Överklagande ingett den 27 juli 2023 av Mainova AG av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 17 maj 2023 i mål T-320/20, Mainova AG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-484/23 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Mainova AG (ombud: C. Schalast, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland, E.ON SE och RWE AG
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 17 maj 2023 i målet Mainova/kommissionen (T-320/20), och ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 26 februari 2019 om koncentrationen ”RWE/E.ON Assets” (ärende M.8871) (EUT C 111, 2020, s. 1),
alternativt, upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Klaganden gör i sin första grund gällande att tribunalen gjort en felaktig tolkning av artikel 263.4 FEUF. Tribunalen har i den överklagade domen gjort en alltför snäv bedömning av villkoren för talerätt enligt artikel 263.4 FEUF, i strid med sin egen och domstolens praxis. Tribunalen har enbart hänvisat till domen av den 4 juli 2006, easyJet/kommissionen (T-177/04), utan att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Dessa omständigheter omfattade särskilt klagandens intensiva deltagande i bland annat den övergripande transaktionen, klagandens specifika deltagande i ett personligt möte med kommissionen och dess erkännande som berörd tredje part av kommissionens förhörsombud. Följaktligen försämrar den rättsliga ståndpunkt som intagits i den överklagade domen avsevärt det rättsliga skyddet mot beslut om kontroll av företagskoncentrationer i framtiden.
I den andra grunden görs gällande att tribunalen har åsidosatt laglydnadsprincipen och rättsstatsprincipen. Tribunalen har i sitt ställningstagande avseende talerätt bortsett från den ställning som klaganden tillerkänts och förhörsombudets löfte att informera klaganden om ytterligare möjligheter att yttra sig under förfarandet. I stället menade tribunalen att klaganden kunde ha deltagit mer intensivt i förfarandet. Klaganden gör gällande att den förlitade sig på förhörsombudets erkännande, som ett organ inom kommissionen. Tribunalen har således åsidosatt laglydnadsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Resultatet av den överklagade domen är att kommissionen i framtiden kommer att vara fri att besluta om möjligheterna att väcka talan mot transaktioner.
Klaganden har som tredje grund anfört att tribunalen, i sitt felaktiga beslut om uppdelningen av den övergripande transaktionen mellan RWE och E.ON, gjort en felaktig tolkning av artikel 3.1 i förordning (EG) nr 139/20041 genom att endast hänvisa till kommissionens konsoliderade tillkännagivande om domstols behörighet och bortse från sin egen rättspraxis som följer av domen av den 23 februari 2006 i målet Cementbouw Handel & Industrie/kommissionen (T-282/02). Tribunalen har vidare gjort en felaktig tolkning av skäl 20 i koncentrationsförordningen. Tribunalen har därigenom åsidosatt principerna om normhierarki, lagens företräde och maktfördelning.
Den fjärde grunden avser slutligen en felaktig bedömning av den ”Investor Relationship Agreement” som RWE och E.ON lagt fram. Tribunalen har inte tagit hänsyn till att detta avtal är ogiltigt enligt tysk bolagsrätt. Tribunalen har således underlåtit att pröva väsentliga frågor och följaktligen fattat ett rättsligt felaktigt beslut.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallad koncentrationsförordningen).