Mål T-289/03

British United Provident Association Ltd (BUPA) m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Intervention – Konfidentiell behandling”

Sammanfattning av beslutet

1.      Förfarande – Intervention – Inlagor skall tillställas intervenienterna – Undantag – Konfidentiell behandling – Villkor – Ansökan om konfidentiell behandling – Motivering – Prövning av ordföranden – Undersökning av huruvida uppgifter är av hemlig eller konfidentiell karaktär – Intresseavvägning

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.2; Instruktionen för justitiesekreteraren, artikel 5.4 första stycket)

2.      Förfarande – Intervention – Inlagor skall tillställas intervenienterna – Undantag – Konfidentiell behandling – Uppgifter som en försäkringsgivare har gett en statlig myndighet som av den nationella lagstiftaren har fått vissa befogenheter i fråga om tillsyn och tillämpning av nationella bestämmelser om privata sjukförsäkringar och som har en skyldighet att rapportera till regeringen – Uppgifter som inte kan betraktas som konfidentiella i förhållande till den berörda medlemsstaten

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.2)

3.      Förfarande – Intervention – Inlagor skall tillställas intervenienterna – Undantag – Konfidentiell behandling – Ansökan om konfidentiell behandling i förhållande till en medlemsstat som motiveras av en risk att denna medlemsstat meddelar en annan intervenient, vilken är beroende av medlemsstaten, uppgifter vars konfidentiella karaktär inte har bestritts av denna intervenient – Någon risk har inte visats föreligga för att ett sådant uppträdande från medlemsstatens sida är otillåtet

(Artikel 10 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.2)

4.      Förfarande – Intervention – Inlagor skall tillställas intervenienterna – Undantag – Konfidentiell behandling – Ansökan om konfidentiell behandling avseende information som i stor utsträckning redan spridits i medierna, bland annat på initiativ av sökanden själv – Avslag

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.2)

5.      Förfarande – Intervention – Inlagor skall tillställas intervenienterna – Undantag – Konfidentiell behandling – Ansökan om konfidentiell behandling av uppgifter som inte kan ge tillgång till konkret ekonomisk information som skadar sökandenas affärsintressen – Avslag

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.2)

1.      Enligt artikel 116.2 första meningen i rättegångsreglerna skall intervenienterna i princip tillställas samtliga handlingar som delgetts parterna i målet vid den nationella domstolen. Det är således endast undantagsvis som den andra meningen gör det möjligt att behandla vissa handlingar i målet konfidentiellt och därigenom undanta dem från skyldigheten att låta intervenienterna ta del av dem.

För att bedöma på vilka villkor detta undantag får utnyttjas är det viktigt att det för varje handling eller del av handling i målet görs en avvägning mellan sökandens berättigade intresse av att förhindra att hans affärsintressen allvarligt skadas och intervenienternas likaledes berättigade intresse av att förfoga över nödvändiga uppgifter för att utan inskränkning kunna göra gällande sina rättigheter och framföra sin uppfattning vid förstainstansrätten.

En ansökan om konfidentiell behandling av uppgifter som rör affärshemligheter skall som regel bifallas. Vidare kan ett undantag från principen i artikel 116.2 första meningen i rättegångsreglerna inte beviljas förrän varje handling, för vilken ett vederbörligen motiverat yrkande om konfidentiell behandling har inkommit, har undersökts med avseende på huruvida den är av konfidentiell natur eller inte. För att möjliggöra en sådan prövning föreskrivs i artikel 5.4 första stycket i instruktionen för justitiesekreteraren att det av en parts ansökan om konfidentiell behandling av vissa handlingar i målet skall framgå vilka handlingar eller delar som är konfidentiella och skälen till varför de är av konfidentiell natur.

Ordföranden skall således när det inkommit en ansökan om konfidentiell behandling pröva huruvida de handlingar, för vilka det ansökts om konfidentiell behandling, kan betraktas som affärshemligheter eller konfidentiella uppgifter i förhållande till den intervenient som ifrågasatt att vissa handlingar undantagits som den inte fått tillgång till. Endast ett jakande svar på den frågan ger anledning till en avvägning av parternas i målet berättigade intressen i enlighet med de ovan angivna principerna.

(se punkterna 22–26)

2.      Uppgifter vad gäller de konsekvenser som genomförandet av ett system för riskutjämning på den nationella marknaden för sjukförsäkringar kan få för sökanden och som nämnda part, som är verksam på denna marknad, har gett en statlig myndighet i denna medlemsstat som av den nationella lagstiftaren har fått vissa befogenheter i fråga om tillsyn och tillämpning av nationella bestämmelser om privata sjukförsäkringar samt utsetts till regeringens rådgivare på området och som har en skyldighet att samla in, utvärdera och delge den ansvarige ministern samtliga väsentliga faktiska omständigheter som rör den privata sjukförsäkringsmarknadens funktion för att denna skall kunna avgöra huruvida införandet av nämnda utjämningssystem är en lämplig åtgärd, kan inte betraktas som konfidentiella uppgifter i förhållande till en medlemsstat som intervenerat i ett mål vid förstainstansrätten.

(se punkterna 28 och 29)

3.      Den omständigheten att en medlemsstat och ett organ som i olika avseenden är beroende av denna medlemsstat kan ha överensstämmande allmänna ståndpunkter innebär inte att den slutsatsen kan dras att deras interventioner i ett mål vid förstainstansrätten med nödvändighet är helt samstämmiga och inte heller att intervenienterna därför kan utbyta all information, även konfidentiell, som behandlas i detta mål. Vidare innebär den inte att den information som meddelats medlemsstaten och vars konfidentiella karaktär i förhållande till denna medlemsstat inte har bestritts av nämnda organ har blivit tillgänglig för medlemsstaten.

Risken för att informationen meddelas kan således inte anföras för att denna information skall anses vara konfidentiell i förhållande till medlemsstaten, särskilt eftersom antagandet att intervenienterna kan komma att utbyta vissa uppgifter som, efter motpartens bestridande, har delgetts dem personligen av förstainstansrätten och enbart för att de skall kunna skydda sina berättigade intressen i förevarande mål, i vilket fall som helst är oacceptabelt och utgör ett allvarligt åsidosättande av kravet på god rättskipning och, i den mån en medlemsstat är inblandad, lojalitetsplikten i artikel 10 EG.

(se punkterna 31 och 32)

4.      Ansökningarna om konfidentiell behandling i förhållande till en intervenient av information som i stor utsträckning spritts i medierna skall avslås, eftersom denna information förlorat sin konfidentiella karaktär och därför inte längre förtjänar något särskilt skydd från förstainstansrättens sida.

(se punkterna 34 och 35)

5.      Eftersom det inte på ett övertygande sätt har visats hur tredje part, på grundval av dessa insamlade uppgifter, som för övrigt är ganska gamla, kan få information om sökandens omsättning, räkenskaper och slutligen deras nuvarande lönsamhet, skall sökandenas yrkande om att undanta sådana uppgifter från de handlingar som skall delges en intervenient ogillas.

(se punkt 38)