedan kallat det omtvistade beslutet).

34.

    I nionde skälet i det omtvistade beslutet anges de olika oegentligheter som motiverar att stödet upphävs med tillämpning av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88.

35.

    För det första anges i beslutet att när det italienska finansministeriet tillsammans med kommissionen gjorde sitt kontrollbesök hos stödmottagaren i mars 1993 konstaterades att de leveransdatum som hade angetts på de nio kopiorna av fakturorna som stödmottagaren gett in hade ändrats. Dessa ändringar har i vederbörlig ordning angetts i protokollet av den 30 mars 1993 som bland annat undertecknats av företrädaren för stödmottagaren. I beslutet betonas vidare att det uppenbara syftet med dessa ändringar, som angetts i kommissionens skrivelse av den 6 januari 1997, ”var att dölja att arbetena beträffande projektet hade påbörjats innan ansökan beträffande projektet hade nått kommissionen den 7 juli 1989, varav vissa arbeten hade påbörjats tre månader före detta datum” och att ”stödmottagaren borde ha vetat att om kommissionen hade haft kännedom om att arbetena påbörjats i förväg så hade detta haft negativa ekonomiska konsekvenser för stödmottagaren, till följd av bolagets förklaring av den 22 april 1989 i enlighet med punkt 5.3 i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 2515/85 att arbetena inte skulle påbörjas innan stödansökan nådde kommissionen”.

36.

    För det andra anges i beslutet att innehållet i den av notarius publicus bestyrkta förklaringen av den 24 april 1997, som upprättats och undertecknats av stödmottagarens företrädare och enligt vilken samtliga arbeten beträffande projektet hade påbörjats efter den 7 juli 1989, inte motsvarar vad som anges i vissa oförvanskade fakturor (såsom faktura nr 89 från Manzini Comaco av den 16 augusti 1989, faktura nr 905 från FMC av den 31 juli 1989 och faktura nr 3086 från FMI av den 31 juli 1989), av vilka det framgår att arbetena påbörjats i förväg. Enligt beslutet utgör denna av notarius publicus bestyrkta förklaring i själva verket ytterligare ett försök att vilseleda kommissionen i syfte att undgå negativa ekonomiska konsekvenser med anledning av att arbetena påbörjats i förväg.

37.

    För det tredje anges i beslutet att de förfalskade fakturorna och de fakturor som visar att arbetena påbörjats i förväg totalt uppgår till 2 595 259 808 ITL (det vill säga 1 357 690 000 ITL + 1 237 569 808 ITL), vilket motsvarar 60 procent av den totala planerade investeringen.

Förfarandet och parternas yrkanden

38.

    Sökanden har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 juli 2000, väckt talan vid förstainstansrätten mot det omtvistade beslutet.

39.

     På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och begärde som processledande åtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna att sökanden skulle besvara en fråga och att kommissionen dels skulle lämna ut vissa handlingar, dels besvara ett antal frågor.

40.

    Båda parterna efterkom begäran inom den föreskrivna fristen.

41.

    Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens muntliga frågor vid förhandlingen den 12 november 2002.

42.

    Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

43.

    Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogilla talan, och

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Prövning i sak

44.

    Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sitt yrkande att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras. Genom den första grunden har det gjorts gällande att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 har åsidosatts, den andra grunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen, och genom den tredje grunden har det gjorts gällande att motiveringsskyldigheten har åsidosatts.

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88

45.

    Den första grunden består av två delgrunder. Genom den första delgrunden har det gjorts gällande att de oegentligheter som konstaterats inte är av sådan art att de motiverar att stödet upphävs, medan det i den andra delgrunden ifrågasatts huruvida kommissionen med tillämpning av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 får upphäva det beviljade stödet, eller om den endast får suspendera eller reducera stödet.

A)    Den första delgrunden: Huruvida de oegentligheter som konstaterats inte är av sådan art att de motiverar att stödet upphävs

46.

    Sökanden har gjort gällande att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 åsidosatts genom det omtvistade beslutet. Artikeln har åsidosatts genom att upphävandet av stödet motiverats med att datumen för leveranslistorna ändrats för att dölja att arbetena rörande projektet hade påbörjats innan projektet den 7 juli 1989 presenterades för kommissionen.

47.

    Det finns anledning att skilja mellan å ena sidan argumentet att stödmottagaren förvanskat den framlagda informationen och å andra sidan argumentet att stödmottagaren påbörjat arbetena i förtid.

1.    Den oegentlighet som består i att stödmottagaren framlagt förvanskade uppgifter

48.

    Kommissionen har gjort gällande att sökanden har underlåtit att uppfylla den informations- och lojalitetsplikt som åligger sökanden och till vilken det omtvistade beslutet hänvisar (se förstainstansrättens dom av den 12 oktober 1999 i mål T-216/96, Conserve Italia mot kommissionen, REG 1999, s. II-3139, punkterna 71 och 72, nedan kallad förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia).

49.

    Sökanden har påpekat att den i förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia fastslagna informations- och lojalitetsplikten inte utgör grunden för det omtvistade beslutet. Vidare är domen i nämnda mål inte relevant i förevarande mål, eftersom åsiodosättandet av den i förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia fastslagna informations- och lojalitetsplikten avsåg olagligt förtigande eller felaktig uppgift rörande ”det datum då arbetena påbörjades”, medan de förfalskade handlingarna i förevarande mål endast utvisar det datum då varorna transporterades och inte det datum då installations- och monteringsarbetena påbörjades.

50.

    Förstainstansrätten noterar att det följer av punkterna 71 och 72 i förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, vilken fastställts genom domstolens dom av den 24 januari 2002 i mål C-500/99 P, Conserve Italia mot kommissionen (REG 2002, s. I-867, nedan kallad domstolens dom i målet Conserve Italia), att sökande och mottagare av stöd från EUGFJ är bundna av en informations- och lojalitetsplikt gentemot kommissionen. Således är ”[s]ökande och mottagare av stöd ... skyldiga att tillse att de lämnar riktiga uppgifter till kommissionen som inte missleder denna. Annars skulle det kontroll- och bevissystem som införts för att kontrollera att villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda inte fungera på ett korrekt sätt. I avsaknad av tillförlitliga uppgifter riskerar projekt som inte uppfyller de ställda kraven annars att beviljas stöd. Härav följer att den informations- och lojalitetsplikt som åligger sökande och mottagare av stöd utgör en del av EUGFJ:s stödsystem och är viktig för dess funktion” (punkt 71). ”[O]mständigheten att det datum då arbetena påbörjades har undanhållits eller presenterats på ett sådant sätt att de misslett kommissionen utgör ett åsidosättande av denna skyldighet och följaktligen av de tillämpliga föreskrifterna” (punkt 72).

51.

    I förevarande mål har sökanden inte bestritt att vissa datum ändrats på nio kopior av fakturor som tidigare hade getts in. Detta intygas även genom sökandens undertecknande av protokollet av den 30 mars 1993, som upprättades under det kontrollbesök som företogs av det italienska finansministeriet, där kommissionen deltog (bilaga 7 till kontrollrapporten).

52.

    Samtidigt som vissa beställningar och flera leveranslistor på de nio originalfakturorna var daterade före den 7 juli 1989 (vilket var den dag då stödansökan nådde kommissionen), hade dessa datum på de omtvistade kopiorna antingen ersatts med senare datum eller helt utraderats.

-    Enligt kopian av faktura nr 381/B/89 från Ecotek av den 24 juli 1989 var datumet för leveranslistan den 19 juli 1989, medan detta datum enligt originalfakturan var den 9 juni 1989.

-    På kopian av faktura nr 303 från Baraldi av den 28 juli 1989 har beställningsdatumet döljts, medan detta datum enligt originalfakturan var den 31 mars 1989. Vidare doldes dessa datum på leveranslistorna beträffande denna beställning eller hade ersatts med en hänvisning till den 27 juli 1989 på kopian, medan dessa datum enligt originalet var den 5 och den 19 juni 1989.

-    På kopian av faktura nr 304 från Baraldi av den 28 juli 1989 har datumen för bekräftelse av köpet och beställningen döljts, medan dessa datum enligt originalfakturan var den 28 respektive den 31 mars 1989. Vidare var datumet för leveranslistan enligt kopian den 27 juli 1989, medan detta datum var den 3 juli 1989 enligt originalet.

-    På kopian av faktura nr 37 från Baraldi av den 31 juli 1989 har datumet för beställningen döljts, medan detta datum enligt originalfakturan var den 31 mars 1989.

-    På kopian av faktura nr 89 från Uteco av den 31 juli 1989 har datumet för beställningen döljts, medan detta datum enligt originalfakturan var den 10 maj 1989. Vidare var enligt kopian datumen för de tre leveranslistorna den 19, den 22 respektive den 28 juli 1989, medan dessa datum enligt originalet var den 19, den 22 och den 28 juni 1989.

-    Enligt kopian av faktura nr 184 från Zilli & Bellini av den 31 juli 1989 var datumet för leveranslistan den 22 juli 1989, medan detta datum enligt originalfakturan var den 22 juni 1989.

-    På kopian av faktura nr 191 från Izoteca av den 31 juli 1989 har datumen för de två leveranslistorna döljts, medan dessa datum enligt originalfakturan var den 3 och den 6 juli 1989.

-    På kopian av faktura nr 318 från Baraldi av den 7 augusti 1989 har datumet för beställningen döljts, medan detta datum enligt originalfakturan var den 31 maj 1989.

-    Enligt kopian av faktura nr 89 från Manzini Comaco av den 16 augusti 1989 var datumen för de två leveranslistorna den 9 juli 1989, medan dessa datum enligt originalfakturan var den 5 juli 1989.

53.

    Att sökanden uppsåtligen översände dessa ändrade dokument rörande projektets genomförande till kommissionen utgör en tillräcklig omständighet för att sökanden skall anses ha åsidosatt den ovannämnda informations- och lojalitetsplikten. Dessa ändringar utfördes nämligen för att dölja för kommissionen att det material som var föremål för stödet hade beställts och levererats före den 7 juli 1989, det vill säga den dag då stödansökan nådde kommissionen. Ändringarna kunde även vilseleda kommissionen rörande det datum då arbetena påbörjades, vilket, såsom anges i det omtvistade beslutet, utgör en ”viktig omständighet” i det system som inrättats genom EUGFJ. Det är uppenbart att syftet med dessa ändringar var att kommissionen, med anledning av att materialet levererats före detta datum, inte skulle misstänka att arbetena eventuellt påbörjats i förväg.

54.

    Av vad anförts följer att kommissionen inte åsidosatte artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 då den ansåg att det förelåg en överträdelse i den mening som avses i bestämmelsen som bestod i att sökanden hade framlagt förvanskad information rörande beställningen och leveransen av det material som omfattades av stödet.

2.    Den oegentlighet som består i att arbetena påstås ha påbörjats i förtid

55.

    Sökanden har erinrat om att enligt punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna kan ”de projekt som påbörjats före det att ansökan har nått kommissionen ... inte beviljas stöd”. Vidare har sökanden uppgett att den i enlighet med nämnda bestämmelse åtagit sig att inte inleda arbetet före det att ansökan om stöd tagits emot av EUGFJ. Det skall emellertid hänvisas till punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet för att avgöra när arbetena påbörjats, eftersom det i nämnda bestämmelse anges att EUGFJ kan finansiera maskiner och anordningar ”... under förutsättning att monteringen, installationen, integreringen ... inte äger rum före det att ansökan om stöd har lämnats in”.

56.

    I detta avseende har sökanden bestritt kommissionens argument att punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna anger en princip som är ett villkor för tolkningen av punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet. Enligt sökanden är punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna inte någonting annat än en klausul som återfinns i formuläret för stödansökan. Vidare har sökanden påpekat att det i punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet anges att åtgärden inte skall påbörjas innan ansökan om stöd ”lämnats in”, vilket står i strid med punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna, där det betonas att de projekt som påbörjats innan ansökan ”har nått” kommissionen inte kan beviljas stöd. En dylik motsägelse hindrar kommissionen från att kräva total insyn i de ekonomiska aktörernas agerande.

57.

    Sökanden har för övrigt gjort gällande att det saknas grund för kommissionen att av punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna dra slutsatsen att det åligger dem som söker och mottar stöd och som vill åberopa punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet att i tillräckligt god tid informera kommissionen om gjorda inköp och bevisa att tillämpningsvillkoret har iakttagits. Det finns nämligen inte någon bestämmelse i arbetsdokumentet eller i något annat dokument som utvisar att det finns en sådan skyldighet, vilken för första gången gjorts gällande i svaromålet.

58.

    Förstainstansrätten konstaterar att villkoret att projektet inte får ha påbörjats innan ansökan om stöd nått kommissionen följer av punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna. I nämnda punkt anges att ”de projekt som påbörjats före det att ansökan har nått kommissionen ... inte [kan] beviljas stöd”. Denna punkt bekräftas av punkt 5.3 i formuläret för ansökan om stöd (formuläret i bilaga A, första delen, till förordning nr 2515/85), som innehåller ett åtagande från den som söker stöd att inte inleda arbetet innan stödansökan har tagits emot av kommissionen. För att besvara sökandens argument att punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna inte är någonting annat än en klausul i formuläret för stödansökan, erinrar förstainstansrätten i detta avseende om att det följer av punkt 61 i förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia att uppgifterna i ansökningsformuläret är tvingande på samma sätt som den förordning i vars bilaga uppgifterna finns, nämligen förordning nr 2515/85.

59.

    Ovannämnda villkor följer även av artikel 15.2 första stycket i förordning nr 4253/88, vars ursprungliga lydelse, som är tillämplig i förevarande mål, har följande lydelse: ”[U]tgifter ... anses [inte] vara berättigade till stöd från fonderna om de uppstått före den dag då motsvarande ansökan når kommissionen.”

60.

    Dessa bestämmelser preciseras i arbetsdokumentet. I punkt B.1 femte stycket anges att bland annat åtgärder eller arbeten som inletts innan ansökan lämnats in inte skall beviljas stöd med undantag av ”förvärv av maskiner, anordningar och byggmaterial, inbegripet metallkonstruktioner och monteringsfärdigt material (beställning och leverans), under förutsättning att monteringen, installationen, integreringen och arbetet på plats vad gäller byggmaterialet inte äger rum före det att ansökan om stöd har lämnats in”.

61.

    Punkt B.1 femte stycket i arbetsdokumentet skall tolkas så att den som ansöker om stöd från EUGFJ, med avvikelse från ovannämnda villkor, får beställa och ta emot material före det datum då stödansökan når kommissionen såvitt detta material varken monteras, installeras eller integreras före nämnda datum.

62.

    Mot denna bakgrund utgör inte, vilket sökanden gjort gällande, hänvisningen i punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet till dagen ”då ansökan om stöd har lämnats in” någon motsägelse av hänvisningen i punkt 5.3 i de förklarande anmärkningarna till dagen ”då ansökan har nått kommissionen”. Inte heller hänvisningen i artikel 15.2 i förordning nr 4253/88 till ”den dag då ... ansökan [om stöd] når kommissionen” eller hänvisningen i punkt 5.3 i formuläret till ”före det att ansökan om stöd har nått EUGFJ” utgör någon sådan motsägelse. Allt detta måste nämligen anses utgöra en hänvisning till den dag då stödansökan från de behöriga nationella myndigheterna nådde kommissionen.

63.

    Till skillnad från vad kommissionen har anfört framgår för övrigt inte av punkt B.1 femte stycket under bokstaven b i arbetsdokumentet att den som mottar stödet skall informera kommissionen om när maskinerna beställdes och levererades för att kunna beviljas stöd.

64.

    Vad gäller frågan om arbetenas förtida påbörjande påpekar förstainstansrätten följande. Sökanden har visserligen i sitt yttrande bestritt att arbetena påbörjades i förtid. Under förhandlingen har sökanden emellertid vitsordat att vissa arbeten verkligen hade påbörjats före den dag då stödansökan nådde kommissionen, det vill säga den 7 juli 1989.

65.

    I det omtvistade beslutet har de tre ovannämnda fakturorna prövats för att visa att arbetena påbörjades i förtid. Förstainstansrätten finner i detta avseende att det av denna prövning följer dels att en steriliseringsapparat levererades till stödmottagarens anläggning den 22 juni 1989 och att installationen påbörjades den 4 juli, dels att arbetena rörande installationen av en vakuuminläggningsmaskin, som började levereras av Manzini Comaco den 5 juli 1989, påbörjades den 6 juli 1989.

66.

    Följande fakturor rörande steriliseringsapparaten har angetts i det omtvistade beslutet:

-    Faktura nr 905 från FMC av den 31 juli 1989, där leveranslista nr 1942 av den 22 juni 1989 anges. Denna leveranslista avser en steriliseringsapparat (modell FMC 742 twin) och tillhörande materiel.

-    Faktura nr 3086 från FMI av den 31 juli 1989, enligt vilken diverse material rörande steriliseringsapparaten levererades den 4 juli 1989.

67.

    Dessa fakturor skall prövas tillsammans med faktura nr 6736 från FMC av den 5 oktober 1989, som hänvisar till arbetsbeskrivning nr P.5726, i vilken anges att installationsarbeten genomförts på stödmottagarens anläggning den 4, den 5 och den 6 juli 1989 avseende steriliseringsapparaten (installation of additional cooker shell for FMC 742 twin). Vidare anges i den veckovisa arbetsrapporten nr 51 från Macchi och den veckovisa arbetsrapporten nr 53 från Racchelli att installationsarbeten rörande steriliseringsapparaten har genomförts på stödmottagarens anläggning den 4, den 5 och den 6 juli 1989.

68.

    Av dessa dokument framgår att installationsarbetena rörande den steriliseringsapparat som finansierats genom det omtvistade stödet verkligen påbörjades före den 7 juli 1989.

69.

    Den tredje faktura som angetts i det omtvistade beslutet är faktura nr 89 från Manzini Comaco av den 16 augusti 1989. Denna faktura rör den av bolaget levererade vakuuminläggningsmaskinen och hänvisar särskilt till leveranslista nr 21773/89 av den 5 juli 1989. I denna leveranslista anges att en del av den härför relevanta materielen levererades den 5 juli 1989. Denna faktura och leveranslistan som det hänvisas till skall prövas tillsammans med de månatliga motsvarande arbetsrapporter som upprättats av teknikerna på Manzini Comaco. Dessa arbetsrapporter översändes tillsammans med sökandens yttrande angående inledandet av förfarandet för upphävandet av stödet och citerades av sökanden i ansökan till stöd för dess argument. Av de månatliga arbetsrapporter som upprättats av Chiesa och Pelogotti framgår emellertid att de båda den 6 juli 1989 hade arbetat 8 timmar och 30 minuter med ”installering av vakuummaskin ASV6”, som levererades till stödmottagarens anläggning den 5 juli 1989.

70.

    Av dessa dokument framgår även att arbeten rörande den vakuuminläggningsmaskin som hade finansierats genom det omtvistade stödet verkligen påbörjades före den 7 juli 1989.

71.

    Kommissionen kunde således på goda grunder anse att de arbeten som det omtvistade stödet beviljades för påbörjades i förtid. Detta utgör en överträdelse i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88.

72.

    Av vad som anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den första delen av den första grunden.

B)    Den andra delgrunden: Huruvida artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 utgör hinder för kommissionen att upphäva ett stöd från EUGFJ

73.

    Sökanden har gjort gällande att det omtvistade beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88, som beslutet grundas på. Enligt nämnda bestämmelse får kommissionen nämligen inte upphäva ett stöd, utan endast reducera eller suspendera stödet. Sökanden har i detta avseende noterat att även om rubriken i artikel 24 i förordningen lyder ”Reduktion, suspension och upphävande av stöd”, avser begreppet ”upphävande” inte artikel 24.2 utan artikel 24.3. I artikel 24.3 föreskrivs att varje belopp skall återbetalas till kommissionen om beloppet betalats ut felaktigt.

74.

    Förstainstansrätten gör följande bedömning. Det följer av domstolens dom i målet Conserve Italia (punkterna 81-91) att kommissionen får upphäva stödet med tillämpning av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88, som avses i det omtvistade beslutet.

75.

    Trots att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 inte uttryckligen nämner upphävande av stöd, samtidigt som rubriken till artikel 24 i förordningen lyder ”Reduktion, suspension och upphävande av stödet”, har domstolen slagit fast att denna bestämmelse utgör den rättsliga grunden för varje begäran om återbetalning från kommissionen. Denna bestämmelse skulle delvis bli verkningslös om kommissionen inte kunde upphäva hela stödet för det fall den inledande granskning som utförs visade att stödet i sin helhet inte var berättigat (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkterna 81 och 88).

76.

    Att begränsa kommissionens möjligheter så, att den endast kunde reducera stödet i förhållande till det belopp som motsvarade de konstaterade oegentligheterna skulle, vilket domstolen slagit fast, dessutom gynna bedrägeri från stödansökarnas sida, eftersom dessa inte skulle riskera annat än att förlora de belopp som utbetalats utan grund (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 89).

77.

    Domstolen har vidare betonat att det i vilket fall som helst framgår av domstolens rättspraxis att administrationen med retroaktiv verkan kan återkalla ett gynnande förvaltningsbeslut som är rättsstridigt, under förutsättning att varken rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts (domstolens dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57-7/57, Algera m.fl. mot EKSG:s gemensamma församling, REG 1957, s. 81, s. 116, av den 3 mars 1982 i mål 14/81, Alpha Steel mot kommissionen, REG 1982, s. 749, punkterna 10-12, av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen, REG 1987, s. 1005, punkterna 12-17, svensk specialutgåva, volym 9, s. 29, av den 17 april 1997 i mål C-90/95 P, De Compte mot parlamentet, REG 1997, s. I-1999, punkt 35, och domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 90). Denna möjlighet, som kan utnyttjas när den som gynnas av rättsakten inte har medverkat till dess rättsstridighet kan i än högre grad utnyttjas när rättsstridigheten, som i detta fall, har sin grund i dess agerande (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 90).

78.

    Domstolen har för övrigt slagit fast att artikel 24.3 i förordning nr 4253/88 rör återkrav från stödmottagaren av stöd som utbetalats utan grund och föreskriver att ränta utgår på de belopp som inte återbetalats. Tvärtemot sökandens uppfattning kan den således inte utgöra en rättslig grund för ett beslut om upphävande av ett stöd (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 87).

79.

    Talan kan således inte vinna bifall på den andra delgrunden.

80.

    Talan kan således inte vinna bifall på den första grunden.

Den andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

81.

    Sökanden har betonat att proportionalitetsprincipen innebär att när det är möjligt att välja mellan flera ändamålsenligt åtgärder, skall man använda sig av den minst betungande åtgärden, och vållade olägenheter får inte vara orimliga i förhållande till de mål som eftersträvas (domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl., REG 1990, s. I-4023). Sökanden har i detta avseende påpekat att i artikel 24 i förordning nr 4253/88 görs en indelning utifrån överträdelsernas allvar på så sätt att de kvalificeras som ”överträdelser” eller som ”väsentlig förändring” och därvid gjort gällande att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att upphäva stödet efter att endast ha konstaterat en ”överträdelse”. Möjligen motiverar detta enligt sökanden endast att stödet reduceras, men inte att det upphävs.

82.

    Sökanden har till stöd för sin uppfattning åberopat punkt 21 i domstolens dom av den 20 februari 1979 i mål 122/78, Buitoni (REG 1979, s. 677; svensk specialutgåva, volym 4, s. 385). I denna dom har domstolen slagit fast att ”[ä]ven om kommissionen, med tanke på olägenheterna med för sent framlagda bevis, hade rätt att införa den frist för framläggande av bevis som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 499/76, borde den vid överskridande av denna frist tillgripit en sanktion som är betydligt mindre betungande för berörda parter än förverkandet av hela säkerheten, och som är bättre anpassad till den verkan en [sådan] försummelse får i praktiken”. Sökanden anser att en jämförelse kan göras mellan de båda målen, eftersom den anmärkning som gjorts i domen i målet Buitoni avsåg underlåtenhet att iaktta en tidsfrist och inte åsidosättande av företagets skyldigheter, medan sökanden i förevarande mål klandrats för att inte ha iakttagit tidsfristen för att lämna in stödansökan, men inte för att ha underlåtit att på ett fullständigt och tillfredsställande sätt ha utfört de arbeten för vilka stöd sökts.

83.

    Förstainstansrätten erinrar om att enligt fast rättspraxis krävs enligt den i artikel 5 tredje stycket EG föreskrivna proportionalitetsprincipen att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas (domstolens dom av den 17 maj 1984 i mål 15/83, Denkavit Nederland, REG 1984, s. 2171, punkt 25, förstainstansrättens dom av den 19 juni 1997 i mål T-260/94, Air Inter mot kommissionen, REG 1997, s. II-997, punkt 144, och förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, punkt 101).

84.

    Iakttagandet av förpliktelser, vars uppfyllande är av grundläggande betydelse för att ett gemenskapsrättsligt system skall fungera tillfredsställande, får vidare upprätthållas genom en sanktionsåtgärd som innebär förlust av en rättighet som har uppkommit till följd av gemenskapsrättsliga bestämmelser, som till exempel rätten till stöd (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Buitoni, domstolens dom av den 27 november 1986 i mål 21/85, Maas, REG 1986, s. 3537, och av den 12 oktober 1995 i mål C-104/94, Cereol Italia, REG 1995, s. I-2983, punkt 24; se även förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, punkt 103).

85.

    Det kan särskilt påpekas att det är absolut nödvändigt att de som ansöker om stöd lämnar tillförlitlig och icke missledande information till kommissionen för att det system som gör det möjligt att kontrollera att gemenskapsfonderna används på ett lämpligt sätt skall fungera tillfredsställande (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 100, och förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, punkt 104).

86.

    Det skall även understrykas att villkoret att arbetena inte får ha påbörjats före den dag då ansökan når kommissionen är av grundläggande betydelse. Villkoret syftar nämligen till att garantera säkerheten i rättsförhållandena och att de som söker stöd behandlas lika genom att förhindra att stödet beviljas företag som redan delvis eller till fullo utfört de förbättringar som avses i det projekt som skall subventioneras. Det utgör ett allvarligt åsidosättande av en väsentlig skyldighet när den som ansökt om stöd inte har respekterat sitt åtagande att inte påbörja arbetet innan stödansökan når kommissionen, (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 102, och förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, punkt 105 in fine).

87.

    I likhet med vad kommissionen anfört vid förhandlingen, finner förstainstansrätten att så snart den som söker stöd från EUGFJ översänt formuläret för stödansökan till den behöriga nationella myndigheten, skall myndigheten kunna kontrollera att ansökan verkligen överensstämmer med målsättningen för det inrättade systemet. Därvid är det särskilt viktigt att känna till att arbetena för vilka stöd sökts inte redan utförts av den som söker stödet. Denna kontrollmöjlighet förklarar varför det inte är dagen då stödansökan undertecknades som skall beaktas, utan dagen då ansökan lämnades in till kommissionen.

88.

    I förevarande mål har stödmottagaren, vilket konstaterats ovan, inte bara ändrat flera datum på nio fakturakopior för att dölja eller ändra de datum då de stödbeviljade varorna beställdes eller levererades, vilket kunde vilseleda kommissionen beträffande frågan när arbetena påbörjades. Stödmottagaren har dessutom påbörjat arbetena före den dag då ansökan nådde kommissionen.

89.

    Dessa åtgärder utgör ett allvarligt åsidosättande av väsentliga skyldigheter, och kommissionen har inte gått utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att säkerställa den störningsfria tillämpningen av det gemenskapssystem som inrättats inom ramen för EUGFJ då den ansåg att nämnda åtgärder motiverade ett upphävande av stödet.

90.

    Det kan i detta avseende erinras om att endast möjligheten att en oegentlighet medför att stödet helt upphävs, i stället för att reduceras i förhållande till det belopp som motsvarar oegentligheten, kan skapa den avskräckande verkan som är nödvändig för en bra förvaltning av EUGFJ:s medel (domstolens dom i målet Conserve Italia, punkt 101).

91.

    När det gäller domen i det ovannämnda målet Buitoni finner förstainstansrätten att sakomständigheterna i det målet skiljer sig från sakomständigheterna i föreliggande mål. Domen i det ovannämnda målet Buitoni rörde ett beslut att vägra att frisläppa en säkerhet som ställts för ett åtagande och där beslutet motiverades med att sökanden inte inom den föreskrivna tidsfristen lagt fram bevis på att åtagandet iakttagits. Domstolen slog därvid fast att det enbart utifrån den omständigheten att en tidsfrist inte hade iakttagits inte var möjligt att dra slutsatsen att det åtagande för vilket säkerhet hade ställts inte hade iakttagits. I förevarande mål däremot har stödmottagaren uttryckligen åtagit sig att inte påbörja arbetena innan stödansökan når kommissionen, och om detta åtagande inte iakttas utgör det ett åsidosättande av en väsentlig skyldighet. Sökanden kan därför inte med framgång åberopa den rättspraxis som följer av domen i det ovannämnda målet Buitoni.

92.

    Härav följer att det inte har visats att proportionalitetsprincipen åsidosatts på sätt som anförts. Talan kan därför inte vinna bifall på den andra grunden.

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 253 EG på grund av motsägelsefulla skäl i det omtvistade beslutet

93.

    Sökanden har gjort gällande att kommissionen underlåtit att till grund för det omtvistade beslutet lägga den av notarius publicus bestyrkta förklaring som upprättats och undertecknats av stödmottagarens företrädare den 24 april 1997 (nedan kallad den av notarius publicus bestyrkta förklaringen). Enligt denna förklaring påbörjades samtliga arbeten i det projekt som beviljats stöd efter den 7 juli 1989. Kommissionen motiverade detta med att det av tre fakturor framgick att arbetena påbörjats i förtid. Det är i detta avseende fråga om en motsägelse i det omtvistade beslutets motivering som utgör ”ett brott mot den plikt som följer av artikel [253] i [EG-]fördraget av den arten att det påverkar den aktuella rättsaktens giltighet om det fastställs att rättsaktens adressat på grund av denna motsägelse helt eller delvis inte är i stånd att få reda på de faktiska skälen till beslutet och att skälen till rättsakten på grund av detta faktum helt eller delvis saknar rättsligt stöd” (förstainstansrättens dom av den 24 januari 1995 i mål T-5/93, Tremblay m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-185, punkt 42, och av den 30 mars 2000 i mål T-65/96, Kish Glass mot kommissionen, REG 2000, s. II-1885, punkt 85).

94.

    Sökanden har i detta avseende i sitt yttrande gjort gällande att det inte följer av faktura nr 89 från Manzini Comaco av den 16 augusti 1989, faktura nr 905 från FMC av den 31 juli 1989 eller faktura nr 3086 från FMI av den 31 juli 1989 när arbetena påbörjades. Det enda som går att utläsa av dessa fakturor är fakturadatum och dagen då maskinerna levererades. Innehållet i dessa fakturor överensstämmer således till fullo med vad som uppges i den av notarius publicus bestyrkta förklaringen.

95.

    Förstainstansrätten påpekar att enligt fast rättspraxis skall det i enlighet med artikel 253 EG av motiveringen klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden så att de kan tillvarata sina rättigheter och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Vidare skall omfattningen av motiveringsskyldigheten bedömas i förhållande till sammanhanget (förstainstansrättens dom av den 24 april 1996 i de förenade målen T-551/93 och T-231/94-T-234/94, Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II-247, punkt 140, och förstainstansrättens dom i målet Conserve Italia, punkt 117).

96.

    Det har ovan slagits fast att det av de tre fakturorna som anges i det omtvistade beslutet och av teknikernas arbetsrapporter framgår att arbetena påbörjades före den 7 juli 1989. Detta har även vitsordats av sökanden vid förhandlingen. Såsom kommissionen på goda grunder angett i det omtvistade beslutet var således den av notarius publicus bestyrkta förklaringen inte bara grundlös. Den utgjorde dessutom ytterligare ett försök att vilseleda kommissionen i fråga om vilken dag som arbetena verkligen påbörjades.

97.

    Av vad anförts följer att det av motiveringen till det omtvistade beslutet klart och tydligt framgår hur kommissionen har resonerat, så att den som berörs därav har kunnat tillvarata sina rättigheter och så att gemenskapsdomstolen getts möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

98.

    Av vad anförts följer att kommissionen har motiverat det omtvistade beslutet tillräckligt i den mening som avses i artikel 253 EG, varför talan inte heller kan vinna bifall på den tredje grunden.

99.

    Följaktligen skall talan ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

100.

    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet skall sökanden bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

följande dom:

1)    Talan ogillas.

2)    Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

García-ValdecasasLindh Cooke

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 mars 2003.

H. Jung

R. García-Valdecasas

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: italienska.