Talan väckt den 21 maj 2012 - Ålands Industrihus mot kommissionen

(Mål T-212/12)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Ålands Industrihus Ab (Mariehamn, Finland) (ombud: advokaten L. Laitinen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 13 juli 2011 nr C 6/2008 om åtgärderna vilka genomfördes av Ålands landskapsregering till förmån för Ålands Industrihus Ab, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF - ej statligt stöd

Sökanden hävdar att de i ifrågavarande kapitaltillskott och lånegarantier inte utgör statligt stöd i och med att stödet inte snedvridit konkurrensen i den utsträckning att det påverkar handeln mellan medlemsländerna. Kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av sakförhållandena, särskilt genom att slå fast att det inte finns något absolut hinder för utländska företag att bedriva verksamhet på Åland, och förvisso inget hinder som hindrar dem från att investera på den lokala fastighetsmarknaden.

Andra grunden: Felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF i samband med begreppet privat investerare - ej statligt stöd

Sökanden hävdar att samtliga kapitaltillskott varit förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen och således inte snedvridit eller hotat snedvrida konkurrensen i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen har gjort en felaktig bedömning gällande åtgärdens förenlighet med den marknadsekonomiska investerarprincipen i det att kommissionen bland annat felaktigt och godtyckligt har bedömt omfattningen av den förväntade avkastningen genom att enbart fokusera på en årlig avkastning. Enligt sökanden har den verkliga förväntade avkastningen varit en kombination av den årliga avkastningen och den förväntade värdeökningen.

Tredje grunden: Bristande beaktande av existerande stödprogram gällande garantierna

Kommissionen har inte tagit hänsyn till att åtminstone två av de utfärdade garantierna omfattats av en existerande stödordning.

Fjärde grunden: Felaktig bedömning av omständigheter och bristande motivering

Om de aktuella åtgärderna trots allt skulle anses utgöra statligt stöd är beloppen som skall återkrävas fel fastställda. Kommissionen har för det första med svag, bristfällig och ytterst kortfattad motivering godtyckligt fastställt omfattningen av återkravet att gälla hela det investerade kapitalbeloppet. Kommissionen har för det andra med bristfällig motivering godtyckligt fastställt stödandelen gällande garantierna på en orimlig och orealistisk nivå. Sökanden hävdar att bristfälligheten och godtyckligheten i kommissionens motivering gör det näst intill omöjligt för sökanden att på ett adekvat sätt bemöta kommissionens påståenden.

Femte grunden: Felaktig tillämpning av regelverk för referensräntan

Kommissionen har i kalkylen av stödandelen i samband med garantierna tillämpat sitt meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor² med retroaktiv effekt. Den otillbörliga retroaktiva tillämpningen har lett till att den återkrävda stödandelen gällande garantierna är högre än den hade varit ifall den korrekta handlingen, som enligt sökanden är meddelandet 97/C 273/03 om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta som var i kraft vid tidpunkten för utfärdandet av garantierna, hade legat som grund.

Sjätte grunden: Sökanden hade berättigade förväntningar beträffande stöden

Sökanden hade på basen av omständigheterna framlagda under första, andra och tredje grunden ovan berättigade förväntningar på att landskapets åtgärder inte utgjorde otillåtet statligt stöd. Sökanden utredde dessutom frågan vid landskapsregeringen som bekräftade att åtgärderna omfattades av notifierade stödordningar.

Sjunde grunden: Kommissionens beslut hotar rättssäkerheten och inkräktar på egendomsordningen enligt artikel 345 FEUF

Kommissionen har helt ignorerat parallella investeringar genomförda av Mariehamns stad vilket medför omöjlighet för sökanden att i en återkravssituation behandla aktieägarna likvärdigt i enlighet med tvingande bestämmelser i den finska aktiebolagslagen. Kommissionens miss förvränger dessutom det ekonomiska slutresultatet för de inblandade på ett sätt som innebär att beslutet bryter mot artikel 345 FEUF, enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.

____________

¹ - EUT C 14, 2008, s. 6.

² - EGT C 273, 1997, s. 3.