Language of document : ECLI:EU:T:2012:584

Mål T‑137/10

Coordination bruxelloise d’institutions sociales et de santé (CBI)

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Offentliga sjukhus – Subventioner som de belgiska myndigheterna beviljat offentliga sjukhus som tillhör organisationen IRIS – Beslut efter den preliminära granskningsfasen – Beslut om att förklara stödet förenligt med den inre marknaden – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Definition av uppdraget att tillhandahålla offentliga tjänster – Fråga huruvida ersättningen för tillhandahållandet av offentliga tjänster är proportionerlig”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 7 november 2012

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut att fastslå att ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden utan att inleda det formella granskningsförfarandet – Talan som väckts av berörda parter i den mening som avses i artikel 88.2 EG – Talan som väcks i syfte att tillvarata de berörda parternas processuella rättigheter – Upptagande till sakprövning – Grunder som kan åberopas

(Artiklarna 88.2 EG och 230 fjärde stycket EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – Bedömningssvårigheter – Skyldighet för kommissionen att inleda det kontradiktoriska förfarandet – Omständigheter som visar att det förelegat sådana svårigheter – Kommissionens granskning under det preliminära granskningsförfarandet var otillräcklig eller ofullständig – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 88.2 och 88.3 EG)

3.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Ersättning för kostnader som uppkommit i samband med tillhandahållande av offentliga tjänster – Bedömning av om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden – Kriterier – Sjukhussektorn – Beaktande av avsaknaden av affärsmässig aspekt

(Artikel 86.2 EG)

4.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Ersättning för kostnader som uppkommit i samband med tillhandahållande av offentliga tjänster – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Sjukhussektorn – Frihet vad gäller organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling när privata aktörer tillhandahåller offentliga tjänster

(Artiklarna 86.2 g EG och 152.5 EG)

5.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Handling genom vilken uppdraget att tillhandahålla offentliga tjänster ges – Val av rättslig form

(Artikel 86.2 EG)

6.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Ersättning för kostnader som uppkommit i samband med tillhandahållande av offentliga tjänster – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Kommissionens kontroll – Skyldighet att göra en separat bedömning av var och en av de åtgärder som utgör ersättning

(Artiklarna 86.2 EG och 87.1 EG)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – Bedömningssvårigheter – Skyldighet för kommissionen att inleda det kontradiktoriska förfarandet – Betydande svårigheter – Det omfattande undersökningsområdet och ärendets komplexitet kan tyda på att det föreligger betydande svårigheter

(Artikel 88.2 och 88.3 EG)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder i syfte att ersätta kostnader som ett företag haft vid tillhandahållandet av offentliga tjänster – Åtskillnad mellan Altmark-testet, vilket syftar till att fastställa huruvida det föreligger statligt stöd, och testet enligt artikel 86.2 EG, vilket gör det möjligt att fastställa huruvida ett stöd kan anses förenligt med den gemensamma marknaden.

(Artiklarna 86.2 EG och 87.1 EG)

9.      Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Omfattas av fördragets regler – Bedömning av huruvida den statliga finansieringen är förenlig med den gemensamma marknaden – Bedömning mot bakgrund av den kostnad som företaget har för att tillhandahålla tjänsten, oberoende av företagets ekonomiska effektivitet

(Artikel 86.2 EG)

1.      Se domen.

(se punkterna 58 och 59)

2.      Se domen.

(se punkterna 72–77, 164 och 233)

3.      Med hänsyn till uppdragets särskilda beskaffenhet, att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom vissa sektorer, är det viktigt att visa flexibilitet vid tillämpningen av domen i målet Altmark och de kriterier som enligt den domen ska tillämpas vid bedömningen av huruvida en åtgärd utgör statligt stöd. vid tillämpningen av artikel 86.2 EG och de kriterier som fastslagits i domen i målet Altmark även beakta att offentliga sjukvårdstjänster inte har någon affärsmässig aspekt i och med att kvalificeringen av tjänsterna som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse snarast beror på deras inverkan på den konkurrensutsatta och affärsdrivande sektorn.

(se punkterna 86 och 88)

4.      När artikel 86.2 EG tillämpas på sjukhussektorn måste hänsyn tas till medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Detta följer särskilt av artikel 152.5 EG. I enlighet med dessa överväganden utformar medlemsstaterna sitt hälso- och sjukvårdssystem enligt principer som de själva fastställer. Särskilt kan de skyldigheter som inryms i de offentliga sjukvårdstjänsterna inbegripa både skyldigheter som åläggs alla sjukhus och sådana ytterligare skyldigheter som endast åläggs offentliga sjukhus mot bakgrund av hur viktiga de är för det nationella hälso- och sjukvårdssystemet.

Om den organisation för tillhandahållandet av hälso- och sjukvård som en medlemsstat har beslutat innebär att privata aktörer åläggs skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster ska likväl detta förhållande beaktas vid bedömningen av stödåtgärder som vidtas inom denna sektor. När olika enheter, offentliga och privata, som ålagts samma skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster, omfattas av olika krav, vilket medför att kostnader och ersättning är olika höga, ska dessa skillnader tydligt framgå av enheternas respektive uppdrag, bland annat för att göra det möjligt att kontrollera huruvida subventionen är förenlig med likabehandlingsprincipen.

(se punkterna 92–95)

5.      På konkurrensområdet har medlemsstaterna ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och att en medlemsstats definition av dessa tjänster inte kan ifrågasättas av kommissionen annat än om ett uppenbart fel har begåtts. Denna begränsning påverkar med nödvändighet omfattningen av unionsdomstolens kontroll av kommissionens bedömning av huruvida det rör sig om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Vid denna kontroll måste unionsdomstolen likväl försäkra sig om att vissa minimikriterier uppfylls. Det ska bland annat föreligga en av en offentlig myndighet vidtagen åtgärd varigenom de aktuella aktörerna har tilldelats ett uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och uppdraget ska vara samhällsomfattande och obligatoriskt till sin karaktär.

Det kan härvid anses att ett organ ägnar sig åt myndighetsövning om det till största delen består av företrädare för det allmänna och om det vid antagandet av ett beslut ska beakta ett antal kriterier av allmänintresse. För att handlingar som utfärdas av en enhet ska anses vara ett led i myndighetsutövning måste således de organ som ingår i enheten bestå av personer med ett uppdrag av allmänintresse, och offentliga myndigheter ska ha en verklig befogenhet att kontrollera besluten.

Medlemsstaterna har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma när de fastställer vilken rättslig form den handling eller de handlingar genom vilken eller vilka uppdraget ges ska ha. Uppdraget att tillhandahålla offentliga tjänster kan sålunda definieras i flera separata handlingar, både sådana som innehåller de allmänna bestämmelserna för området i fråga och sådana som specifikt är riktade till vissa organisationer. Uppdraget kan även ges i avtalsrättsliga handlingar, i den mån de härrör från en offentlig myndighet och har tvingande rättsverkningar. Detta gäller särskilt när sådana handlingar innebär att skyldigheter enligt lag konkretiseras.

(se punkterna 99–101, 107–109, 111 och 112)

6.      De kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas ska vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt, på så sätt att det kan undvikas att ersättningen medför att det mottagande företaget gynnas ekonomiskt i förhållande till konkurrerande företag. Det finns dock inte något som hindrar att den nationella lagstiftaren ger de nationella myndigheterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning Tvärtom har medlemsstaten ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning inte bara när det gäller att definiera ett uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse, utan även vid fastställandet av ersättningen för kostnader i samband med uppdraget. Kriterierna ska emellertid preciseras så att det utesluter varje möjlighet för medlemsstaten att missbruka begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

I och med att det står medlemsstaterna fritt att välja på vilket sätt detta kriterium ska iakttas i praktiken, förutsatt att ersättningen fastställs på ett objektivt och öppet sätt ska kommissionen i detta avseende göra en omsorgsfull bedömning av de konkreta rättsliga och ekonomiska förhållanden med hänsyn till vilka ersättningen fastställs.

För det fall en medlemsstat tillämpar flera åtgärder som ersättning har kommissionen inte gjort en fullständig granskning av den aktuella stödåtgärden om den inte har gjort en separat bedömning av de kriterier som rör finansieringen.

(se punkterna 189, 191, 192, 214 och 215)

7.      På området för statligt stöd pekar det omfattande undersökningsområde som kommissionen har täckt under den preliminära granskningen och ärendets komplexitet på att förfarandet varit betydligt mer omfattande än vad som normalt krävs för en första granskning enligt bestämmelserna i artikel 88.3 EG, vilket utgör ett övertygande tecken på att det förelåg betydande svårigheter.

(se punkt 285)

8.      Det fjärde kriterium som fastställdes i domen i målet Altmark – som bygger på en undersökning av kostnaderna för ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning och som, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, ska tillämpas för att fastställa storleken på den nödvändiga ersättningen, och således för att fastställa huruvida det eventuellt förekommer statligt stöd – ska inte beaktas vid bedömningen av huruvida stödåtgärder är förenliga enligt artikel 86.2 EG.

(se punkterna 289 och 292)

9.      På unionsrättens nuvarande stadium beaktas inte frågan huruvida ett företag till vilken det offentliga har uppdragit att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse är ekonomiskt effektivt vid bedömningen av huruvida ett statligt stöd till ett sådant företag är förenligt mot bakgrund av artikel 86.2 EG.

Kravet i denna bestämmelse på att göra en bedömning av stödets proportionalitet syftar nämligen endast till att förhindra att företaget erhåller en finansiering som överstiger nettokostnaderna som uppkommer i samban med tillhandahållandet av de offentliga tjänsterna.

I avsaknad av harmoniserade gemenskapsbestämmelser på området är kommissionen dock inte behörig att uttala sig om omfattningen av uppdragen att tillhandahålla offentliga tjänster, det vill säga den kostnadsnivå som sammanhänger med denna verksamhet, inte heller om lämpligheten av de politiska beslut som fattas av de nationella myndigheterna i detta avseende eller de offentliga bolagens ekonomiska effektivitet.

(se punkterna 293, 294 och 300)