TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
18 november 2015 (*)
”Dumpning – Import av vissa kompressorer med ursprung i Kina – Delvis avslag på begäran om återbetalning av erlagd antidumpningstull – Fastställande av exportpris – Avdrag av antidumpningstull – Anpassning av verkan i tiden av en ogiltigförklaring”
I mål T‑73/12,
Einhell Germany AG, Landau an der Isar (Förbundsrepubliken Tyskland),
Hans Einhell Nederlands BV, Breda (Nederländerna),
Einhell Frankrike SAS, Villepinte (Frankrike),
Hans Einhell Österreich GmbH, Wien (Österrike),
företrädda av R. MacLean, solicitor, och A. Bochon, advokat,
klagande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Stobiecka-Kuik, K. Talabér-Ritz och T. Maxian Rusche, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 8831 slutlig, K(2011) 8825 slutlig, K(2011) 8828 slutlig och K(2011) 8810 slutlig av den 6 december 2011, avseende begäran om återbetalning av antidumpningstull på import av vissa kompressorer med ursprung i Folkrepubliken Kina, och för det fall tribunalen ogiltigförklarar dessa beslut, fastställande av att de angripna beslutens rättsverkningar ska bestå fram till det att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att verkställa den dom som tribunalen kommer att meddela,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna I. Pelikánová och E. Buttigieg (referent),
justitiesekreterare: handläggaren L. Grzegorczyk,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 december 2014,
följande
Dom
Bakgrund till målet
1 Einhell Germany AG, Hans Einhell Nederlands BV, Einhell France SAS och Hans Einhell Österreich GmbH (nedan tillsammans kallade sökandena) är fyra bolag som ingår i koncernen Einhell och som bland annat importerar luftkompressorer med ursprung i Kina. Bolagens import till Europeiska unionen består särskilt av kompressorer som de köper från Nu Air (Shanghai) Compressors and Tools Co. Ltd (nedan kallad Nu Air Shanghai eller den exporterande tillverkaren), vilket är ett bolag med säte i Kina som ingår koncernen Nu Air.
2 Genom förordning (EG) nr 261/2008 av den 17 mars 2008 har Europeiska unionens råd infört en slutgiltig antidumpningstull beträffande import av vissa kompressorer med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 81, s. 1). De kompressorer som Nu Air Shanghai tillverkar (nedan kallade den berörda produkten) omfattas av förordning nr 261/2008 och påfördes en antidumpningstull på 13,7 procent.
3 Mellan juni år 2009 och juni år 2010 begärde sökandena med stöd av artikel 11.8 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, s. 1), i ändrad lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51) (nedan kallad grundförordningen), vid ett flertal tillfällen återbetalning av slutlig antidumpningstull som påförts enligt förordning nr 261/2008 och som sökandena hade erlagt för import av kompressorer som Nu Air Shanghai hade tillverkat, till ett sammanlagt belopp på 1 067 158,66 euro. Respektive begäran hade ingetts till Europeiska kommissionen via behöriga nationella myndigheter i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Österrike.
4 Även bolag som tillhör koncernen Nu Air, nämligen Nu Air Compressors and Tools SpA, Nu Air Polska sp. z o.o. och Mecafer (nedan tillasammans kallade den närstående importören) hade ansökt om återbetalning av erlagd antidumpningstull på kompressorer tillverkade av Nu Air Shanghai från kommissionen.
5 Kommissionen inledde en undersökning avseende återbetalning av erlagd antidumpningstull på import av kompressorer tillverkade av Nu Air Shanghai, för perioden den 1 september 2008–31 december 2009 (nedan kallad undersökningsperioden avseende återbetalning).
6 Den 6 april 2011 tillställde kommissionen sökandena fyra handlingar med information om avgörande uppgifter och överväganden på grundval av vilka kommissionen föreslog att den ändrade dumpningsmarginalen skulle fastställas till 11,2 procent för Nu Air Shanghai och att sökandena skulle beviljas delvis återbetalning.
7 Sökandena upplyste den 26 april 2011 kommissionen om att de ansåg att beloppet på den ändrade dumpningsmarginalen för Nu Air Shanghai var lägre än 11,2 procent och hänvisade kommissionen till de yttranden som den närstående importören hade gjort i detta avseende.
8 Kommissionen medgav i skrivelse av den 19 juli 2011 till den närstående importören att det fanns fog för vissa av yttrandena och minskade dumpningsmarginalen till 10,7 procent.
9 Genom mejl av den 26 juli 2011 inkom den närstående importören med nya yttranden till kommissionen och invände mot den beräkningsmetod som kommissionen tillämpat för att fastställa dumpningsmarginalen. Importören invände särskilt mot att antidumpningstullen hade dragits av vid beräkningen av exportpriset genom att åberopa artikel 11.10 i grundförordningen. Importören bad slutligen kommissionen om att få ta del av de beräkningar som låg till grund för avdraget av antidumpningstullen från det exportpris som konstruerats enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Dessa beräkningar skickades samma dag till den närstående importören i mejl.
10 Den närstående importören sände den 28 juli 2011 ett mejl till kommissionen för att erhålla klargöranden avseende kommissionens tillvägagångssätt för att tolka resultatet av de ovannämnda beräkningarna. Kommissionen besvarade importören samma dag genom mejl.
11 Den 17 oktober 2011 tillställde kommissionen sökandena fyra handlingar med slutlig information om avgörande uppgifter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg ändra dumpningsmarginalen och bevilja dem delvis återbetalning av erlagd antidumpningstull.
12 Den närstående importören begärde genom mejl den 20 respektive 21 oktober 2011 kompletterande klargöranden från kommissionen avseende den tillämpade metoden för att bedöma antidumpningstullens återspegling i den berörda produktens återförsäljningspris för den första oberoende köparen i unionen. Kommissionen efterkom inte denna begäran utan hänvisade den närstående importören till de klargöranden som återfanns i kommissionens tidigare mejl av den 28 juli 2011.
13 Den 6 december 2011 antog kommissionen besluten K(2011) 8831 slutlig, K(2011) 8825 slutlig, K(2011) 8828 slutlig och K(2011) 8810 slutlig (nedan tillsammans kallade de angripna besluten), där kommissionen dels fastställde den ändrade dumpningsmarginalen för Nu Air Shanghai till 10,7 procent, dels beviljade sökandena delvis återbetalning av felaktigt erlagd antidumpningstull på grundval av skillnaden mellan den ursprungliga dumpningsmarginalen (13,7 procent) och den ändrade dumpningsmarginalen (10,7 procent).
14 För att beräkna den ändrade dumpningsmarginalen fastställdes den berörda produktens normalvärde med tillämpning av artikel 2.3 i grundförordningen.
15 Vad gäller exportförsäljning till unionen antingen direkt till oberoende köpare eller via närstående bolag utanför unionen, fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.
16 Vad gäller exportförsäljning till unionen via närstående bolag i unionen, som i egenskap av närstående importör till den exporterande tillverkaren genomförde alla importuppgifter för den berörda produkten, konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till en oberoende köpare i unionen. I detta avseende gjordes justeringar för alla kostnader mellan import och återförsäljning samt för förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris.
17 Enligt artikel 11.10 i grundförordningen drogs erlagd antidumpningstull av från det konstruerade exportpriset eftersom den närstående importören inte hade visat att denna återspeglades korrekt i återförsäljningspriserna. Den närstående importörens argument att det i dess totala omsättning avseende återförsäljning av den berörda produkten hade registrerats en ökning som översteg det totala erlagda tullbeloppet för import av denna produkt godtogs inte, eftersom detta inte kunde vederlägga slutsatsen att antidumpningstullen inte korrekt återspeglades i återförsäljningspriserna för ett stort antal modeller av den berörda produkten och följaktligen att prispolitiken inte hade anpassats för att återspegla erlagd antidumpningstull.
18 Dumpningsmarginalen på 10,70 procent beräknades slutligen genom att jämföra det genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.
19 Sammanfattningsvis har kommissionen genom beslut K(2011) 8831 slutlig, beviljat Einhell Germanys begäran om återbetalning såvitt avser 157 950,76 euro och avslagit denna begäran avseende resterande belopp, närmare bestämt 734 777,06 euro, genom beslut K(2011) 8825 slutlig, beviljat Hans Einhell Nederlands begäran om återbetalning såvitt avser 21 113,52 euro och avslagit denna begäran avseende resterande belopp, närmare bestämt 92 502,22 euro, genom beslut K(2011) 8828 slutlig, beviljat Einhell Frances begäran om återbetalning såvitt avser 11 517,09 euro och avslagit denna begäran avseende resterande belopp, närmare bestämt 41 077,62 euro, genom beslut K(2011) 8810 slutlig, beviljat Hans Einhell Österreichs begäran om återbetalning såvitt avser 1 800,09 euro och avslagit denna begäran såvitt avser resterande belopp, närmare bestämt 6 420,30 euro.
Förfarandet och parternas yrkanden
20 Sökandena har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 februari 2012.
21 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (första avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, ställa skriftliga frågor till parterna samt anmoda dem att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom tribunalens processledande åtgärder.
22 Genom skrivelse av den 27 november 2014 inkom sökandena med ny bevisning. Samtliga av dessa dokument tillfördes akten genom beslut av ordföranden vid första avdelningen på tribunalen den 5 december 2014.
23 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 12 december 2014.
24 Sökandena har yrkat att tribunalen ska
– fastställa att talan kan tas upp till sakprövning,
– ogiltigförklara artikel 1 i de angripna besluten i den mån sökandena därigenom endast delvis beviljades återbetalning av den antidumpningstull som de erlagt,
– fastställa att de angripna beslutens rättsverkningar ska bestå till dess att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att verkställa den dom som tribunalen kommer att meddela och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till sakprövning
Upptagande till sakprövning av den nya bevisning som sökandena ingav den 27 november 2014
26 I artikel 48.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 föreskrivs följande:
”I repliken och dupliken får parterna åberopa ytterligare bevisning. Parterna ska ange skälen för att detta inte gjorts tidigare.”
27 Enligt denna artikel finns det ytterligare en situation där ny bevisning får åberopas utöver den som anges i artikel 46.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991. Tribunalen godtar analogt att bevisning åberopas sedan dupliken inlämnats när den som åberopar bevisningen inte hade tillgång till denna innan det skriftliga förfarandet avslutades, eller om motparten åberopat bevisning sent och det därför krävs att handlingarna i målet kompletteras för att säkerställa att den kontradiktoriska principen efterlevs (dom av den 14 april 2005, Gaki-Kakouri/domstolen, C‑243/04 P, EU:C:2005:238, punkt 32).
28 Vad beträffar undantaget från de bestämmelser som reglerar åberopande av bevisning föreskrivs i artikel 48.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 en skyldighet för parterna att ange skälen till varför de inte åberopat sin bevisning tidigare. Denna skyldighet innebär att tribunalen är behörig att pröva huruvida skälen för att bevisningen inte har åberopats tidigare är välgrundade och, i förekommande fall, att pröva innehållet i dessa, liksom att avvisa bevisningen om begäran saknar grund. Detta gäller i ännu högre grad beträffande bevisning som åberopas efter det att dupliken har getts in (dom Gaki-Kakouri/domstolen, punkt 27 ovan, EU:C:2005:238, punkt 33).
29 I förevarande fall har sökandena som bilaga till skrivelsen av den 27 november 2014 åberopat nio beslut som kommissionen har meddelat inom ramen för andra förfaranden om återbetalning av antidumpningstull. Åtta av dessa beslut har antagits innan det skriftliga förfarandet avslutades och det nionde har antagits efter dess avslutande. Som skäl till varför denna bevisning inte åberopats tidigare har sökandena bland annat angett att de ovannämnda besluten inte hade offentliggjorts och att de därför hade behövt inge flera ansökningar om tillgång till dessa handlingar till kommissionen, vilka kommissionen beviljade vid en tidpunkt efter det att repliken hade ingetts.
30 Kommissionen framställde inte någon invändning i detta avseende.
31 Under dessa omständigheter bedömer tribunalen att den bevisning som sökandena åberopat genom skrivelse av den 27 november 2014 kan tas upp till sakprövning.
Upptagande till sakprövning av bilaga D.5
32 Kommissionen har i bilaga D.5 till dupliken ingett en handling som den har erhållit i egenskap av svarande i målen Mecafer/kommissionen (T‑74/12), Nu Air Polska/kommissionen (T‑75/12) och Nu Air Compressors and Tools/kommissionen (T‑76/12). I punkt 86 i dupliken har kommissionen vidare åberopat innehållet i bilaga D.5 för att bestrida sökandenas resonemang.
33 Den handling som förekommer i bilaga D.5 hade emellertid ingetts av var och en av sökandena i målen T‑74/12, T‑75/12 och T‑76/12 som bilaga till deras inlagor till tribunalen.
34 Som svar på en muntlig fråga från tribunalen under förhandlingen har kommissionen uppgett att den inte har bett sökandena i målen T‑74/12, T‑75/12 och T‑76/12 om tillstånd att använda handlingen i bilaga D.5 i förevarande mål.
35 Sökandena har under förhandlingen gjort gällande att bilaga D.5 inte kan tas upp till sakprövning.
36 Det ska i detta avseende erinras om att varje mål som anhängiggjorts vid tribunalen har sin egen akt, som innehåller bland annat inlagor och handlingar som parterna i det målet inkommit med, och att var och en av dessa akter är helt fristående. Det senare framgår av artikel 5.6 i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen, enligt vilken ”[e]n handling som ingetts i ett mål och som tillförts akten i det målet … [inte] kan beaktas vid beredningen av ett annat mål”.
37 Enligt fast rättspraxis åtnjuter parterna, enligt bestämmelserna om handläggningen av mål vid tribunalen, ett skydd mot att handlingarna i målet används på ett otillbörligt sätt. De parter eller intervenienter i ett mål som ges tillgång till andra parters eller intervenienters inlagor i målet åtnjuter därför denna rättighet endast för att, inom ramen för det målet, försvara sin egen ståndpunkt (beslut av den 15 oktober 2009, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2009:403, punkt 13 och där angiven rättspraxis).
38 Med undantag för speciella fall då spridningen av en handling skulle kunna inverka menligt på rättskipningen är parterna i ett förfarande fria att sprida sina egna inlagor till tredje man (se beslut Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, punkt 37 ovan, EU:T:2009:403, punkt 14 och där angiven rättspraxis). På motsvarande sätt kan en part i ett förfarande, med samma förbehåll, ge sitt samtycke till att en inlaga som den har inkommit med inom ramen för detta förfarande används av en annan part i detta förfarande inom ramen för ett annat förfarande (se beslut Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, punkt 37 ovan, EU:T:2009:403, punkt 14).
39 I förevarande fall kan det konstateras att den handling som förekommer i bilaga D.5 innehåller två tabeller med de beräkningar som sökandena i målen T‑74/12, T‑75/12 och T‑76/12 har gjort för att visa att den ändrade dumpningsmarginalen för Nu Air Shanghai borde ha varit lägre än den som kommissionen fastställt.
40 Det är vidare ostridigt att kommissionen inte hade tillstånd att inge den handling som förekom i bilaga D.5 inom ramen för förevarande förfarande.
41 Med tillämpning av den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 37 och 38 kan bilaga D.5 således inte tas upp till sakprövning.
42 Denna bedömning vederläggs inte av de argument som kommissionen har åberopat under den muntliga förhandlingen.
43 Kommissionen har anfört att sökandena före förhandlingen inte hade invänt mot bilaga D.5 trots att deras ombud var det samma som ombudet i målen T‑74/12, T‑75/12 och T‑76/12. Denna omständighet påverkar emellertid inte det faktum att kommissionen har använt bilaga D.5 utan tillstånd från sökandena.
44 Kommissionens argument är således verkningslöst och kan inte godtas.
45 Kommissionen har även anfört att de uppgifter som förekommer i handlingen i bilaga D.5 i utdrag har ingetts av sökandena i bilagorna A.15 och A.16. De uppgifter som förekommer i bilagorna A.15 och A.16 är emellertid inte samma som de som förekommer i bilaga D.5.
46 Kommissionens argument saknar således grund och kan inte godtas.
47 Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska bilaga D.5 avlägsnas från akten och samtliga hänvisningar till denna bilaga och till dess innehåll raderas.
Prövning i sak
48 Sökandena har yrkat dels att de angripna besluten delvis ska ogiltigförklaras med tillämpning av artikel 263 FEUF, dels att rättsverkningarna av dessa beslut ska bestå enligt artikel 264 FEUF.
Det första yrkandet om delvis ogiltigförklaring av de angripna besluten
49 Genom sitt första yrkande har sökandena begärt att de angripna besluten delvis ska ogiltigförklaras i den mån kommissionen endast delvis har beviljat deras begäran om återbetalning av antidumpningstull och följaktligen inte har beviljat dem återbetalning utöver de belopp som anges i artikel 1 i dessa beslut.
50 Sökandena har till stöd för sitt första yrkande åberopat två grunder. Som första grund har sökandena gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den valde den vinstmarginal som drogs av från det konstruerade exportpriset med tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen samt åsidosatte artiklarna 2.9 och 18.3 i grundförordningen. Som andra grund har sökandena gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den drog av beloppet för antidumpningstull som den närstående importören erlagt från det konstruerade exportpriset och därmed underlät att fastställa ett tillförlitligt exportpris och en tillförlitlig dumpningsmarginal, i strid med artiklarna 2.9 och 11.10 i grundförordningen.
51 Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva den andra grunden som åberopats till stöd för det första yrkandet innan den första grunden prövas.
52 Till stöd för sin andra grund har sökandena åberopat fem delgrunder. Den första avser att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen i den mån kommissionen har bedömt att återspeglingen av antidumpningstullen skulle konstateras vad gäller varje typ av luftkompressorer. Den andra avser att detta tillvägagångssätt var menligt vid fastställandet av ett tillförlitligt exportpris och en tillförlitlig genomsnittlig avvägd dumpningsmarginal. Den tredje avser åsidosättande av praxis från överprövningsorganet vid Världshandelsorganisationen (WTO) och från domstolen. Den fjärde avser att överdriven betydelse tillmättes detta tillvägagångssätt vid bedömningen av återförsäljningspriset. Den femte gäller slutligen återförsäljningsprisets godtyckliga beskaffenhet.
53 Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva den andra grundens första del och därefter den tredje, den fjärde, den femte och den andra delen.
– Den andra grundens första del
54 Sökandena har anfört att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning och felaktig rättstillämpning när den, för att avgöra huruvida antidumpningstullen återspeglades i återförsäljningspriset för den första oberoende köparen i unionen, tillämpade en metod bestående av prövning av varje produktkodnummer för sig, en metod som varken har stöd i grundförordningen eller i rättspraxis. Enligt sökandena strider denna metod mot en ordagrann och teleologisk tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen. I denna bestämmelse föreskrivs att antidumpningstullens återspegling ska bedömas enligt samma regler och metoder som de som avses i artikel 2 i grundförordningen, vilken innehåller en uttrycklig hänvisning till artikel 11.10 i denna förordning, och följaktligen genom en helhetsbedömning, vad avser den berörda produkten i dess helhet, och inte för varje produktkodnummer som denna består av. Sökandena har även anfört att prövning av varje produktkodnummer för sig utgör ännu ett hinder för att inte dra av antidumpningstullen vid beräkningen av exportpriset. Denna metod strider således mot artikel 11.10 i grundförordningen, tolkad i ljuset av artikel 9.3.3 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) (EGT L 336, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105), (nedan kallat antidumpningsavtalet) i bilaga 1 A i avtalet om upprättande av WTO (EGT L 336, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 5), som införlivas genom denna artikel.
55 Kommissionen har bestritt dessa argument.
56 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att rådet och kommissionen (nedan tillsammans kallade institutionerna) förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom området för åtgärder till skydd för handel med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma (dom av den 17 juli 1998, Thai Bicycle/rådet, T‑118/96, REG, EU:T:1998:184, punkt 32, och dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, REG, EU:T:2011:618, punkt 38). Härav följer att unionsdomstolens prövning av institutionernas bedömningar endast ska avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (dom av den 14 mars 1990, Gestetner Holdings/rådet och kommissionen, C‑156/87, REG, EU:C:1990:116, punkt 63, dom Thai Bicycle/rådet, se ovan, EU:T:1998:184, punkt 33, och dom av den 7 februari 2013, EuroChem MCC/rådet, T‑84/07, REU, EU:T:2013:64, punkt 32).
57 I artikel 2.8 i grundförordningen föreskrivs vidare att exportpriset ska vara det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för produkten när den säljs på export till unionen. Enligt artikel 2.9 första stycket i grundförordningen får, när det inte finns något exportpris eller när exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part, exportpriset emellertid konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna för första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund (dom CHEMK och KF/rådet, punkt 56 ovan, EU:T:2011:618, punkt 25).
58 Det framgår således av artikel 2.9 i grundförordningen att institutionerna kan bedöma att exportpriset inte är tillförlitligt i två fall, nämligen då det existerar en särskild förbindelse mellan exportören och importören eller en tredje part eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören, importören eller en tredje part. Bortsett från i dessa fall är institutionerna skyldiga att grunda sig på exportpriset, när ett sådant finns, när de fastställer dumpningen (dom CHEMK och KF/rådet, punkt 56 ovan, EU:T:2011:618, punkt 26).
59 Det bör också tilläggas att enligt artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen ska i de fall då exportpriset konstrueras på grundval av det pris för vilket de importerade produkterna för första gången återförsäljs till en oberoende köparen eller på någon annan skälig grund, justeringar göras för alla omkostnader, inbegripet tullar och skatter som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns. I artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen anges att de poster som ska justeras ska inbegripa en skälig marginal som ska täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst (dom CHEMK och KF/rådet, punkt 56 ovan, EU:T:2011:618, punkt 27).
60 Institutionerna ska vidare göra justeringar enligt artikel 2.9 andra och tredje stycket i förordningen på eget initiativ (se, analogt, dom av den 7 maj 1987, Nachi Fujikoshi/rådet, 255/84, REG, EU:C:1987:203, punkt 33, dom av den 7 maj 1987, Minebea/rådet, 260/84, REG, EU:C:1987:206, punkt 43, och dom av 14 september 1995, Descom Scales/rådet, T‑171/94, REG, EU:T:1995:164, punkt 66).
61 I artikel 11.10 i grundförordningen föreskrivs dessutom att kommissionen, vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning av antidumpningstull, där exportpriset konstrueras enligt artikel 2.9 i grundförordningen, ska beräkna exportpriset utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, om avgörande bevis framläggs för att tullen i fråga återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i unionen.
62 Sökandena har i förevarande fall i huvudsak invänt mot att kommissionen har prövat antidumpningstullens återspegling för varje produktkodnummer för sig och inte genom en helhetsbedömning, det vill säga med beaktande av den ökade omsättningen till följd av den närstående importörens försäljning av samtliga modeller av den berörda produkten, som har konstaterats mellan den inledande utredningsfasen och undersökningsperioden avseende återbetalning. Om kommissionen hade gjort en helhetsbedömning hade den enligt sökandena konstaterat att den närstående importörens omsättning hade ökat med ett högre belopp än den antidumpningstull som betalats för import av produkten, uttryckt i procent av prisvärde, försäkringskostnader och fraktutgifter för den import som gjordes under undersökningsperioden avseende återbetalning.
63 Det är mot denna bakgrund som tribunalen ska pröva sökandenas argument till stöd för den andra grundens första del.
64 I första hand har sökandena åberopat ett argument som avser ordagrann tolkning till stöd för den metod som beskrivs ovan i punkt 62. Enligt denna tolkning framgår det av uttrycket ”återspeglas korrekt” i artikel 11.10 i grundförordningen att antidumpningstullens återspegling ska bedömas i förhållande till det som är erforderligt eller lämpligt. Enligt sökandena innebär detta att bedömningen ska göras med tillämpning av de regler och metoder som anges i artikel 2 i grundförordningen, vilka avser fastställande av en individuell och unik dumpningsmarginal för varje exporterande tillverkare, oberoende av huruvida det förekommer flera modeller av den berörda produkten.
65 Kommissionen har bestritt detta argument.
66 Tribunalen erinrar härvid om att adverbet ”korrekt”, trots den dubbla hänvisningen till artikel 2 i grundförordningen i artikel 11.10 i samma förordning, inte avser en metod eller en regel som föreskrivs i artikel 2, utan syftet med att antidumpningstullen ska återspeglas i de återförsäljningspris som tillämpas av närstående företag till den exporterande tillverkaren på den första oberoende köparen i unionen, vilket är att förändra dessa företags beteenden till följd av att antidumpningstullen inrättas, eller med andra ord i slutändan eliminera den dumpningsmarginal som ursprungligen konstaterats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 1996, NMB France m.fl./kommissionen, T‑162/94, REG, EU:T:1996:71, punkterna 76–81).
67 Enligt artikel 11.10 i grundförordningen fastställs vidare ingen metod för att bedöma huruvida bevis som ingetts av de importörer som begär återbetalning av antidumpningstull är ”avgörande” eller om antidumpningstullen ”återspeglas korrekt” i försäljningspriset för den första oberoende köparen i unionen.
68 Det finns således inte bara en, utan flera metoder för att pröva huruvida villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen är uppfyllda.
69 Av fast rättspraxis framgår att valet mellan olika beräkningsmetoder förutsätter en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer vilket i motsvarande mån begränsar unionsdomstolens prövning av en sådan bedömning (se, analogt, dom av den 7 maj 1987, NTN Toyo Bearing m.fl./rådet, 240/84, REG, EU:C:1987:202, punkt 19, dom Nachi Fujikoshi/rådet, punkt 60 ovan, EU:C:1987:203, punkt 21, och dom NMB France m.fl./kommissionen, punkt 66 ovan, EU:T:1996:71, punkt 72).
70 Tribunalen konstaterar mot denna bakgrund att kommissionen får anses förfoga över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den väljer vilken metod som ska tillämpas för att bedöma huruvida villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen är uppfyllda. Tribunalen ska således endast genomföra en begränsad prövning i detta avseende (se ovan i punkt 56).
71 I motsats till vad sökandena har anfört kan det följaktligen inte anses följa av en ordagrann tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen att antidumpningstullens återspegling ska fastställas genom en helhetsbedömning.
72 Sökandena kan således inte vinna framgång med detta argument.
73 I andra hand har sökandena gjort gällande att metoden avseende total omsättningsökning är motiverad på grund av den omständigheten att det föreligger en enda berörd produkt, som ska beaktas som en helhet. Trots att det i förevarande fall finns flera modeller av luftkompressorer som har blivit föremål för den gällande antidumpningstullen anges det nämligen uttryckligen i skäl 19 i förordning nr 261/2008 att dessa modeller ska anses utgöra en och samma produkt såvitt avser den ursprungliga antidumpningsutredningen. Enligt sökandena bekräftas för övrigt den berörda produktens enhetliga beskaffenhet av skäl 20 i grundförordningen och av domen av den 21 mars 2012, Marine Harvest Norway och Alsaker Fjordbruk/rådet (T‑113/06, EU:T:2012:135).
74 Kommissionen har bestritt dessa argument.
75 Tribunalen erinrar inledningsvis om att prövningen av antidumpningstullens återspegling för varje produktkodnummer för sig inte inkräktar på den berörda produktens enhetliga beskaffenhet eftersom kommissionen inte har fastställt en dumpningsmarginal för varje produktkodnummer, utan en enda dumpningsmarginal för den berörda produkten.
76 Det är vidare utrett att den berörda produkten är en komplex produkt vars olika modeller har olika tekniska egenskaper och vars pris kan variera betydligt. Prövningen av varje produktkodnummer för sig, vars syfte är att jämföra produktkodnummer vilkas egenskaper och återförsäljningspris är liknande, förefaller således lämpligare för att bedöma utvecklingen av den berörda produktens återförsäljningspris mellan den inledande utredningsfasen och undersökningsperioden avseende återbetalning.
77 Enligt metoden avseende total omsättningsökning kan det inte heller fastställas huruvida den närstående importören verkligen har ändrat sitt beteende på marknaden eller om denna tvärtom har anpassat sin prispolitik på ett sätt som gör att de minst sålda modellerna kan kompenseras av de mest sålda modellerna, genom att modifiera vinstmarginalerna.
78 I skäl 20 i grundförordningen anges för övrigt att ”vid varje ny beräkning av dumpningen, som kräver en rekonstruktion av exportpriser, [ska] tullar inte … behandlas som en kostnad som uppkommit mellan import och återförsäljning om tullen i fråga återspeglas i priset på de produkter som är föremål för åtgärder i [unionen]”.
79 I motsats till vad sökandena har hävdat följer det emellertid inte av uttrycket ”produkter som är föremål för åtgärder” i skäl 20 i grundförordningen att antidumpningstullens återspegling ska bedömas i förhållande till den berörda produkten som en helhet. I både skäl 20 i grundförordningen och artikel 11.10 i samma förordning hänvisas nämligen till ”återförsäljningspriser”, ”påföljande försäljningspriser” och ”priset på de produkter som är föremål för åtgärder i [unionen]” i plural. Enligt en ordagrann tolkning av ovannämnda bestämmelser ska antidumpningstullens återspegling således bedömas för varje försäljningspris och snarare enligt en metod avseende transaktion för transaktion, eller till och med i förekommande fall enligt en metod avseende modell för modell eller produktkodnummer för produktkodnummer.
80 Sökandenas hänvisning till domen Marine Harvest Norway och Alsaker Fjordbruk/rådet, punkt 73 ovan, (EU:T:2012:135) saknar slutligen relevans i förevarande fall eftersom talan i det målet inte avsåg fastställande av exportpris.
81 Tribunalen bedömer med hänsyn till ovanstående överväganden att kommissionen inte har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den beslutade att det i förevarande fall var lämpligare att pröva antidumpningstullens återspegling för varje produktkodnummer för sig och inte genom en helhetsbedömning av omsättningsökningen mellan den inledande utredningsfasen och undersökningsperioden för återbetalning.
82 Sökandena kan således inte vinna framgång med detta argument.
83 I tredje hand har sökandena anfört att kommissionens prövning av varje produktkodnummer för sig strider mot syftet med artikel 11.10 i grundförordningen, tolkad i ljuset av artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet.
84 Av rättspraxis följer att bestämmelserna i grundförordningen i möjligaste mån ska tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelser i antidumpningsavtalet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2003, Petrotub och Republica/rådet, C‑76/00 P, REG, EU:C:2003:4, punkt 57, och dom av den 22 maj 2014, Guangdong Kito Ceramics m.fl./rådet, T‑633/11, EU:T:2014:271, punkt 38).
85 Unionen har nämligen antagit grundförordningen för att uppfylla sina internationella skyldigheter till följd av antidumpningsavtalet (dom Petrotub och Republica/rådet, punkt 84 ovan, EU:C:2003:4, punkt 56). Genom artikel 11.10 i grundförordningen har unionen för övrigt avsett uppfylla de särskilda skyldigheter som artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet innehåller. Artikel 11.10 i grundförordningen ska således tolkas i ljuset av denna bestämmelse.
86 I artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet föreskrivs att för ”att fastställa om och i vilken utsträckning återbetalning skall ske när exportpriset beräknas enligt artikel 2.3 [i antidumpningsavtalet], skall myndigheterna beakta alla förändringar av normalvärdet, alla förändringar av kostnader som uppstått mellan import- och återförsäljningstillfället samt alla förändringar av återförsäljningspriset [som] vederbörligen återspeglas i det efterföljande försäljningspriset och skall även fastställa exportpriset utan avdrag för erlagd antidumpningtull när bindande bevis på ovanstående lämnas”.
87 I artikel 2.3 i antidumpningsavtalet anges vidare att ”[i] fall då ett exportpris inte finns eller när berörda myndigheter anser att exportpriset är otillförlitligt på grund av särskilda förbindelser eller kompensationsarrangemang mellan exportör och importör eller tredje part, får ett exportpris framräknas på grundval av det pris till vilket de importerade varorna första gången säljs vidare till oberoende köpare eller, om varorna inte säljs vidare till oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på sådana skäliga grunder som myndigheterna bestämmer”.
88 I artikel 2.4 fjärde meningen i antidumpningsavtalet fastställs slutligen att i ”det fall som nämns i punkt 3 skall hänsyn även tas till kostnader, inbegripet tullar och skatter, som uppstått mellan import och återförsäljning samt till uppkommen vinst”.
89 Av det ovanstående följer att det i artikel 2.4 fjärde meningen i antidumpningsavtalet i likhet med artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen, fastställs en regel avseende ”tull som kan likställas med en kostnad”, enligt vilken tullar och skatter, som uppstått mellan import och återförsäljning, inbegripet erlagd antidumpningstull, är kostnader som ska dras av vid konstruktionen av exportpriset (dom NMB France m.fl./kommissionen, punkt 66 ovan, EU:T:1996:71, punkt 104).
90 Under dessa förhållanden ska möjligheten att inte dra av antidumpningstullen med tillämpning av artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet anses vara ett undantag från regeln ”tull som kan likställas med en kostnad” som tagits upp i artikel 2.4 fjärde meningen i detta avtal. På samma sätt är möjligheten att inte dra av antidumpningstullen enligt artikel 11.10 i grundförordningen ett undantag från regeln ”tull som kan likställas med en kostnad” i artikel 2.9 andra stycket i samma förordning.
91 I likhet med alla undantag från en huvudregel ska emellertid möjligheten att inte dra av antidumpningstullen från det konstruerade exportpriset tolkas restriktivt (se, analogt, dom av den 18 mars 2009, Shanghai Excell M&E Enterprise och Shanghai Adeptech Precision/rådet, T‑299/05, REG, EU:T:2009:72, punkt 82 samt där angiven rättspraxis).
92 I förevarande fall leder tillämpningen av metoden avseende omsättningsökning, som förespråkats av sökandena, till att det kan konstateras att antidumpningstullen generellt sett har återspeglats på den närstående importörens kunder. Genom en prövning av varje produktkodnummer för sig har kommissionen emellertid kunnat visa att denna återspegling inte hade skett vad gäller flera modeller av den berörda produkten.
93 Prövningen av varje produktkodnummer för sig – vilken i ett fall såsom det förevarande leder till en mer restriktiv bedömning av antidumpningstullens återspegling – överensstämmer således bättre med en ordagrann och teleologisk tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen och bör följaktligen vinna företräde i förhållande till ett tillvägagångssätt avseende total omsättningsökning mellan den inledande utredningsfasen och undersökningsperioden avseende återbetalning.
94 De argument som sökandena har åberopat kan inte vederlägga denna slutsats.
95 Sökandena har för det första anfört att det följer av användningen av singular i uttrycket ”alla förändringar av återförsäljningspriset” i artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet, att antidumpningstullens återspegling ska fastställas genom en helhetsbedömning.
96 Uttrycket ”alla förändringar av återförsäljningspriset” åtföljs emellertid direkt av användningen av plural i uttrycket ”återspeglas korrekt i efterföljande försäljningspriser”. Uttrycket ”alla förändringar” i artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet är vidare till sin natur i obestämd form.
97 Sökandena har för det andra anfört att prövning av varje produktkodnummer för sig strider mot syftet i artikel 9.3.3 i antidumpningsavtalet, nämligen begränsningen av hindren för att inte dra av antidumpningstullen. Denna metod förstärker nämligen hindret ”double jump”, enligt vilket en närstående importör endast kan beviljas full återbetalning av erlagd antidumpningstull om denne visar att den har höjt återförsäljningspriset i unionen med ett belopp som motsvarar den dubbla dumpningsmarginalen, eller kan innebära ett försök att legitimera ett nytt hinder, hindret ”triple jump”.
98 Det framgår i detta avseende av punkterna 89–91 ovan att när det gäller försäljning via en närstående importör ska exportpriset beräknas genom avdrag av erlagd antidumpningstull enligt regeln ”tull som kan likställas med en kostnad”. Möjligheten att enligt artikel 11.10 i grundförordningen inte dra av antidumpningstullen utgör ett undantag från denna huvudregel och ska således tolkas restriktivt (punkt 91 ovan). Hindret ”double jump”, som åberopats av sökandena, är den oundvikliga följden av att villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen inte uppfylls och följaktligen av att regeln ”tull som kan likställas med en kostnad” tillämpas.
99 Prövningen av varje produktkodnummer för sig, i den mån denna metod tillämpas enhetligt under samtliga stadier av prövningen av begäran om återbetalning, innebär inte att ytterligare villkor uppställs för full återbetalning av erlagd antidumpningstull, utan enbart att det sker en kontroll av huruvida villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen har uppfyllts för varje enskilt produktkodnummer snarare än för den berörda produkten i dess helhet.
100 Sökandena har under dessa omständigheter inte fog för sitt påstående att prövningen av varje produktkodnummer för sig förstärker hindret ”double jump”, eller att denna prövning till och med innebär att ett nytt hinder för möjligheten att inte dra av antidumpningstull legitimeras.
101 Tribunalen bedömer följaktligen att en prövning av varje produktkodnummer för sig inte strider mot en ordagrann och teleologisk tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen.
102 Sökandena kan således inte vinna framgång med detta argument.
103 Av det ovanstående följer att kommissionen inte gjorde en felaktig bedömning när den i förevarande fall bedömde dels att det genom metoden avseende total omsättningsökning, som förespråkades av sökandena, inte kunde fastställas om den närstående importörens antidumpningstull ”återspeglades korrekt” på dess kunder inom unionen, dels att en prövning av varje produktkodnummer för sig var den lämpligaste metoden med hänsyn till omständigheterna i målet, särskilt vad gäller den berörda produktens komplexa beskaffenhet.
104 Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del.
– Den andra grundens tredje del
105 Sökandena har anfört att antidumpningstullens återspegling för varje enskilt produktkodnummer liknar tillämpningen av en ”nollställningsmetod” och följaktligen strider mot rapporten från WTO:s överprövningsorgan ”Europeiska gemenskaperna – Antidumpningstull på import av sänglinne med ursprung i Indien” (WT/DS141/AB/R), som antogs den 1 mars 2001, och domen av den 27 september 2007, Ikea Wholesale (C‑351/04, REG, EU:C:2007:547).
106 Kommissionen har bestritt dessa argument.
107 Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen tillämpade den ”nollställningsmetod” som underkänts av WTO:s överprövningsorgan och Europeiska unionens domstol enbart för att beräkna den totala dumpningsmarginalen. För det fall den berörda produkten innefattade flera modeller bestod denna huvudsakligen av att addera dumpningsbeloppet för alla de modeller beträffande vilka det fastställts positiva dumpningsmarginaler och att fastställa de negativa dumpningsmarginalerna till noll. Det totala dumpningsbeloppet uttrycktes därefter i en procentandel av det kumulerade värdet av alla exporttransaktioner för alla modeller, oavsett om de varit dumpade eller inte.
108 I förevarande fall bestrider inte sökandena metoden för hur dumpningsmarginalen har beräknats utan den metod som kommissionen har tillämpat för att avgöra huruvida villkoren för att inte dra av antidumpningstullen från det exportpris som konstruerats enligt artikel 2.9 i grundförordningen var uppfyllda. Prövningen av varje produktkodnummer för sig, som bestritts av sökandena, görs emellertid i ett tidigare skede i förhållande till beräkningen av dumpningsmarginalen och har ett annat syfte.
109 Vidare har inte sökandena åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att ”nollställningsmetoden” liknar en prövning av varje produktkodnummer för sig.
110 De har således inte visat att det föreligger någon likhet mellan tillämpningen av ”nollställningsmetoden” och en prövning av varje produktkodnummer för sig.
111 Sökandena har slutligen som svar på en muntlig fråga som ställdes av tribunalen under förhandlingen klargjort sitt resonemang genom att ange att det är följderna av ”nollställningsmetodens” tillämpning, nämligen förändringen av exportpriset och därmed dumpningsmarginalen, som enligt dem liknar en prövning av varje produktkodnummer för sig.
112 Såsom tribunalen har fastställt ovan har kommissionen emellertid inte gjort någon felaktig bedömning när den prövade antidumpningstullen återspegling för varje produktkodnummer för sig, vilket med hänsyn till omständigheterna var den lämpligaste metoden för att med exakthet avgöra huruvida villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen var uppfyllda (punkterna 76, 92 och 93 ovan).
113 Sökandena har således inte fog för sitt påstående att kommissionens prövning av varje produktkodnummer för sig ledde till ett felaktigt exportpris och, i slutändan, till att den ändrade dumpningsmarginalen blev felaktig.
114 Av det ovanstående följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens tredje del.
– Den andra grundens fjärde del
115 Sökandena har anfört att prövningen av varje enskilt produktkodnummer saknar lagligt stöd.
116 Kommissionen har bestritt detta argument.
117 Den omständigheten att tillvägagångssättet där varje enskilt produktkodnummer prövas för sig inte omnämns i grundförordningen innebär inte att det är olagligt eller uppenbart felaktigt.
118 Sökandena har i själva ansökan varigenom talan väcktes medgett att prövningen av varje enskilt produktnummer för sig är en administrativ teknik som är motiverad vid beräkningen av genomsnittlig avvägd dumpningsmarginal enligt artikel 2.12 i grundförordningen. Enligt denna teknik kan nämligen en rättvis jämförelse göras mellan olika modeller eller varutyper som är föremål för utredning och som har olika egenskaper.
119 Sökandena har emellertid underlåtit att förklara hur prövningen av varje enskilt produktkodnummer eller modell för sig kan anses vara lämplig vid beräkningen av dumpningsmarginalen men inte för att bedöma antidumpningstullens återspegling.
120 I motsats till det sökandena har anfört är institutionernas tillämpning av ovannämnda metod under alla omständigheter i praktiken inte begränsad till beräkningen av dumpningsmarginalen. Domstolen har bland annat godkänt metoden att beakta varje modell för sig vid beräkningen av tröskeln för betydande försäljning av en liknande produkt avsedd för exportlandets interna marknad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1988, Canon m.fl./rådet, 277/85 och 300/85, REG, EU:C:1988:467, punkt 14).
121 Mot denna bakgrund kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens fjärde del.
– Den andra grundens femte del
122 Sökandena har anfört att kommissionens prövning av varje produktkodnummer för sig är godtycklig eftersom kommissionen i andra ärenden har bedömt att villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen var uppfyllda endast genom att beakta genomsnittliga avvägda återförsäljningspris i unionen, eller till och med genom att godta lägre beviskrav än de som gällde i förevarande fall.
123 Kommissionen har bestritt detta argument.
124 Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen inom ramen för ett återbetalningsförfarande har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid prövningen av huruvida villkoren för att inte dra av antidumpningstullen från det konstruerade exportpriset är uppfyllda (punkt 70 ovan). Detta utrymme för skönsmässig bedömning ska användas från fall till fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter (se, analogt, dom Gestetner Holdings/rådet och kommissionen, punkt 56 ovan, EU:C:1990:116, punkt 43).
125 Villkoren för att inte dra av antidumpningstull vid beräkningen av exportpriset ska bedömas mot bakgrund av såväl den bevisning som ingetts av de importörer som begär att antidumpningstullen inte ska dras av, som de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall.
126 Sökandenas argument att kommissionens tillvägagångssätt i de angripna besluten var godtyckligt i förhållande till dess tidigare, eller efterföljande, praxis kan således inte godtas (se, analogt, dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet, C‑69/89, REG, EU:C:1991:186, punkt 119, dom av den 17 december 2010, EWRIA m.fl./kommissionen, T‑369/08, REU, EU:T:2010:549, punkt 93, och dom av den 10 oktober 2012, Ningbo Yonghong Fasteners/rådet, T‑150/09, EU:T:2012:529, punkterna 119 och 120).
127 Sökandena har i vart fall inte visat att omständigheterna i förevarande fall var helt identiska med omständigheterna i de andra förfarandena, avseende återbetalning av antidumpningstull eller omprövning, som de har åberopat till stöd för sitt argument att prövningen av varje produktkodnummer för sig var godtycklig.
128 Omständigheterna i förevarande fall skiljer sig från dem som var i fråga i de ärenden som gav upphov till rådets genomförandeförordning (EU) nr 60/2012 av den 16 januari 2012 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009 av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ferrokisel med ursprung i bland annat Ryssland (EUT L 22, s. 1), som sökandena har ingett som bilaga till ansökan varigenom talan väcktes, samt kommissionens beslut av den 10 augusti 2012, avseende begäran om återbetalning av erlagd antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Ryssland, som sökanden har ingett som bilaga till skrivelsen av den 24 november 2014 (nedan kallade ärendena avseende import av ferrokisel från Ryssland). I dupliken och under förhandlingen har kommissionen klargjort att i ärendena avseende import av ferrokisel från Ryssland hade den berörda produkten delats in i fyra produktkodnummer och kommissionen hade således prövat huruvida villkoren i artikel 11.10 i grundförordningen var uppfyllda för vart och ett av produktkodnumren. Kommissionen har vidare konstaterat att antidumpningstullens återspegling verkligen hade skett för ett av de fyra produktkodnumren, vilket motsvarade mer än 80 procent av de berörda transaktionerna, vilket enligt kommissionen räckte för att bevilja begäran om att antidumpningstullen inte skulle dras av från det exportpris som konstruerats enligt artikel 2.9 i grundförordningen.
129 I förevarande fall är det emellertid ostridigt att det för fem av de tio mest sålda produktkodnumren inte har visats att antidumpningstullen har återspeglats på den närstående importörens kunder.
130 Sökandena kan i detta sammanhang inte invända mot att kommissionen inte under alla omständigheter har tillämpat samma lösning som i ärendena avseende import av ferrokisel från Ryssland.
131 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens femte del.
– Den andra grundens andra del
132 Sökandena har anfört att avdraget av hela antidumpningstullen vid beräkningen av exportpriset är oproportionerligt eftersom det innefattar tull som erlagts för modeller för vilkas produktkodnummer det har skett en återspegling på senare återförsäljningspris. Genom att göra detta har kommissionen misslyckats med att fastställa ett tillförlitligt exportpris och en tillförlitlig genomsnittlig avvägd dumpningsmarginal.
133 Kommissionen har bestritt dessa argument.
134 Tribunalen erinrar inledningsvis om att artikel 11.10 i grundförordningen utgör ett undantag från regeln ”tull som kan likställas med en kostnad” i artikel 2.9 andra stycket i samma förordning. Möjligheten att inte dra av antidumpningstullen från det konstruerade exportpriset ska således tolkas restriktivt (punkterna 90 och 91 ovan).
135 Efter prövningen av antidumpningstullens återspegling för varje produktkodnummer har kommissionen vad gäller ett stort antal produktkodnummer konstaterat att det inte hade visats att antidumpningstullen hade återspeglats i återförsäljningsprisen och försäljningsprisen i unionen.
136 Av kommissionens prövning av varje produktkodnummer för sig framgår emellertid även att vad gäller fem av de tio mest sålda produktkodnumren återspeglar det återförsäljningspris som tillämpas av den närstående importören till oberoende kunder i unionen erlagd antidumpningstull. Såsom framgår av den beräkning som kommissionen har bifogat sitt mejl av den 26 juli 2011 och som sökandena har ingett i bilaga A. 15 till ansökan varigenom talan väcktes motsvarar de fem ovannämnda produktkodnumren dels 119 523 av totalt 229 239 sålda luftkompressorer under undersökningsperioden avseende återbetalning av importörer som är närstående till den exporterande tillverkaren, med säte inom unionen, dels mer än 50 procent av det totala värdet för denna försäljning sett till priset CIF (Cost, Insurance, Freight).
137 Det är mot bakgrund av dessa påpekanden och överväganden som det ska prövas huruvida kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning och därmed åsidosatt artiklarna 2.9, 2.11 och 11.10 i grundförordningen, genom att dra av den antidumpningstull som den närstående importören erlagt från det konstruerade exportpriset trots att denna återspegling hade skett vad gäller vissa produktkodnummer.
138 I likhet med vad sökandena har anfört anser tribunalen att det onekligen föreligger ett samband mellan artikel 2.9 och artikel 11.10 i grundförordningen.
139 I artikel 11.10 i grundförordningen finns en uttrycklig hänvisning till både artikel 2 och 2.9 i samma förordning.
140 Vid ett förfarande för omprövning eller återbetalning av antidumpningstull är prövningen av antidumpningstullens återspegling på kunder till den närstående importören, enligt artikel 11.10 i grundförordningen, vidare ett steg i beräkningen av det konstruerade exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i denna förordning. Beroende på det resultat som erhålls till följd av denna prövning ska antidumpningstullen dras av från det konstruerade exportpriset och påverkar följaktligen direkt beloppet för detta på så sätt att detta nödvändigtvis blir lägre än om antidumpningstullen inte hade dragits av.
141 Det kan för övrigt även noteras att ju lägre exportpriset är, desto större blir skillnaden i förhållande till normalvärdet och desto högre den ändrade dumpningsmarginalen.
142 Artikel 11.10 i grundförordningen spelar således en roll vid konstruktionen av exportpriset och indirekt vid beräkningen av den ändrade dumpningsmarginalen.
143 Kommissionen ska i detta sammanhang anta enhetliga metoder för tillämpningen av artiklarna 2.9, 2.11 och 11.10 i grundförordningen.
144 För att beräkna exportpriset när den berörda produkten har sålts i unionen via den närstående importören har kommissionen funnit det lämpligare, bland annat med hänsyn till den berörda produktens beskaffenhet, att pröva huruvida antidumpningstullens återspegling hade skett för varje produktkodnummer för sig.
145 Kommissionen har dessutom genomfört denna prövning vad avser varje produktkodnummer för sig dels genom att beräkna ett enda genomsnittligt avvägt exportpris och ett enda genomsnittligt avvägt normalvärde för varje produktkodnummer, dels genom att beräkna en dumpningsmarginal för varje produktkodnummer innan den enskilda dumpningsmarginalen för den berörda produkten beräknades.
146 Kommissionen har emellertid inte dragit samtliga konsekvenser av prövningen av varje produktkodnummer för sig, som den själv har valt att genomföra, eftersom den inte har tillämpat möjligheten att inte dra av antidumpningstullen från exportpriset för de produktkodnummer för vilka antidumpningstullen faktiskt hade återspeglats i återförsäljningspriset och påföljande försäljningspriser i unionen. Kommissionen har följaktligen dragit av hela den erlagda antidumpningstullen från det exportpris som konstruerats med tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen, genom att på konstgjord väg minska varje enskilt genomsnittligt avvägt exportpris för vart och ett av produktkodnumren och följaktligen höja den ändrade dumpningsmarginalen för Nu Air Shanghai.
147 Tribunalen bedömer mot denna bakgrund att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning som påverkar den ändrade dumpningsmarginalen och följaktligen beloppet av den antidumpningstull som ska återbetalas till sökandena, vilken som sagt består av skillnaden mellan den ursprungliga dumpningsmarginalen och den ändrade dumpningsmarginalen (punkt 13 ovan).
148 De argument som kommissionen har åberopat kan inte vederlägga ovanstående slutsats.
149 Kommissionen har för det första anfört att det enligt en restriktiv tolkning av artikel 11.10 i grundförordningen inte är möjligt att dra av erlagd antidumpningstull enbart för vissa transaktioner, modeller eller produktkodnummer och inte för andra. Detta tillvägagångssätt möjliggör nämligen inte att risken för tullflykt och prismanipulation utesluts och strider således mot syftet med artikel 11.10 i grundförordningen, vilket är att förhindra all snedvridning av återförsäljningspriser och påföljande försäljningspriser till följd av dumpning. Om en möjlighet att delvis inte dra av antidumpningstullen medgavs skulle den närstående importören kunna inrätta interna kompensationsmekanismer, till exempel genom att antidumpningstullen återspeglades i priset för de produktkodnummer för vilka efterfrågan är ganska oelastisk men inte för andra produktkodnummer för vilka efterfrågan är mycket elastisk.
150 Enligt artikel 11.10 i grundförordningen fastställs emellertid ingen metod för att bedöma huruvida antidumpningstullen korrekt återspeglas i återförsäljningspriser och påföljande försäljningspriser i unionen. Kommissionen har följaktligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende (punkterna 67–70 ovan). I motsats till vad kommissionen har gjort gällande innebär artikel 11.10 i grundförordningen ändå inte en skyldighet att systematiskt dra av all erlagd antidumpningstull i ett sådant fall som det förevarande där det vid prövningen av antidumpningstullens återspegling för varje produktkodnummer för sig inte har kunnat konstateras att denna återspegling har skett för varje produktkodnummer, utan enbart för vissa av dem.
151 I förevarande fall har kommissionen vidare inte visat att den närstående importören hade undgått tull genom att inrätta kompensationsmekanismer mellan de mest och minst sålda produktkodnumren, eller mellan de produktkodnummer för vilka efterfrågan var ganska oelastisk och de för vilka efterfrågan var mycket elastisk.
152 Kommissionens argument kan således inte godtas.
153 För det andra har kommissionen anfört att möjligheten att delvis inte dra av antidumpningstullen borde vara utesluten eftersom denna i praktiken inte kan tillämpas på nya produkter. Eftersom det inte finns några jämförbara produkter som sålts under den inledande utredningen är det nämligen omöjligt att kontrollera huruvida deras återförsäljningspris har ökat i sådan utsträckning att de återspeglar erlagd antidumpningstull.
154 Det enda villkor som uppställs i artikel 11.10 i grundförordningen är emellertid att den närstående importören ska lägga fram avgörande bevis för att antidumpningstullen återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i unionen.
155 Dessa bevis för att antidumpningstullen återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i unionen kan, under förutsättning att de är ”avgörande”, framläggas genom alla medel och inte enbart genom en jämförelse mellan de försäljningspriser som tillämpades innan antidumpningstullen infördes och de som tillämpades därefter.
156 Kommissionens argument kan således inte godtas.
157 Mot denna bakgrund bedömer tribunalen att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning genom att dra av antidumpningstull i samtliga fall och inte enbart från exportpriset för de produktkodnummer för vilka det efter en prövning av varje produktkodnummer för sig hade konstaterats att antidumpningstullen inte återspeglades i återförsäljningspriserna och påföljande försäljningspriser. Kommissionen har följaktligen åsidosatt artiklarna 2.9, 2.11 och 11.10 i grundförordningen.
158 Det är utrett att beloppet på den antidumpningstull som ska återbetalas till sökandena skulle ha varit högre än den summa som anges i artikel 1 i de angripna besluten om kommissionen inte hade gjort en felaktig bedömning.
159 Talan ska således vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra del och därmed ska även det första yrkandet bifallas genom delvis ogiltigförklaring av de angripna besluten, i den mån kommissionen inte har beviljat sökandena återbetalning av felaktigt erlagd antidumpningstull utöver de belopp som anges i artikel 1 i besluten. Det saknas vidare anledning att pröva den första grunden som åberopats till stöd för det första yrkandet.
Det andra yrkandet om att rättsverkningarna av de angripna besluten tillfälligt ska bestå i enlighet med artikel 264 FEUF
160 Sökandena har begärt att tribunalen, för det fall det första yrkandet bifalls, ska göra bruk av sin befogenhet enligt artikel 264 FEUF och fastställa att de angripna beslutens rättsverkningar ska bestå till dess att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att verkställa den dom som tribunalen kommer att meddela. Sökandena har i detta avseende anfört att om de angripna besluten ogiltigförklarades skulle de bli skyldiga att till behöriga myndigheter överföra samtliga belopp som återbetalats till dem till följd av dessa beslut. Sökandena har vidare klargjort att de endast yrkar att de angripna besluten ska rättas på vissa punkter och inte ogiltigförklaras i alla avseenden eftersom de enligt besluten delvis ges rätt.
161 Kommissionen har inte framfört någon invändning mot det andra yrkandet.
162 Tribunalen erinrar i detta avseende om att de angripna besluten ska ogiltigförklaras i den mån kommissionen delvis har avslagit sökandenas begäran om återbetalning av antidumpningstull och därmed inte beviljat dem återbetalning utöver de belopp som anges i artikel 1 i besluten, varvid det ankommer på kommissionen att beräkna de exakta beloppen.
163 Den omständigheten att de angripna besluten delvis ogiltigförklaras innebär mot denna bakgrund att sökandena inte blir skyldiga att till behöriga myndigheter överföra de belopp som har återbetalats till dem till följd av dessa beslut.
164 Av det ovanstående följer att sökandenas resonemang är verkningslöst och talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser det andra yrkandet.
Rättegångskostnader
165 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Artikel 1 i kommissionens beslut K(2011) 8831 slutlig, K(2011) 8825 slutlig, K(2011) 8828 slutlig och K(2011) 8810 slutlig av den 6 december 2011, avseende begäran om återbetalning av antidumpningstull på import av vissa kompressorer med ursprung i Folkrepubliken Kina, ogiltigförklaras i den mån Einhell Germany AG, Hans Einhell Nederlands BV, Einhell France SAS och Hans Einhell Österreich GmbH inte beviljas återbetalning av felaktigt erlagd antidumpningstull utöver de belopp som anges i denna artikel.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 november 2015.
Underskrifter