Language of document :

Talan väckt den 21 december – Rimorchiatori Riuniti Panfido & C. mot Cinea

(Mål T-1193/23)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Rimorchiatori Riuniti Panfido & C. Srl (Venedig, Italien) (ombud: advokaten M. Solveni)

Svarande: Europeiska genomförandeorganet för klimat, infrastruktur och miljö

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand, i enlighet med artikel 272 FEUF och med stöd av skiljedomsklausulen i bidragsavtalet INEA/CEF/TRAN/M2014/1038206 (nedan kallat avtalet), förklara att sökanden korrekt har utfört vad som har ålagts sökanden genom avtalet och särskilt verksamhet nr 15 i projektet ”Poseidon Med II” och följaktligen förklara Cinea skyldigt att betala 9 872 799,02 euro till sökanden för en stödberättigande utgift på 19 745 598,03 euro, och förplikta Cinea att betala 3 308 761,60 euro (motsvarande skillnaden mellan vad sökanden har rätt till enligt avtalet och de betalningar som redan erhållits), utöver räntor och skador till följd av försämringen av penningvärdet, eller det lägre belopp som ska anses ha förfallit till betalning, om tribunalen bedömer att verksamhet nr 15 enligt bidragsavtalet endast delvis har utförts före den 31 december 2021,

i andra hand, i enlighet med artikel 262 FEUF, delvis ogiltigförklara det beslut som Cinea antog den 9 oktober 2023 och som delgavs sökanden den 11 oktober 2023, i den del beslutet innebar att sökanden inte erhöll något bidrag,

som en åtgärd för processledning, om de omständigheter som anges i ansökan bestrids, tillåta att dessa omständigheter styrks genom skriftliga handlingar,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Cinea åsidosatte bidragsavtalet.

Sökanden har särskilt anmärkt mot att Cinea – trots att bolaget hade styrkt att det exakt hade utfört den verksamhet som följde av bidragsavtalet, att det formellt hade åtagit sig att även genomföra det fullständiga iordningställandet och idrifttagandet av fartyget, och trots att det hade styrkt sin verksamhet beträffande förberedelserna för att fartyget skulle kunna användas fullt ut och att förseningarna berodde på omständigheter som inte var hänförliga till dess juridiska sfär – ansåg att sökandens bidrag till projektet var obefintligt och detta i strid med artikel 1147 (enligt vilken det krävs att den felande parten har gjort sig skyldig till ett fel, på grund av att det kan tillskrivas denne), artikel 1162 (i vilken det föreskrivs att avtalstexten ska tolkas till nackdel för den som har avfattat den (contra proferentem) och artikel 1315 (som i fråga om ömsesidiga förpliktelser, vad gäller bevis för att den ena parten har fullgjort sin del, kräver för att den andra parten ska befrias från skyldigheten att fullgöra sin del av förpliktelsen bevis för den omständighet som medför att förpliktelsen upphör) i den belgiska civillagen, samt med bidragsavtalet och de instruktioner som Inea har lämnat till mottagarna av bidrag för FSE-projekt1 .

Andra grunden avseende ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF av det beslut som Cinea antog den 9 oktober 2023. Sökanden har därvid understrukit att Cinea uttryckligen angav att talan om ogiltigförklaring var nödvändig, som det enda rättsmedel som gjorde det möjligt att förhindra att talerätten förverkades och vidare påpekat att det angripna beslutet hade fattats i strid med FSE-förordningen1 , budgetförordningen2 , kommissionens genomförandebeslut 2015/1921, riktlinjerna för bedömning av åtgärder hos mottagarna av ett bidragsavtal och Konungariket Belgiens lagstiftning med avseende på bidragsavtalet, med hänvisning till samma ogiltighetsgrunder som vad avser den första grunden för talan.

____________

1 ”Connecting Europe Facility2.

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 2013, s. 129).

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).