DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 17 december 2020 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Förordning (EG) nr 715/2007 – Artikel 3.10 – Artikel 5.2 – Manipulationsanordning – Motorfordon – Dieselmotor – Utsläpp av föroreningar – Programvara som styr motorkontrollenheten – Tekniker och strategier som gör det möjligt att begränsa bildandet av utsläpp av föroreningar”
I mål C‑693/18,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av juges d’instruction du tribunal de grande instance de Paris (undersökningsdomare vid förstainstansdomstolen i Paris, Frankrike) genom beslut av den 26 oktober 2018, som inkom till domstolen den 29 oktober 2018, i brottmålet mot
X,
ytterligare deltagare i rättegången:
CLCV m.fl.,
A m.fl.,
B,
AGLP m.fl.,
C m.fl.
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Arabadjiev samt domarna T. von Danwitz och P.G. Xuereb (referent),
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: handläggaren V. Giacobbo,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 7 november 2019,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– X, genom D. Lecat, P. Benson och J. Philippe, avocats, samt R.B.A. Wollenschläger, Rechtsanwalt,
– A m.fl., genom C. Constantin-Vallet, avocat,
– B, genom P. Peuvrel och X. Leuck, avocats,
– AGLP m.fl., genom F. Sartre, avocat,
– C m.fl., genom J. Bensaid och F. Verdier, avocats,
– Frankrikes regering, inledningsvis företrädd av D. Colas, J. Traband, E. Leclerc och A.-L. Desjonquères, därefter av J. Traband, E. Leclerc och A.‑L. Desjonquères, samtliga i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Palatiello och P. Pucciariello, avvocati dello Stato,
– Europeiska kommissionen, genom J.-F. Brakeland och M. Huttunen samt A.C. Becker, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 30 april 2020 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.10 och artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett brottmål mot biltillverkaren X för att, på den franska marknaden, ha släppt ut motorfordon utrustade med en programvara som är kapabel att ändra systemet för kontroll av utsläpp av föroreningar i förhållande till de körförhållanden som programvaran detekterar.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
3 I föreskrift nr 83 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om typgodkännande av fordon med avseende på utsläpp av föroreningar enligt kraven för motorbränslen (EUT L 375, 2006, s. 233) fastställs tekniska krav för typgodkännande av motorfordon.
4 I punkt 2.16 i förordningen anges följande:
”I dessa föreskrifter avses med:
…
2.16. manipulationsanordning: varje konstruktionsdel som mäter temperatur, fordonshastighet, motorvarvtal, växel, insugningsundertryck eller någon annan parameter för att aktivera, ändra, fördröja eller avaktivera funktionen hos någon del av utsläppskontrollsystemet, så att utsläppskontrollsystemets effekt minskas under de förhållanden som rimligtvis kan förväntas råda vid fordonets normala funktion och användning. En sådan konstruktionsdel får inte anses som en manipulationsanordning om:
2.16.1. behovet av anordningen är motiverat som skydd av motorn mot skada eller haveri och för fordonets säkra funktion,
2.16.2. anordningen inte är verksam utöver vad som krävs för motorns start, eller
2.16.3. villkoren i huvudsak ingår i förfarandena för provning av typ I eller typ VI.”
5 Det framgår av punkt 7.3.1.2 i FN/ECE:s föreskrift nr 83 att avgasåterföring (Exhaust Gas Recirculation, EGR) ingår som en av parametrarna i systemet för kontroll av föroreningar.
Unionsrätt
Beslut 97/836/EG
6 Europeiska gemenskapen har i enlighet med artikel 1 i rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”) (EGT L 346, 1997, s. 78) anslutit sig till nämnda överenskommelse.
7 Artikel 3.1 i detta beslut har följande lydelse:
”Enligt artikel 1.5 i den reviderade överenskommelsen [av år 1958] skall gemenskapen förklara att den begränsar sin anslutning till genomförandet av FN:s/ECE:s reglementen som anges i förteckningen i bilaga II till detta beslut.”
8 Bland de FN/ECE-föreskrifter som räknas upp i nämnda bilaga II återfinns FN/ECE föreskrift nr 83.
Ramdirektivet
9 Enligt skäl 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 2007, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1060/2008 av den 7 oktober 2008 (EUT L 292, 2008, s. 1) (nedan kallat ramdirektivet):
” … föreskrifter antagna av FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) som gemenskapen ansluter sig till, med tillämpning av det beslutet, och ändringar av FN/ECE-föreskrifter som gemenskapen redan har anslutit sig till, [bör] införas i förfarandet för gemenskapens typgodkännande antingen som krav för EG‑typgodkännande för fordon eller som alternativ till befintlig gemenskapsrätt. …”
10 I artikel 34.1 i ramdirektivet föreskrivs följande:
”De FN/ECE-föreskrifter som gemenskapen har anslutit sig till och som förtecknas i del I bilaga IV och i bilaga XI utgör en del av EG‑typgodkännandet för fordon på samma villkor som särdirektiven eller förordningarna. De skall tillämpas på de fordonskategorier som förtecknas i de relevanta kolumnerna i tabellen i del I bilaga IV och i bilaga XI.”
11 I artikel 35.1 första stycket i ramdirektivet föreskrivs följande:
”De FN/ECE-föreskrifter som förtecknas i del II i bilaga IV erkänns som likvärdiga med motsvarande särdirektiv eller förordningar i den mån de har samma tillämpningsområde och syfte.”
12 FN/ECE föreskrift nr 83 återfinns i bilaga IV till ramdirektivet.
Förordning nr 715/2007
13 Skälen 1 och 4–6 i förordning nr 715/2007 har följande lydelse:
”(1) … De tekniska kraven för typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp bör därför harmoniseras för att kraven inte skall skilja sig åt mellan olika medlemsstater och för att säkerställa en hög miljöskyddsnivå.
…
(4) … Nya utsläppsminskningar från transportsektorn (luft-, sjö- och landtransportsektorn), hushåll och energisektorn, jordbruks- och industrisektorn är nödvändiga för att uppnå Europeiska unionens mål i fråga om luftkvalitet. …
(5) För att EU:s mål för luftkvaliteten skall kunna uppnås krävs fortsatta ansträngningar för att minska fordonsutsläppen. …
(6) För att luftkvaliteten skall förbättras och gränsvärdena för föroreningar upprätthållas är det nödvändigt att särskilt dieselfordonens kväveoxidutsläpp minskas avsevärt. …”
14 I artikel 3 leden 6 och 10 i denna förordning föreskrivs följande:
”I denna förordning och dess genomförandeåtgärder gäller följande definitioner:
…
6) utsläpp från avgasrör: utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar.
…
10) manipulationsanordning: del av konstruktion vilken mäter temperatur, fordonshastighet, motorns varvtal, växel, insugningsundertryck eller andra parametrar i syfte att aktivera, modulera, fördröja eller inaktivera funktionen hos någon del i systemet för kontroll av utsläpp, och vilken försämrar effekten hos systemet för kontroll av utsläpp under förhållanden som rimligen kan förväntas vid normal användning av fordonet.”
15 I artikel 4.1 och 4.2 i förordningen anges följande:
”1. Tillverkarna skall visa att alla nya fordon som säljs, registreras eller tas i bruk inom gemenskapen är typgodkända i enlighet med denna förordning och dess genomförandeåtgärder. Tillverkarna skall också visa att alla nya ersättande utsläppsbegränsande anordningar för vilka typgodkännande krävs som säljs eller tas i bruk inom gemenskapen är typgodkända i enlighet med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.
I dessa skyldigheter ingår att de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga I och i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 5 skall respekteras.
2. Tillverkarna skall se till att typgodkännandeförfarandena för kontroll av produktionsöverensstämmelse, hållbarheten hos utsläppsbegränsande anordningar och överensstämmelsen hos fordon som är i drift följs.
De tekniska åtgärder som tillverkarna vidtar skall dessutom i enlighet med denna förordning säkerställa att utsläpp från avgasrör och utsläpp genom avdunstning begränsas effektivt under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. …
…”
16 I artikel 5.1 och 5.2 i förordning nr 715/2007 föreskrivs följande:
”1. Tillverkarna skall utrusta fordonet på ett sådant sätt att komponenter som kan påverka utsläppen är utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.
2. Det skall vara förbjudet att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp. Förbudet skall inte gälla om
a) anordningen är nödvändig för att skydda motorn mot skador eller olyckor samt för att garantera säker körning,
b) anordningen endast fungerar i den utsträckning det är nödvändigt för att starta motorn,
eller
c) villkoren för den i huvudsak omfattas av provningsförfarandena för kontroll av utsläpp genom avdunstning och genomsnittliga utsläpp från avgasrör.”
17 I bilaga I till förordningen, med rubriken ”Gränsvärden för utsläpp”, föreskrivs bland annat gränsvärden för utsläpp av kväveoxid.
Förordning (EG) nr 692/2008
18 I artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av förordning nr 715/2007 (EUT L 199, 2008, s. 1, och rättelse i EUT L 336, 2010, s. 68) föreskrivs följande:
”I den här förordningen anges bestämmelser för genomförande av artiklarna 4, 5 och 8 i förordning (EG) nr 715/2007.”
19 Enligt artikel 2.18 i förordning nr 692/2008 gäller följande:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
…
18. utsläppsbegränsande system: i sammanhang med OBD-systemet [omborddiagnossystem] den elektroniska motorstyrningskontrollen och varje utsläppsrelaterad komponent i avgas- eller avdunstningssystemet som förser kontrollen med indata eller som tar emot utdata från kontrollen.”
20 I bilaga III till förordningen, med rubriken ”Kontroll av genomsnittliga avgasutsläpp vid normala förhållanden (Typ 1-prox)”, föreskrivs följande:
”1. Inledning
I denna bilaga beskrivs förfarandet för provning av typ 1 för kontroll av genomsnittliga avgasutsläpp vid normala förhållanden.
…”
21 I bilaga XI till förordning nr 692/2008, med rubriken ”Omborddiagnos (OBD-system) för motorfordon” föreskrivs följande i tillägg 2 om ”Fordonsfamiljens väsentliga kännetecken”:
”…
Utsläppsbegränsande system:
…
– avgasåterföring (EGR) (dvs. med eller utan).
…”
Fransk rätt
22 I artikel L. 213-1 i code de la consommation (konsumentlagen), i den lydelse som var tillämplig till och med den 18 mars 2014, föreskrevs följande:
”Den som, i egenskap av part i avtalet eller inte, vilseleder eller försöker vilseleda en avtalspart på vilket sätt eller med vilka medel som helst, även med tredje mans medverkan, döms till fängelse i högst två år och till böter med högst 35 000 euro eller det ena eller det andra straffet. Vilseledandet kan avse
1 varors beskaffenhet, typ, ursprung, väsentliga egenskaper, sammansättning eller verksamma ämnen,
2 levererade varors kvalitet eller identitet genom leverans av en annan vara än den sak som bestämts i avtalet, eller
3 varornas ändamålsenlighet för sin avsedda användning, de risker som är förenade med användningen av varorna, de kontroller som utförts, användningssätten eller de försiktighetsåtgärder som ska vidtas.”
23 I artikel L. 213-1 i samma lag, i den lydelse som var tillämplig 19 mars 2014–30 juni 2016, föreskrivs följande:
”Den som, i egenskap av part i avtalet eller inte, vilseleder eller försöker vilseleda en avtalspart på vilket sätt eller med vilka medel som helst, även med tredje mans medverkan, döms till fängelse i högst två år och till böter med 300 000 euro.
1 Varors beskaffenhet, typ, ursprung, väsentliga egenskaper, sammansättning eller verksamma ämnen,
2 levererade varors kvalitet eller identitet genom leverans av en annan vara än den sak som bestämts i avtalet, eller
3 varornas ändamålsenlighet för sin avsedda användning, de risker som är förenade med användningen av varorna, de kontroller som utförts, användningssätten eller de försiktighetsåtgärder som ska vidtas.
Bötesbeloppet får, i proportion till de fördelar som brottsligheten medfört, höjas till 10 procent av den genomsnittliga omsättningen för de tre år som föregick gärningen.”
24 I artikel L. 213-2 i samma lag, i den lydelse som var tillämplig till och med den 18 mars 2014, föreskrivs följande:
”Straffen i artikel L.213-1 ska dubblas:
1 Om de brott som är straffbelagda i den artikeln har fått till följd att användningen av varan blivit farlig för människors eller djurs hälsa.
2 Om brottet eller försöket till brott enligt artikel L. 213-1 begåtts
a) med hjälp av falska eller inexakta vikter, mått eller andra instrument,
b) med hjälp av arrangemang eller processer som syftar till att i bedräglig avsikt manipulera åtgärder för analys, dosering, vägning eller mätning eller som syftar till att med bedräglig avsikt ändra sammansättningen, vikten eller volymen av varorna, inbegripet före vidtagandet av åtgärderna, eller
c) med hjälp av falska uppgifter som syftar till att låta konsumenten tro att en föregående åtgärd vidtagits på ett riktigt sätt.”
25 I artikel L. 213-2 i samma lag, i den lydelse som var tillämplig 19 mars 2014–30 juni 2016, föreskrevs följande:
”1. Straffen i artikel L.213-1 ska vara fängelse i högst fem år eller böter med högst 600 000 euro om brottet eller försöket till brott i den artikeln begåtts
1 med hjälp av falska eller inexakta vikter, mått eller andra instrument,
2 med hjälp av arrangemang eller processer som syftar till att i bedräglig avsikt manipulera åtgärder för analys, dosering, vägning eller mätning eller som syftar till att med bedräglig avsikt ändra sammansättningen, vikten eller volymen av varorna, inbegripet före vidtagandet av åtgärderna, eller
3 med hjälp av falska uppgifter som syftar till att låta konsumenten tro att en föregående åtgärd vidtagits på ett riktigt sätt.
II. Straffen i artikel L.213-1 ska vara fängelse i högst sju år och böter med högst 750 000 euro om brottet eller försöket till brott:
1 Fått till följd att användningen av varan blivit farlig för människors eller djurs hälsa.
2° Begicks i organiserad form.
III. Bötesbeloppet får, i proportion till de fördelar som brottsligheten medfört, höjas till 10 procent av den genomsnittliga omsättningen för de tre år som föregick gärningen.”
26 Artikel L. 213-6 i konsumentlagen har följande lydelse:
”Juridiska personer som förklaras straffrättsligt ansvariga i enlighet med de förutsättningar som föreskrivs i artikel 121-2 i code pénal (strafflagen) för de brott som är angivna i artikel L.213-1-L.213-4 får, utöver den bot som är föreskriven i artikel 131-38 i code pénal (strafflagen), ådömas de påföljder som är föreskrivna i punkterna 2–9 i artikel 131-39 i code pénal (strafflagen).
Förbudet i punkt 2° i artikel 131-39 i code pénal (strafflagen) avser den verksamhet eller bedrivandet av den verksamhet inom vilken brottet begåtts.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
27 Bolaget X är en biltillverkare som saluför motorfordon i Frankrike. Det framgår av beslutet om hänskjutande att bolaget anklagas för att i Frankrike ha satt fordon i trafik, vilka är utrustade med programvara som kan upptäcka fordonens typgodkännandefas i syfte att förvanska resultaten av de kontroller av utsläpp av gasformiga föroreningar, bland annat av kväveoxid (NOx), som utförs under denna fas.
28 Den 28 september 2015, efter att det i pressen offentliggjorts uppgifter, gjorde vice ordföranden för Conseil régional d’Ile de France (Regionfullmäktige i Île-de-France) med ansvar för transportfrågor en anmälan mot tillverkaren X till Procureur de Paris (Chefsåklagaren i Paris, Frankrike). Anmälan avsåg utsläppande på marknaden av fordon utrustade med nämnda programvara.
29 Parquet de Paris (Åklagarmyndigheten i Paris, Frankrike) ansåg att gärningarna skulle kvalificeras som ”grovt bedrägeri” och hemställde därför den 2 oktober 2015 hos Office central de lutte contre les atteintes à l’environnement et à la santé publique (Centralmyndigheten för bekämpning av miljöbrott och handlingar som skadar folkhälsan) om att den myndigheten skulle inleda en utredning om de förhållanden under vilka de aktuella fordonen hade satts i trafik på den franska marknaden.
30 Parallellt med detta begärde Ministre de l’Écologie, du Développement durable et de l’Énergie (Ministern för miljö, hållbar utveckling och konkurrens, Frankrike) att Service national des enquêtes (Utredningstjänsten) vid Direction générale de la concurrence, de la consommation et de la répression des fraudes (Konkurrens- och konsumentsskyddmyndigheten, Frankrike) skulle utreda huruvida fordon som saluförs i Frankrike var utrustade med en sådan programvara.
31 I samband med delvis typgodkännande avseende luftförorenande utsläpp, testas fordonen enligt ett protokoll vars parametrar är noggrant definierade i lag eller förordning (hastighetsprofil, temperatur, fordonets förkonditionering). Den hastighetsprofil som används vid typgodkännandetestet benämns New European Driving Cycle (NEDC) och består av en upprepning av fyra stadskörningscykler, vilka åtföljs av en landsvägskörningscykel. Hastighetsprofilen utförs i laboratorium. Den gör det möjligt att kontrollera att den mängd kväveoxid som släpps ut understiger det högsta gränsvärde som föreskrivs i bilaga I till förordning nr 715/2007.
32 Ventilen för avgasåterföring (nedan kallad EGR-ventilen) är en av de tekniker som används av biltillverkare, däribland X, för att kontrollera och minska de kväveoxidutsläpp som orsakas av ofullständig förbränning av bränslet.
33 När EGR-ventilen är öppen är det möjligt att återföra en del av avgaserna till insugsröret i syfte att bränna dem en andra gång och sedan kyla ned dem med en värmeväxlare. Denna ventil kontrolleras av en motorkontrollenhet. Motorkontrollenheten är det datasystem som är inbyggt i fordonet och som på elektronisk väg styr dess olika funktioner, såsom motorstyrning, växel eller säkerhet. Öppnandet av EGR-ventilen styrs i realtid av motorkontrollenheten, som skickar instruktioner till ett manöverdon, vilka baseras på uppgifter som samlats in av olika givare, bland annat uppgifter om hastighet, motortemperatur och lufttemperatur. Reningens effekt är således kopplad till öppnandet av denna ventil, vilken styrs av källkoden för motorkontrollenhetens programvara.
34 I sin rapport bifogade SNE de tester och provningar som genomförts av Union technique de l’automobile et du cycle (UTAC), vilket är den enda institution i Frankrike som är behörig att utföra tester för typgodkännande av fordon. Dessa tester syftade till att utreda huruvida det fanns grund för antagandet att det hade förekommit fusk i samband med utsläppsprovningarna och visade att kväveoxidutsläppen från vissa fordon från tillverkaren X multiplicerades med 2, 3,2, 3,4 eller 3,6 i förhållande till de värden som hade uppmätts i samband med typgodkännandet av fordonen.
35 På miljöministeriets begäran gjordes ytterligare tester av IFPEN (Institut français du pétrole energie nouvelle) på tre fordon från tillverkaren X. Dessa tester gjorde det möjligt att konstatera att kväveoxidutsläppen sänktes när en typgodkännandefas registrerades genom en kraftig ökning av EGR-ventilens öppnandefrekvens.
36 Verkställande direktören för X:s franska dotterbolag uppgav vid ett hörande den 16 oktober 2015 att han inte hade blivit upplyst om programvarans funktionssätt och att detta möjliggjorde fusk. Han förklarade att de fordon som var utrustade med denna programvara skulle återkallas och programvaran uppdateras.
37 Den 15 och den 18 december 2015 översände en advokatbyrå, på begäran av tillverkaren X, en handling till utredarna. Denna handling syftade till att visa att EGR-systemet inte kunde anses utgöra en ”manipulationsanordning”, i den mening som avses i förordning nr 715/2007.
38 Till följd av denna utredning överlämnade Procureur de la République (Åklagarmyndigheten) den 19 februari 2016 ärendet till tre undersökningsdomare vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris, Frankrike). I framställan till undersökningsdomaren läggs det tillverkaren X till last att sedan den 1 september 2009 i Frankrike ha vilselett köpare av fordon försedda med Euro 5- och Euro 6-dieselmotorer om fordonens väsentliga egenskaper, genom att fordonen i strid med nr 715/2007 varit utrustade med en manipulationsordning, samt om de kontroller som utförts. Gärningen försvåras av att den har fått till följd att användningen av varorna blivit farlig för människors eller djurs hälsa.
39 Undersökningsdomarna vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris) inhämtade ett sakkunnigutlåtande i syfte att analysera resultaten av de tester som hade utförts av behöriga myndigheter, det vill säga UTAC och IFPEN, och i syfte att genomföra andra tekniska analyser, för att kunna beskriva den aktuella programvarans funktionssätt och dess inverkan på ökningen av kväveoxidutsläppen för de fordon som var utrustade med programvaran. Den sakkunnige fann i sitt utlåtande av den 26 april 2017 att de aktuella fordonen var utrustade med en anordning som gjorde det möjligt att detektera typgodkännandeförfarandet, att anpassa avgasåterföringssystemets funktionssätt för typgodkännandeändamål och för samma ändamål minska kväveoxidutsläppen. Den sakkunnige fann att utsläppskontrollsystemen hade manipulerats i syfte att öka EGR-ventilens öppnandefrekvens när en typgodkännandefas detekterades. En minskning av EGR-ventilens öppnandefrekvens under normala användningsförhållanden försämrar utsläppskontrollsystemets effekt och leder till en ökning av kväveoxidutsläppen.
40 Enligt den sakkunnige skulle de berörda fordonen ha släppt ut betydligt mindre kväveoxid, de skulle ha lägre bränsleförbrukning och motorstyrka och servicen av fordonen skulle vara mer frekvent och kostsam om EGR-ventilens funktion hade varit identisk med den funktion som hade konstaterats vid typgodkännandeförfaranden. Tack vare denna manipulering har fordonen enligt den sakkunnige större accelerationskapacitet, större motorstyrka samt mindre igensättning av luftintag, ventiler och förbränningskammaren, vilket bidrar till att öka motorns livslängd och tillförlitlighet. Utan denna manipulation skulle de berörda fordonen således inte ha typgodkänts.
41 Den 28 mars 2017 kallades tillverkaren X att inställa sig hos undersökningsdomarna vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris). X hördes som témoin assisté (hörd upplysningsvis, ännu ej delgiven misstanke). X vägrade att svara på det frågor som ställdes till bolaget. De rättsliga myndigheterna i den medlemsstat där tillverkaren X har sitt säte avslog även undersökningsdomarnas begäran att lämna ut utredningsuppgifter. Mer än 1 200 personer har dessutom anmält sig som målsägande inom ramen för denna förundersökning.
42 Undersökningsdomarna vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris) har förklarat att de tekniska anordningarna för att styra systemet för kontroll av utsläpp kan ta olika former. Det måste därför avgöras huruvida en viss anordning utgör en manipulationsanordning, i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning (EG) nr 715/2007. Definitionen i denna bestämmelse i förordningen av en manipulationsanordning innefattar emellertid en rad olika begrepp, vilka ännu inte har tolkats av EU-domstolen.
43 Brottsrubriceringen bedrägeri, vilken övervägs i förundersökningen i det nationella målet, grundar sig på vad som ska kvalificeras under begreppet manipulationsanordning i artikel 3.10 och 5.2 i förordning nr 715/2007. Undersökningsdomarna anser att en tolkning av dessa bestämmelser är nödvändig för att de ska kunna fatta beslut avseende såväl delgivning av misstanke som väckande av åtal mot tillverkaren X.
44 Mot denna bakgrund beslutade undersökningsdomarna vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
”1) Tolkning av begreppet ’del av konstruktion’
a) Vad omfattas av begreppet ’del av konstruktion’ i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, vilket definierar vad som utgör en manipulationsanordning (defeat device)?
b) Kan ett program som ingår i motorkontrollenheten eller mer generellt styr motorkontrollenheten anses vara en del av en konstruktion i den mening som avses i den artikeln?
2) Tolkning av begreppet ’systemet för kontroll av utsläpp’
a) Vad omfattas av begreppet ’del av konstruktion’ i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, vilket definierar vad som utgör en manipulationsanordning (defeat device)?
b) Inbegriper systemet för kontroll av utsläpp endast tekniker och strategier som avser att behandla och minska utsläpp (bland annat av kväveoxid) efter det att utsläppen bildats eller inbegriper det även tekniker och strategier som gör det möjligt att begränsa bildandet av utsläpp vid källan, såsom EGR-tekniken?
3) Tolkning av begreppet manipulationsanordning (defeat device)
a) Utgör en anordning som registrerar varje parameter under genomförandet av de typgodkännandeförfaranden som är föreskrivna i förordning nr 715/2007, i syfte att under genomförandet av nämnda förfaranden öka funktionen hos någon del av systemet för kontroll av utsläpp och därigenom få fordonet typgodkänt, en manipulationsanordning (defeat device) i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007?
b) Om den frågan ska besvaras jakande är en sådan manipulationsanordning (defeat device) förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007?
c) Kan en sådan i fråga 3 a beskriven anordning kvalificeras som ’manipulationsanordning’ om aktiveringen av den ökade funktionen hos systemet för kontroll av utsläpp sker inte endast vid typgodkännandeförfaranden, utan också sporadiskt när vid normal körning de exakta förutsättningarna för att öka funktionen hos systemet för kontroll av utsläpp registreras?
4) Tolkning av undantagen i artikel 5 [i förordning nr 715/2007]
a) Vad omfattar de tre undantagen i artikel 5.2 i förordning nr 715/2007?
b) Kan ett av de tre skäl som är angivna i artikel 5.2 [i denna förordning] innebära att förbudet mot en manipulationsanordning (defeat device), vilken specifikt vid typgodkännandeförfaranden aktiverar eller ökar funktionen hos någon del av systemet för kontroll av utsläpp, inte ska tillämpas?
c) Kan ett långsammare åldrande eller en långsammare igensättning av motorn ingå bland de tvingande skäl hänförliga till att ’skydda motorn mot skador eller olyckor’ eller till att ’garantera säker körning’ motivera förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 5.2 a [i nämnda förordning]?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning
45 Tillverkaren X har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande ska avvisas, eftersom, för det första, domstolens svar på de hänskjutna frågorna inte är nödvändigt för att den hänskjutande domstolen ska kunna avgöra det nationella målet. Tillverkaren X har i detta avseende gjort gällande att ett svar på de hänskjutna frågorna inte är ägnat att ha något inflytande på bedömningen av rekvisiten för det grova bedrägeri som lagts bolaget till last enligt fransk straffrätt.
46 För det andra anser tillverkaren X att den omständigheten att kvalificeringen av brottet är beroende av tolkningen av förordning nr 715/2007 leder till ett åsidosättande av den straffrättsliga legalitetsprincipen.
47 Tillverkaren X har för det tredje hävdat att det i nuvarande skede inte pågår något mål vid den hänskjutande domstolen som har samband med de frågor som ställts, vilket innebär att frågorna är rent hypotetiska. Den hänskjutande domstolen har inte tagit ställning till dessa frågor och de utgör därför enbart en begäran om ett utlåtande om unionsreglerna.
48 För det fjärde har de frågor som ställts inte varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande, vilket innebär ett åsidosättande av principen om god rättskipning.
49 För det femte anser tillverkaren X att, även om de hänskjutna frågorna återspeglar den hänskjutande domstolens resonemang, anser bolaget att det i beslutet om hänskjutande inte med tillräcklig tydlighet anges varför den hänskjutande domstolen anser att en tolkning av bestämmelserna i förordning nr 715/2007 är användbar för att avgöra det nationella målet, eller vilket samband som finns mellan denna tolkning och nämnda mål. Tillverkaren X har även preciserat att tolkningsfrågorna ställts på ett för tidigt stadium, eftersom de faktiska omständigheterna i utredningens nuvarande skede inte fastställts med tillräcklig precision.
50 EU-domstolen erinrar om att det av fast praxis framgår att det, inom ramen för det samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som införts genom artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning), C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
51 Av detta följer att frågor som rör unionsrätten presumeras vara relevanta. En tolkningsfråga från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning), C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
52 I förevarande fall konstaterar domstolen att beslutet om hänskjutande innehåller en motiverad redogörelse för tillämpliga bestämmelser och faktiska omständigheter i det nationella målet samt skälen till att den hänskjutande domstolen anser att svaren på de frågor som ställts i det målet är nödvändiga för att den ska kunna avgöra målet.
53 Det framgår även av beslutet om hänskjutande att frågan huruvida de gärningar som läggs tillverkaren X till last ska rubriceras som ”grovt bedrägeri” enligt nationell rätt, beror på frågan huruvida den programvara som är aktuell i det nationella målet kan anses utgöra en ”manipulationsanordning”, i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i samma förordning.
54 Under dessa omständigheter kan den tolkning av unionsrätten som begärs inte anses sakna samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet.
55 Beträffande konstaterandet av omständigheter som motsvarar rekvisiten för grovt bedrägeri enligt fransk straffrätt, erinrar domstolen om att enligt förfarandet i artikel 267 FEUF är det den hänskjutande domstolens exklusiva behörighet att tolka nationell rätt och pröva de rekvisit som föreskrivs i den rätten (dom av den 13 november 2018, Čepelnik, C‑33/17, EU:C:2018:896, punkt 24 och där angiven rättspraxis). De argument som tillverkaren X har framfört i detta avseende räcker inte för att bryta den presumtion om relevans som nämnts i punkt 51 i förevarande dom.
56 Detsamma gäller tillverkaren X:s argument avseende den straffrättsliga legalitetsprincipen. Förordning nr 715/2007 inför nämligen inte några straffrättsliga påföljder och denna princip saknar därför relevans för bedömningen av huruvida förevarande begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.
57 Slutligen kan tillverkaren X inte vinna framgång med sin argumentation att tolkningsfrågorna inte har varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande, eftersom artikel 267 FEUF inte kräver att förfarandet vid den hänskjutande domstolen ska vara kontradiktoriskt för att den domstolen ska kunna begära att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande (dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning), C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 63).
58 Begäran om förhandsavgörande kan därmed upptas till sakprövning.
Prövning i sak
Fråga 1
59 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 1 för att få klarhet i huruvida artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att programvara som ingår i motorkontrollenheten eller som styr denna enhet utgör ”en del av en konstruktion” i den mening som avses i den bestämmelsen.
60 I artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 definieras en manipulationsanordning som en ”del av konstruktion vilken mäter temperatur, fordonshastighet, motorns varvtal, växel, insugningsundertryck eller andra parametrar i syfte att aktivera, modulera, fördröja eller inaktivera funktionen hos någon del i systemet för kontroll av utsläpp, och vilken försämrar effekten hos systemet för kontroll av utsläpp under förhållanden som rimligen kan förväntas vid normal användning av fordonet”.
61 Begreppet ”del av konstruktion” är inte definierat i denna bestämmelse.
62 Enligt domstolens fasta praxis ska betydelsen och räckvidden av uttryck som inte definierats i unionsrätten fastställas i enlighet med deras sedvanliga betydelse i gängse språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i (dom av den 1 oktober 2020, Entoma, C‑526/19, EU:C:2020:769, punkt 29).
63 Domstolen påpekar för det första att den sedvanliga betydelsen av uttrycket ”del av konstruktion” är ett föremål som tillverkats för att sättas in i en funktionell helhet.
64 För det andra framgår det av artikel 3.10 i denna förordning att begreppet manipulationsanordning som avses i denna bestämmelse avser samtliga delar av en konstruktion. Domstolen delar den franska regeringens och kommissionens uppfattning att en sådan definition av en manipulationsanordning medför att begreppet ”del av konstruktion” ges en vidsträckt innebörd, vilken innefattar både mekaniska delar och den elektronik som aktiverar sådana delar, då denna styr systemet för utsläppskontroll och försämrar dess effekt.
65 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att öppnandet av EGR-ventilen styrs i realtid av en av de motorkontrollenheter som ingår i fordonets inbyggda datasystem. På grundval av de uppgifter som lämnas av olika givare, bland annat avseende hastighet och motortemperatur, skickar kontrollenheten instruktioner till EGR-ventilens manöverdon. Reningens effekt är knuten till öppnandet av denna ventil, vilken styrs av källkoden till den programvara som är integrerad i kontrollenheten.
66 En sådan programvara som den som är aktuell i det nationella målet, vilken är integrerad i motorkontrollenheten, utgör följaktligen en ”del av konstruktion”, i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, eftersom den styr funktionen av systemet för utsläppskontroll och försämrar dess effekt.
67 Denna vida tolkning av begreppet ”del av konstruktion” bekräftas av det mål som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilket, såsom framgår av skäl 6 i förordningen, består i att avsevärt minska kväveoxidutsläppen från dieselfordon för att förbättra luftkvaliteten och upprätthålla gränsvärdena för föroreningar.
68 Mot bakgrund av det anförda ska fråga 1 besvaras enligt följande: Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att en programvara som är integrerad i motorkontrollenheten eller som styr denna enhet utgör en ” del av konstruktion”, i den mening som avses i den bestämmelsen, då den styr utsläppskontrollsystemets funktion och försämrar dess effekt.
Fråga 2
69 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 2 för att få klarhet i huruvida artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet ”system för kontroll av utsläpp”, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast innefattar tekniker och den strategi som avser så kallad efterbehandling av avgaser, vilka minskar utsläppen i senare led, det vill säga efter det att de har bildats eller om det även innefattar tekniker och strategier som, i likhet med EGR-systemet, minskar utsläppen i tidigare led, det vill säga i samband med deras bildande?
70 Det ska inledningsvis erinras om att det finns två strategier som tillverkarna kan använda i sina dieselfordon för att minska förorenande utsläpp. För det första så kallade motorinterna strategier, såsom EGR-systemet, som består i att minska bildandet av föroreningar i själva motorn, och för det andra så kallade avgasefterbehandlingsstrategier, vilka består i att behandla avgaserna efter det att de bildats.
71 I förordning nr 715/2007 definieras inte begreppet ”system för kontroll av utsläpp”, men det erinras i ingressen om att det, med hänsyn till förordningens målsättning att minska utsläppen, måste föreskrivas åtgärder som gör det möjligt att mäta och följaktligen kontrollera utsläpp när ett fordon är i bruk.
72 Enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkt 62 i förevarande dom, ska innebörden och räckvidden av uttryck som inte definieras i unionsrätten fastställas i enlighet med deras sedvanliga betydelse i gängse språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de ingår och målsättningen med de föreskrifter bland vilka de ingår.
73 Det ska inledningsvis påpekas att bokstavligt sett utgör systemet för kontroll av utsläpp en komponent i ett fordon som syftar till att kontrollera utsläppen från fordonet i fråga.
74 Det framgår av beslutet om hänskjutande att EGR-systemet är en anordning vars enda syfte är att minska, och således kontrollera, kväveoxidutsläppen. Det går följaktligen inte att av artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 dra slutsatsen att en sådan anordning inte tekniskt sett skulle kunna ingå i systemet för kontroll av utsläpp, då den gör det möjligt att, utifrån i förväg fastställda parametrar, kontrollera den volym av kväveoxid som släpps ut.
75 Denna tolkning finner vidare stöd i det sammanhang i vilket artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ingår. Denna bestämmelse som ingår i kapitel I förordningen, vilket avser dess syfte, tillämpningsområde och definitioner, måste bedömas i förhållande till övriga bestämmelser i förordningen och tillämpliga bestämmelser för typgodkännande av motorfordonen i unionen, bland vilka denna förordning ingår.
76 Domstolen erinrar om att de lagstiftningsakter som föreskriver de materiella villkor som måste vara uppfyllda för att ett motorfordon ska kunna typgodkännas räknas upp i del I bilaga IV till ramdirektivet. Förordning nr 715/2007 räknas upp i denna bilaga och i artikel 5 i den förordningen föreskrivs att tillverkaren ska utrusta fordonet på ett sådant sätt att komponenter som kan påverka utsläppen är utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder. Vad gäller kontrollen av utsläpp föreskrivs i denna artikel särskilda tekniska krav, vilka är fastställda i förordning nr 692/2008. I sistnämnda förordning hänvisas det i sin tur, vad gäller vissa tekniska krav för typgodkännande av fordon, till FN/ECE:s föreskrift nr 83.
77 Vad för det första gäller förordning nr 715/2007, föreskrivs det i artikel 4.2 i den förordningen att de tekniska åtgärder som tillverkarna vidtar ska säkerställa att utsläpp från bland annat avgasrör begränsas effektivt under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. I artikel 3.6 i förordningen definieras ”utsläpp från avgasrör” som ”utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar”.
78 I dessa bestämmelser fastställs således uteslutande det resultat som tillverkarna ska uppnå, nämligen att begränsa utsläppen från avgasrör, utan att medlen för att uppnå detta resultat preciseras.
79 Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, betraktad mot bakgrund av övriga bestämmelser i denna förordning, ska följaktligen tolkas så, att begreppet ”system för kontroll av utsläpp” inte utesluter tekniker och strategier som minskar utsläppen i tidigare led, det vill säga i samband med deras bildande.
80 För det andra ska det påpekas att det i FN/ECE:s föreskrift nr 83, och särskilt i artikel 2.16 i denna, även hänvisas till begreppet ”utsläppskontrollsystem” eller ”system för föroreningskontroll”, dock utan att det preciseras huruvida detta begrepp hänvisar till åtgärder som vidtas för att hantera utsläpp efter det att de bildats eller till åtgärder som syftar till att begränsa att de bildas.
81 I denna bestämmelse definieras nämligen ”manipulationsanordning” i ordalag som är jämförbara med dem i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007. Följaktligen går det inte att av artikel 2.16 dra slutsatsen att ”utsläppskontrollsystem”, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast omfattar tekniker och strategier som minskar avgasutsläppen efter deras bildande och inte tekniker och strategier som syftar till att begränsa deras bildande.
82 I punkt 7.3.1.2 i FN/ECE:s föreskrift nr 83, med rubriken ”Föroreningskontrollsystemet”, anges dessutom att EGR-systemet är en av parametrarna. Det följer således av dessa bestämmelser att EGR-systemet omfattas av begreppet ”system för kontroll av utsläpp”.
83 För det tredje, är det visserligen riktigt att ”utsläppsbegränsande system” i artikel 2.18 i förordning nr 692/2008 definieras som ”… den elektroniska motorstyrningskontrollen och varje utsläppsrelaterad komponent i avgas- eller avdunstningssystemet som [i sammanhang med OBD-systemet] förser kontrollen med indata eller som tar emot utdata från kontrollen” och att denna förordning innehåller flera bestämmelser avseende olika behandlingar av utsläpp i fordons avgassystem och kvalificerar dem som ”utsläppsbegränsande system”, men i denna förordning räknas även motorinterna system som syftar till att begränsa bildandet av utsläpp upp under denna rubricering. I tillägg 2 i bilaga XI till denna förordning anges uttryckligen avgasåterföring i förteckningen över utsläppsbegränsande system. Detta är syftet med EGR-systemet.
84 Det ska vidare erinras om att i typgodkännandeförfaranden mäts utsläppsnivån alltid vid utsläppet från avgasrör, såsom framgår av bilaga 3 till förordning nr 692/2008. Det går följaktligen inte att göra någon åtskillnad mellan strategier som minskar utsläppen efter avgasernas bildande och strategier som syftar till att begränsa bildandet av avgaser.
85 Det framgår således av det sammanhang i vilket artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ingår att begreppet ”system för kontroll av utsläpp” omfattar både motorinterna tekniker och strategier som syftar till att begränsa utsläpp efter deras bildande och tekniker och strategier som syftar till att begränsa deras bildande.
86 En sådan tolkning bekräftas även av den målsättning som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilket är att säkerställa en hög miljöskyddsnivå.
87 Såsom anges i skäl 1 i förordning nr 715/2007 bör de tekniska kraven för typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp harmoniseras, bland annat för att säkerställa förverkligandet av denna målsättning. I skäl 5 i denna förordning anges dessutom att det krävs fortsatta ansträngningar för att minska fordonsutsläppen för att uppnå EU:s mål för luftkvaliteten. I skäl 6 anges att för att luftkvaliteten ska förbättras och gränsvärdena för föroreningar upprätthållas är det nödvändigt att särskilt dieselfordonens kväveoxidutsläpp minskas avsevärt.
88 Enligt artikel 4 i förordning nr 715/2007 ska tillverkaren visa att de tekniska åtgärder som de har vidtagit säkerställer en effektiv begränsning av utsläpp, bland annat av utsläpp från avgasrör, under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning.
89 En tolkning av begreppet ”system för kontroll av utsläpp” i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 enligt vilken detta begrepp omfattar både fordons motorinterna teknik och strategier för att minska utsläpp efter deras bildande och tekniker och strategier för att begränsa bildandet av utsläpp, är förenlig med den målsättning som eftersträvas med förordningen. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 106 i sitt förslag till avgörande skulle nämligen en begränsning av räckvidden av detta begrepp till att endast avse tekniker och strategier som minskar avgasutsläppen efter deras bildande beröva förordning nr 715/2007 en betydande del av dess ändamålsenliga verkan.
90 Mot bakgrund av det anförda ska fråga 2 besvaras enligt följande. Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet ”system för kontroll av utsläpp”, i den mening som avses i denna bestämmelse, innefattar både tekniker och den strategi som avser så kallad efterbehandling av avgaser, vilka minskar utsläppen i senare led, det vill säga efter det att de har bildats och tekniker och strategier som, i likhet med systemet för återföring av avgaser, minskar utsläppen i tidigare led, det vill säga i samband med deras bildande.
Fråga 3 a och c
91 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 3 a och c för att få klarhet i huruvida artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet manipulationsanordning, i den mening som avses i den bestämmelsen, innefattar en anordning som detekterar de parametrar som tillämpas vid genomförandet av de typgodkännandeförfaranden som är föreskrivna i denna förordning, i syfte att under genomförandet av nämnda förfaranden öka funktionen hos systemet för kontroll av utsläpp och därigenom få fordonet typgodkänt, även om en sådan förbättring också kan konstateras sporadiskt under för fordonet normala användningsförhållanden.
92 Det ska erinras om att fordon, inom ramen för ett typgodkännande avseende utsläpp av föroreningar, testas i enlighet med NEDC:s hastighetsprofil, vilken består av en upprepning av fyra stadskörningscykler, vilka åtföljs av en landsvägskörningscykel. Denna profil gör det bland annat möjligt att kontrollera att mängden utsläppt kväveoxid understiger det gränsvärde som föreskrivs i förordning nr 715/2007. Testkörningscyklerna för utsläpp från fordon under typgodkännandeförfarandet grundar sig inte på verkliga körförhållanden.
93 Den programvara som är aktuell i det nationella målet gör det möjligt att detektera de parametrar som motsvarar parametrarna för de tester som utförs i laboratorium enligt NEDC‑profilen och, i förekommande fall, att öka EGR-ventilens öppnandefrekvens för att leda om en större del avgaserna till insugsröret och sålunda minska utsläppen från det testade fordonet. Denna programvara gör det således möjligt att öka EGR-ventilens funktion i syfte att utsläppen ska iaktta de gränsvärden som fastställs i förordning nr 715/2007. Det framgår av beslutet om hänskjutande att när nämnda programvara inte detekterar NEDC‑profilen och på grund av detta bedömer att fordonet befinner sig under normala användningsförhållanden, konstateras utsläpp av kväveoxid som överstiger dem som mätts upp under testfasen. Förstnämnda utsläpp följer dessutom inte de gränsvärden som fastställs i förordning nr 715/2007.
94 Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 18 november 2020, Kaplan International colleges UK, C‑77/19, EU:C:2020:934, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
95 Det framgår för det första av lydelsen i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 att en manipulationsanordning syftar till att försämra ”effekten hos systemet för kontroll av utsläpp under förhållanden som rimligen kan förväntas vid normal användning av fordonet”.
96 Följaktligen skulle det av denna bestämmelses ordalydelse kunna utläsas att en sådan anordning som det EGR-system som är aktuellt i det nationella målet, vilket införts för att säkerställa en begränsning av utsläppen i enlighet med förordning nr 715/2007, borde vara i drift både under typgodkännandetestet och under för fordonet normala användningsförhållanden.
97 Vad därefter gäller det sammanhang i vilket artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ingår, framgår det av punkt 77 ovan att enligt artikel 4.2 i denna förordning ska de tekniska åtgärder som tillverkare vidtar säkerställa en effektiv begränsning av utsläpp, bland annat av utsläpp från avgasrör, under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. Dessutom föreskrivs det i artikel 5.1 i denna förordning att tillverkarna ska utrusta fordonet på ett sådant sätt att komponenter som kan påverka utsläppen är utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.
98 Domstolen konstaterar att det av detta sammanhang inte framgår några omständigheter, vilka skulle göra det möjligt att göra en åtskillnad mellan den omtvistade anordningens funktion under typgodkännandefasen och körning under för fordonen normala användningsförhållanden. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 124 i sitt förslag till avgörande, skulle installationen av en anordning vars enda syfte är att säkerställa att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i förordning nr 715/2007 endast iakttas under typgodkännandefasen strida mot skyldigheten att säkerställa en effektiv begränsning av utsläppen under för fordonet normala användningsförhållanden.
99 Följaktligen ska artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 tolkas så, att en programvara, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som ändrar fordonens utsläppsnivå i förhållande till de körförhållanden som den detekterar och som endast säkerställer att utsläppsgränserna iakttas när körförhållandena motsvarar dem som tillämpas vid typgodkännandeförfaranden, utgör en manipulationsanordning i den mening som avses i denna bestämmelse. En sådan anordning utgör således en manipulationsanordning även om den förbättrade effekten för systemet för kontroll av utsläpp även sporadiskt kan konstateras vid för fordonet normala användningsförhållanden.
100 Denna tolkning stöds slutligen av den målsättning som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilken, såsom framgår av punkterna 86 och 87 i förevarande dom, är att avsevärt minska kväveoxidutsläppen och säkerställa en hög miljöskyddsnivå.
101 Den omständigheten att, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, fordonens normala användningsförhållanden undantagsvis kan motsvara de körförhållanden som tillämpas vid typgodkännandeförfaranden och således sporadiskt kan förbättra den aktuella anordningens effekt saknar betydelse för denna tolkning, eftersom målet att minska kväveoxidutsläppen vanligtvis inte uppnås under för fordonen normala användningsförhållanden.
102 Mot bakgrund av det anförda ska fråga 3 a och c besvaras enligt följande. Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet manipulationsanordning, i den mening som avses i den bestämmelsen, innefattar en anordning som detekterar de parametrar som tillämpas vid genomförandet av de typgodkännandeförfaranden som är föreskrivna i denna förordning, i syfte att under genomförandet av nämnda förfaranden öka funktionen hos systemet för kontroll av utsläpp och därigenom få fordonet typgodkänt, även om en sådan förbättring också kan konstateras sporadiskt under för fordonet normala användningsförhållanden.
Frågorna 3 b och 4
103 Domstolen påpekar inledningsvis att frågorna 3 b och 4 avser samtliga av de undantag som föreskrivs i artikel 5.2 i förordning nr 715/2007. Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att undantagen i artikel 5.2 b och c i förordningen saknar relevans för att avgöra det nationella målet. Det finns därför inte anledning att tolka led b och c i artikel 5.2.
104 Den hänskjutande domstolen har således ställt dessa frågor för att få klarhet i huruvida artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att en manipulationsanordning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som systematiskt förbättrar effekten hos fordons system för kontroll av utsläpp vid typgodkännandeförfaranden jämfört med den effekt som konstaterats vid normala användningsförhållanden, kan omfattas av det undantag från förbud mot sådana anordningar som föreskrivs i denna bestämmelse då denna anordning bidrar till att förebygga åldrande och igensättning av motorn.
105 Enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 är det förbjudet att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp. Det finns emellertid tre undantag från detta förbud, däribland det som anges i led a i denna bestämmelse. Enligt detta undantag ska förbudet inte gälla ”om anordningen är nödvändig för att skydda motorn mot skador eller olyckor samt för att garantera säker körning”.
106 Domstolen konstaterar att begreppen skada respektive olycka inte definieras i vare sig artikel 5 i förordning nr 715/2007 eller i övriga artiklar i den förordningen.
107 Det framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 62 ovan att i avsaknad av någon definition i förordning nr 715/2007 av dessa begrepp, ska betydelsen och räckvidden av dessa begrepp enligt domstolens fasta praxis fastställas i enlighet med deras sedvanliga betydelse i gängse språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i.
108 I sin sedvanliga betydelse i gängse språkbruk avser, såsom generaladvokaten har påpekat i sitt i punkt 135 i sitt förslag till avgörande, begreppet ”olycka” en oförutsedd och plötslig händelse som medför skada eller fara, exempelvis personskador eller dödsfall. Ordet ”skada” avser skada som i allmänhet har en våldsam eller plötsligt orsak.
109 En manipulationsanordning som försämrar effekten av systemet för kontroll av utsläpp är följaktligen motiverad om den enlighet med artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 gör det möjligt att skydda motorn mot plötsliga och exceptionella skador.
110 Det ska i detta hänseende påpekas att motorns igensättning och åldrande inte kan anses utgöra en ”olycka” eller ”skada” i den mening som avses i denna bestämmelse, eftersom dessa företeelser, såsom kommissionen har påpekat, i princip är förutsebara och en inneboende del av fordonets normala funktion.
111 Denna tolkning stöds av det sammanhang i vilket artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ingår samt den målsättning som eftersträvas med förordningen. I den bestämmelsen föreskrivs ett undantag från förbudet mot användning av manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp. Tolkningen stöd också av det mål som eftersträvas med nämnda förordning. Samtliga undantag ska nämligen tolkas restriktivt för att värna om undantagets ändamålsenliga verkan och respektera dess syfte (se, analogt, dom av den 3 september 2014, Deckmyn och Vrijheidsfonds, C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkterna 22 och 23).
112 Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 utgör ett undantag från förbudet mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos systemen för kontroll av utsläpp och den ska därför tolkas restriktivt.
113 En sådan tolkning stöds även av den målsättning som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilket är att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra luftkvaliteten i unionen, vilket innebär att kväveoxidutsläppen ska minskas under fordonens hela normala livslängd. Förbudet i artikel 5.2 a i nämnda förordning skulle berövas sitt innehåll och sin ändamålsenliga verkan om tillverkare tilläts utrusta motorfordon med manipulationsanordningar i det enda syftet att förebygga igensättning och åldrande av motorn.
114 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 146 i sitt förslag till avgörande är det följaktligen endast omedelbara risker som medför en konkret fara vid framförandet av fordonet, vilka kan motivera användningen av en manipulationsanordning.
115 Mot bakgrund av det anförda ska frågorna 3 a och 4 besvaras enligt följande. Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att en manipulationsanordning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken vid typgodkännandeförfaranden systematiskt förbättrar effekten hos fordonens system för kontroll av utsläpp i syfte att iaktta de gränsvärden för utsläpp som fastställs i förordningen och därigenom få dessa fordon typgodkända, inte omfattas av det undantag från förbudet mot manipulationsanordningar i denna bestämmelse, vilket avser att skydda motorn mot skador eller olyckor samt garantera säker körning, även om anordningen bidrar till att förebygga åldrande och igensättning av motorn.
Rättegångskostnader
116 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Artikel 3.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon ska tolkas så, att en programvara som är integrerad i motorkontrollenheten eller som styr denna enhet utgör en ”del av konstruktion”, i den mening som avses i den bestämmelsen, då den styr utsläppskontrollsystemets funktion och försämrar dess effekt.
2) Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet ”system för kontroll av utsläpp”, i den mening som avses i denna bestämmelse, innefattar både tekniker och den strategi som avser så kallad efterbehandling av avgaser, vilka minskar utsläppen i senare led, det vill säga efter det att de har bildats och tekniker och strategier som, i likhet med systemet för återföring av avgaser, minskar utsläppen i tidigare led, det vill säga i samband med deras bildande.
3) Artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att begreppet manipulationsanordning, i den mening som avses i den bestämmelsen, innefattar en anordning som detekterar de parametrar som tillämpas vid genomförandet av de typgodkännandeförfaranden som är föreskrivna i denna förordning, i syfte att under genomförandet av nämnda förfaranden öka funktionen hos systemet för kontroll av utsläpp och därigenom få fordonet typgodkänt, även om en sådan förbättring också kan konstateras sporadiskt under för fordonet normala användningsförhållanden.
4) Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas så, att en manipulationsanordning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken vid typgodkännandeförfaranden systematiskt förbättrar effekten hos fordonens system för kontroll av utsläpp i syfte att iaktta de gränsvärden för utsläpp som fastställs i förordningen och därigenom få dessa fordon typgodkända, inte omfattas av det undantag från förbudet mot manipulationsanordningar i denna bestämmelse, vilket avser att skydda motorn mot skador eller olyckor samt garantera säker körning, även om anordningen bidrar till att förebygga åldrande och igensättning av motorn.
Underskrifter