Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen i utökad sammansättning)
den 5 juni 2024 (*)
”Personalmål – Tjänstemän – Ersättning – Familjetillägg – Tillägg för underhållsberättigat barn – Utbildningstillägg – Beslut om att utbetalningen av vissa tillägg ska upphöra – Villkor för beviljande – Begreppet ’avslutad utbildning’ – Likabehandling – Principen om god förvaltning – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna – Ansvar”
I mål T‑123/23,
VA, företrädd av N. de Montigny, advokat,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av T. Bohr och M. Brauhoff, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas, samt domarna J. Svenningsen, J. Laitenberger, J. Martín y Pérez de Nanclares och M. Stancu (referent),
justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter förhandlingen den 23 januari 2024,
följande
Dom
1 Sökanden, VA, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningars (PMO) beslut av den 11 maj 2022, varigenom hans rätt till tillägg för underhållsberättigat barn och utbildningstillägg samt det skatteavdrag som är hänförligt till förstnämnda tillägg upphörde från och med den 1 juli 2021, och PMO:s beslut av den 13 juni 2022 om återkrav av dessa tillägg i enlighet med artikel 85 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), dels om ersättning för den skada han påstår sig ha lidit till följd av dessa beslut.
I. Bakgrund
2 Sökanden är tjänsteman vid generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd.
3 Hans dotter genomförde sina universitetsstudier vid ett belgiskt universitet. Hon gjorde sin sista examen den 18 juni 2021, och den 2 juli 2021 fick hon veta att hon hade klarat sina examinationer. Den 27 augusti 2021 erhöll hon ett intyg om godkänt resultat. Läsåret avslutades den 13 september 2021.
4 Till och med september 2021 erhöll sökanden tillägg för underhållsberättigat barn och utbildningstillägg för sin dotter i enlighet med artiklarna 2 och 3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, och han erhöll även det skatteavdrag som är hänförligt till det förstnämnda tillägget enligt rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, 1968 s. 8; svensk specialutgåva 1994, område 1, volym 1) (nedan gemensamt kallade de ekonomiska förmånerna i fråga).
5 Den 16 september 2021 ingav sökanden, via it-applikationen Sysper 2, en förklaring om att hans dotter hade avslutat sina studier och uppgav att hennes sista examination ägt rum den 18 juni 2021.
6 Enligt rådets beslut (EU) 2019/792 av den 13 maj 2019 om att anförtro Europeiska kommissionen – Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) – utövandet av vissa befogenheter som tilldelats tillsättningsmyndigheten och den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal (EUT L 129, 2019, s. 3), ansvarar PMO för administration och utbetalning av individuella ekonomiska ersättningar för personalen vid rådets generalsekretariat, inbegripet de ekonomiska förmånerna i fråga.
7 Den 24 september 2021 underrättade PMO sökanden om att mot bakgrund av hans förklaring av den 16 september 2021 skulle de ekonomiska förmånerna i fråga upphöra med retroaktiv verkan från och med den 1 juli 2021 (nedan kallat beslutet av den 24 september 2021). I detta beslut angavs även att samtliga felaktigt utbetalade belopp skulle återkrävas i enlighet med artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, och att sökanden skulle få ett separat meddelande med upplysningar om hur de belopp som felaktigt uppburits sedan den 1 juli 2021 skulle återbetalas. Av beslutet av den 24 september 2021 framgick att 2 619,66 euro av hans lön för oktober 2021 skulle hållas inne, vilket motsvarade beloppet för de ekonomiska förmånerna i fråga för perioden juli–september 2021 (nedan kallad den omtvistade perioden).
8 Den 3 januari 2022 ingav sökanden ett klagomål mot hans lönebesked för oktober 2021, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat det första klagomålet).
9 Genom beslut av den 5 maj 2022 ogiltigförklarade tillsättningsmyndigheten beslutet av den 24 september 2021 och det efterföljande återkravet, såsom det framgick av lönebeskedet för oktober 2021, och återförvisade sökandens ärende till den avdelning som var behörig att ompröva detta, med motiveringen att sökanden inte hade beretts tillfälle att yttra sig innan sistnämnda beslut antogs.
10 Till följd av beslutet av den 5 maj 2022 utbetalade PMO ett likviditetsförskott på 3 500 euro till sökanden. Detta belopp motsvarade fyra månaders utbetalningar av de ekonomiska förmånerna i fråga.
11 Genom beslut av den 11 maj 2022 bekräftade PMO att de ekonomiska förmånerna i fråga hade upphört med retroaktiv verkan från och med den 1 juli 2021 (nedan kallat det första angripna beslutet). PMO informerade samtidigt sökanden om att dessa förmåner kunde komma att bli föremål för omprövning om han kunde förete ett officiellt intyg om att hans dotters ”senaste examination, avsändande och/eller försvar av examensarbete” hade ägt rum efter juni 2021 och att han kunde inkomma med sina synpunkter inom femton dagar från mottagandet av detta beslut. PMO informerade dessutom sökanden om att samtliga felaktigt utbetalda belopp skulle komma att återkrävas med stöd av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, och att en separat skrivelse skulle skickas till honom med anvisningar om hur de ekonomiska förmåner som felaktigt uppburits sedan den 1 juli 2021 skulle återbetalas.
12 Den 13 juni 2022 mottog sökanden ett meddelande om återkrav i enlighet med artikel 85 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat det andra angripna beslutet). I det beslutet angavs att det totala belopp som sökanden var skyldig att återbetala uppgick till 3 500 euro, att detta belopp skulle återkrävas genom tre månatliga avbetalningar från och med augusti 2022 och att han hade femton dagar på sig att inkomma med synpunkter från och med mottagandet av nämnda beslut.
13 Till följd härav utväxlades e‑postmeddelanden mellan sökanden, hans ombud och PMO, i syfte att klargöra innehållet i det första och det andra angripna beslutet (nedan gemensamt kallade de angripna besluten).
14 Genom ett e‑postmeddelande av den 22 juni 2022 underrättade PMO sökanden om att eftersom hans dotter hade klarat sina examinationer vid det första examinationstillfället i juni 2021, så hade han inte längre rätt att uppbära de aktuella ersättningarna från och med juli 2021. PMO underströk dessutom att sökanden inte hade inkommit med några andra handlingar som kunde styrka att hans dotter hade fortsatt sina universitetsstudier efter den 30 juni 2021. Beträffande återkravet på 3 500 euro preciserade PMO bland annat att sökanden av misstag hade erhållit de ekonomiska förmånerna i fråga för fyra månader i stället för tre (se punkt 10 ovan).
15 Den 9 augusti 2022 ingav sökanden ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot de angripna besluten (nedan kallat det andra klagomålet) och begärde även ersättning för advokatkostnader som han haft i samband med det första klagomålet.
16 Det andra klagomålet avslogs genom tillsättningsmyndighetens beslut av den 9 december 2022.
II. Parternas yrkanden
17 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara de angripna besluten,
– förplikta kommissionen att utge skadestånd till ett belopp om 2 441,84 euro, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Vid förhandlingen preciserade sökanden att hans yrkade om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet endast avsåg ett belopp om 2 619,66 euro, motsvarande de ekonomiska förmånerna i fråga, och inte 3 500 euro, vilket noterades i förhandlingsprotokollet.
19 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
III. Rättslig bedömning
A. Yrkandet om ogiltigförklaring
20 Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring, varav de tre första avser det första angripna beslutet och de resterande två avser det andra angripna beslutet.
1. De grunder som avser det första angripna beslutet
21 Dessa grunder avser i huvudsak, för det första, ett åsidosättande av artiklarna 2 och 3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, för det andra, ett åsidosättande av principen om likabehandling och, för det tredje, ett åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och god förvaltningssed.
a) Den första grunden, avseende ett åsidosättande av artiklarna 2 och 3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna
22 Som första grund har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte artiklarna 2 och 3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna (nedan kallade de aktuella bestämmelserna) när man kom till slutsatsen att hans dotter hade avslutat sina universitetsstudier den 18 juni 2021, dagen för hennes sista examination, och att han därför inte hade rätt till de ekonomiska förmånerna i fråga under den omtvistade perioden. Sökanden anser att slutdatumet för dotterns studier, vilket medför att rätten till de aktuella ersättningarna upphör i förevarande fall, ska anses vara läsårets sista dag, det vill säga den 13 september 2021, eller tidigast den dag då dottern erhöll sitt intyg om godkänt resultat, det vill säga den 27 augusti 2021.
23 I andra hand menar sökanden att studierna ska anses avslutade tidigast vid den tidpunkt då barnet får kännedom om sina provresultat, i förevarande fall den 2 juli 2021, eftersom det är först från och med denna tidpunkt som barnet vet om det har klarat det sista läsårets studier och således kan börja söka arbete.
24 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
25 Kommissionen har för det första genmält att de aktuella bestämmelserna ska tolkas restriktivt, eftersom de ger rätt till ekonomiska förmåner. Kommissionen har tillagt att rätten till de ekonomiska förmånerna i fråga är beroende av att barnet faktiskt och kontinuerligt följer en skol- eller yrkesutbildning, samt att barnet regelbundet och på heltid deltar i undervisningen vid en utbildningsanstalt. För det andra framgår det av unionsdomstolarnas praxis, bland annat domen av den 21 november 1991, Costacurta/kommissionen (C‑145/90 P, EU:C:1991:435), och domen av den 19 september 2018, HD/parlamentet (T‑604/16, ej publicerad, EU:T:2018:562), att rätten till de ekonomiska förmånerna i fråga ska bedömas från månad till månad och ska upphöra vid den tidpunkt då barnet inte längre regelbundet och på heltid studerar vid en högskoleutbildningsanstalt. Ett barn som inte längre studerar kan dessutom arbeta, ha en inkomst och därmed faktiskt försörja sig. För det tredje har kommissionen erinrat om att det i artikel 6 i dess beslut av den 16 december 2013 om allmänna genomförandebestämmelser för utbildningstillägg görs en åtskillnad mellan skollov i slutet av ett läsår och det studieuppehåll som följer efter det sista läsår varefter barnet avslutar sin utbildning. För det fjärde har sökanden inte visat att i avsaknad av sin universitetsexamen skulle hans dotter inte ha kunnat få en viss anställning eller ha kunnat hitta ett lämpligt arbete. För det femte är begreppet ”avslutad utbildning” självständigt och ska ges en enhetlig tolkning som ska tillämpas i samtliga medlemsstater där personalens barn studerar. För det sjätte har sökanden inte inkommit med någon bevisning som kan styrka att artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts.
26 Vad slutligen gäller det argument som sökanden framfört i andra hand har kommissionen gjort gällande att det datum då studenterna fick kännedom om sina provresultat inte heller kan godtas, eftersom studenterna efter den sista examinationen inte längre följer några kurser, och således studerar de inte längre på heltid vid en högskoleutbildningsanstalt.
27 Tribunalen noterar att sökanden genom den första grunden har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt de aktuella bestämmelserna genom att ha gjort en felaktig tolkning av begreppet ”avslutad utbildning”, då detta är avgörande för när rätten till de ekonomiska förmånerna i fråga upphör.
28 Parterna är i synnerhet inte överens om vid vilken tidpunkt detta villkor ska anses uppfyllt, närmare bestämt om så ska anses vara fallet vid tidpunkten för den sista examinationen, när studenterna fick kännedom om sina slutliga resultat, datumet då intyget om godkänt resultat utfärdades eller vid läsårets slut. I förevarande fall inföll dessa fyra tidpunkter under perioden juni–september 2021.
29 Det ska inledningsvis erinras om de villkor som ger rätt till de ekonomiska förmånerna i fråga, det vill säga tillägget för underhållsberättigat barn och utbildningstillägget, samt förhållandet mellan dessa båda tillägg.
30 Vad gäller tillägget för underhållsberättigat barn föreskrivs följande i artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna:
”1. En tjänsteman som har ett eller flera underhållsberättigade barn skall i enlighet med punkterna 2 och 3 nedan få ett tillägg om … euro per barn och månad.
…
3. Tillägget skall betalas ut
a) automatiskt för barn under 18 år,
b) efter tjänstemannens styrkta ansökan för barn mellan 18 och 26 år som är under skol- eller yrkesutbildning.
…”
31 Vad gäller utbildningstillägget anges följande i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna:
”1. Om inte annat följer av villkor som fastställs genom allmänna genomförandebestämmelser skall tjänstemannen erhålla ett utbildningstillägg motsvarande den faktiska utbildningskostnaden, dock högst … euro per månad, för varje underhållsberättigat barn enligt artikel 2.2 i denna bilaga som har fyllt fem år och som följer utbildning på heltid vid en avgiftsbelagd primär- eller sekundärskola eller en högskoleutbildningsanstalt. …
Rätten till detta tillägg ska börja den första dagen i den månad barnet börjar grundskolan och upphöra antingen vid utgången av den månad under vilken barnen avslutar sin utbildning eller vid utgången av den månad då barnet fyller 26 år, beroende på vad som infaller tidigast. …”
32 Det framgår av dessa bestämmelser att utbildningstillägget endast är en följd av tillägget för underhållsberättigat barn, eftersom det första av dessa tillägg inte kan beviljas om villkoren för att erhålla det andra inte är uppfyllda. Genom att precisera att utbildningstillägget ska betalas ut ”för varje underhållsberättigat barn enligt artikel 2.2 i denna bilaga som har fyllt fem år”, har lagstiftaren nämligen haft för avsikt att göra rätten till utbildningstillägget beroende av att de villkor som föreskrivs för rätten till tillägg för underhållsberättigat barn först är uppfyllda. Med andra ord har tjänstemannen endast rätt till utbildningstillägget om vederbörande har ett underhållsberättigat barn som är minst fem år gammalt och för vilket han erhåller motsvarande tillägg.
33 Rätten till utbildningstillägg är dessutom underkastad ett andra kumulativt villkor, nämligen att barnet regelbundet och på heltid studerar vid en utbildningsanstalt.
34 Såsom följer av punkt 32 ovan kan utbildningstillägget beviljas endast om villkoren för att erhålla tillägget för underhållsberättigat barn är uppfyllda, vilket innebär att bedömningen av villkoret att barnet regelbundet och på heltid studerar vid en utbildningsanstalt (nedan kallat studievillkoret) ska göras i ett andra skede, efter det att det har fastställts att tjänstemannen faktiskt försörjer det barn för vilket utbildningstillägg begärs.
35 Mot bakgrund av dessa överväganden kommer tribunalen först att pröva huruvida sökanden uppfyllde villkoren för att beviljas barntillägg under den omtvistade perioden, och därefter huruvida hans dotter även uppfyllde det studievillkor som föreskrivs i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för att det ska föreligga en rätt till utbildningstillägg.
1) Huruvida villkoren för att bevilja tillägg för underhållsberättigat barn var uppfyllda under den omtvistade perioden
36 Det ska erinras om att i ett fall som det förevarande, där ett barn följer en universitetsutbildning, är rätten till tillägg för ett underhållsberättigat barn beroende av att tre villkor är uppfyllda, närmare bestämt att tjänstemannen faktiskt försörjer sitt barn, att barnet är mellan 18 och 26 år och att barnet följer en skol- eller yrkesutbildning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2021, KR/kommissionen, T‑408/20, ej publicerad, EU:T:2021:788, punkt 24).
37 I förevarande fall kan det konstateras att kommissionen inte har bestridit att det första och det andra villkoret är uppfyllda, och inte heller att den utbildning som sökandens dotter följde var en ”skolutbildning”. Däremot anser kommissionen att det tredje villkoret avseende att sökandens dotter faktiskt följde en skolutbildning inte är uppfyllt, eftersom hon inte längre fick någon sådan utbildning efter den 18 juni 2021, det vill säga dagen för hennes sista examination.
38 I detta hänseende ska det påpekas att en ”utbildning” består av flera etapper, såsom deltagande i de kurser som föreskrivs i kursplanen och examinationer som grundas på dessa kurser, utvärderingar av kurserna och, sedan den sista examinationen genomförts, att den utbildningsanstalt som tillhandahållit utbildningen i fråga förser studenterna med deras slutresultat för att intyga att de har godkänts. Dessa steg är oskiljaktiga från varandra, eftersom deltagande i examinationerna gör det möjligt att bedöma huruvida studenterna har förvärvat den kompetens och de kunskaper som de ska ha tillgodogjort sig inom ramen för sina kurser.
39 Eftersom den berörda studenten kan få kännedom om huruvida vederbörande har klarat sin utbildning först efter att ha genomfört samtliga examinationer och först efter det att utbildningsanstalten har tillhandahållit resultaten av dessa, är det från och med den tidpunkt då de slutliga resultaten blir tillgängliga som studenten inte längre ska anses följa någon utbildning i den mening som avses i artikel 2.3 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
40 I motsats till vad kommissionen har gjort gällande förblir således ett barn som är mellan 18 och 26 år och som följer en skol- eller yrkesutbildning försörjt av tjänstemannen till dess att de slutliga resultaten görs tillgängliga av utbildningsanstalten, och inte till dess att barnet genomfört sin sista examination.
41 Denna tolkning är dessutom förenlig med den rättspraxis som följer exempelvis av domen av den 17 april 2002, Sada/kommissionen (T‑325/00, EU:T:2002:101, punkt 37), enligt vilken unionsrättsliga bestämmelser som ger rätt till ekonomiska förmåner ska tolkas restriktivt, och domen av den 21 november 1991, Costacurta/kommissionen (C‑145/90 P, EU:C:1991:435, punkt 6), samt domen av den 19 september 2018, HD/parlamentet (T‑604/16, ej publicerad, EU:T:2018:562, punkt 133), av vilka det framgår att eftersom dylika förmåner betalas ut månatligen, ska frågan huruvida villkoren för beviljande ska anses vara uppfyllda bedömas från månad till månad.
42 Eftersom tillägget för underhållsberättigat barn är ett tillägg som betalas ut månadsvis och efter ingivande av en ”styrkt ansökan” för barn som är mellan 18 och 26 år, ankommer det på tjänstemannen att underrätta administrationen om att barnet har avslutat sin utbildning och utan dröjsmål meddela administrationen om vid vilken tidpunkt utbildningsanstalten har tillhandahållit de slutliga resultaten, så att administrationen så snart som möjligt kan avbryta utbetalningen av detta tillägg.
43 I förevarande fall framgår det både av bilaga A.9 till ansökan, som innehåller ett intyg om godkänt resultat daterat den 27 augusti 2021 från det universitet som sökandens dotter var inskriven vid, och av ett e‑postmeddelande från universitets juridiska avdelning som sökanden ingett inom ramen för den åtgärd för processledning det beslutats om den 7 december 2023, att universitetet tillhandahöll de slutliga resultaten redan den 2 juli 2021, och redan samma dag kunde sökandens dotter ladda ned sitt intyg om godkänt resultat. Mot bakgrund av de överväganden som framgår av punkterna 38–40 ovan finner tribunalen följaktligen att från och med månaden efter det att utbildningsanstalten tillhandahållit de slutliga provresultaten, det vill säga augusti 2021, kunde sökandens dotter inte längre anses vara försörjd av sökanden och därmed kunde sökanden inte längre beviljas tillägg för underhållsberättigat barn.
44 Av det ovan anförda följer att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bevilja sökanden tillägg för underhållsberättigat barn för juli månad 2021. Däremot var det korrekt av kommissionen att neka sökanden detta tillägg i augusti och september 2021.
45 Denna slutsats påverkas inte av de övriga argument som sökanden har anfört för att visa att han hade rätt till tillägg för underhållsberättigat barn i såväl augusti som september 2021. I den mån sökanden har gjort gällande att enligt såväl universitetet där dottern var inskriven och de belgiska myndigheterna har dottern fortsatt att betraktas som student till slutet av september 2021, finner tribunalen för det första – i likhet med kommissionen – att de aktuella bestämmelserna ska tolkas självständigt. Såsom har påpekats i punkterna 38–40 ovan ska artikel 2.3 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna tolkas så, att från och med den tidpunkt då utbildningsanstalten tillhandahåller de slutliga provresultaten ska barnet inte längre anses följa en ”utbildning” i den mening som avses i denna bestämmelse. Det är således fullt möjligt att barnet avslutar sin utbildning före läsårets slut, även om universitetet anser eller det följer av lagstiftningen i den stat där universitetet är beläget att barnet fortfarande kan betraktas som student fram till slutet av detta år.
46 För det andra har påståendet att det är nödvändigt att inneha en universitetsexamen för att få tillträde till vissa yrken inte styrkts och förefaller framför allt inte vara förenligt med de anspråk som är föremål för förevarande talan. Det kan nämligen konstateras att trots att sökandens dotter erhöll sitt examensbevis först den 8 oktober 2021 (se punkt 12 i ansökan), har sökanden inte gjort gällande att han hade rätt till de ekonomiska förmånerna i fråga även för oktober månad 2021. I punkt 93 i ansökan har sökanden dessutom bekräftat att hans dotter fick en anställning från och med den 1 oktober 2021, det vill säga en vecka innan examensbeviset utfärdades.
47 Vad för det tredje gäller sökandens påstående i repliken att kommissionens tolkning av de aktuella bestämmelserna strider mot artikel 52 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och mot principen om likabehandling, kan det konstateras dels att detta påstående inte har styrkts eller underbyggts av några argument, dels att en liknande argumentation under alla omständigheter även har anförts inom ramen för den andra grunden, avseende ett åsidosättande av principen om likabehandling, vilken kommer att prövas nedan.
2) Huruvida det studievillkor som föreskrivs i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna var uppfyllt under den omtvistade perioden
48 Inledningsvis ska det noteras att eftersom sökanden inte har rätt till tillägg för underhållsberättigat barn för augusti och september månad 2021 (se punkt 44 ovan), kan han inte heller göra anspråk på utbildningstillägg för dessa månader, såsom framgår av punkt 32 ovan.
49 Kommissionen gjorde sig följaktligen inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den nekade sökanden utbildningstillägg för augusti och september månad 2021.
50 Såsom påpekats i punkt 35 ovan ska det även prövas huruvida studievillkoret var uppfyllt i juli 2021.
51 Enligt kommissionen är detta villkor inte längre uppfyllt när barnet har klarat den sista examinationen, eftersom barnet från och med den tidpunkten kan hitta ett arbete och försörja sig. Liksom när det gäller tillägget för underhållsberättigat barn grundar kommissionen denna tolkning på antagandet att barnet avslutar sin utbildning när det klarat sin sista examination.
52 Detta antagande är emellertid felaktigt.
53 Såsom har påpekats i punkterna 38–40 ovan i samband med prövningen av villkoren för beviljande av tillägg för underhållsberättigat barn, är det nämligen det datum då utbildningsanstalten gör de slutliga provresultaten tillgängliga som markerar slutet på studierna.
54 De överväganden som framgår av punkterna 38–44 ovan om tillägg för underhållsberättigat barn ska således också tillämpas vid prövningen av det studievillkor som föreskrivs i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna och som måste vara uppfyllt för att det ska föreligga en rätt till utbildningstillägg.
55 Härav följer att det är från och med den tidpunkt då utbildningsanstalten har gjort de slutliga provresultaten tillgängliga som tjänstemannens barn inte längre ska anses följa en utbildning på heltid vid en utbildningsanstalt i den mening som avses i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
56 Eftersom de slutliga provresultaten i förevarande fall tillhandahölls redan den 2 juli 2021, då sökandens dotter för övrigt redan kunde ladda ned ett intyg om godkänt resultat, kan det konstateras att fram till detta datum ska hon anses ha följt en utbildning på heltid vid den utbildningsanstalt där hon studerade, vilket innebär att sökanden hade rätt till utbildningstillägg för juli månad 2021.
57 Följaktligen kan det konstateras att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bevilja sökanden utbildningstillägg för juli månad 2021.
58 Mot bakgrund av det ovan anförda ska det första angripna beslutet ogiltigförklaras i den del sökanden nekades de ekonomiska förmånerna i fråga för juli månad 2021.
59 Det ska nu prövas huruvida de övriga grunder som har åberopats mot det första angripna beslutet kan leda till att detta beslut ska ogiltigförklaras även i den del sökanden har nekats de ekonomiska förmånerna i fråga för augusti och september månad 2021.
b) Den andra grunden, avseende ett åsidosättande av principen om likabehandling
60 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling, eftersom han diskrimineras i förhållande till en tjänsteman vars barn avslutar sina studier efter det andra examinationstillfället.
61 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
62 Enligt fast rättspraxis innebär likabehandlingsprincipen att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Närmare bestämt ska kravet på att situationerna ska vara lika för att man ska kunna konstatera att likabehandlingsprincipen har åsidosatts bedömas med beaktande av samtliga omständigheter som kännetecknar situationerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt), C‑205/20, EU:C:2022:168, punkterna 54 och 55 samt där angiven rättspraxis).
63 Det kan emellertid konstateras att situationen för en student som klarar sina examinationer redan vid det första examinationstillfället skiljer sig från situationen för en student som måste inställa sig vid det andra examinationstillfället och som löper risken att misslyckas på nytt och följaktligen inte avsluta sina studier under samma läsår. I det förstnämnda fallet kan studenten nämligen redan anses ha avslutat sin utbildning, medan studenten i det andra fallet måste fortsätta sin utbildning och genomgå nya prov innan vederbörande kan avsluta sina studier.
64 Eftersom sökandens dotter fick kännedom om sina slutliga provresultat den 2 juli 2021 (se punkt 43 ovan) kan sökanden inte med framgång jämföra sin situation med situationen för en tjänsteman vars barn måste inställa sig vid det andra examinationstillfället, efter den 2 juli 2021.
65 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.
c) Den tredje grunden, avseende ett åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och god förvaltning
66 När det gäller det påstådda åsidosättandet av rättssäkerhetsprincipen har sökanden gjort gällande att kommissionens tolkning av de aktuella bestämmelserna skapar rättsosäkerhet, eftersom den per automatik medför att de ekonomiska förmånerna i fråga återkrävs retroaktivt. Vid tidpunkten för den sista examinationen kan tjänstemannen nämligen inte veta om dennes barn kommer att bli godkänd vid det första examinationstillfället eller ej, eftersom resultaten meddelas först senare.
67 Vad gäller det påstådda åsidosättandet av principen om god förvaltningssed har sökanden hävdat att hans ärende behandlades på ett otydligt sätt, eftersom kommissionen i det första angripna beslutet intog samma ställning som i beslutet av den 24 september 2021, vilket emellertid hade ogiltigförklarats. Sökanden har i detta avseende preciserat att kommissionen inte med framgång kan göra gällande att den inte var skyldig att motivera beslutet att bifalla det första klagomålet, eftersom det inte gick honom emot. Denna förvirring innebar att sökanden såg sig nödd att inge ett andra klagomål, med samma syfte som det första klagomålet.
68 Kommissionen har bestridit dessa argument.
69 Vad för det första gäller invändningen om ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, ska det påpekas att denna avser en situation där en tjänsteman som meddelar att hans barn har avslutat sin utbildning vid den tidpunkt då han får kännedom om barnets provresultat kan bli föremål för ett retroaktivt återkrav med stöd av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, såsom skulle ha skett i förevarande fall om sökanden hade uppgett att hans dotter avslutade sin utbildning den 2 juli 2021. Eftersom ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, om ett sådant antas vara styrkt, i förevarande fall skulle medföra att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras endast med avseende på juli månad 2021, men inte augusti och september månad 2021 (se punkt 59 ovan), kan det konstateras att denna invändning är verkningslös (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 2022, Cristescu/kommissionen, T‑754/20, ej publicerad, EU:T:2022:316, punkt 171).
70 Vad för det andra gäller invändningen om ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed ska det inledningsvis påpekas att i den mån sökanden har gjort gällande att beslutet att bifalla det första klagomålet är bristfälligt motiverat och att hans ärende har handlagts på ett otillfredsställande sätt, vilket tvingade honom att anlita en advokat för att upprätta det första klagomålet, är även dessa argument verkningslösa, eftersom de avser lagenligheten av beslutet av den 24 september 2021, vilket emellertid inte är föremål för förevarande talan.
71 Den omständigheten att administrationen, efter att ha ogiltigförklarat ett beslut på grund av ett åsidosättande av rätten att yttra sig, antar ett nytt beslut som i sak är identiskt med det första, strider inte heller mot principen om god förvaltningssed, eftersom ett sådant åsidosättande endast innebär att det administrativa förfarandet ska återupptas från och med den fas som påverkas av rättsstridigheten och inte nödvändigtvis att utgången av detta förfarande blir en annan.
72 Såsom kommissionen med rätta har påpekat kan det slutligen konstateras att sökanden i vart fall inte har visat att det påstådda åsidosättandet av principen om god förvaltningssed skulle ha påverkat frågan huruvida det första angripna beslutet var välgrundat på ett sådant sätt att nämnda beslut måste ogiltigförklaras.
73 Talan kan således inte bifallas på denna grund.
74 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska det första angripna beslutet ogiltigförklaras i den del sökanden nekades de ekonomiska förmånerna i fråga för juli månad 2021.
2. De grunder som avser det andra angripna beslutet
75 Dessa grunder avser i huvudsak, för det första, ett åsidosättande av sökandens rätt att uppbära de aktuella ekonomiska förmånerna och, för det andra, ett åsidosättande av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna.
a) Den första grunden, avseende ett åsidosättande av sökandens rätt att uppbära de ekonomiska förmånerna i fråga
76 Sökanden har gjort gällande att eftersom det andra angripna beslutet grundar sig på det första angripna beslutet, vilket är rättsstridigt av de skäl som anförts inom ramen för de tre första grunderna avseende det första angripna beslutet, ska även det andra angripna beslutet ogiltigförklaras.
77 Kommissionen har genmält att det andra angripna beslutet inte ska ogiltigförklaras, då det första angripna beslutet är lagenligt.
78 Eftersom tribunalen i punkt 74 ovan har konstaterat att det första angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del sökanden nekades de ekonomiska förmånerna i fråga för juli månad 2021, gäller detsamma för det andra angripna beslutet. Det framgår nämligen av prövningen av den första grunden avseende det första angripna beslutet att detta belopp inte har ”utbetalats felaktigt” i den mening som avses i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, och följaktligen ska det andra angripna beslutet ogiltigförklaras i den del det avser de ekonomiska förmånerna i fråga för juli månad 2021.
79 Det ska nu prövas huruvida den andra grund som har åberopats mot det andra angripna beslutet kan leda till att detta beslut ska ogiltigförklaras även i den del sökanden har nekats de ekonomiska förmånerna i fråga för augusti och september månad 2021.
b) Den andra grunden, avseende ett åsidosättande av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna
80 Sökanden har hävdat att han var fast övertygad om att han skulle uppbära de ekonomiska förmånerna i fråga till och med september 2021, dels på grund av att det varken finns någon bestämmelse eller rättspraxis som bekräftar PMO:s praxis, dels att administrationen hade utbetalat 3 500 euro till honom ”till följd av” att beslutet av den 24 september 2021 hade ogiltigförklarats. Kommissionen har för övrigt inte bevisat att han hade faktisk kännedom om att de ekonomiska förmånerna i fråga hade utbetalats felaktigt, och inte heller att felet var så uppenbar att han måste ha känt till det.
81 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
82 Tribunalen gör härvidlag följande bedömning. I artikel 85 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[v]arje belopp som utbetalats felaktigt skall återkrävas om mottagaren varit medveten om att det inte funnits något skäl till utbetalningen eller felet varit så uppenbart att han måste ha känt till det”. Det följer av lydelsen i denna bestämmelse att för att ett belopp som betalats ut felaktigt ska kunna återkrävas ska det företes bevisning om att mottagaren verkligen kände till att betalningen var felaktig eller att felaktigheten var så uppenbar att mottagaren inte kunde ha undgått att känna till den (dom av den 14 juni 2018, Spagnolli m.fl./kommissionen, T‑568/16 och T‑599/16, EU:T:2018:347, punkt 145 och där angiven rättspraxis).
83 I förevarande fall ska det noteras att det framgår av beslutet att avslå det andra klagomålet att tillsättningsmyndigheten grundade det andra angripna beslutet på det andra typfall som avses i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, vilket kommissionen även preciserat vid förhandlingen.
84 Tribunalen ska således begränsa sin bedömning till att kontrollera huruvida kommissionen med fog kunde anse att det var så uppenbart att utbetalningen var felaktig att sökanden måste ha känt till detta.
85 Det följer av fast rättspraxis att uttrycket ”så uppenbart”, avseende felaktigheten i en utbetalning i den mening som avses i artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna, inte innebär att en tjänsteman som mottagit felaktigt utbetalade belopp saknar skyldighet att fråga sig eller kontrollera huruvida utbetalningen varit korrekt. Tvärtom är tjänstemannen skyldig att återbetala dessa belopp om det rör sig om ett fel som inte undgår en normalt omsorgsfull tjänsteman, som förutsätts känna till gällande bestämmelser i fråga om dennes lön (se dom av den 18 juni 2019, Quadri di Cardano/kommissionen, T‑828/17, ej publicerad, EU:T:2019:422, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
86 Det krävs inte heller att när den berörde tjänstemannen fullgör den omsorgsplikt som åligger vederbörande, ska han exakt kunna avgöra omfattningen av det fel som administrationen har begått. Det räcker att tjänstemannen hyser tvivel om huruvida utbetalningarna i fråga är välgrundade för att vederbörande ska vara tvungen att uppmärksamma administrationen på detta, så att den kan vidta nödvändiga kontroller (se dom av den 18 juni 2019, Quadri di Cardano/kommissionen, T‑828/17, ej publicerad, EU:T:2019:422, punkt 49 och där angiven rättspraxis).
87 Såsom framgår av punkt 43 ovan ska det i förevarande fall noteras att de slutliga provresultaten för den utbildning som sökandens dotter följt tillhandahölls av utbildningsanstalten den 2 juli 2021, och redan samma dag kunde hon ladda ned ett intyg om godkänt resultat. Det framgår inte heller av handlingarna i målet att sökandens dotter fortsatte utbildningen i fråga, eller någon annan utbildning, efter den 2 juli 2021, vilket skulle ha kunnat ge sökanden rätt till de ekonomiska förmånerna i fråga från och med augusti 2021.
88 Mot bakgrund av dessa omständigheter kunde sökanden hysa tvivel om att han från och med augusti 2021 inte längre var berättigad till de ekonomiska förmånerna i fråga.
89 Eftersom det var uppenbart att denna utbetalning var felaktig, måste sökanden således ha känt till detta.
90 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser förevarande grund och det andra angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras endast i den del det avser de ekonomiska förmånerna i fråga för juli 2021.
B. Skadeståndsyrkandet
91 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att han lidit ekonomisk skada till ett värde om 2 441,84 euro, motsvarande de advokatkostnader han haft för att upprätta det första klagomålet, eftersom kommissionen åsidosatt principerna om god förvaltningssed, rättssäkerhet och förutsebarhet, med hänsyn till att de angripna besluten var identiska med dem som ogiltigförklarats genom beslutet att bifalla det första klagomålet.
92 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
93 Härvidlag erinrar tribunalen om att advokatkostnader som uppkommit under det administrativa förfarandet inte, förutom i undantagsfall, kan utgöra en ersättningsgill ekonomisk skada, eftersom det inte föreskrivs i tjänsteföreskrifterna att sökanden måste anlita en advokat under det administrativa förfarandet och således är den berörde tjänstemannen personligt ansvarig för dylika kostnader. Det finns dock inget i handlingarna i målet som styrker att det fråga skulle vara om ett sådant undantagsfall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 februari 2022, OA/EESK, T‑671/20, ej publicerad, EU:T:2022:82, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
94 Såsom har påpekats i punkt 71 ovan strider det inte mot principen om god förvaltningssed att administrationen, efter att ha ogiltigförklarat ett beslut på grund av ett åsidosättande av rätten att yttra sig, antar ett nytt beslut som i sak är identiskt med det första, och för övrigt inte heller mot principerna om rättssäkerhet och förutsebarhet, med avseende på vilka sökanden inte har anfört några argument. Att administrationen förfar på detta sätt kan således inte utgöra en rättsstridighet som kan aktualisera unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar.
95 Sökandens yrkande om ersättning för en påstådd ekonomisk skada ska följaktligen ogillas.
96 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska de angripna besluten ogiltigförklaras i den del de avser de ekonomiska förmånerna i fråga för juli månad 2021. Talan ogillas i övrigt.
IV. Rättegångskostnader
97 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
98 Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i huvudsak har tappat målet ska sökandens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen i utökad sammansättning),
följande:
1) Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningars (PMO) beslut av den 11 maj 2022, varigenom VA:s rätt till tillägg för underhållsberättigat barn och utbildningstillägg samt det skatteavdrag som är hänförligt till förstnämnda tillägg upphörde från och med den 1 juli 2021, och PMO:s beslut av den 13 juni 2022 om återkrav av dessa tillägg i enlighet med artikel 85 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen ogiltigförklaras i den del de avser juli månad 2021.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för VA.
Papasavvas | Svenningsen | Laitenberger |
Martín y Pérez de Nanclares | | Stancu |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 juni 2024.
Underskrifter