DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 18 maj 2015 (*)
”Personalmål – Tjänstemän – Automatisk pensionering – Artikel 23.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Pensionsberättigande ålder – Avslag på ansökan om förlängd tjänstgöring – Artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna – Tjänstens intresse”
I mål F‑36/14,
angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Hartwig Bischoff, tidigare tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna C. Bernard-Glanz och A. Blot,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och C. Ehrbar, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Bradley (referent), samt domarna H. Kreppel och M. I. Rofes i Pujol,
justitiesekreterare: handläggaren P. Cullen,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 januari 2015,
följande
Dom
1 Hartwig Bischoff har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 18 april 2014, yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av Europeiska kommissionens tillsättningsmyndighet (nedan kallad tillsättningsmyndigheten) den 28 mars 2014 om avslag på hans ansökan om förlängd tjänstgöring, varigenom det följaktligen bekräftades att han automatiskt skulle pensioneras med verkan den 1 juni 2014. Hartwig Bischoff har också yrkat ersättning för den skada som har eller skulle ha kunnat uppkomma till följd av detta beslut.
Tillämpliga bestämmelser
2 Artikel 52 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) har följande lydelse:
”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 50 [i tjänsteföreskrifterna] ska en tjänsteman pensioneras
a) antingen automatiskt den sista dagen i den månad då han fyller 66 år, eller
…
En tjänsteman får dock, på egen begäran och om tillsättningsmyndigheten anser det berättigat i tjänstens intresse, fortsätta att arbeta fram till 67 års ålder, eller i undantagsfall fram till 70 års ålder, och ska i så fall pensioneras automatiskt den sista dagen i den månad då han når den åldern.
…
3 Artikel 23.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna innehåller emellertid följande föreskrifter:
”När artikel 52 [första stycket] a i tjänsteföreskrifterna är tillämplig, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 50, ska tjänstemän som har anställts före den 1 januari 2014 pensioneras automatiskt den sista dagen i den månad då de fyller 65 år. …”
Bakgrund till tvisten
4 Sökanden började sin tjänstgöring vid kommissionens generaldirektorat (GD) för näringsliv den 1 juni 1994. Vid tidpunkten för talans väckande var han tjänsteman i lönegrad AD 12 och arbetade vid enheten ”Politik och rymdforskning” inom direktorat G ”Rymd-, sjöfarts-, säkerhets-, och försvarsindustri”.
5 Eftersom sökanden fyllde 65 år i maj 2014 ansökte han, genom skrivelse av den 8 januari 2014 ställd till generaldirektören för GD Näringsliv, om att få fortsätta arbeta till och med maj 2016 (nedan kallad ansökan om att kvarstå i tjänst).
6 Genom skrivelse av den 6 februari 2014 (nedan kallad skrivelsen av den 6 februari 2014) underrättade generaldirektören för GD Näringsliv sökanden om sin ståndpunkt att tjänstens intresse inte motiverade att sökandens ansökan bifölls. Generaldirektören angav vidare att sökandens ansökan, jämte generaldirektörens yttrande skulle översändas till GD Personal och säkerhet (nedan kallat GD Personal), som var tillsättningsmyndighet på området.
7 Genom skrivelse av den 10 februari 2014 ställd till generaldirektören för GD Personal bestred sökanden det yttrande som avgetts av generaldirektören för GD Näringsliv.
8 Genom skrivelse av den 28 mars 2014 underrättade generaldirektören för GD Personal sökanden om sin ståndpunkt att generaldirektören för GD Näringsliv hade behandlat ansökan om att kvarstå i tjänst med iakttagande av gällande regler.
9 Genom skrivelse av samma dag underrättade generaldirektören för GD Personal generaldirektören för GD Näringsliv om sitt beslut att avslå sökandens ansökan om att kvarstå i tjänst och bekräftade därigenom att sökanden skulle pensioneras med verkan den 1 juni 2014 (nedan kallat beslutet av den 28 mars 2014 eller det omtvistade beslutet). Som skäl för beslutet angavs att förvaltningen av program i allt större utsträckning anförtroddes genomförandeorgan och att personalminskningar skulle genomföras, vilket hade vissa följder för GD Näringsliv, även på området för rymdforskning.
10 Sökanden delgavs beslutet av den 28 mars 2014 genom skrivelse av den 7 april 2014 från den tillförordnade generaldirektören för GD Näringsliv (nedan kallad skrivelsen av den 7 april 2014).
11 Den 18 april 2014 anförde sökanden klagomål mot ”beslutet … av den 28 mars 2014 … i förening med [skrivelsen] av den 7 april 2014 …”, och ingav samma dag en ansökan om uppskov med verkställigheten av dessa båda rättsakter. Personaldomstolens ordförande avslog den ansökan i beslut av den 22 maj 2014, Bischoff/kommissionen (F‑36/14 R, EU:F:2014:112).
12 Genom skrivelse av den 21 maj 2014 underrättades sökanden om att generaldirektören för GD Personal beslutat att låta honom kvarstå i tjänst till och med den 30 juni 2014. Den 27 juni 2014 beslutade tillsättningsmyndigheten att sökanden skulle få kvarstå i tjänst ytterligare en månad, till och med den 31 juli 2014. Slutligen, genom ett tredje beslut av den 29 juli 2014, vilket upphävdes och ersattes av ett beslut av den 31 juli samma år, förlängdes sökandens tjänstgöring till och med den 30 september 2014. Skälet för dessa beslut var att sökanden hade sökt en tjänst i den ”stödgrupp för Ukraina” som kommissionen var i färd med att inrätta.
13 Tillsättningsmyndigheten avslog klagomålet genom beslut av den 25 juli 2014 (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet). Personaldomstolen underrättades om det beslutet den 31 juli 2014.
14 Genom e-postmeddelande av den 26 september 2014 underrättades sökanden om att han inte hade fått tjänsten i ”stödgruppen för Ukraina”.
15 Sökanden upplystes i skrivelse av den 30 september om att han skulle uppbära ålderspension från och med den 1 oktober 2014.
16 Genom skrivelse som inkom till personaldomstolens kansli den 31 oktober 2014 ansökte sökanden om att få justera sina ursprungliga yrkanden så, att hans talan avser ogiltigförklaring av samtliga akter som kommissionen har antagit efter talans väckande.
17 Genom skrivelse från kansliet den 14 november 2014 upplystes parterna om att personaldomstolens beslut angående sökandens ansökan av den 31 oktober 2014 skulle anstå. I samma skrivelse ombads sökanden precisera yrkandena i nämnda ansökan i vissa avseenden.
Parternas yrkanden och förfarandet
18 Sökanden har i sin ansökan yrkat att personaldomstolen ska
– ogiltigförklara beslutet av den 28 mars 2014 i förening med skrivelsen av den 7 april 2014,
– förordna att ersättning ska utgå för den skada som har eller skulle ha kunnat uppkomma till följd av beslutet av den 28 mars och skrivelsen av den 7 april 2014, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
19 I skrivelsen av den 31 oktober 2014 yrkade sökanden att personaldomstolen ska ogiltigförklara
– beslutet att avslå klagomålet,
– beslutet av den 21 maj 2014, genom vilket han tilläts kvarstå i tjänst till och med den 30 juni 2014,
– beslutet av den 27 juni 2014, genom vilket han tilläts kvarstå i tjänst till och med den 31 juli 2014,
– beslutet av den 31 juli 2014, genom vilket han tilläts kvarstå i tjänst till och med den 30 september 2014, och
– skrivelsen av den 30 september 2014, i vilken han upplystes om att han skulle uppbära ålderspension från och med den 1 oktober 2014.
20 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
21 Sökanden frånföll vid förhandlingen de yrkanden som avsåg skrivelsen av den 7 april 2014.
Rättslig bedömning
Yrkandena i skrivelsen av den 31 oktober 2014
22 I enlighet med artikel 35 i personaldomstolens rättegångsregler i den lydelse som var i kraft när talan väcktes – efter ändring artikel 50 i rättegångsreglerna – är det endast de yrkanden som framställs i ansökan som kan tas i beaktande. En part kan därför i princip inte, utan att ändra saken i målet, under målets handläggning framställa nya yrkanden eller utvidga redan framställda yrkanden. Det är endast när det föreligger en ny omständighet som kan ha betydelse för saken i målet, såsom exempelvis att det under målets handläggning antas en ny rättsakt som ersätter den angripna rättsakten, som en sökande får anpassa sina yrkanden (dom Glantenay m.fl./kommissionen, F‑23/12 och F‑30/12, EU:F:2013:127, punkt 34).
23 I förevarande fall finner personaldomstolen inledningsvis med avseende på de yrkanden som riktats mot beslutet att avslå klagomålet att det beslutet, som antagits efter talans väckande, bekräftar beslutet att avslå ansökan om att kvarstå i tjänst, samtidigt som det ger en motivering av det sistnämnda beslutet. Under sådana omständigheter är det lagenligheten av den ursprungliga rättsakt som går den berörde emot som ska prövas, och denna prövning ska göras med beaktande av skälen i beslutet att avslå klagomålet, eftersom dessa anses sammanfalla med nämnda rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom kommission/Birkhoff, T‑377/08 P, EU:T:2009:485, punkterna 57–59 och där angiven rättspraxis).
24 Mot denna bakgrund saknar de yrkanden som framställts mot beslutet att avslå klagomålet självständigt innehåll och det ska anses att talan är riktad mot det omtvistade beslutet, vars motivering förtydligas i beslutet att avslå klagomålet (se, för ett liknande resonemang, dom Eveillard/kommissionen, T‑258/01, EU:T:2004:177, punkterna 31 och 32, och dom Buxton/parlamentet, F‑50/11, EU:F:2012:51, punkt 21).
25 Vad vidare gäller de yrkanden som framställts mot besluten av den 21 maj, den 27 juni och den 31 juli 2014 genom vilka sökanden tilläts kvarstå i tjänst till och med den 30 juni, den 31 juli respektive den 30 september 2014, konstaterar personaldomstolen att de besluten endast innebär att sökanden tilläts att kvarstå i tjänst under en sammanlagd period av fyra månader efter den tidpunkt då han, om nämnda beslut inte hade förelegat, skulle ha pensionerats, det vill säga den 1 juni 2014, utan att de besluten för den skull hade någon inverkan på beslutet att avslå ansökan om att kvarstå i tjänst. De besluten, som inte går sökanden emot, påverkar inte saken i förevarande mål, varför sökandens ansökan om att få justera sina yrkanden ska avslås vad dem beträffar.
26 Detta gäller också de yrkanden som avser skrivelsen av den 30 september 2014. Den skrivelsen innebar nämligen endast en upplysning till sökanden om att han, efter det att verkningarna av beslutet att han fick kvarstå i tjänst till och med den 30 september 2014 upphörde, skulle komma att uppbära ålderspension från och med den 1 oktober 2014. En sådan skrivelse har inte bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning och utgör följaktligen inte en rättsakt som går någon emot (se, för ett liknande resonemang, dom Pimlott/Europol, F‑52/06, EU:F:2007:210, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Sökandens ansökan om att få justera sina yrkanden ska således avslås såvitt gäller de yrkanden framställts mot skrivelsen av den 30 september 2014.
Yrkandet om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet
Parternas argument
27 Sökanden har anfört en enda grund, bestående av fyra delar, avseende åsidosättande av artikel 52 i tjänsteföreskrifterna, uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av principen om god förvaltning och av omsorgsplikten respektive åsidosättande av artikel 5 i tjänsteföreskrifterna.
28 Sökanden har medgett att administrationen när det gäller en ansökan som framställts med stöd av artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, har ett stort utrymme att göra en skönsmässig bedömning av vad som ligger i tjänstens intresse. Han anser emellertid att tolkningen av begreppet tjänstens intresse måste vara förenlig med ”rättsregler av högre rang”, och då i första hand artikel 52 i tjänsteföreskrifterna. Dessutom ska bedömningen av tjänstens intresse vara omsorgsfull och opartisk och göras i överensstämmelse med principen om likabehandling av tjänstemännen. Administrationen bör också beakta den berörde tjänstemannens intresse och hålla sig inom rimliga gränser.
29 Enligt sökanden gjorde den tillsättningsmyndighet som var behörig att pröva nämnda ansökan inte någon sådan bedömning av föreliggande intressen.
30 Sökanden har särskilt, vad gäller tjänstens intresse, ifrågasatt motiveringen i det omtvistade beslutet enligt vilken policyn att överlåta förvaltningen av rymdforskningsprogram till externa organ berättigade ett avslag på hans ansökan om att kvarstå i tjänst. Sökanden har i det sammanhanget framhållit att den policyn började tillämpas år 2009. Dessutom hade tre nya personer anställts i hans gamla enhet under februari 2014. Sökanden är vidare av den uppfattningen att de personer som återstår i hans enhet efter hans pensionering svårligen kommer att kunna klara av allt det arbete som åligger enheten ensamma och att enheten, för att klara av sina uppgifter enligt arbetsprogrammet för åren 2014 och 2015, skulle behöva personal som i likhet med honom själv måste vara högt kvalificerad och erfaren.
31 Sökanden har vidare kritiserat kommissionen för att den inte beaktade att hans ansökan om att kvarstå i tjänst hade stöd hos sökandens enhetschef och hans direktör med det förbehållet från direktörens sida att sökandens fortsatta tjänstgöring var ”neutral” med avseende på personalstyrkan.
32 Sökanden anser också att kommissionen inte har beaktat att målsättningen att personalstyrkan år 2017 ska ha minskat med fem procent kan uppnås även om han får kvarstå i tjänst till år 2016.
33 Vad gäller sökandens personliga intresse har han kritiserat kommissionen för att den inte beaktade att han skulle ha kunnat öka sina pensionsrättigheter avsevärt, från 40 procent av den senaste lönen till omkring 50 procent därav, om han hade fått kvarstå i tjänst samtidigt som han fick fortsätta med sin yrkesverksamhet i enlighet med sitt önskemål.
34 Slutligen har sökanden hävdat att den omständigheten att generaldirektören för GD Näringsliv aldrig hade bifallit någon ansökan om att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern – trots att sådana ansökningar bifalls mycket oftare vid andra generaldirektorat – gör att det kan ifrågasättas huruvida principen om likabehandling av tjänstemän har iakttagits.
35 Kommissionen har yrkat att talan inte ska vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.
Personaldomstolens bedömning
– Inledande anmärkningar
36 Tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den beaktar tjänstens intresse i samband med prövningen av en tjänstemans ansökan om att kvarstå i tjänst efter den i artikel 52 första stycket a i tjänsteföreskrifterna fastställda åldersgränsen för automatisk pensionering och personaldomstolen får endast ifrågasätta tillsättningsmyndighetens bedömning om det har skett en uppenbart oriktig bedömning eller om det har förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, och analogt, med avseende på ett beslut om förlängning av en anställning som tillfälligt anställd, dom kommissionen/Macchia, T‑368/12 P, EU:T:2014:266, punkt 49).
37 Personaldomstolen erinrar härvid om att ett fel kan anses uppenbart enbart när det lätt kan upptäckas mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren har avsett att uppställa för administrationens vittgående beslutsbefogenheter. För att styrka att det har gjorts en sådant uppenbart fel vid bedömningen av de faktiska omständigheterna som skulle kunna motivera att ett beslut ogiltigförklaras krävs det följaktligen att den bevisning som det ankommer på sökanden att inge räcker för att administrationens bedömningar ska förlora sin trovärdighet. Med andra ord kan talan inte bifallas med stöd av grunden om uppenbart fel om den ifrågasatta bedömningen, trots de omständigheter som sökanden åberopat, ändå kan anses korrekt eller giltig (dom BB/kommissionen, F‑17/11, EU:F:2013:14, punkt 60, och dom DG/ENISA, F‑109/13, EU:F:2014:259, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
– Påståendet att tjänstens intresse inte har beaktats
38 Det framgår av handlingarna i målet att generaldirektören för det generaldirektorat där sökanden tjänstgjorde gjorde en bedömning av sökandens ansökan om att kvarstå i tjänst och underrättade honom, genom skrivelsen av den 6 februari 2014, om skälen till att tjänstens intresse inte motiverade att ansökan bifölls. Dessutom tog generaldirektören för GD Personal ställning till sökandens ansökan och anslöt sig därvid till de skäl som generaldirektören för GD Näringsliv angett. Slutligen bekräftas och preciseras administrationens bedömning av tjänstens intresse i beslutet att avslå klagomålet.
39 Av detta följer att sökandens argument att tillsättningsmyndigheten inte hade gjort en bedömning av ”föreliggande intressen” i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna saknar stöd i de faktiska omständigheterna och argumentet ska därför underkännas.
– Huruvida det gjorts en uppenbart oriktig bedömning
40 Till styrkande av påståendet att det omtvistade beslutet är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning har sökanden inledningsvis hävdat att policyn att överlåta förvaltningen av rymdforskningsprogram till externa organ inte är ett godtagbart skäl för att avslå hans ansökan om att kvarstå i tjänst.
41 Personaldomstolen noterar att det framgår av skrivelsen av den 6 februari 2014 att den policyn innebar att kommissionens tjänsteavdelningar endast var inblandade när det gäller kontroll och utveckling av rymdpolitiken, medan den dagliga förvaltningen hädanefter anförtrotts genomförandeorganet för forskning och Europeiska rymdorganisationen. I samma skrivelse angavs dessutom att det var nödvändigt att göra såväl personalnedskärningar inom GD Näringsliv som omfördelning av tjänster.
42 Sökanden har, för det första, endast angett att policyn att överlåta förvaltningen till externa organ började tillämpas redan år 2009. Den omständigheten pekar emellertid inte alls på att nämnda policy inte kunde ligga till grund för ett beslut som fattades år 2014.
43 För det andra har sökanden uppgett att tre nya personer anställts i hans gamla enhet under februari 2014. Den omständigheten att, såsom sökanden själv har framhållit, dessa personer inte hade någon erfarenhet inom rymdforskning och hade rekryterats inom området administration, rättsliga frågor och politik, är dock helt i linje med vad generaldirektören för GD Näringsliv angett, det vill säga att generaldirektoratet skulle handha kontroll och utveckling av rymdpolitiken snarare än de vetenskapliga aspekterna av denna politik. Den omständigheten kan följaktligen inte anses utgöra bevis på att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning.
44 Sökanden har för det tredje framhållit den ansenliga arbetsbördan vid hans gamla enhet och han anser att GD Näringsliv behöver hans erfarenhet och yrkeskvalifikationer för att kunna fullgöra sitt uppdrag.
45 Även om det antas att sökandens påstående angående personalen i hans gamla enhet och enhetens arbetsbörda är riktigt är det emellertid endast tillsättningsmyndigheten som är behörig att bedöma personalbehoven i en enhet för att den ska fungera optimalt. Enbart sökandens påstående att den personal som för närvarande tjänstgör ”svårligen skulle kunna … fullgöra” de uppgifter som ålagts enheten visar på intet sätt att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning av tjänstens intresse.
46 Denna bedömning gäller även sökandens argument rörande hans gedigna erfarenhet, vilken kommissionen inte har ifrågasatt.
47 De argumenten kan nämligen inte i sig visa att tillsättningsmyndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning av tjänstens intresse. Såsom kommissionen har understrukit i sitt svaromål och vid förhandlingen innebär inte ett beaktande av tjänstens intresse i samband med prövningen av en ansökan om att kvarstå i tjänst efter att ha uppnått den ålder som föreskrivs för automatisk pensionering endast en bedömning av huruvida den berördes kvalifikationer är lämpliga med hänsyn till arbetsuppgifterna, vilket för övrigt inte alls har bestritts i förevarande fall. Tillsättningsmyndigheten ska nämligen beakta andra omständigheter, såsom genomförandet av en allmän policy i personalfrågor eller kravet på att göra personalnedskärningar, eller också möjligheten att ersätta tjänstemän som uppnår åldern för automatisk pensionering med tjänstemän i lägre lönegrad eller rent av med tillfälligt anställda eller kontraktsanställda.
48 Personaldomstolen finner således att sökanden inte har visat att tillsättningsmyndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning av tjänstens intresse genom att beakta den policy med att överlåta viss förvaltning till externa organ som tillämpas sedan år 2009.
49 Sökanden har vidare hävdat att det i det omtvistade beslutet inte tas hänsyn till det stöd han har fått från sina överordnade. Det framgår emellertid av handlingarna i målet dels att generaldirektören för det generaldirektorat där sökanden tjänstgjorde gav sitt stöd förutsatt att nämnda generaldirektorats resursplanering kunde följas, dels att generaldirektören för GD Näringsliv hade avgett ett negativt yttrande. Dessutom är det inte generaldirektören för GD Näringsliv som är behörig tillsättningsmyndighet avseende ansökningar om att kvarstå i tjänst enligt artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna utan generaldirektören för GD Personal. Av detta följer att det nämnda stödet till sökanden under alla omständigheter saknade relevans vid bedömningen av huruvida det omtvistade beslutet är välgrundat, eftersom den behöriga tillsättningsmyndigheten mycket väl kunde göra en helt annan bedömning av tjänstens intresse än GD Näringsliv där sökanden tjänstgjorde.
50 Slutligen har sökanden kritiserat tillsättningsmyndigheten för att den inte beaktade att kommissionen skulle ha kunnat nå sitt mål att minska personalstyrkan med 5 procent till år 2017 även om hans ansökan om att kvarstå i tjänst hade bifallits, eftersom han i vart fall skulle ha lämnat sin tjänst före år 2017. Det argumentet visar dock inte att det har skett en uppenbart oriktig bedömning av tjänstens intresse. Såsom kommissionen har påpekat i sitt svaromål är nämligen en gradvis personalminskning vid en institution lika förenlig med tjänstens intresse, till och med mer förenlig med detta, än en nedskärning kort innan fristen för att genomföra nedskärningarna löper ut.
51 Anmärkningen att det har gjorts ett uppenbart fel vid bedömningen av tjänstens intresse ska således underkännas, eftersom sökanden inte har visat att det föreligger ett sådant fel.
– Påståendet att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt omsorgsplikten
52 Sökanden har hävdat att tillsättningsmyndigheten, enligt dess omsorgsplikt gentemot den berörde tjänstemannen, är skyldig att beakta tjänstemannens intresse i samband med tillämpningen av artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
53 Det framgår av den rättspraxis som sökanden själv har hänvisat till att administrationens omsorgsplikt gentemot sina anställda återspeglar den jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter som har införts genom tjänsteföreskrifterna i förhållandet mellan den offentliga myndigheten och de offentliganställda. Omsorgsplikten medför bland annat att tillsättningsmyndigheten, när den fattar beslut med avseende på en tjänstemans situation, ska beakta samtliga omständigheter som kan ligga till grund för dess beslut och att den därvid inte bara ska beakta tjänstens intresse, utan även den berörda tjänstemannens. Skyddet av tjänstemännens rättigheter och intressen ska emellertid alltid säkerställas med iakttagande av gällande bestämmelser (dom Angelidis/parlamentet, T‑416/03, EU:T:2006:375, punkt 117 och där angiven rättspraxis).
54 Tjänstens intresse och tjänstemannens intresse är således två skilda begrepp. I den särskilda situation som avses i artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har den berörde tjänstemannens intresse redan beaktats i det att vederbörande måste ansöka om att kvarstå i tjänst efter den ålder då det i tjänsteföreskrifterna föreskrivs automatisk pensionering. Enligt lydelsen i denna bestämmelse beror det beslut som behörig tillsättningsmyndighet ska fatta uteslutande på tjänstens intresse och tillsättningsmyndigheten behöver inte beakta den berörde tjänstemannens intresse. Tjänstemannen behöver alltså inte bevisa för tillsättningsmyndigheten att han eller hon har ett personligt intresse av att kvarstå i tjänst, såsom sökanden har gjort i förevarande fall, eftersom ett sådant intresse inte är relevant för tjänstemannens ansökan.
55 Sökanden kan således inte vinna framgång med sin anmärkning rörande ett eventuellt åsidosättande av omsorgsplikten från tillsättningsmyndighetens sida.
– Påståendet att principerna om likabehandling och om god förvaltning samt artikel 5 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts
56 Sökanden har hävdat att generaldirektören för GD Näringsliv aldrig hade bifallit någon ansökan om att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern, till skillnad från vad som var praxis vid andra generaldirektorat. Han har anfört att den omständigheten ”medför att det kan ifrågasättas huruvida principen om likabehandling av tjänstemän, som fastslås i bland annat artikel 5 i tjänsteföreskrifterna, iakttas”.
57 Personaldomstolen konstaterar att – bortsett från att detta är mycket allmänna påståenden – sökanden inte har åberopat något rättsligt argument till stöd för sitt påstående att tillsättningsmyndigheten inte iakttog likabehandlingsprincipen då den antog det omtvistade beslutet. Han har i synnerhet inte försökt bevisa att han behandlats mindre gynnsamt än en annan tjänsteman som befann sig i en liknande rättslig situation. Denna anmärkning ska avvisas i enlighet med artikel 35.1 e i tjänsteföreskrifterna i den lydelse som var i kraft när talan väcktes – efter ändring artikel 50.1 e i rättegångsreglerna.
58 Denna bedömning gäller även sökandens argument med avseende på det åsidosättande av principen om god förvaltning som han har påtalat i punkt 21 i ansökan utan att därvid åberopa några grunder eller rättsliga argument till stöd för sin ståndpunkt.
59 Sökandens talan kan således inte bifallas såvitt avser någon del av den åberopade grunden.
Skadeståndsyrkandet
60 Personaldomstolen konstaterar att sökanden har yrkat ersättning för ”den skada som har eller skulle ha kunnat uppkomma till följd av beslutet av den 28 mars och skrivelsen av den 7 april 2014” men att han i ansökan inte på något sätt har utvecklat detta yrkande och inte ens har angett arten, ekonomisk eller ideell, av den skada för vilken han yrkat ersättning. Skadeståndsyrkandet ska följaktligen avvisas.
61 Eftersom sökandens yrkande om ogiltigförklaring av de ifrågasatta besluten har ogillats ska under alla omständigheter även hans yrkande om ersättning för den skada som han anser har uppkommit till följd av de besluten ogillas (se dom CT/EACEA, F‑36/13, EU:F:2013:190, punkterna 79 och 80 och där angiven rättspraxis).
62 Härav följer att talan ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
63 Enligt artikel 101 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta den andra partens rättegångskostnader, om detta har yrkats. Enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part ska bära sina rättegångskostnader, men endast delvis, eller inte alls, ersätta den andra partens rättegångskostnader.
64 Av domskälen i denna dom framgår att sökanden har tappat målet. Kommissionen har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Omständigheterna i förevarande fall motiverar inte en tillämpning av artikel 102.1 i rättegångsreglerna och sökanden ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader, inbegripet det kostnader som har uppkommit i det interimistiska förfarandet i mål F-36/14 R.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Hartwig Bischoff ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.
Bradley | Kreppel | Rofes i Pujol |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 maj 2015.
Justitiesekreterare | | Ordförande |