BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

10 september 2014

Mål F‑122/13

Maria José Carneiro

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Europols personal – Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat avtal – Omvandling av den tidsbegränsade anställningen till en tillsvidareanställning – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad”

Saken:      Talan, som väckts enligt artikel 270 FEUF, enligt vilken Maria José Carneiro yrkar ogiltigförklaring av de beslut genom vilka Europeiska polisbyrån (Europol) inte ansåg att hennes avtal om tillfällig anställning hade ingåtts tills vidare och inte förlängde nämnda avtal, som löpt ut den 31 oktober 2013, på obestämd tid.

Avgörande:      Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad. Maria José Carneiro ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har uppkommit för Europeiska polisbyrån.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Dagen då avtalet om tillfällig anställning undertecknas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Samma sak och grunder – Grunder och argument som inte tas upp i klagomålet men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Tydliga försäkringar som ges av administrationen

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett tidsbegränsat avtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den anställdes intressen – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 6 och 57.3; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88)

1.      När det gäller att fastställa tidpunkten för antagandet av den rättsakt som gått någon emot, det vill säga den dag från och med vilken tidsfristen för att inge ett klagomål ska beräknas, ska det påpekas att ett avtal har verkningar och följaktligen kan gå den tillfälligt anställde emot från och med det att det undertecknats och att det således i princip är från och med undertecknandet som tidsfristen för att i tid inge ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ska beräknas.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Scheefer/parlamentet, F-105/09, EU:F:2011:41, punkt 48 och där angiven rättspraxis, och dom Davids/kommissionen, F-105/11, EU:F:2012:84, punkt 54

2.      I fråga om talan som väcks av en tjänsteman kan de yrkanden som framställs vid unionsdomstolen endast innehålla anmärkningar som rör samma grunder som dem som åberopats i klagomålet. Det ska emellertid preciseras att dessa anmärkningar kan utvecklas inför unionsdomstolen genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta. Det ska härvid understrykas dels att, eftersom det administrativa förfarandet har en informell karaktär och eftersom de berörda personerna på detta stadium i allmänhet agerar utan en advokats medverkan, administrationen inte ska tolka klagomålen restriktivt, utan den ska tvärtom undersöka dem i en anda av öppenhet, dels att artikel 91 i tjänsteföreskrifterna inte syftar till att vara strängt och slutgiltigt bindande i ett eventuellt domstolsförfarande, i den mån domstolstalan varken ändrar grunden eller saken för klagomålet. För att det administrativa förfarandet enligt artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna ska uppnå sitt syfte krävs det likväl att tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal på ett tillräckligt tydligt sätt har möjlighet att få kännedom om de anmärkningar som den berörda personen har framställt mot det ifrågasatta beslutet.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till

Tribunalen: dom kommissionen/Moschonaki, T‑476/11 P, EU:T:2013:557, punkterna 73, 76 och 77och där angiven rättspraxis

3.      Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild som befinner sig i en situation av vilken det framgår att administrationen har väckt grundade förhoppningar genom att ge tydliga försäkringar i form av tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa.

En anställd kan således inte med framgång klandra administrationen för att ha beaktat krav som följer av budgeten, eftersom sådana krav hör till de faktorer som administrationen ska ta hänsyn till i sin personalpolitik.

(se punkterna 48 och 56)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Bellantone/revisionsrätten, F-85/06, EU:F:2007:171, punkt 64, och dom Mendes/kommissionen, F-125/11, EU:F:2013:35, punkt 62

4.      Administrationen tillerkänns ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller förlängning av anställningsavtal. I detta sammanhang ska domstolsprövningen begränsas till en prövning av huruvida administrationen, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som kan ha lett fram till dess bedömning, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart oriktigt sätt.

Personaldomstolen kan härvid kontrollera att administrationen inte har grundat sitt beslut på oriktiga eller ofullständiga sakuppgifter. I det avseendet ankommer det på personaldomstolen att undersöka huruvida administrationen har utövat sina befogenheter på ett effektivt sätt för att fastställa de faktiska omständigheter som ligger till grund för administrationens beslut, så att samtliga relevanta uppgifter beaktas. Personaldomstolen kan även se sig föranledd att undersöka huruvida administrationen har gjort en ingående eller konkret bedömning av de relevanta uppgifterna i det enskilda fallet, så att denna bedömning har utförts med omsorg och opartiskhet.

Omsorgsplikten innebär dessutom att den behöriga myndigheten, när den ska fatta beslut rörande en anställds situation, ska beakta alla de omständigheter som kan inverka på beslutet, och detta gäller även vid utövandet av ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Det ankommer därvid på myndigheten att förutom tjänstens intresse även beakta den berörde tjänstemannens eller anställdes intressen. Med hänsyn till just omfattningen av institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av tjänsten intresse, ska unionsdomstolens prövning begränsas till en prövning av huruvida den behöriga myndigheten har hållit sig inom skäliga gränser och inte har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett felaktigt sätt.

(se punkterna 50, 51 och 60)

Hänvisning till

Domstolen: dom kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 39

Förstainstansrätten: dom Caravelis/parlamentet, T‑182/99, EU:T:2001:131, punkt 32; Brendel/kommissionen, T‑55/03, EU:T:2004:316, punkt 60, och dom BUPA m.fl./kommissionen, T‑289/03, EU:T:2008:29, punkt 221

Personaldomstolen: dom Gheysens/rådet, F-8/10, EU:F:2010:151, punkt 75