Language of document : ECLI:EU:T:2007:300

Mål T‑257/07 R

Republiken Frankrike

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Interimistiskt förfarande − Hälsoskydd – Förordning (EG) nr 999/2001 − Utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati − Förordning (EG) nr 727/2007 − Begäran om uppskov med verkställigheten − Fumus boni juris − Krav på skyndsamhet – Intresseavvägning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Genomförande – Skyddsåtgärder för människors hälsa

(Artikel 174 EG)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris

(Artikel 242 EG; kommissionens förordning nr 999/2001)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris

(Artikel 242 EG; kommissionens förordning nr 999/2001)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada

(Artikel 242 EG; kommissionens förordning nr 999/2001)

5.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga berörda intressen

(Artikel 242 EG)

1.      Försiktighetsprincipen är enligt artikel 174 EG en av de principer som gemenskapens miljöpolitik skall bygga på, och till miljöpolitiken hör skyddet för människors hälsa och den är även tillämplig när gemenskapens institutioner vidtar skyddsåtgärder för människors hälsa inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Enligt försiktighetsprincipen, då det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för, får institutionerna vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är. Om nya omständigheter däremot innebär en ändring i riskvärderingen eller visar att risken kan minskas genom mindre ingripande åtgärder än de som gäller för ögonblicket skall institutionerna, särskilt kommissionen, som har initiativrätten, se till att bestämmelserna ändras i enlighet med de nya insikterna. Gemenskapens institutioner får således vidta mindre ingripande åtgärder än de som gäller, om dessa åtgärder kan minska risken avseende nya omständigheter som medför att värderingen ändras.

Gemenskapslagstiftaren har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning inom detta område, där den ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplexa bedömningar. Gemenskapsdomstolarnas prövning i sak skall i detta sammanhang begränsas till en kontroll av att det vid denna skönsmässiga bedömning inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk och att lagstiftaren inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

(se punkterna 60, 61, 66 och 67)

2.      För att avgöra om villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt i det enskilda fallet, då det till stöd för talan i målet vid den nationella domstolen har åberopats att kommissionen har åsidosatt försiktighetsprincipen på grund av en felaktig bedömning av risken, eftersom den antog förordning nr 727/2007 om ändring av bilagorna I, III, VII och X till förordning nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE), vilken innebär en uppmjukning av de hälsoskyddsåtgärder som skall tillämpas på en besättning av får eller getter inom vilken ett fall av TSE har påvisats, skall det göras en prima facie-bedömning av denna grund och följaktligen prövas om påståendena om det påstådda åsidosättandet framstår som befogade, varför de inte kan lämnas utan avseende i det interimistiska förfarandet.

Försiktighetsprincipen, i den mån en ”nollrisknivå” faktiskt inte kan finnas, kan endast tillämpas när det föreligger en risk, särskilt för människors hälsa, som, utan att grundas på rent hypotetiska icke vetenskapligt belagda antaganden, ännu inte fullt ut har kunnat bevisas. Vid tillämpning av försiktighetsprincipen, som per definition svarar mot ett sammanhang där vetenskaplig osäkerhet råder, kan det inte heller krävas att slutsatserna av en riskutvärdering måste ge gemenskapens institutioner vetenskapliga bevis för att risken faktiskt förekommer och för hur allvarliga de potentiella skadliga verkningarna skulle bli om risken förverkligades.

Då det vid den första anblicken kan anses att det råder en faktisk vetenskaplig osäkerhet vad gäller dels möjligheten att andra TSE-smittämnen hos djur än BSE‑smittämnen kan överföras till människor, dels tillförlitligheten av särskiljande test, framstår det som att påståendet att de vetenskapliga framstegen vad gäller TSE hos små idisslare inte kan innebära en ändring i riskvärderingen av dessa sjukdomar för folkhälsan ingalunda saknar rättslig grund. Under dessa omständigheter skall påståendet att försiktighetsprincipen åsidosatts till följd av att kommissionen gjort sig skyldig till en felaktig bedömning av risken prövas närmare. Denna prövning skall anstå till prövningen av talan rörande huvudsaken.

(se punkterna 59, 65, 79, 85 och 86)

3.      Denna vetenskapliga riskutvärdering skall göra det möjligt för den behöriga offentliga myndigheten att inom ramen för riskhanteringen avgöra vilka åtgärder som framstår som lämpliga och nödvändiga för att undgå att risken förverkligas. Frågan huruvida riskvärderingen är relevant är följaktligen avgörande för bedömningen av hanteringen av nämnda risk.

Genom att anta förordning nr 727/2007 om ändring av bilagorna I, III, VII och X till förordning nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) mjukade kommissionen upp de hälsoskyddsåtgärder som skall tillämpas på en besättning av får eller getter inom vilken ett fall av TSE har påvisats med hjälp av ett första snabbtest.

Det kan emellertid vid första anblicken anses att det i yttrandena från de vetenskapliga myndigheterna ges uttryck för en faktisk vetenskaplig osäkerhet vad gäller de omständigheter under vilka andra TSE än BSE skulle kunna överföras till människor och det kan med dagens kunskap inte uteslutas att förtäring av kött och produkter från djur smittade med andra TSE än BSE utgör en fara för människors hälsa. Dessa yttranden förefaller dessutom ge uttryck för en påtaglig vetenskaplig osäkerhet vad gäller tillförlitligheten av särskiljande test, vilket innebär att kött och produkter från djur som bär på stammar av BSE som inte har upptäckts skulle kunna släppas ut på marknaden, vilket utgör en verklig fara för människors hälsa.

Mot denna bakgrund är påståendet att de nämnda bestämmelserna inte minskar den risk som TSE utgör för människors hälsa utan riskerar att öka den, vid första anblicken, inte irrelevant. Under dessa omständigheter skall påståendet att försiktighetsprincipen åsidosatts till följd av att kommissionen har hanterat risken felaktigt prövas närmare. Denna prövning skall anstå till prövningen av talan rörande huvudsaken.

(se punkterna 88, 89, 107, 108 och 116)

4.      Syftet med ett interimistiskt förfarande är att säkerställa att det kommande slutliga avgörandet får full verkan, för att undvika brister i det rättsliga skydd som gemenskapsdomstolarna skall säkerställa För att uppnå detta mål skall frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada.

När de myndigheter i en medlemsstat som har ansvaret för allmänintresset att skydda folkhälsan begär uppskov med verkställigheten av förordning nr 727/2007 om ändring av bilagorna I, III, VII och X till förordning nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) som innebär en uppmjukning av de hälsoskyddsåtgärder som skall tillämpas på en besättning av får eller getter inom vilken ett fall av TSE har påvisats, på grund av den risk för folkhälsan som följer av att bestämmelserna genomförs, skall det, vid prövningen av kravet på skyndsamhet, beaktas att de faktiska och rättsliga argument som denna medlemsstat har lagt fram till stöd för fumus boni juris, med hänsyn till de uppgifter som domstolen i det interimistiska förfarandet har tillgång till, verkar befogade. Det följer bland annat av dessa att kött och produkter från TSE-smittade djur kan ha levererats som livsmedel.

Det kan under dessa omständigheter konstateras att kravet på skyndsamhet är uppfyllt.

(se punkterna 122, 127, 128 och 133)

5.      När förstainstansrätten inom ramen för en ansökan om interimistiska åtgärder företar en avvägning mellan de olika berörda intressena skall den avgöra huruvida en eventuell ogiltigförklaring av den omtvistade rättsakten, när målet rörande huvudsaken avgörs, skulle göra det möjligt att ändra på den situation som skulle uppstå om beslutet verkställdes omedelbart och, omvänt, om uppskov med verkställighet av denna rättsakt skulle utgöra hinder för dess fulla verkan för det fall talan rörande huvudsaken ogillades.

I detta avseende har hälsoskyddet i detta avseende tveklöst företräde framför ekonomiska hänsyn. Då en allvarlig risk för folkhälsan har åberopats kommer gemenskapsdomstolarna, som förvisso formellt är helt självständiga vid intresseavvägningen, följaktligen nästan alltid att ge företräde för skyddet för folkhälsan.

(se punkterna 140 och 141)