DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

25 juni 2014

Mål F‑67/13

Philippe Rihn

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Europols personal – Europolkonventionen – Europols personals ställning – Beslut 2009/371/RIF – Tillämpning av Anställningsvillkoren på Europols anställda – Ingen förlängning av en tillfälligt anställds tidsbegränsade anställningsavtal – Vägran att ingå ett avtal om tillsvidareanställning med en tillfälligt anställd”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, varigenom Philippe Rihn yrkat ogiltigförklaring av Europeiska polisbyråns (Europol) beslut att inte omvandla Rihns tidsbegränsade anställningsavtal, som går ut den 31 mars 2013, till ett avtal om tillsvidareanställning.

Avgörande:      Talan ogillas. Philippe Rihn ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska polisbyråns rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Tydliga försäkringar från administrationens sida

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett avtal om visstidsanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Hänsyn till den anställdes intressen – Domstolsprövning – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88)

1.      Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild som befinner sig i en situation av vilken det framgår att administrationen har väckt grundade förhoppningar genom att ge tydliga försäkringar i form av tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa.

(se punkt 41)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Mendes/kommissionen, F‑125/11, EU:F:2013:35, punkt 62

2.      Administrationen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller att avgöra huruvida anställningsavtal ska förlängas och domstolens kontroll ska härvid begränsas till en prövning av huruvida administrationen, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som kan ha lett fram till dess bedömning, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

Omsorgsplikten innebär dessutom bland annat att den behöriga myndigheten, när den ska fatta beslut rörande en anställds situation, ska beakta alla de omständigheter som kan inverka på beslutet, och detta gäller även vid utövandet av ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Det ankommer därvid på myndigheten att förutom tjänstens intresse även beakta den berörde tjänstemannens eller anställdes intressen. Med hänsyn till just omfattningen av institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av tjänsten intresse, ska dock unionsdomstolens prövning begränsas till en prövning av huruvida den behöriga myndigheten har hållit sig inom skäliga gränser och inte har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett felaktigt sätt.

(se punkterna 52 och 53)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom BUPA m.fl./kommissionen, T‑289/03, EU:T:2008:29, punkt 221

Personaldomstiolen: dom Gheysens/rådet, F‑8/10, EU:F:2010:151, punkt 75