Mål T‑112/07
Hitachi Ltd m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Uppdelning av marknaden – Rätten till försvar – Bevis för överträdelsen – En enda, fortlöpande överträdelse – Böter – Överträdelsens allvar och varaktighet – Avskräckande verkan – Samarbete”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Räckvidd – Underlåtenhet att lämna ut en handling – Följder
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Översändande av svar på ett meddelande om invändningar – Villkor – Gränser
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1)
3. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Bevis på överträdelsen – Skriftliga vittnesmål från anställda vid ett företag som är inblandat i överträdelsen – Bevisvärde – Bedömning
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
4. Gemenskapsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Förfarande på konkurrensområdet
(Artikel 6.2 EU; artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1)
5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Användning av en rad indicier
(Artikel 81.1 EG)
6. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Bevis på överträdelsen – Bedömningen av bevisvärdet hos de olika bevisen – Kriterier
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen och dess varaktighet
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter i utbyte mot att det anklagade företaget samarbetar
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkt 21)
9. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1)
10. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Personligt ansvar för hela överträdelsen för de företag som tillsammans deltagit däri – Villkor
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar
(Artikel 81.1 EG; EES-avtalet, artikel 53.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Avskräckande verkan
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A)
1. Rätten att få ta del av handlingarna i ärendet följer av principen om iakttagande av rätten till försvar och innebär, i ett administrativt förfarande på konkurrensområdet, att kommissionen måste ge ett företag som berörs möjlighet att undersöka samtliga handlingar som ingår i akten i utredningen och som kan vara relevanta för företagets försvar. Detta omfattar både uppgifter som är till företagets fördel och uppgifter som är till dess nackdel, med undantag av andra företags affärshemligheter, kommissionens interna handlingar och andra konfidentiella upplysningar.
Underlåtenheten att lämna ut en handling på vilken kommissionen stöder sig för att styrka att ett företag har begått en överträdelse utgör inte något åsidosättande av rätten till försvar såvida inte det berörda företaget kan visa att kommissionen skulle ha dragit en annan slutsats i sitt beslut, om den ej utlämnade handlingen inte hade fått användas som bevisning mot företaget.
När det gäller underlåtenheten att lämna ut en handling som är till det berörda företagets fördel, behöver företaget bara visa att underlåtenheten att lämna ut handlingen har kunnat inverka på förfarandets fortskridande och innehållet i kommissionens beslut på ett för företaget negativt sätt. Det räcker att företaget visar att det skulle ha kunnat utnyttja handlingen till sitt försvar i den meningen att om företaget hade kunnat använda handlingen under det administrativa förfarandet, skulle det ha kunnat åberopa omständigheter som inte överensstämde med kommissionens slutsatser i detta skede och skulle därmed i någon riktning ha kunnat påverka kommissionens bedömning i dess beslut, åtminstone när det gällde hur allvarligt det beteende var som hade tillvitats företaget och hur länge detta hade pågått, och följaktligen även nivån på böterna.
(se punkterna 31, 36 och 37)
2. Inom ramen för ett förfarande som inletts vid en överträdelse av konkurrensreglerna är det först när den kontradiktoriska administrativa fasen inleds som det berörda företaget informeras, genom meddelandet om invändningar, om alla väsentliga omständigheter som kommissionen grundar sig på i detta skede av förfarandet, och det är först då som företaget har rätt att ta del av akten för att ändamålsenligt kunna utöva sin rätt till försvar. Av detta följer att de svar som övriga företag som uppges ha deltagit i en kartell lämnar på meddelandet om invändningar i regel inte ingår bland de handlingar från akten som parterna kan få tillgång till.
Om kommissionen i ett förfarande för tillämpning av artikel 81.1 EG avser att använda ett avsnitt i ett svar på ett meddelande om invändningar, eller en handling som har bifogats ett sådant svar, för att styrka en överträdelse, måste emellertid de övriga företag som berörs av detta förfarande ges tillfälle att yttra sig över denna bevisning. Då utgör det aktuella avsnittet i svaret på meddelandet om invändningar eller den handling som har bifogats detta svar nämligen bevisning som är till nackdel för de olika företag som påstås ha deltagit i överträdelsen.
På motsvarande sätt gäller att om ett avsnitt i ett svar på ett meddelande om invändningar eller en handling som har bifogats ett sådant svar kan vara relevant för ett företags försvar genom att avsnittet eller handlingen ger det företaget möjlighet att åberopa bevisning som inte stämmer överens med de slutsatser som kommissionen har dragit vid den tidpunkten, utgör avsnittet eller handlingen bevisning som kan vara till fördel för det berörda företaget. Då måste det företaget ges möjlighet att undersöka och yttra sig om avsnittet eller handlingen i fråga.
(se punkterna 32–34)
3. Skriftliga vittnesmål från ett företags anställda, som har utarbetats under företagets kontroll och som företaget lägger fram till sitt försvar inom ramen för ett administrativt förfarande med anledning av en överträdelse av konkurrensreglerna som kommissionen genomför, kan i regel inte betraktas som skilda och fristående från de uttalanden som samma företag har gjort. Det är nämligen primärt de anställdas och företagsledningens kunskaper och åsikter som ligger till grund för hur ett företag ställer sig i frågan huruvida de faktiska omständigheter som kommissionen lägger företaget till last verkligen föreligger.
Vittnesmål från anställda vid ett företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan utgör således inte bevisning som är skild från och oberoende av företagets uttalanden, om dessa vittnen dels uttalar sig för kommissionen på företagets initiativ och inom ramen för dess samarbetsskyldighet enligt meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, dels gör sina uttalanden i närvaro av företagets externa ombud. Detta innebär att de berörda vittnesmålen inte kan användas för att styrka uttalandena från det företag vid vilket vittnena är anställda. Dessa vittnesmål utgör snarare komplement till uttalandena som kan förtydliga och konkretisera dessas innehåll. Därför måste även vittnesmålen styrkas genom annan bevisning.
(se punkterna 48 och 129)
4. Om en domstol anser att det föreligger tvivel på den punkten, ska den ge företräde åt den lösning som gynnar det företag till vilket det beslut där en överträdelse av artikel 81.1 EG konstateras riktar sig. En domstol kan således inte slå fast att kommissionen har styrkt att den aktuella överträdelsen har förelegat, om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, särskilt inte i samband med en talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter.
I en sådan situation är det nämligen nödvändigt att beakta principen om oskuldspresumtion, som bland annat följer av artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Principen om oskuldspresumtion är en av de grundläggande rättigheter som utgör allmänna gemenskapsrättsliga principer. Med hänsyn till de aktuella överträdelsernas art samt arten och svårighetsgraden av de därtill knutna sanktionsåtgärderna, ska principen om oskuldspresumtion bland annat tillämpas i förfaranden som rör företags åsidosättande av konkurrensregler och som kan leda till åläggande av böter eller viten.
(se punkterna 58 och 59)
5. I konkurrensärenden måste kommissionen således förebringa exakt och samstämmig bevisning till stöd för att överträdelsen har ägt rum. Här bör det emellertid betonas att varje del av den bevisning som kommissionen har åberopat inte nödvändigtvis måste motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det räcker att de indicier som kommissionen har åberopat sammantagna uppfyller detta krav. Förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal kan alltså härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, förutsatt att det saknas en annan hållbar förklaring, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett.
När kommissionens enda underlag för att dra slutsatsen att det föreligger en överträdelse är de berörda företagens beteende på marknaden, räcker det emellertid att dessa företag visar att det föreligger omständigheter som, genom att kasta ett annat ljus över de omständigheter som kommissionen har styrkt, gör det möjligt att ge en annan trolig förklaring till dessa omständigheter än den som kommissionen har lagt till grund för sin slutsats att det har skett en överträdelse av konkurrensreglerna.
Denna regel är inte tillämplig på samtliga fall där en överträdelse har styrkts uteslutande med hjälp av icke-skriftlig bevisning. När det gäller den bevisning som kan åberopas för att styrka en överträdelse av artikel 81 EG är det nämligen principen om fri bevisprövning som gäller i gemenskapsrätten
Av detta följer att avsaknad av skriftlig bevisning visserligen kan visa sig vara relevant vid den sammantagna bedömningen av de indicier som kommissionen har åberopat, men att en sådan avsaknad inte i sig medför att det berörda företaget kan ifrågasätta kommissionens påståenden genom att lämna en alternativ förklaring till de faktiska omständigheterna. Så är nämligen endast fallet om den bevisning som kommissionen har lagt fram inte styrker överträdelsens existens på ett sådant sätt att det inte föreligger något tvivel och inte krävs någon tolkning.
Av samma skäl är kommissionen inte skyldig att låta göra oberoende utredningar för att kontrollera faktiska omständigheter ens i fall där det saknas skriftlig bevisning.
(se punkterna 60–66)
6. Det enda relevanta kriteriet för att värdera framlagd bevisning i ett förfarande rörande en överträdelse av artikel 81.1 EG är bevisningens trovärdighet. Enligt de allmänna reglerna för bevisning beror en handlings trovärdighet och därmed dess bevisvärde på dess ursprung, omständigheterna vid dess upprättande, dess avsedda mottagare och dess innehåll.
När det gäller uttalanden av företag kan ett särskilt högt bevisvärde tillmätas dem som för det första är trovärdiga, för det andra görs i ett företags namn, för det tredje görs av en person som på grund av sitt yrke är skyldig att handla i det företagets intresse, för det fjärde strider mot dens intressen som gör uttalandet, för det femte görs av en person som direkt har bevittnat de omständigheter som nämns i uttalandet och för det sjätte redovisas skriftligen och på ett genomtänkt och välövervägt sätt.
Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i en kartell, vilket har bestritts av flera andra misstänkta företag, kan däremot inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att dessa andra företag har gjort sig skyldiga till en överträdelse om det inte får stöd av annan bevisning. Härvid kan emellertid kraven på den stödjande bevisningen ställas förhållandevis lågt om uttalandet är trovärdigt
(se punkterna 68–71)
7. Viss vaksamhet mot uppgifter som de huvudsakliga deltagarna i en rättsstridig kartell har lämnat frivilligt kan visserligen i allmänhet vara på sin plats, eftersom sådana deltagare tenderar att vilja förringa betydelsen av sin egen del i överträdelsen och överdriva betydelsen av andras. Att ett företag ansöker om att få immunitet eller nedsättning av bötesbeloppet enligt meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden medför emellertid inte med nödvändighet att det företaget får incitament att förvanska bevisningen avseende övriga kartellmedlemmars deltagande. Om ett företag försöker vilseleda kommissionen kan detta nämligen leda till att dess uppriktighet och dess fullständiga samarbetsvilja ifrågasätts, vilket kan äventyra företagets möjligheter att fullt ut dra fördel av meddelandet om samarbete.
När det gäller de enskilda vittnenas motiv är det förvisso möjligt att anställda vid ett företag som har ansökt om immunitet mot böter, vilka är skyldiga att värna sin arbetsgivares intressen, också vill lägga fram så många komprometterande uppgifter som möjligt, även med tanke på att de genom att samarbeta under förfarandet kan påverka sin egen framtid i arbetslivet på ett positivt sätt. Om så är fallet, torde sådana anställda emellertid också vara medvetna om vilka de negativa konsekvenserna kan bli om de lämnar felaktiga uppgifter, särskilt med tanke på kravet på stödbevisning.
(se punkterna 72 och 130)
8. För att kommissionen ska kunna bevilja nedsättning av böter enligt punkt 21 i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, måste de berörda bevisen ha ett betydande bevisvärde i förhållande till den bevisning som kommissionen redan har samlat in. I en ansökan om förmånlig behandling som görs efter det att svaret på meddelandet om invändningar har skickats in, är det följaktligen rimligt att ett företag som vill få sina böter nedsatta koncentrerar sig på sådant som enligt dess uppfattning ännu inte har styrkts, så att företaget därigenom kan tillföra ett betydande mervärde. Detta kan förklara att det berörda företaget utelämnar sådant som enligt dess uppfattning har styrkts bortom allt tvivel genom tidigare redovisade uppgifter.
Mot bakgrund av ordalydelsen av punkt 21 i meddelandet om samarbete, kan det inte heller uteslutas att den som lägger fram bevisning som har ett visst bevisvärde men som avser omständigheter som redan har styrkts genom annan bevisning faktiskt inte beviljas någon nedsättning.
(se punkterna 178–180)
9. För att det ska anses föreligga ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), räcker det att de berörda företagen har gett uttryck för en gemensam vilja att agera på ett visst sätt på marknaden. De konkreta effekterna av ett avtal behöver inte tas i beaktande, förutsatt att det framgår att avtalets syfte är att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen. Existensen av en ömsesidig utfästelse förutsätter oundvikligen existensen av en gemensam vilja, även om det saknas uppgifter som gör det möjligt att avgöra exakt när denna vilja kom till uttryck eller formaliserades.
(se punkterna 268 och 269)
10. De avtal och samordnade förfaranden som avses i artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är med nödvändighet resultatet av flera företags medverkan. Dessa företag deltar tillsammans i överträdelsen men eventuellt på olika sätt, bland annat beroende på den berörda marknadens egenheter och varje enskilt företags ställning på den marknaden, de eftersträvade målen och de valda eller planerade åtgärderna för genomförande. Att varje företag deltar i överträdelsen under individuella förutsättningar räcker inte för att ett företag inte ska kunna hållas ansvarigt för hela överträdelsen, inbegripet åtgärder som materiellt sett genomförs av andra deltagande företag men som vidtas i samma konkurrensbegränsande syfte eller som har samma konkurrensbegränsande verkan.
Ett företag som har deltagit i en sådan överträdelse genom beteenden som ägde rum under företagets egna förutsättningar, men som utgjorde avtal eller samordnade förfaranden med konkurrensbegränsande syfte i den mening som avses i artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i EES-avtalet, och som syftade till att bidra till förverkligandet av hela överträdelsen, är därmed ansvarigt, med avseende på hela den tid som företaget deltog i överträdelsen, för beteenden som genomfördes av andra företag inom ramen för samma överträdelse, förutsatt att det kan konstateras att företaget i fråga kände till övriga deltagares överträdelser eller rimligen kunde förutse dem och att företaget var berett att acceptera risken att de andra företagen begick överträdelser.
Detta är fallet i fråga om ett företag från tredjeland som endast haft en passiv roll i en gemensam överenskommelse enligt vilken specifika projekt inom EES förbehålls de europeiska tillverkarna, om företaget kände till överenskommelsen och om företagets passiva roll följaktligen inte var resultatet av ett fritt val från företagets sida utan berodde på formerna för dess deltagande i det avtal som avsåg EES-marknaden, varvid deltagandet var en förutsättning för att projekten inom EES skulle kunna fördelas mellan de europeiska tillverkarna.
(se punkterna 287–290)
11. När flera företag har deltagit i en överträdelse av artikel 81.1 EG, ska det för vart och ett av företagen prövas hur allvarlig den enskilda överträdelsen var. Om ett företag inte har deltagit i samtliga led i en kartell, eller om det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter där det har deltagit i kartellen, ska detta således beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och vid fastställandet av bötesbeloppet.
Vad särskilt gäller ett avtal i vilket företag från tredjeland har utfäst sig att inte ge sig in på marknaden i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), varvid de europeiska företagen sinsemellan fördelade de olika projekten på den marknaden genom positiva samverkanshandlingar ska graden av allvar i det beteende som företagen från tredjeland uppvisat anses vara jämförbar med graden av allvar i de europeiska företagens beteende, eftersom det faktum att de inte deltog i fördelningen av projekt inom EES inte var ett resultat av deras val utan helt enkelt en konsekvens av arten av deras deltagande i det aktuella avtalet.
(se punkterna 312 och 314–316)
12. När det gäller upprepade överträdelser är den avskräckande verkan ett av böternas syften. Behovet av att säkerställa en sådan avskräckande verkan utgör därför ett allmänt krav som ska vägleda kommissionen under hela beräkningen av böterna men det behöver inte innebära att denna beräkning måste inbegripa en särskild etapp avsedd för en övergripande utvärdering av alla omständigheter som är relevanta för att uppnå detta syfte.
Följaktligen kan kommissionen utan att begå något fel välja att ta detta i beaktande vid bedömningen av de försvårande omständigheterna i stället för vid fastställandet av de avskräckande multiplikationsfaktorerna.
(se punkt 353)