Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)
den 8 maj 2024 (*)
”Tillgång till handlingar – Skydd av personuppgifter – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar avseende utbetalade arvoden och ersättningar till en parlamentsledamot samt utbetalade löner och ersättningar till dennes parlamentsassistenter – Tillgång nekas – Undantag avseende skydd för den enskildes privatliv och integritet – Artikel 4.1 b och 4.6 i förordning nr 1049/2001 – Skydd av den berörda personens legitima intressen – Huruvida det är nödvändigt att överföra personuppgifter för ett specifikt ändamål av allmänt intresse – Artikel 9.1 i förordning (EU) 2018/1725”
I mål T‑375/22,
Luisa Izuzquiza, Berlin (Tyskland),
Arne Semsrott, Berlin,
Stefan Wehrmeyer, Berlin,
företrädda av J. Pobjoy, BL,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av N. Lorenz och J.-C. Puffer, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden M. van der Woude, samt domarna R. da Silva Passos (referent), S. Gervasoni, N. Półtorak och T. Pynnä,
justitiesekreterare: handläggaren A. Marghelis,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 5 oktober 2023,
följande
Dom
1 Sökandena, Luisa Izuzquiza, Arne Semsrott och Stefan Wehrmeyer, har med stöd av artikel 263 FEUF väckt talan med yrkande om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut A (2021) 10718C av den 8 april 2022 (nedan kallat det angripna beslutet), varigenom de nekats tillgång till parlamentets handlingar med uppgifter om den ersättning som Ioannis Lagos och hans parlamentsassistenter erhållit.
I. Bakgrund
2 Efter att ha valts till parlamentsledamot för Grekland tillträdde Ioannis Lagos sin tjänst den 2 juli 2019.
3 Den 7 oktober 2020 dömde Efeteio Athinon (Appellationsdomstolen i Aten, Grekland) honom till 13 år och åtta månaders fängelse jämte böter för deltagande i och ledning av en kriminell organisation samt ytterligare två förseelser.
4 På begäran av de grekiska myndigheterna upphävde parlamentet, den 27 april 2021, Ioannis Lagos immunitet. Han greps av de belgiska myndigheterna och överlämnades sedermera till de grekiska myndigheterna. Ioannis Lagos avtjänar för närvarande sitt fängelsestraff i Grekland.
5 Trots den fällande brottmålsdomen, upphävandet av hans immunitet och fängelsestraffet, skiljdes inte Ioannis Lagos från sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet. Den fällande domen föranledde inte heller de grekiska myndigheterna att anmoda parlamentet att entlediga honom från sitt ämbete.
6 Den 7 december 2021 ingav sökandena, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43), en ansökan till parlamentet om tillgång till handlingar rörande Ioannis Lagos (nedan kallad den ursprungliga ansökan).
7 I sin ursprungliga ansökan begärde sökandena att få tillgång till samtliga handlingar avseende den ersättning som parlamentet betalat ut till Ioannis Lagos från och med den 7 oktober 2020 till och med den 7 december 2021. Ansökan avsåg handlingar rörande, för det första, kostnader för resor, kost och logi samt därmed sammanhängande kostnader, för det andra, traktamenten, för det tredje, ersättning för allmänna utgifter, språklig fortbildning och it-utgifter och, för det fjärde, löner till ackrediterade och lokala parlamentsassistenter.
8 De handlingar som sökandena begärt tillgång till omfattade bland annat, för det första, samtliga ersättningsansökningar, kvitton, kostnadsräkningar, intyg, vägmätare, fakturor eller avräkningar som Ioannis Lagos ingett avseende utbetald ersättning, för det andra samtliga handlingar avseende återbetalning av utbetald ersättning och, för det tredje, all skriftväxling med Lagos presidium, inklusive intern skriftväxling och skriftväxling med utomstående angående den ersättning han erhållit, samt skriftväxling med parlamentets administrativa avdelningar.
9 Den 17 januari 2022 accepterade sökandena, efter skriftväxling med parlamentet, att begränsa den ursprungliga ansökan till att avse handlingar beträffande perioden från och med den 7 oktober 2020 till och med den 7 mars 2021 (nedan kallad den aktuella perioden).
10 Genom beslut av den 4 februari 2022 (nedan kallat det första beslutet) avslog parlamentet sökandenas ansökan om tillgång till de handlingar som omfattades av den ursprungliga ansökan.
11 Den 28 februari 2022 ingav sökandena en bekräftande ansökan till parlamentet med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001 och begärde att parlamentet skulle ompröva det första beslutet.
12 I det angripna beslutet informerade parlamentet sökandena om att sedan den ursprungliga ansökan hade begränsats till den aktuella perioden hade man identifierat handlingar i följande kategorier: Ioannis Lagos lön och traktamenten, ersättning för hans resekostnader, lön till hans ackrediterade och lokala parlamentsassistenter samt ersättning för assistenternas resekostnader. Med åberopande av artikel 4.1 b och 4.6 i förordning nr 1049/2001, samt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39), bekräftade parlamentet sitt ursprungliga beslut att inte bevilja sökandena tillgång till de begärda handlingarna.
II. Förfarande och parternas yrkanden
13 På förslag av referenten förelade tribunalen, som en åtgärd för bevisupptagning enligt artikel 91 c i tribunalens rättegångsregler, parlamentet att förete en fullständig kopia av de handlingar till vilka tillgång hade nekats. Parlamentet efterkom denna begäran men handlingarna kommunicerades inte med sökandena, i enlighet med artikel 104 i rättegångsreglerna.
14 Vid förhandlingen uppgav sökandena, i motsats till vad de hade gjort gällande i ansökan, att de avstod från att åberopa grunder och argument avseende att ett av de ändamål som eftersträvades med deras ansökan om tillgång till de omtvistade handlingarna var att bidra till allmänhetens förståelse av parlamentets förfarande för att upphäva den parlamentariska immuniteten. Detta noterades i förhandlingsprotokollet.
15 Sökandena har i huvudsak yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Parlamentet har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
III. Rättslig bedömning
17 Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder. Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 jämförd med artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, och den andra grunden, som åberopas i andra hand, avser ett åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001.
A. Den första grunden, avseende ett åsidosättande av artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 jämförd med artikel 9.1 b i förordning 2018/1725
18 Sökandena anser att tribunalen enligt artikel 9.1 i förordning 2018/1725 ska ”väga de olika konkurrerande intressena mot varandra” för att bedöma om den begärda överföringen av personuppgifter är ”proportionell”, även om den skulle resultera i att ett legitimt intresse skadas. Enligt sökandena är det inte tillräckligt att institutionen anser att det finns skäl att anta att det den berörda personens legitima intressen skulle kunna skadas om de begärda handlingarna lämnades ut. Den intresseavvägning som ska göras enligt artikel 9.1 i förordning 2018/1725, jämförd med artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001, ger tribunalen ett större utrymme för skönsmässig bedömning än vad den hade enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).
19 Sökandena har även gjort gällande att parlamentet inte tycks bestrida att en intresseavvägning uttryckligen krävs enligt artikel 9.1 i förordning 2018/1725. Tribunalen noterar härvid att den första grunden består av två delar.
20 Den första delgrunden avser att parlamentet felaktigt tillämpade kravet att det ska vara nödvändigt att överföra de personuppgifter som förekommer i de handlingar som begärts utlämnade. Genom den andra delgrunden har sökandena hävdat att parlamentet felaktigt drog slutsatsen den avvägning mellan olika konkurrerande intressen som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 gav vid handen att det var oproportionerligt att lämna ut de aktuella uppgifterna, med hänsyn till Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen.
21 I detta avseende ska det framhållas att det följer av artikel 15.3 FEUF att varje medborgare i Europeiska unionen och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionsinstitutionernas handlingar enligt de principer och villkor som har bestämts i enlighet med det förfarande som avses i artikel 294 FEUF. I enlighet med vad som anges i skäl 1 i förordning nr 1049/2001 utgör denna förordning ett uttryck för den vilja som tillkännagavs genom Amsterdamfördraget och infördes i artikel 1 andra stycket FEU att markera en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. Såsom anges i skäl 2 i samma förordning hänger allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar samman med institutionernas demokratiska natur (se dom av den 15 juli 2015, Dennekamp/parlamentet, T‑115/13, EU:T:2015:497, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
22 Det ska även erinras om att enligt artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 ska unionsinstitutionerna vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande av handlingen skulle undergräva skyddet för den enskildes privatliv och integritet, särskilt i enlighet med vad som föreskrivs i unionsslagstiftningen om skydd av personuppgifter.
23 Det följer av rättspraxis att när en ansökan syftar till att få tillgång till personuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning 2018/1725, blir bestämmelserna i den förordningen tillämpliga fullt ut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, ClientEarth och PAN Europe/EFSA, C‑615/13 P, EU:C:2015:489, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
24 Följaktligen kan personuppgifter överföras till tredje man med stöd av förordning nr 1049/2001 endast om en sådan överföring dels uppfyller villkoren i artikel 9.1 a eller b i förordning 2018/2001, dels utgör en laglig behandling enligt kraven i artikel 5 i samma förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen, C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 104).
25 Enligt artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 får personuppgifter endast överföras till mottagare som är etablerade i unionen och som inte är unionsinstitutioner och unionsorgan om mottagaren visar att det är nödvändigt att uppgifterna överförs för ett specifikt ändamål av allmänt intresse och, i de fall då det finns skäl att anta att den registrerades legitima intressen skulle kunna skadas, den personuppgiftsansvarige visar att överföringen av personuppgifterna är proportionell i förhållande till det specifika ändamålet, efter en påvisbar avvägning mellan de olika konkurrerande intressena.
26 Det framgår således av själva ordalydelsen i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 att det enligt denna bestämmelse krävs att flera kumulativa villkor är uppfyllda för att personuppgifter ska få överföras.
27 I enlighet med unionsdomstolens tolkning av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 ankommer det först och främst på den som ansöker om tillgång att visa att överföringen av personuppgifter är nödvändig för ett specifikt ändamål av allmänt intresse. För att detta villkor ska anses uppfyllt krävs sålunda att det styrks dels att överföringen av personuppgifter är den lämpligaste tänkbara åtgärden för att uppnå det mål som eftersträvas av den som lämnat in ansökan, dels att överföringen står i proportion till nämnda mål, vilket medför ett krav på att den som lämnat in ansökan anför en uttrycklig och legitim motivering i detta avseende (se dom av den 19 september 2018, Chambre de commerce et d’industrie métropolitaine Bretagne-Ouest (port de Brest)/kommissionen, T‑39/17, ej publicerad, EU:T:2018:560, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Detta innebär att villkoret att den som ansöker om tillgång måste visa att överföringen av personuppgifter är nödvändig för ett specifikt ändamål av allmänt intresse i praktiken medför ett undantag till den regel som föreskrivs i artikel 6.1 i förordning 1049/2001, det vill säga att sökanden inte är skyldig att ange några skäl för sin ansökan (dom av den 15 juli 2015, Dennekamp/parlamentet, T‑115/13, EU:T:2015:497, punkt 55, och dom av den 6 april 2022, Saure/kommissionen, T‑506/21, ej publicerad, EU:T:2022:225, punkt 25).
28 Det är endast om sökanden lyckas uppfylla sin bevisbörda i detta avseende som det ankommer på den berörda institutionen att pröva om det föreligger någon anledning att anta att överföringen av personuppgifter skulle kunna skada den berörda personens legitima intressen och, i sådant fall, göra en påvisbar avvägning mellan de konkurrerande intressena och således bedöma huruvida det är proportionerligt att lämna ut de begärda personuppgifterna (se, dom av den 16 juli 2015, ClientEarth och PAN Europe/EFSA, C‑615/13 P, EU:C:2015:489, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
29 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva sökandenas argument avseende den första grunden.
1. Den första delgrunden, avseende en felaktig tillämpning av villkoret att det ska vara nödvändigt att lämna ut de personuppgifter som förekommer i de handlingar som begärts utlämnade
30 Sökandena har härvid i huvudsak gjort gällande att i det angripna beslutet drog parlamentet felaktigt slutsatsen att det inte var nödvändigt att överföra personuppgifterna för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725. Sökandena har för det första bestridit parlamentets slutsats att de inte har visat att det finns något specifikt allmänintresse av att de begärda handlingarna angående Ioannis Lagos utgifter lämnas ut.
31 Sökandena har för det första gjort gällande att deras ansökan är av specifikt allmänintresse, eftersom Ionnis Lagos har dömts för ett mycket allvarligt brott. Deras ansökan syftar till att underlätta en offentlig kontroll och ett utökat ansvarsutkrävande, med hänsyn till att parlamentet har betalat ut ersättning för att täcka hans utgifter under exceptionella omständigheter, då han dömts till 13 år och åtta månaders fängelse samt böter för grov brottslighet. Sökandena har framhållit att det inte rör sig om en allmän begäran för att främja ökad insyn i uppgifter rörande Ioannis Lagos eller andra parlamentsledamöters utgifter, och att deras begäran skiljer sig i detta avseende från den som var aktuell i domen av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet (T‑639/15–T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602).
32 För det andra anser sökandena att under de särskilda omständigheter som gör sig gällande i Ioannis Lagos fall har det förhållandet, som parlamentet åberopat i det angripna beslutet, att vissa uppgifter (såsom allmänna sifferuppgifter om parlamentsledamöternas löner och ersättningsvillkoren för deras resekostnader) redan är offentliga, ingen bäring på det specifika intresse som ligger till grund för deras begäran om tillgång till handlingar avseende denna parlamentsledamots utgifter, då denna syftar till att få tillgång till exakta uppgifter mot bakgrund av de extraordinära omständigheter som utmärker de allvarliga brott han dömts för.
33 För det tredje anser sökandena att parlamentet inte har förklarat hur de interna och externa kontroller som man hänvisat till i det angripna beslutet skulle fungera under omständigheter där en parlamentsledamot har dömts för allvarlig brottslighet under sin mandatperiod. Sökandena anser att dessa kontroller inte är tillräckliga för att upptäcka fall där offentliga medel anslås till ledamöter men sedan används för brottslig eller annan olaglig verksamhet, trots att det ekonomiska stödet till Europaparlamentets ledamöter ska användas inom ramen för deras offentliga uppdrag. Sökandena har tillagt att även om det enligt deras mening ankommer på parlamentet att bevisa att dess kontroller är tillräckliga i detta avseende, anser de att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle göra det möjligt att mer ingående undersöka huruvida dessa kontroller är lämpliga för att hantera ett fall som det förevarande.
34 Sökandena har för det fjärde gjort gällande att den omständigheten att Ioannis Lagos fortsatte att tjänstgöra som parlamentsledamot trots att han dömts för brott på intet sätt motverkar det legitima allmänintresset av att de begärda handlingarna lämnas ut. De anser att ett utlämnande av dessa handlingar skulle resultera i en ökad öppenhet och en bättre förståelse av hur Ioannis Lagos erhållit de utbetalda medlen och hur han använt dessa under perioden efter det att han dömts och före det slutliga beslutet att upphäva hans parlamentariska immunitet den 27 april 2021. Sökandena anser att frågan huruvida det var lämpligt att Ioannis Lagos fortsatte att uppbära offentliga medel borde bli föremål för offentlig debatt, med vetskap om exakt vilka medel han uppburit och för vilka ändamål.
35 Parlamentet har bestridit dessa argument.
36 Tribunalen gör härvid följande bedömning. I den mån sökandena har medgett att de begärda handlingarna innehåller personuppgifter, ska det inledningsvis prövas huruvida sökandena, mot bakgrund av den rättspraxis det hänvisats till i punkt 27 ovan, har uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 att visa att överföringen av dessa uppgifter är nödvändig för ett specifikt ändamål av allmänt intresse.
37 I detta hänseende ska det först prövas huruvida det ändamål med överföringen av de aktuella personuppgifterna som sökandena har åberopat ska anses vara ett specifikt ändamål av allmänt intresse, och därefter huruvida överföringen av dessa uppgifter är nödvändig dels vad gäller Ioannis Lagos, dels hans parlamentsassistenter.
a) Huruvida det föreligger ett specifikt ändamål av allmänt intresse
38 Tribunalen erinrar inledningsvis om att de handlingar som omfattas av ansökan om tillgång avser Ioannis Lagos lön, traktamenten, ersättning för allmänna utgifter, ersättning för resekostnader, löner till hans ackrediterade och lokala parlamentsassistenter, samt ersättning för assistenternas resekostnader.
39 Såsom framgår av parlamentets ledamotsstadga (beslut 2005/684/EG, Euratom, av den 28 september 2005, om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 2005, s. 1)) (nedan kallad ledamotsstadgan) och av parlamentets presidiums beslut 2009/C 159/01 av den 19 maj och den 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 159, 2009, s. 1), ska det även erinras om att ledamöterna har rätt till följande arvoden och ersättningar:
– arvode enligt artikel 10 i ledamotsstadgan till ett belopp motsvarande 38,5 procent av grundlönen för en domare vid Europeiska unionens domstol, i artikel 1 i beslut 2009/C 159/01 föreskrivs att ledamöterna har rätt till denna ersättning från och med den dag då de tillträder sitt mandat till och med sista dagen i den månad då deras mandat löper ut;
– ersättning enligt artikel 20.1 i ledamotsstadgan för kostnader som uppstått under utövandet av deras uppdrag, i punkt 2 i denna bestämmelse föreskrivs att parlamentet ska ersätta de faktiska kostnaderna för resor till och från arbetsorterna och för övriga tjänsteresor, medan ersättning för övriga kostnader för utövande av uppdraget kan ersättas i form av schablonersättning i enlighet med punkt 3 i samma bestämmelse, härvid gäller följande:
– i artikel 11 i beslut 2009/C 159/01 föreskrivs att för att resekostnader ska ersättas måste närvarolistan skrivas på och de faktiska resehandlingarna visas upp, i förekommande fall jämte andra styrkande handlingar;
– i artikel 24 i beslut 2009/C 159/01 föreskrivs att ledamöterna har rätt till traktamente för varje dag de är närvarande, antingen på en arbets- eller sammanträdesort, eller vid ett utskottssammanträde eller ett sammanträde i andra organ i ett nationellt parlament, vilket hålls utanför ledamotens bostadsort; i båda fallen ska ledamotens närvaro på den aktuella orten vederbörligen styrkas och om den officiella verksamheten äger rum inom unionens territorium ska ledamoten erhålla ett schablonbelopp;
– ersättning för allmänna utgifter i form av ett schablonbelopp i enlighet med artiklarna 25 och 28 i beslut 2009/C 159/01, denna ersättning är avsedd att täcka utgifter som uppstår i samband med ledamöternas parlamentariska verksamhet, däribland utgifter för kontorsadministration- och underhåll, kontorsmateriel- och handlingar, kontorsutrustning, representation och administrativa kostnader;
– ersättning enligt artikel 21 i ledamotsstadgan för faktiska kostnader för deras personliga medarbetare; i artikel 33 i beslut 2009/C 159/01 föreskrivs att ersättning endast får betalas för assistentstöd som är nödvändigt och har ett direkt samband med utövandet av en ledamots parlamentariska mandat, utgifter i samband med en ledamots privatliv får under inga omständigheter ersättas.
40 I detta hänseende ska det preciseras att behovet av att överföra personuppgifter kan grunda sig på ett allmänt mål, såsom allmänhetens rätt till information om parlamentsledamöternas agerande när de utövar sina uppdrag. Detta påverkar emellertid inte det förhållandet att sökandena måste visa att de mål som eftersträvas med ansökan om utlämnande av personuppgifter är lämpliga och proportionerliga för att tribunalen ska kunna pröva huruvida utlämnandet är nödvändigt, i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning nr 2018/1725 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet, T‑639/15-T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602, punkt 92 och där angiven rättspraxis).
41 Såsom angetts i punkterna 31–34 ovan, och såsom parterna bekräftat vid förhandlingen, syftar en överföring av de aktuella handlingarna i huvudsak till att få kännedom om exakt vilka belopp Ionnis Lagos erhållit från parlamentet under den aktuella perioden och hur dessa belopp har använts, för att underlätta en offentlig kontroll och ett ökat ansvarsutkrävande med hänsyn till hans särskilda situation. Sökandena anser att detta skulle bidra till insyn i hur skattebetalarnas pengar har använts och, bland annat, göra det möjligt för medborgarna att förstå huruvida den utbetalda ersättningen direkt eller indirekt har använts för att finansiera eller bedriva den brottsliga eller olagliga verksamhet som Ioannis Lagos har gjort sig skyldig till, eller har gjort det möjligt för honom att undandra sig iakttagandet av ett domstolsavgörande som meddelats av en medlemsstat i unionen.
42 Såsom det har erinrats om i punkt 40 ovan, ska det noteras att bortsett från att behovet av att överföra personuppgifter kan grunda sig på ett allmänt mål, rör det sig i förevarande fall – i motsats till vad parlamentet har hävdat – inte om ett allmänt mål, utan om ett mål som är specifikt knutet till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, närmare bestämt att få kännedom om exakt vilka belopp parlamentet har betalat ut till Ioannis Lagos under den aktuella perioden och hur han har använt dessa inom ramen för utövandet av sitt uppdrag som parlamentsledamot.
43 Det ska härvid framhållas att de gärningar som ligger till grund för förevarande mål är helt och hållet exceptionella, då de avser en parlamentsledamot som har dömts till 13 år och åtta månaders fängelse, som är frihetsberövad och som även har dömts till böter, bland annat för att ha begått allvarliga brott, närmare bestämt medlemskap i och ledning av en kriminell organisation. Trots denna fällande dom och även efter det att Ioannis Lagos greps och frihetsberövades fortlöpte hans mandat som parlamentsledamot och han fortsatte således att erhålla ersättning för utövandet av detta ämbete. I ett sådant sammanhang måste det anses legitimt att sökandena kan ha intresse av få kännedom om de resor Ioannis Lagos företagit under den aktuella perioden och i vilket syfte, när dessa har ersatts av parlamentet.
44 Under de särskilda omständigheterna i förevarande fall och med hänsyn till att Ionnais Lagos har erhållit offentliga medel, ska ändamålet att få kännedom om exakt vilka belopp parlamentet betalat ut till honom under den aktuella perioden och hur han har använt dessa belopp, för att främja offentlig kontroll och ett utökat ansvarsutkrävande och således bidra till insyn i användningen av skattebetalarnas pengar, anses utgöra ett specifikt ändamål av allmänt intresse i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725. Parlamentet gjorde således fel när det i det angripna beslutet vägrade att erkänna ett sådant ändamål som ett specifikt ändamål av allmänt intresse.
b) Huruvida det var nödvändigt att överföra de aktuella personuppgifterna
45 Mot bakgrund av den rättspraxis som det hänvisats till i punkt 27 ovan ska det även prövas huruvida sökandena har visat att det var nödvändigt att överföra de aktuella personuppgifterna. Det ska således undersökas dels huruvida den begärda överföringen av uppgifterna var den lämpligaste åtgärden, bland andra tänkbara åtgärder, för att uppnå det specifika ändamål av allmänt intresse som sökandena eftersträvade, dels huruvida denna åtgärd stod i proportion till detta ändamål.
46 Inledningsvis ska det undersökas huruvida sökandena har lyckats visa att det var nödvändigt att överföra de personuppgifter om Ioannis Lagos som förekommer i de aktuella handlingarna. Huruvida det var nödvändigt att överföra de personuppgifter om Ioannis Lagos ackrediterade och lokala assistenter som förekommer i de aktuella handlingarna kommer därefter att prövas i punkterna 66–79 nedan.
1) Huruvida det var nödvändigt att överföra de aktuella personuppgifterna avseende Ioannis Lagos
47 Parlamentet anser för det första att information om ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter redan är offentlig, och att använda den information som redan finns tillgänglig är således en lämpligare åtgärd för att uppnå det eftersträvade ändamålet än att överföra personuppgifter avseende Ionnis Lagos. För det andra anser parlamentet att befintliga interna och externa kontroller av ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter samt de utgifter som dessa medför, är lämpligare för att undersöka huruvida Ioannis Lagos har använt de belopp som parlamentet har utbetalat på ett lagenligt och korrekt sätt, än ett offentliggörande av hans personuppgifter.
i) Argumentet att information om ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter redan är offentlig
48 Vad gäller argumentet att information om ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter redan är offentlig, ska det för det första erinras om att det framgår av rättspraxis att allmänhetens rätt till tillgång enligt förordning nr 1049/2001 endast avser sådana handlingar som institutionerna faktiskt förfogar över, och denna rätt kan inte utsträckas till att omfatta handlingar som institutionerna inte har eller som inte existerar (se, dom av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet, T‑639/15-T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
49 Det följer av artiklarna 25 och 26 i beslut 2009/C 159/01 att parlamentsledamöterna erhåller en månatlig schablonersättning för allmänna utgifter, sedan de lämnat in en enda ansökan för detta ändamål i början av mandatperioden.
50 Eftersom allmänna utgifter täcks genom en schablonersättning, förfogar parlamentet inte över någon handling som i detalj anger till vad eller när ledamöterna har använt denna ersättning, vilket parlamentet också bekräftade vid förhandlingen.
51 För det andra ska det noteras att även det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan, som utgör ledamöternas månadslön, utbetalas automatiskt till dem. Parlamentet förfogar således inte över någon handling som närmare anger hur ledamöterna använder denna ersättning.
52 För det tredje kan det konstateras att allmänheten, fritt och utan kostnad, kan få tillgång till uppgifterna i de handlingar som parlamentet förfogar över beträffande ersättningen för allmänna utgifter och det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan. Såsom parlamentet underströk i det angripna beslutet (se fotnot nr 19 i det angripna beslutet) och bekräftade vid förhandlingen finns dessa uppgifter nämligen tillgängliga på parlamentets webbplats.
53 På parlamentets webbplats finns nämligen detaljerade och exakta uppgifter om det månatliga belopp som samtliga ledamöter erhåller, efter avdrag för EU-skatt och sociala avgifter, och som motsvarar det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan, det vill säga en identisk lön som samtliga ledamöter erhåller. Där finns även uppgifter om det exakta schablonbelopp som utbetalas till ledamöterna för att täcka deras allmänna utgifter. Dessa uppgifter gör det således möjligt för sökandena att få nödvändig och lämplig information om exakt vilka belopp som varje månad har utbetalats till Ioannis Lagos.
54 Vad gäller det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan och ersättningen för allmänna utgifter kan det således konstateras att ett utlämnande av de aktuella personuppgifterna inte är den lämpligaste åtgärden för att uppnå det mål som sökandena eftersträvar, eftersom sökandena kan få tillgång till dessa uppgifter på parlamentets webbplats.
55 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 27 ovan har sökandena följaktligen inte lyckats visa att det är nödvändigt att överföra dessa personuppgifter.
56 Situationen är en annan när det gäller ersättning för resekostnader och utbetalning av ledamöternas traktamente, eftersom den information som är allmänt tillgänglig på parlamentets webbplats endast avser de regler som gäller för att sådan ersättning ska utgå samt tillämpliga villkor för att parlamentsledamöterna ska få ersättning för sina resekostnader. Traktamente och ersättning för resekostnader betalas nämligen ut endast för det fall att en ledamot ansöker om detta hos parlamentet, i förekommande fall mot uppvisande av styrkande handlingar;
57 Härav följer att den allmänt tillgängliga informationen om ersättning för resekostnader och traktamenten inte gör det möjligt att få kännedom om vilka belopp som Ioannis Lagos erhållit från parlamentet för utövandet av sitt uppdrag som parlamentsledamot under den aktuella perioden. För att Ioannis Lagos skulle få denna ersättning utbetald var han nämligen tvungen att ansöka härom.
58 Den information om resekostnader och traktamenten som finns allmänt tillgänglig ger inte heller några upplysningar om vad som var syftet med Ioannis Lagos resor, de aktuella resmålen eller valda resvägar. Såsom sökandena har gjort gällande skulle ett utlämnande av de aktuella personuppgifterna, vad gäller resekostnader och traktamenten, göra det möjligt för allmänheten att få tillgång till denna information.
59 Tillgång till handlingar innehållande denna information kan vara av intresse för sökandena, eftersom de skulle göra det möjligt att få kännedom om Ioannis Lagos verksamhet under den aktuella perioden, med vetskap om att han då hade dömts men ännu inte var frihetsberövad, och på så sätt ge indikationer på huruvida offentliga medel eventuellt hade använts i olaglig verksamhet som han kan ha ägnat sig åt under sina resor, även om dessa handlingar inte innehåller några exakta uppgifter om hur denna parlamentsledamot har använt de utbetalade beloppen.
60 Detta ger vid handen att under de särskilda omständigheter som föreligger i förevarande fall, är det lämpligare att lämna ut de aktuella personuppgifter som återfinns i de styrkande handlingarna avseende Ioannis Lagos resekostnader och traktamenten för att uppnå det ändamål som sökandena eftersträvar, än att ge tillgång till uppgifter som redan är offentliga.
ii) Argumentet att parlamentets befintliga interna och externa kontroller är lämpligare för att kontrollera huruvida Ioannis Lagos har använt de belopp som parlamentet har utbetalat på ett lagenligt och korrekt sätt, än ett offentliggörande av hans personuppgifter
61 Vad beträffar argumentet att parlamentets befintliga interna och externa kontroller är lämpligare för att kontrollera huruvida Ioannis Lagos har använt de belopp som parlamentet har utbetalat på ett lagenligt och korrekt sätt, kan det konstateras att dessa kontroller i huvudsak syftar till att bedöma huruvida den ersättning han erhållit har utbetalats i enlighet med gällande föreskrifter.
62 Oberoende av huruvida dessa föreskrifter har iakttagits, är det intresse som sökandena har åberopat att allmänheten ska kunna få kännedom om exakt vilka belopp parlamentet har betalat ut till Ioannis Lagos under den aktuella perioden och hur han använt dessa belopp, för att underlätta en offentlig kontroll och ett ökat ansvarsutkrävande, med hänsyn till hans särskilda situation.
63 Tribunalen konstaterar härvidlag att parlamentets interna och externa kontroller inte gör det möjligt att uppnå det specifika ändamål av allmänt intresse som sökandena har åberopat för att motivera sin begäran om att begärda handlingarna ska lämnas ut. I motsats till vad parlamentet har hävdat kan dessa kontroller inte anses vara lämpligare än en överföring av de aktuella personuppgifterna avseende Ioannis Lagos.
64 Under de särskilda omständigheter som föreligger i förevarande fall finner tribunalen således, mot bakgrund av den rättspraxis det hänvisats till i punkt 27 ovan, att en överföring av de personuppgifter som förekommer i handlingarna avseende den ersättning för resekostnader och traktamenten som betalats ut till Ioannis Lagos, utgör en nödvändig åtgärd för att uppnå det specifika ändamål av allmänt intresse som sökandena har åberopat för att de aktuella personuppgifterna ska lämnas ut.
65 Av det ovan anförda följer att när det gäller handlingarna avseende den ersättning för resekostnader och traktamenten som Ioannis Lagos erhållit, kom parlamentet felaktigt till slutsatsen att sökandena inte hade fullgjort sin skyldighet enligt artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 att visa att det var nödvändigt att lämna ut de aktuella personuppgifterna för ett specifikt ändamål av allmänt intresse.
2) Huruvida det var nödvändigt att överföra de aktuella personuppgifterna avseende Ioannis Lagos ackrediterade och lokala assistenter
66 Parlamentet har gjort gällande att Ioannis Lagos ackrediterade och lokala parlamentsassistenter inte fullgör några offentliga uppgifter. I det angripna beslutet fann parlamentet därför, i andra hand och inom ramen för avvägningen mellan de konkurrerande intressena, att det inte var proportionerligt att lämna ut de begärda personuppgifterna avseende hans parlamentsassistenter.
67 I artikel 21.1 i ledamotsstadgan föreskrivs att ledamöterna har rätt att bistås av medarbetare som de själva fritt har valt.
68 Enligt artikel 21.2 i ledamotsstadgan ska parlamentet ersätta de faktiska kostnaderna för dessa medarbetares anställning, medan det i punkt 3 i denna bestämmelse föreskrivs att parlamentet ska fastställa villkoren för utövandet av denna rättighet.
69 Villkoren för att ersättning ska utgå för assistentstöd fastställs sedan genom tillämpningsföreskrifter. I synnerhet fastställs i artikel 33 i beslut 2009/C en maximigräns för den ersättning som parlamentet kan utbetala varje månad. Kostnader för ledamöternas assistentstöd ersätts sedan ledamoten i fråga lämnat in en ansökan härom till parlamentets administration, åtföljt av det avtal som ingåtts med assistenten, av vilket dennes arbetsuppgifter ska framgå.
70 Härav följer att dessa kostnader för assistentstöd har samband med ledamöternas utövande av deras mandat, även om det rör sig om kostnader som parlamentet direkt står för.
71 Såsom det har erinrats om i punkt 41 ovan ska det i detta hänseende understrykas att genom att få tillgång till de aktuella handlingarna önskar sökandena erhålla information för att förstå huruvida de belopp som betalats ut till Ioannis Lagos, inbegripet belopp avsedda att täcka kostnader för hans assistentstöd, direkt eller indirekt har bidragit till att finansiera eller bedriva den brottsliga eller olagliga verksamhet som han gjort sig skyldig till. Såsom sökandena har gjort gällande i punkt 66 i ansökan syftar nämligen deras begäran om tillgång till handlingar med uppgifter om Ioannis Lagos assistenter endast till att få information om denna parlamentsledamots agerande.
72 Vad gäller parlamentsassistenternas löner utbetalas dessa oberoende av vilket arbete de faktiskt har utfört i form av assistentstöd till Ioannis Lagos. Ett utlämnande av handlingar avseende parlamentsassistenternas löneutbetalningar kan således inte ge sökandena några upplysningar om huruvida dess medel eventuellt, direkt eller indirekt, har använts av Ioannis Lagos för att finansiera eller bedriva den brottsliga eller olagliga verksamhet han gjort sig skyldig till.
73 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 27 ovan har sökandena följaktligen inte lyckats visa att det är nödvändigt att överföra dessa personuppgifter.
74 I den mån som resekostnader för Ioannis Lagos parlamentsassistenter har ett nära samband med hans verksamhet kan det däremot inte uteslutas – oaktat att dessa assistenter inte har något offentligt ämbete – att uppgifter om dessa kostnader kan ge indikationer på huruvida de eventuellt har haft ett samband, om än indirekt, med den olagliga verksamhet som Lagos ska ha utövat. Dessa resor sker nämligen på ledamotens begäran och kan ge upplysningar om deras syfte och resmål samt den resväg som valts, upplysningar som skulle kunna kopplas till eventuellt olagliga gärningar som Ioannis Lagos begått.
75 Att lämna ut dessa uppgifter utgör således en lämplig åtgärd för att uppnå det mål som sökandena har åberopat för att motivera sin begäran om tillgång till de aktuella personuppgifterna.
76 Det kan dessutom konstateras att parlamentet inte har påstått att uppgifter om belopp som utbetalats till parlamentsassistenter i form av ersättning för resekostnader skulle vara allmänt tillgängliga. Detta ger vid handen att när det gäller handlingar avseende den ersättning för resekostnader som betalats ut till Ioannis Lagos assistenter är en överföring av de begärda personuppgifterna den lämpligaste åtgärden för att uppnå det ändamål som sökandena har åberopat.
77 I detta hänseende ska det även erinras om att parlamentets interna och externa kontroller inte gör det möjligt att uppnå det specifika ändamål av allmänt intresse som sökandena har åberopat för att motivera sin begäran att de aktuella handlingarna ska lämnas ut (se punkt 63 ovan), och detta gäller även handlingar avseende den ersättning för resekostnader som betalats ut till Ioannis Lagos assistenter. I likhet med vad som slagits fast i punkt 63 ovan med avseende på Ioannis Lagos, kan dessa kontroller således inte anses vara en lämpligare åtgärd än en överföring av personuppgifter när det gäller hans parlamentsassistenter.
78 Mot bakgrund av den rättspraxis det erinrats om i punkt 27 ovan och med beaktande av de särskilda omständigheterna i förevarande fall, kan en överföring av de personuppgifter som förekommer i handlingarna avseende den ersättning för resekostnader som betalats ut till Ioannis Lagos parlamentsassistenter anses utgöra en nödvändig åtgärd för att uppnå det ändamål som sökandena har åberopat för att motivera överföringen av de aktuella personuppgifterna.
79 Av det ovan anförda följer att när det gäller handlingarna avseende den ersättning för resekostnader som Ioannis Lagos parlamentsassistenter erhållit, kom parlamentet felaktigt till slutsatsen att sökandena inte hade fullgjort sin skyldighet enligt artikel 9.1 b i förordning nr 2018/1725 att visa att det var nödvändigt att lämna ut de aktuella personuppgifterna för ett specifikt ändamål av allmänt intresse.
2. Den andra delgrunden, avseende att den begärda överföringen av personuppgifter inte skulle skada den registrerades legitima intressen på ett oproportionerligt sätt
80 Genom den andra delen av den första grunden har sökandena i huvudsak hävdat att parlamentet, i andra hand, felaktigt drog slutsatsen att den avvägning mellan olika konkurrerande intressen som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 gav vid handen att det var oproportionerligt att lämna ut de aktuella personuppgifterna, med hänsyn till Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen.
81 Parlamentet har bestridit sökandenas argument.
82 Parlamentet har inledningsvis hävdat att dessa argument är verkningslösa. Man anser nämligen att eftersom de krav avseende överföring av personuppgifter som följer av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725 är kumulativa, ska undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet, som föreskrivs i artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001, tillämpas när mottagaren, såsom i förevarande fall, inte har visat att överföringen av de begärda personuppgifterna är nödvändig med hänsyn till ett specifikt ändamål av allmänt intresse. Enligt parlamentet kan ett eventuellt fel i de överväganden som anförts i andra hand vad gäller Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen, samt att det skulle vara oproportionerligt att överföra de aktuella personuppgifterna, således inte påverka det angripna beslutet.
83 Vidare anser parlamentet att sökandenas argument under alla omständigheter saknar grund.
84 Parlamentet anser att i det angripna beslutet identifierade man de berörda personernas legitima intressen som kunde skadas av att deras personuppgifter lämnades ut till allmänheten. Vad gäller Ioannis Lagos rör det sig för det första om en parlamentsledamots rätt att fritt utöva sitt mandat, en rätt som bland annat innefattar friheten att träffa vem man vill, att delta i sammanträden, konferenser och officiella aktiviteter, att hållas informerad inför överläggningar och omröstningar i parlamentet samt en rätt att få assistans, att fritt välja sina medarbetare, att inom vissa gränser fastställa deras löner och skicka dem på tjänsteresor. Parlamentet anser att ett utlämnande till allmänheten av personuppgifter avseende utövandet av Ioannis Lagos mandat, inbegripet uppgifter om hans bostadsort, skulle göra det möjligt att spåra och profilera honom och hans assistenter, vilket skulle undergräva det fria utövandet av hans mandat.
85 Parlamentet anser även att i den mån personuppgifter avser en parlamentsledamots återkommande aktiviteter skulle ett utlämnande av dylika uppgifter kunna utgöra en säkerhetsrisk för Ioannis Lagos.
86 Vad beträffar Ioannis Lagos assistenter anser parlamentet att de inte har fullgjort några offentliga uppgifter och att de därför har ett berättigat intresse av att få sina personuppgifter skyddade.
87 I detta avseende erinrar tribunalen om att i fråga om artikel 8 b i förordning nr 45/2001 krävs det enligt rättspraxis att den unionsinstitution eller det unionsorgan som har mottagit en ansökan om tillgång till handlingar innehållande personuppgifter, när det väl är styrkt att överföringen av personuppgifterna är nödvändig, ska göra en avvägning mellan de berörda parternas intressen och kontrollera att det inte finns något skäl att anta att de registrerades legitima intressen kan skadas (se, dom av den 15 juli 2015, Dennekamp/parlamentet, T‑115/13, EU:T:2015:497, punkt 116 och där angiven rättspraxis). Artikel 8 b i förordning nr 45/2001 har förvisso ersatts av artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, men denna rättspraxis är likväl analogt tillämplig i förevarande fall. I sistnämnda bestämmelse, vars innehåll det erinrats om i punkt 25 ovan, föreskrivs nämligen också att prövningen av en begäran om utlämnande av personuppgifter ska omfatta en påvisbar avvägning mellan de olika konkurrerande intressena.
88 I förevarande fall ska det således prövas huruvida parlamentet kontrollerade om det fanns skäl att anta att överföringen av de begärda personuppgifterna kunde skada Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen och, i så fall, huruvida denna institution på ett påvisbart sätt gjorde en avvägning mellan de olika konkurrerande intressena för att bedöma huruvida det var proportionerligt att lämna ut dessa personuppgifter.
89 Följaktligen ska det undersökas huruvida parlamentet gjorde en riktig bedömning när det fann att det inte var proportionerligt i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, jämförd med punkt 3 i samma artikel, att lämna ut personuppgifterna i de aktuella handlingarna, av det skälet att Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen vägde tyngre än de intressen som sökandena åberopat.
90 Vad gäller parlamentets första argument avseende Ioannis Lagos, det vill säga intresset av att skydda en ledamots rätt att fritt utöva sitt mandat, ska det erinras om att enligt artikel 2.1 i ledamotsstadgan är ledamöterna fria och obundna. Tribunalen erinrar härvid om att parlamentsledamöterna väljs genom allmänna val att vara unionsmedborgarnas företrädare, och att det var riktigt av parlamentet att beakta denna grundläggande garanti för ledamöternas mandat vid den intresseavvägning som det var skyldigt att göra. Såsom framgår av punkterna 56–60 ovan kan det emellertid konstateras att i det nu aktuella fallet och inom ramen för förevarande delgrund ska ansökan om tillgång till de omtvistade handlingarna endast prövas i den del den avser uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som utbetalats till Ioannis Lagos. I detta hänseende kan det konstateras att allmänhetens kännedom om Ioannis Lagos tjänsteresor inte på något sätt begränsar hans rätt att fritt utöva sitt mandat, i synnerhet vad gäller de resor som omfattas av den aktuella ansökan om tillgång, eftersom dessa resor redan har ägt rum. Ett utlämnande av uppgifter om de platser Ioannis Lagos besökt under den aktuella perioden kan nämligen inte påverka de villkor under vilka han utövade sitt uppdrag som parlamentsledamot under denna period. Vad gäller de resor Ioannis Lagos företagit inom ramen för offentliga evenemang, exempelvis för att delta i sammanträden eller offentliga evenemang, kan ett utlämnande av handlingar avseende den ersättning för resekostnader och traktamenten han erhållit för sådan verksamhet inte anses vara oproportionerligt. Det har inte heller visats på vilket sätt ett utlämnande av uppgifter om genomförda resor skulle kunna påverka det fria utövandet av hans mandat som ledamot av Europaparlamentet. Parlamentets argument i detta avseende kan således inte godtas.
91 När det gäller parlamentets andra argument avseende Ioannis Lagos, det vill säga intresset av att garantera hans säkerhet, gör tribunalen följande bedömning. I fråga om handlingar med uppgifter om traktamenten och ersättning för resekostnader som redan utbetalats till Ioannis Lagos kan en överföring av de aktuella personuppgifterna i princip inte anses medföra någon säkerhetsrisk i nuläget, eftersom det rör sig om resor som redan ägt rum när sökandena ingav sin ansökan. Det är riktigt att ett utlämnande till allmänheten av uppgifter om de platser dit Ioannis Lagos regelbundet rest, bland annat hans privata bostad i Grekland, skulle kunna inverka menligt på hans säkerhet, särskilt om hans privata adress förekommer i de handlingar som begärts utlämnade. Vid intresseavvägningen ankommer det emellertid på parlamentet att ge tillgång till den information som är nödvändig för att uppnå det eftersträvade ändamålet av allmänt intresse, samtidigt som det skydd av personuppgifter som är nödvändigt för Lagos säkerhet säkerställs. Vad vidare gäller frågan huruvida Lagos skulle löpa en säkerhetsrisk under framtida resor i samband utövandet av sitt mandat som parlamentsledamot, räcker det att erinra om att eftersom han var frihetsberövad kunde han inte företa några resor alls när det angripna beslutet antogs, och inte än mindre när förevarande dom meddelas. Följaktligen uppkommer inte frågan om hans säkerhet vid sådana hypotetiska resor. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i förevarande fall kan inte heller detta argument, som parlamentet för övrigt inte har styrkt i tillräcklig utsträckning, godtas.
92 Det ska dessutom erinras om att Ioannis Lagos har dömts till ett långt fängelsestraff för grov brottslighet, närmare bestämt deltagande i och ledning av en kriminell organisation. Såsom har konstaterats inom ramen för prövningen av den första grundens första del har sökandena gjort gällande att det är nödvändigt att lämna ut de begärda handlingarna för att få kännedom om de exakta belopp som Ionnis Lagos erhållit från parlamentet i form av traktamenten och ersättning för resekostnader under den aktuella perioden samt hur dessa belopp har använts, för att underlätta offentlig kontroll och ett ökat ansvarsutkrävande, särskilt med hänsyn till att parlamentet fortsatte att betala ut ersättning till Ioannis Lagos även efter det att han dömts. Såsom har påpekats i punkt 59 ovan ägde de aktuella resorna nämligen rum när Ioannis Lagos redan hade dömts för allvarlig brottslighet, och sökandena hade således ett legitimt intresse av att få information om vart han begav sig och vad som var syftet med dessa resor.
93 Risken för ett eventuellt ingrepp i Ioannis Lagos rätt att utöva sitt uppdrag som ledamot och för hans säkerhet räcker således inte för att de aktuella personuppgifterna inte ska lämnas ut, med hänsyn till sökandenas legitima intresse av att, under de rådande särskilda omständigheterna, få tillgång till dessa uppgifter.
94 Vad gäller parlamentets argument att Ioannis Lagos assistenter skulle ha ett legitimt intresse av att skydda sina personuppgifter av det skälet att de inte fullgör några offentliga uppgifter (se punkt 86 ovan) kan det kan konstateras, i likhet med vad som framgår av punkterna 74–78 ovan, att det visserligen är riktigt att dessa assistenter inte har utövat något offentligt ämbete, men det kan ändå inte uteslutas att de personuppgifter som återfinns i de aktuella handlingarna, beträffande assistenternas resekostnader, kan ge indikationer på huruvida de eventuellt har haft ett samband, om än indirekt, med den olagliga verksamhet som Lagos har utövat.
95 Parlamentets argument kan därmed inte godtas.
96 Tribunalen finner således att parlamentet felaktigt kom till slutsatsen att ett utlämnande av de aktuella personuppgifterna skulle skada Ioannis Lagos och hans assistenters legitima intressen, och att en avvägning mellan de olika konkurrerande intressena gav vid handen att ett sådant utlämnande inte skulle vara proportionerligt.
97 Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den första grunden, avseende ett åsidosättande av artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 jämförd med artikel 9.1 b i förordning 2018/1725, vad gäller vägran att ge tillgång till handlingar som innehåller dels personuppgifter om Ioannis Lagos, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som parlamentet betalat ut till honom, dels personuppgifter om hans assistenter, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader som parlamentet betalat ut till dem. Talan ska ogillas i övrigt.
B. Den andra grunden, som åberopats i andra hand, avseende ett åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001
98 Enligt sökandena innebär det angripna beslutet att parlamentet åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 4.6 i förordning 1049/2001 att åtminstone delvis lämna ut samtliga handlingar som omfattas av deras ansökan.
99 Sökandena har för det första gjort gällande att parlamentets påstående i det angripna beslutet att om personuppgifterna i de aktuella handlingarna maskerades skulle dessa handlingar förlora all sin ändamålsenliga verkan. Sökandena har gjort gällande att till skillnad mot vad som var fallet i det mål som gav upphov till domen av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet (T‑639/15–T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602), där det var fråga om en begäran om upplysningar om utgifter för en rad parlamentsledamöter, avser deras ansökan endast en parlamentsledamot och följaktligen skulle den ändamålsenliga verkan av en tillgång till dessa handlingar inte förtas av att personuppgifter som förekommer i dessa handlingar utelämnas.
100 För det andra anser sökandena att parlamentet i det angripna beslutet felaktigt har påstått att tillgång till de aktuella handlingarna inte skulle säkerställa ett adekvat skydd för den enskildes privatliv och integritet, eftersom ändamålet med ansökan kopplar samtliga begärda handlingar till Ioannis Lagos. Sökandena anser att om personliga upplysningar rörande Ioannis Lagos och hans assistenter utelämnades skulle det skydda deras privatliv i tillräcklig utsträckning, samtidigt som det specifika intresset av att lämna ut uppgifterna skulle tillgodoses.
101 Parlamentet har bestridit dessa argument. Parlamentet har också hävdat att sökandenas argument har anförts för sent, eftersom de framfördes för första gången i repliken och därför inte kan tas upp till prövning.
102 Såsom konstaterats i punkt 97 ovan ska det i detta hänseende först erinras om att talan delvis ska bifallas, såvitt gäller vägran att ge tillgång till handlingar som innehåller dels personuppgifter om Ioannis Lagos, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som parlamentet betalat ut till honom, dels personuppgifter om hans assistenter, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader som parlamentet betalat ut till dem. Det saknas följaktligen anledning att pröva den andra grunden i detta avseende, vilken endast avser ett eventuellt delvist utlämnande av dessa handlingar i enlighet med artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001.
103 Såsom konstaterats i punkt 97 ovan kan det vidare noteras att talan ska ogillas såvitt avser den del av den första grunden som avser vägran att ge tillgång till dels handlingar med uppgifter om de belopp som Ioannis Lagos erhållit i form av det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan samt ersättning för allmänna utgifter, dels handlingar med uppgifter om de löner som utbetalats till Ioannis Lagos ackrediterade och lokala assistenter. Det ska således prövas huruvida parlamentet, enligt artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001, borde ha beviljat delvis tillgång till dessa handlingar sedan samtliga personuppgifter maskerats.
104 Det ska i detta hänseende erinras om att i det angripna beslutet gjorde parlamentet gällande att även om personuppgifterna i de aktuella handlingarna maskerades skulle detta inte säkerställa ett adekvat skydd för den enskildes privatliv och integritet, eftersom ändamålet med ansökan kopplar samtliga begärda handlingar till Ioannis Lagos. Parlamentet ansåg också att om man hade lämnat ut en version av de begärda handlingarna i vilken samtliga personuppgifter hade maskerats så skulle tillgången till dessa handlingar ha blivit helt meningslös med avseende på det ändamål som sökandena eftersträvade med sin ansökan.
105 När det gäller handlingar med uppgifter om belopp som Lagos erhållit i form av det arvode som avses i artikel 10 i ledamotsstadgan samt ersättning för allmänna utgifter, har sökandena, såsom konstaterats i punkt 55 ovan, inte lyckats visa att det var nödvändigt att lämna ut dessa uppgifter, eftersom de hade möjlighet att inhämta de uppgifter de sökte från parlamentets webbplats.
106 Eftersom det inte är nödvändigt att bevilja tillgång till dessa handlingar för att sökandena ska kunna uppnå det ändamål som de har åberopat till stöd för sin ansökan, skulle en överföring av handlingarna i en version där personuppgifterna maskerats inte ha någon ändamålsenlig verkan i förhållande till detta ändamål. En sådan delvis tillgång skulle nämligen inte ha givit sökandena mer information än vad de kunde hitta på parlamentets webbplats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 2018, Psara m.fl./parlamentet, T‑639/15–T‑666/15 och T‑94/16, EU:T:2018:602, punkt 126).
107 Såsom konstaterats i punkt 72 ovan ska det vidare erinras om att när det gäller handlingarna med uppgifter om de löner som utbetalats till Ioannis Lagos ackrediterade och lokala assistenter kan de personuppgifter som förekommer i dessa handlingar inte ge sökandena några upplysningar om huruvida de belopp som betalats ut eventuellt, direkt eller indirekt, har använts av honom för att finansiera eller bedriva den brottsliga eller olagliga verksamhet som han gjort sig skyldig till. Mot denna bakgrund har det i punkt 73 ovan konstaterats att sökandena inte har lyckats visa att det var nödvändigt att överföra dessa personuppgifter.
108 Härav följer i ännu högre grad att ett utlämnande av dessa handlingar i en version där samtliga personuppgifter maskerats inte heller skulle ha gjort det möjligt för sökandena att erhålla relevanta uppgifter med hänsyn till det ändamål som de eftersträvar med sin ansökan. Ett sådant utlämnande skulle således inte ha någon ändamålsenlig verkan med hänsyn till det ändamål som sökandena eftersträvar.
109 Härav följer att parlamentet inte var skyldigt att ge delvis tillgång till de handlingar som avses i punkt 103 ovan.
110 Det kan således konstateras att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga argument som parlamentet har anfört inom ramen för denna, eller huruvida vissa av sökandenas argument kan tas upp till prövning, vilket parlamentet har bestridit.
111 De felaktiga bedömningar som konstaterats vara för handen i punkterna 65, 78 och 96 ovan avseende ansökan om tillgång till handlingar innehållande personuppgifter om Ioannis Lagos, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som parlamentet utbetalat till honom, samt handlingar innehållande personuppgifter om hans parlamentsassistenter, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader som parlamentet utbetalat till dessa, räcker för att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.
112 Härav följer att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del parlamentet vägrade att ge tillgång till handlingar innehållande personuppgifter om Ioannis Lagos, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som parlamentet utbetalat till honom, samt handlingar innehållande personuppgifter om hans parlamentsassistenter, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader som parlamentet utbetalat till dessa. Talan ogillas i övrigt.
IV. Rättegångskostnader
113 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
114 Sökandena har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet i allt väsentligt har tappat målet ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning),
följande:
1) Europaparlamentets beslut A (2021) 10718C av den 8 april 2022 ogiltigförklaras i den del Luisa Izuzquiza, Arne Semsrott och Stefan Wehrmeyer därigenom nekas tillgång dels till handlingar innehållande personuppgifter om Ioannis Lagos, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader och traktamenten som parlamentet utbetalat till honom, dels till handlingar innehållande personuppgifter om hans parlamentsassistenter, närmare bestämt uppgifter om den ersättning för resekostnader som parlamentet utbetalat till dessa.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.
Van der Woude | da Silva Passos | Gervasoni |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 maj 2024.
Underskrifter