Mål C‑358/14

Republiken Polen

mot

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2014/40/EU – Artiklarna 2 led 25, 6.2 b, 7.1–7.5, 7.7 första meningen, 7.12–7.14 och artikel 13.1 c – Giltighet – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Förbud mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden – Tobaksvaror med mentol – Rättslig grund – Artikel 114 FEUF – Proportionalitetsprincipen – Subsidiaritetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 maj 2016

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Artikel 114 FEUF – Tillämpningsområde – Förbud mot att släppa ut vissa varor på marknaden – Omfattas

(Artikel 114 FEUF)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2014/40 – Åtgärder som kan vidtas för att reglera ingredienserna – Förbud mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Artikel 5.4 FEU; artikel 114.3 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40, artikel 7)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2014/40 – Åtgärder som kan vidtas för att reglera ingredienserna – Förbud mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden – Förenlighet med artikel 114 FEUF

(Artikel 114 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40, skäl 15 samt artikel 2 led 25 och artikel 7)

4.        Unionsrätt – Principer – Proportionalitet– Räckvidd – Unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 5.4 FEU)

5.        Unionsrätt – Principer – Subsidiaritetsprincipen – Räckvidd – Begränsning av unionens befogenheter i förhållande till situationen i en medlemsstat som har gått ett steg längre än andra medlemsstater – Omfattas inte

(Artikel 5.3 FEU)

6.        Tillnärmning av lagstiftning – Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror – Direktiv 2014/40 – Åtgärder som kan vidtas för att reglera ingredienserna – Förbud mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden – Åsidosättande av subsidiaritetsprincipen – Föreligger inte

(Artikel 5.3 FEU; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40, artiklarna 1 och 7)

7.        Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Motiveringsskyldigheten ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet – Medlemsstat som har deltagit i lagstiftningsförfarandet – Verkningslös grund

(Artikel 296 FEUF)

1.        Unionslagstiftaren har rätt att med stöd av artikel 114 FEUF vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse dels med artikel 114.3 FEUF, dels med de rättsprinciper som anges i EUF-fördraget eller som har fastställts i rättspraxis, i synnerhet proportionalitetsprincipen, när det föreligger handelshinder, eller när det är sannolikt att sådana hinder kommer att uppstå i framtiden, på grund av att medlemsstaterna har vidtagit eller är i färd med att vidta olikartade åtgärder med avseende på en vara eller en kategori av varor, varvid olika grad av skydd säkerställs, vilket i sin tur medför att varan eller varorna i fråga hindras från att cirkulera fritt inom unionen.

Fördragets upphovsmän har med uttrycket ”åtgärder för tillnärmning” i artikel 114 FEUF velat ge unionslagstiftaren ett utrymme för skönsmässig bedömning – beroende på det övergripande sammanhanget och de särskilda förhållanden som råder på det område som ska harmoniseras – avseende den mest ändamålsenliga tillnärmningstekniken för att uppnå önskat resultat, särskilt inom områden som kännetecknas av komplicerade tekniska särdrag. Beroende på omständigheterna kan dessa åtgärder bestå i att ålägga samtliga medlemsstater att tillåta saluföring av produkten eller produkterna i fråga, att förena en sådan skyldighet med vissa villkor, eller till och med att införa ett tillfälligt eller permanent förbud mot saluföring av en viss produkt eller vissa produkter.

(se punkterna 36–38)

2.        Förbudet mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden, såsom mentol, enligt artikel 7 i direktiv 2014/40 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter, åsidosätter inte proportionalitetsprincipen.

Nämnda förbud är nämligen lämpligt för att underlätta att den inre marknaden för tobaksvaror och relaterade produkter fungerar smidigt och är även lämpligt för att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsan, särskilt för ungdomar. Vissa smaker är särskilt attraktiva för ungdomar och de underlättar påbörjandet av konsumtionen av tobak. Eftersom unionslagstiftaren kunde införa samma rättsliga ordning för samtliga karakteristiska smaker, då deras objektiva egenskaper i huvudsak liknar egenskaper hos andra tobaksvaror med karakteristiska smaker på det sättet att smaken döljer eller mildrar tobaksrökens strävhet, kan förbudets lämplighet att uppnå det mål avseende folkhälsan som förbudet eftersträvar inte ifrågasättas vad gäller endast en viss smak.

Domstolen finner dessutom att unionslagstiftaren i förevarande fall har sett till att de negativa ekonomiska och sociala följderna av förbudet mot användningen av mentol som karakteristisk smak begränsas. Unionslagstiftaren har nämligen gjort en avvägning mellan, å ena sidan, de ekonomiska konsekvenserna av nämnda förbud och, å andra sidan, kravet, i enlighet med artikel 114.3 FEUF, att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå vad gäller en vara som kännetecknas av sina cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska egenskaper. Härvidlag kan enbart den omständigheten att en unionsrättsakt kan påverka en medlemsstat mer än övriga medlemsstater inte utgöra ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, när villkoren för dess tillämplighet är uppfyllda. Direktiv 2014/40 får följder i samtliga medlemsstater och kräver att det säkerställs att det råder balans mellan olika intressen, med beaktande av de mål som eftersträvas med detta direktiv. När försök att nå sådan balans görs med beaktande av situationen i samtliga medlemsstater i unionen, och inte med beaktande av den särskilda situationen i en enskild medlemsstat, kan detta följaktligen inte anses strida mot proportionalitetsprincipen.

(se punkterna 50, 81, 82, 84, 99, 102 och 103)

3.        Förbudet mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden, oavsett om det rör sig om mentol eller en annan smak, enligt artikel 7 i direktiv 2014/40 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter, har med rätta kunnat antas med stöd av artikel 114 FEUF.

För det första framgår det av skäl 15 i direktiv 2014/40 att det vid den tidpunkt då direktivet antogs fanns betydande skillnader mellan medlemsstaternas bestämmelser. Vissa medlemsstater hade upprättat olika förteckningar över tillåtna eller förbjudna smaker, samtidigt som andra medlemsstater inte hade antagit några särskilda bestämmelser på denna punkt. Det förefaller vidare sannolikt att det i avsaknad av åtgärder på unionsnivå skulle ha antagits olika regelverk på nationell nivå avseende tobaksvaror med en karakteristisk smak, inbegripet mentol. För det andra, eftersom marknaden för tobaksvaror är en marknad där handeln mellan medlemsstaterna utgör en relativt stor del av marknaden, kan därför nationella regler angående de villkor som produkterna ska uppfylla, särskilt de som rör produkternas benämning, sammansättning och märkning, i avsaknad av en harmonisering på unionsnivån utgöra hinder för den fria rörligheten för varor. Undanröjandet av skillnader mellan de nationella bestämmelserna vad gäller innehållet i tobaksvaror, eller förhindrandet av att dessa bestämmelser utvecklas i olika riktningar, inbegripet genom förbudet på unionsnivå av vissa tillsatser, syftar följaktligen till att främja en väl fungerande inre marknad för de berörda produkterna.

Det finns inte heller något som tyder på att unionslagstiftaren inte iakttog sitt utrymme för skönsmässig bedömning, som den har enligt artikel 114 FEUF, avseende den mest ändamålsenliga tillnärmningstekniken för att uppnå önskat resultat genom att i artikel 7.2–7.5 i direktiv 2014/40 införa mekanismer för att fastställa om en tobaksvara innehåller en karakteristisk smak i den mening som avses i artikel 2 led 25 i direktivet. Tvärtom har dessa dynamiska mekanismer fördelar framför alternativet att upprätta förteckningar över vilka smaktillsatser som är tillåtna eller förbjudna, eftersom sådana förteckningar snabbt kan bli föråldrade med hänsyn till den ständiga utvecklingen av tillverkarnas kommersiella strategier, eller enkelt kan kringgås.

(se punkterna 57, 58, 62, 64, 66, 68 och 69)

4.        Se domen.

(se punkterna 78, 79 och 97)

5.        Se domen.

(se punkterna 111, 114 och 119)

6.        Förbudet mot att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden, såsom mentol, enligt artikel 7 i direktiv 2014/40 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter, åsidosätter inte subsidiaritetsprincipen.

Även om det antas att den andra delen av syftet i direktiv 2014/40, det vill säga att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsan, bättre skulle kunna uppnås på medlemsstatsnivå, skulle eftersträvandet av detta syfte på en sådan nivå kunna befästa, eller skapa, situationer i vilka vissa medlemsstater godkänner utsläppandet på marknaden av tobaksvaror innehållande vissa karakteristiska smaker, samtidigt som andra medlemsstater förbjuder detta. Detta skulle således gå emot det första syftet med direktiv 2014/40, vilket är att underlätta att den inre marknaden för tobaksvaror och relaterade produkter fungerar smidigt. Samspelet mellan direktivets båda mål medför att unionslagstiftaren med rätta kunde anse att dess åtgärder måste innefatta införandet av en ordning för utsläppande på unionsmarknaden av tobaksvaror med karakteristisk smak och att de båda målen, med anledning av nämnda samspel, bättre kunde uppnås på unionsnivå.

(se punkterna 116–118)

7.        Se domen.

(se punkterna 122 och 125)