Language of document :

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 19 november 2020 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Hannover - Tyskland) – EZ mot Bundesrepublik Deutschland

(Förenade målen C-238/19)(1 )

(Begäran om förhandsavgörande – Området med frihet, säkerhet och rättvisa – Asylpolitik – Direktiv 2011/95/EU – Villkor för beviljande av flyktingstatus – Vägran att fullgöra militärtjänst – Artikel 9.2 e – Ursprungsstatens lagstiftning föreskriver inte någon möjlighet till vapenvägran – Skydd för personer som flytt sitt ursprungsland efter det att fristen för uppskov med militärtjänsten har löpt ut – Artikel 9.3 – Samband mellan de skäl som anges i artikel 10 i detta direktiv och de åtal och straff som avses i artikel 9.2 e i samma direktiv – Bevis)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EZ

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

Artikel 9.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas så, att dessa bestämmelser inte utgör hinder för att det konstateras att en person har vägrat att fullgöra militärtjänst i en situation där den berörda personen inte har framställt sin vägran på lagstadgat sätt i ett särskilt förfarande och i stället har flytt från sitt ursprungsland utan att inställa sig till de militära myndigheterna, och när det i ursprungsstatens lagstiftning inte föreskrivs någon sådan möjlighet att vägra att fullgöra militärtjänst.

Artikel 9.2 e i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att fullgörandet av militärtjänsten, för den som vägrar att fullgöra militärtjänst i en konflikt men som inte känner till vilken militär enhet han i framtiden kommer tillhöra, i ett fullskaligt inbördeskrig som kännetecknas av att armén medelst värnpliktiga begår upprepade och systematiska brott eller handlingar som avses i artikel 12.2 i direktivet, direkt eller indirekt innebär att han kommer att delta i sådana brott eller handlingar, oavsett i vilket förband han kommer att ingå.

Artikel 9.3 i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att det krävs ett samband mellan de skäl som anges i artikel 10 i direktivet och de åtal och straff som avses i artikel 9.2 e i direktivet.

Artikel 9.2 e i direktiv 2011/95, jämförd med artikel 9.3 i samma direktiv, ska tolkas så, att förekomsten av ett samband mellan å ena sidan de grunder som anges i artikel 2 d och i artikel 10 i samma direktiv, och å andra sidan de åtal eller straff för vägran att utföra militärtjänst, som avses i artikel 9.2 e i nämnda direktiv, inte kan anses styrkt enbart på grund av att dessa åtal och straff har samband med denna vägran. Det föreligger emellertid en stark presumtion för att vägran att fullgöra militärtjänsten under sådana omständigheter som anges i artikel 9.2 e i samma direktiv har samband med ett av de fem skäl som anges i artikel 10 i direktivet. Det ankommer på de behöriga nationella myndigheterna att mot bakgrund av samtliga ifrågavarande omständigheter kontrollera om detta samband är sannolikt.

____________

(1 ) EUT C 206, 17.6.2019.