Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 23 januari 2024 – brottmål mot GE

(Mål C-40/24, Derterti¹ )

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Part i det nationella målet

GE

Tolkningsfrågor

Ska artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen tolkas så, att den tilltalades rätt till sakkunnigt försvar i en brottmålsprocess hör till de rättigheter som fastställts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 och till de grundläggande rättigheterna i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer av de gemensamma konstitutionella traditionerna i Europeiska unionens medlemsstater, vilka erkänns som allmänna principer i unionsrätten och ska iakttas enligt Europeiska unionens råds beslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna¹ ?

Kan i så fall den tilltalades rätt till sakkunnigt försvar i en brottmålsprocess anses ha iakttagits även om en fällande dom har meddelats utan att den tilltalade har varit närvarande och utan att han eller hon biträtts av en försvarare som utsetts av den tilltalade själv eller av domstol, när den tilltalade själv, efter delgivning, har rätt att begära en förnyad prövning med garantier för sitt försvar?

Ska artikel 4a i Europeiska unionens råds beslut 2002/584/RIF, vilken infördes genom Europeiska unionens råds beslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009¹ , följaktligen tolkas så, att den stat som mottagit en begäran om överlämnande får vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd, efter ett avgörande när personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, även när villkoren i artikel 4a.1 d är uppfyllda men personen inte biträddes av en försvarare som utsetts av personen själv eller som utsetts ex officio av domstol?

____________

¹     Målet har ett fiktivt namn. Det motsvarar inte det verkliga namnet på någon av parterna i förfarandet.

¹     EGT L 190, 2002, s. 1.

¹     Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24).