Talan väckt den 30 mars 2012 - Tyskland mot kommissionen

(Mål T-143/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze, K. Petersen och advokaten U. Soltész).

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut K(2012) 184 slutlig av den 25 januari 2012 angående stöd C 36/2007 (ex NN 25/2007) som Tyskland beviljat Deutsche Post AG,

ogiltigförklara artiklarna 4-6 i ovannämnda beslut,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tio grunder.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107.1 FEUF genom att fastställa att "pensionsstödet" gynnade ett företag

Enligt sökanden beviljades "pensionsstödet" direkt till pensionsfonden för postens tjänstemän och indirekt till pensionerade tidigare tjänstemän vid posten, vilket innebär att stödet inte beviljades ett företag. Sökanden har gjort gällande att Deutsche Post AG inte heller beviljats ett indirekt stöd.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107.1 FEUF genom att fastställa att "pensionsstödet" kompenserade kostnader som "normalt" ska bäras av företagen

Sökanden anser att "pensionsstödet" i sin helhet kompenserande för sociala kostnader som var onormalt mycket högre än de som företag "normalt" måste bära. De kostnader som kompenserades av detta stöd utgör dessutom enligt sökanden en "särskild börda" i den mening som avses i domen i målet Danske Busvognmænd ².

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107.1 FEUF (alternativt artikel 107.3 FEUF) genom att beakta intäkter från reglerade priser

Sökanden anser att det inte uppkommer någon komparativ fördel på grund av "pensionsstödet" utan detta är helt fristående. Den komparativa fördelen uppkommer enligt sökanden på grund av reglerade priser och består följaktligen av andra medel än statliga medel (domen i målet PreussenElektra ⁴). Sökanden har hävdat att kostnaderna inte kompenseras två gånger, eftersom något stöd inte har förklarats vara oförenligt med den inre marknaden och inte har återkrävts. Enligt sökanden hävdar kommissionen att det föreligger ett stöd endast för att retroaktivt kunna återkräva intäkter från Deutsche Post AG.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF samt förordning (EG) nr 659/1999 genom att på ett rättsstridigt sätt inom förfarandet avseende statligt stöd besluta om att de intäkter som erhållits från reglerade priser skulle återkrävas, varvid kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk och missbruk av förfarandet

Sökanden anser att kommissionen på ett rättsenligt sätt kan återkräva intäkter av detta slag endast i enlighet med förordning (EG) nr 1/2003, och inte är genom ett förfarande avseende statligt stöd.

Femte grunden: Kommissionen åsidosatte artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF samt förordning (EG) nr 659/1999 genom att på ett rättsstridigt sätt inleda ett förfarande avseende statligt stöd beträffande korssubventioner och genom att göra sig skyldig till maktmissbruk och missbruk av förfarandet

Sökanden har hävdat att de påstådda korssubventionerna härrör från reglerade priser, det vill säga från andra medel än statliga medel, och utgör således inte ett stöd. Enligt sökanden kan en sådan korssubvention inte heller bli föremål för ett förfarande avseende statligt stöd.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107.1 FEUF (alternativt artikel 107.3 FEUF) genom att göra felaktiga beräkningar vid jämförelsen av sociala kostnader

Sökanden anser att det referensvärde som fastställts av kommissionen på grundval av löneavgifter är alltför högt, med hänsyn till att arbetsgivaren enligt tysk socialförsäkringsrätt enbart ska bära arbetsgivaravgifterna. Eftersom kommissionen redan har beaktat löneavgifterna i beräkningsgrunden avseende löner (en fiktiv bruttolön), innebär det förhållandet att dessa avgifter på nytt beaktas i referensvärdet att de tillämpas två gånger. Sökanden har vidare hävdat att ökningen av beräkningsgrunden avseende löner inte är riktig, eftersom lönerna för posttjänstemän är högre än lönerna hos privata konkurrenter.

Sjunde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107.1 FEUF (alternativt artikel 107.3 FEUF) genom att fastställa att "pensionsstödet" även utgör ett stöd (som är oförenligt med den inre marknaden) för åren 1995-2002

Åttonde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 108.1 FEUF och artikel 1 b i i förordning nr 659/1999 genom att fastställa att "pensionsstödet" utgjorde ett nytt stöd

Sökanden har hävdat att kommissionens konstateranden grundar sig på en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna

Nionde grunden: Kommissionen åsidosatte artiklarna 14.1 och 7.5 i förordning nr 659/1999 genom att förplikta Tyskland att återkräva stödet (artikel 4.1 i det angripna beslutet) och förhindra varje komparativ fördel för framtiden (artikel 4.4 i det angripna beslutet), trots att dessa åtgärder inte omfattas av reglerna om statligt stöd

Sökanden har gjort gällande att det återkrav som föreskrivs i artikel 4.1 i det angripna beslutet inte avser ett "stöd" utan intäkter för Deutsche Post AG som erhållits från reglerade priser för postbefordran. Enligt sökanden är det inte möjligt att få överträdelsen att upphöra genom att minska "stödet", såsom kommissionen har föreskrivit. En minskning av "pensionsstödet" saknar inverkan på storleken på den komparativa fördelen. Sökanden har hävdat att stödets upphörande, såsom föreskrivs i artikel 4.4 i det angripna beslutet, kräver en ändring av prisregleringen och således inkräktar på Tysklands suveräna lagstiftningsbefogenhet.

Tionde grunden: Kommissionens passivitet och förfarandets olämpliga tidsutdräkt utgör ett åsidosättande av artikel 6 FEU, artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, principen om god förvaltningssed och artikel 10.1 i förordning nr 659/1999.

____________

¹ - Dom av den 16 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd mot kommissionen (REG 2004, s. II-917).

² - Dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099).

³ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

⁴ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

⁵ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).