Language of document : ECLI:EU:T:2022:853

Mål T626/20

Landwärme GmbH

mot

Europeiska kommissionen

 Tribunalens dom (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) av den 21 december 2022

”Statligt stöd – Marknaden för biogas – Skattebefrielser som kompenserar för merkostnader vid produktion – Beslut om att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till prövning – Det formella granskningsförfarandet har inte inletts – Betydande svårigheter – Artikel 108.2 och 108.3 FEUF – Artikel 4.3 och 4.4 i förordning (EU) 2015/1589 – Riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 – Kumulering av stöd – Stöd från flera medlemsstater – Importerad biogas – Icke-diskrimineringsprincipen – Artikel 110 FEUF”

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut, i vilket det fastställs att ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden utan att det formella granskningsförfarandet inleds – Talan som väcks av berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Talan som syftar till att tillvarata berörda parters processuella rättigheter – Upptagande till prövning

(Artiklarna 108.2, 108.3 och 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning 2015/1589, artiklarna 1 h, 4.3 och 6.1)

(se punkterna 18–32)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Kommissionsbeslut, i vilket det fastställs att ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden utan att det formella granskningsförfarandet inleds – Talan som väcks av berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Talan som syftar till att tillvarata berörda parters processuella rättigheter – Talan som väckts av en potentiell mottagare av det aktuella stödet – Upptagande till prövning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

(se punkterna 35–48)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Kommissionen har antagit riktlinjer som reglerar dess prövning av huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden – Följder – Kommissionen har själv begränsat sitt utrymme för skönsmässig bedömning

(Artikel 107.3 c FEUF; kommissionens meddelande 2014/C 200/1)

(se punkt 51)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Planerade stöd – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Bedömningssvårigheter – Kommissionen är skyldig att inleda det kontradiktoriska förfarandet – Betydande svårigheter – Bevisbörda – Tillgänglig information – Omständigheter som kan styrka förekomsten av sådana svårigheter – Bristfällig eller ofullständig undersökning från kommissionens sida under det preliminära granskningsförfarandet

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 4)

(se punkterna 64–75 och 83–100)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Utrymme för skönsmässig bedömning – Skyldighet att respektera överensstämmelsen mellan bestämmelserna om statligt stöd och andra bestämmelser i fördraget – Skattebefrielse för köp av biogas som beviljats av en medlemsstat i syfte att kompensera för merkostnader vid produktion – Biogasproducenter i andra medlemsstater som drar nytta av produktionsstöd – Skyldighet att beakta stöd som beviljats av andra medlemsstater vid prövningen av skattebefrielsens förenlighet med den inre marknaden – Icke-diskrimineringsprincipen – Jämförbara situationer – Artikel 110 FEUF – Objektivt kriterium – Omvänd diskriminering

(Artiklarna 107.1 och 108 FEUF)

(se punkterna 101–128)

Resumé

Den 1 april 2020 anmälde Konungariket Sverige sin avsikt att ändra och förlänga två stödordningar till och med den 31 december 2030 vilka kommissionen redan hade godkänt till och med den 31 december 2020 (nedan kallade de omtvistade stödordningarna). Enligt dessa stödordningar är inköp av vissa förnybara bränslen (biogas) befriade från betalning av vissa punktskatter på fossila gaser avsedda för samma ändamål.

Utan att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF fann kommissionen, genom beslut av den 29 juni 2020(1) (nedan kallade de angripna besluten), att de anmälda åtgärderna avsåg statligt stöd som var förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c FEUF. Enligt denna bestämmelse kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den inre marknaden, förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I synnerhet påpekade kommissionen att de omtvistade stödordningarna var nödvändiga, eftersom biogas utan de totala skattebefrielserna i enlighet med dessa stödordningar skulle kosta mer än fossila gaser. Vidare angav kommissionen att det kunde uteslutas att det stöd som beviljats enligt dessa stödordningar översteg det belopp som krävdes för att kompensera de högre kostnaderna för produktion av biogas jämfört med produktion av fossil gas och därmed gav upphov till en överkompensation av dessa högre kostnader (nedan kallad överkompensationen).

Sökanden, Landwärme GmbH, som producerar biometan i Tyskland, väckte talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten. Tribunalen finner att talan kan tas upp till sakprövning och bifaller talan. Tribunalen anser att kommissionen, med hänsyn till de allvarliga svårigheter som bedömningen av de anmälda åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden gav upphov till, borde ha inlett det formella granskningsförfarandet.

Tribunalens bedömning

Vad gäller frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning konstaterar tribunalen att Landwärme genom sin talan bland annat kritiserat kommissionen för att den inte hade inlett det formella granskningsförfarandet trots att denna institution inte kunde vara ovetande om att det förelåg allvarliga svårigheter vad gällde frågan huruvida den eventuella kumuleringen av det stöd som beviljats i Sverige med tillämpning av de omtvistade stödordningarna och annat stöd som beviljats av andra medlemsstater till förmån för biogasproducenter (nedan kallad den omtvistade kumuleringen) kunde ge upphov till överkompensation till förmån för dessa producenter när de sålde biogas i Sverige. Tribunalen påpekar vidare att Landwärme, i egenskap av potentiell indirekt mottagare av det stöd som föreskrivs i dessa stödordningar och konkurrent till de aktuella stödmottagarna, är berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF och artikel 1 h i förordningen om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF.(2) Slutligen anser tribunalen att Landwärme har ett berättigat intresse av att få saken prövad, eftersom bolaget, för det fall de angripna besluten ogiltigförklaras, skulle kunna utöva de processuella rättigheter som garanteras de berörda parterna inom ramen för det formella granskningsförfarandet genom att framföra synpunkter till kommissionen avseende de ändringar som ska göras av de omtvistade stödordningarna så att de blir förenliga med den inre marknaden. Talan kan således tas upp till sakprövning, åtminstone i den del Landwärme har gjort gällande invändningen om den omtvistade kumuleringen.

Innan tribunalen prövar denna invändning underkänner tribunalen kommissionens argument att riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020,(3) vilkas giltighet inte bestritts av Landwärme, inte tillåter att den omtvistade kumuleringen tillmäts någon betydelse vid bedömningen av huruvida de omtvistade stödordningarna är förenliga med den inre marknaden. Riktlinjerna utgör nämligen inte hinder för att kommissionen prövar den överkompensation som kan bli följden av denna kumulering.

Vad gäller frågan huruvida denna invändning är välgrundad påpekar tribunalen att kommissionen i de angripna besluten endast undersökte den överkompensation som skulle kunna följa av kumuleringen av flera stöd som beviljats av Konungariket Sverige och att den därigenom uteslöt att den omtvistade kumuleringen kunde ge upphov till allvarliga svårigheter vid fastställandet av huruvida de omtvistade stödordningarna var förenliga med den inre marknaden. Vidare förtydligar tribunalen att när kommissionen fattar beslut med stöd av artikel 107.3 c FEUF efter det preliminära granskningsförfarandet, måste den kunna dra slutsatsen, utan att denna fråga ger upphov till allvarliga svårigheter, att det berörda stödet inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Tribunalen erinrar om att den omständigheten att kommissionen gjort en otillräcklig eller ofullständig granskning under det preliminära granskningsförfarandet enligt rättspraxis är ett indicium på att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen av den anmälda stödåtgärden. Tribunalen påpekar att frågan om avsaknaden av överkompensation har ett nära samband med frågan om de omtvistade stödordningarna är proportionerliga. Den omständigheten att kommissionen, trots de upplysningar som den förfogade över om möjliga effekter av den omtvistade kumuleringen, gjorde en otillräcklig och ofullständig analys av avsaknaden av överkompensation kan således i förevarande fall räcka för att konstatera att det förelåg allvarliga svårigheter.

Innan tribunalen konstaterar att de omtvistade stödordningarnas förenlighet med den inre marknaden gav upphov till allvarliga svårigheter på grund av den överkompensation som skulle kunna följa av den omtvistade kumuleringen, prövar tribunalen kommissionens och Konungariket Sveriges argument att iakttagandet av icke-diskrimineringsprincipen eller artikel 110 FEUF innebär att de skattebefrielser som föreskrivs i de omtvistade stödordningarna ska tillämpas oberoende av ursprunget för den biogas som säljs i Sverige, utan att det görs någon åtskillnad beroende på om den medlemsstat i vilken biogasen producerats har beviljat stöd för produktion av energi från biogas.

När det gäller iakttagandet av icke-diskrimineringsprincipen understryker tribunalen att syftet med de omtvistade stödordningarna är att biogas ska vara konkurrenskraftig i förhållande till fossila gaser genom att de högre produktionskostnaderna för biogasen kompenseras. Mot bakgrund av detta syfte utgör försäljningen av biogas vars produktionskostnader kompenserats inte en situation som är jämförbar med försäljningen av biogas vars produktionskostnader ännu inte har kompenserats. Tribunalen preciserar att skillnaden mellan dessa två situationer föreligger även när kompensationen för dessa merkostnader är en följd av stöd som beviljats av andra medlemsstater än Konungariket Sverige. Om det inte finns sakliga skäl för detta, kan således de två försäljningssituationerna inte omfattas av samma skattebefrielse, och detta oberoende av huruvida den biogas som säljs i Sverige har framställts i Sverige eller har importerats.

Vad gäller artikel 110 FEUF, enligt vilken medlemsstaterna inte får ta ut högre skatter på importerade varor än på liknande inhemska varor, påpekar tribunalen att förekomsten av en överkompensation kan anses utgöra ett objektivt kriterium som gör det möjligt att tillämpa den skattebefrielse som föreskrivs i de omtvistade stödordningarna enbart på biogas, inhemsk eller importerad, vars merkostnader för produktion i förhållande till fossila gaser inte redan har kompenserats genom annat stöd. Denna differentiering, som grundar sig på ett objektivt kriterium, är ägnad att förhindra den diskriminering som följer av den kompensation som redan beviljats biogas som importerats från vissa medlemsstater. Tribunalen preciserar även att de omtvistade stödordningarna skapar en omvänd diskriminering av biogas som produceras i Sverige till förmån för biogas som produceras i andra medlemsstater vilka beviljar stöd till produktion av energi från biogas. Detta resultat kan inte anses följa av skyldigheten att iaktta artikel 110 FEUF, vars syfte är att förhindra att en medlemsstat gynnar sin egen produktion till nackdel för produktionen i andra medlemsstater.

Mot bakgrund av dessa överväganden finner tribunalen att kommissionen borde ha konstaterat att det förelåg allvarliga svårigheter vid granskningen av huruvida de omtvistade stödordningarna var förenliga med den inre marknaden, i samband med den överkompensation som den omtvistade kumuleringen kunde medföra, vilka krävde att det formella granskningsförfarandet inleddes. Följaktligen bifaller tribunalen talan och ogiltigförklarar de angripna besluten.


1      Kommissionens beslut C(2020) 4489 final av den 29 juni 2020 om statligt stöd SA.56125 (2020/N) – Sverige – Förlängning och ändring av stödordningen SA.49893 (2018/N) – Skattebefrielse för icke livsmedelsbaserad biogas och biopropan som används för uppvärmning, och kommissionens beslut C(2020) 4487 final av den 29 juni 2020 om statligt stöd SA.56908 (2020/N) – Sverige – Förlängning och ändring av stödordningen för biogas som används för motordrift i Sverige, av vilka en sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 245, 2020, s. 2 respektive EUT C 260, 2020, s. 4).


2      Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9 samt rättelser i EUT L 159, 2016, s. 23 och i EUT L 84, 2020, s. 24).


3      Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 28.6.2014, s. 1–55).