TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 16 september 2013 (*)
”Skiljedomsklausul – Avtal om finansiellt stöd som ingåtts inom ramen för femte och sjätte ramprogrammen för teknologisk forskning och utveckling och eTEN-programmet – Projekten Highway, J WeB, Care Paths, Cocoon, Secure-Justice, Qualeg, Lensis, E-Pharm Up, Liric, Grace, Clinic och E2SP – Uppsägning av avtalen – Återbetalning av utbetalda belopp – Debetnotor – Genkäromål – Företrädare för sökanden”
I mål T‑435/09,
GL2006 Europe Ltd, Birmingham (Förenade kungariket), företrätt av advokaterna M. Gardenal och E. Bélinguier-Raiz,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av S. Delaude och N. Bambara, därefter av S. Delaude, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten R Van der Hout,
svarande,
angående dels en talan enligt artikel 238 EG, som väckts av bolaget GL2006 med stöd av skiljedomsklausuler, genom vilken bolaget bestrider de kontroller som Olaf genomförde i dess lokaler i december 2008, beslutet i skrivelsen av den 10 juli 2009 genom vilket kommissionen avslutade sökandebolagets deltagande i två forsknings- och utvecklingsprojekt, samt tolv debetnotor som utställts av kommissionen den 7 augusti 2009 avseende återbetalning av belopp som kommissionen utbetalat till bolaget inom ramen för dess deltagande i tolv forsknings- och utvecklingsprojekt, dels ett genkäromål om återbetalning av dessa belopp,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden L. Truchot (referent), samt domarna M. E. Martins Ribeiro och A. Popescu,
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 december 2012,
följande
Dom (1)
Bakgrund till tvisten
[utelämnas]
2 Mellan åren 2000 och 2006 ingick Europeiska gemenskapen, företrädd av Europeiska gemenskapernas kommission, tolv avtal med sökanden. Dessa avtal gällde sökandebolagets deltagande i forsknings- och utvecklingsprojekt i utbyte mot ett finansiellt stöd från kommissionen till vissa kostnader som uppstår inom ramen för utförandet av de aktuella avtalen.
[utelämnas]
7 I november 2007 begärde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ett möte med kommissionens generaldirektorat (GD) för informationssamhället och medier, på grund av misstankar att sökanden gjort sig skyldig till bedrägeri i samband med fullgörandet av de aktuella avtalen. På grundval av en notering i Olafs utredning daterad den 3 december 2007 angående detta möte beslutade kommissionen att avbryta utvärderingen av revisionsrapporten för att genomföra kompletterande undersökningar.
[utelämnas]
16 Den 10 juli 2009 sände kommissionen en skrivelse till sökandens advokater och informerade dem om att kommissionen dels slutgiltigt avslutade sökandens deltagande i projekten Qualeg och Cocoon, vilka fortfarande pågick, dels skulle återkräva de belopp som betalats till sökanden inom ramen för fullgörandet av avtalen. Sökanden bestred detta beslut genom skrivelse av den 14 juli 2009.
17 Den 7 augusti 2009 sände kommissionen tolv debetnotor till sökanden i syfte att erhålla återbetalning av de belopp som kommissionen betalat till sökanden inom ramen för de tolv avtal som ingåtts med bolaget, vilket motsvarade ett totalt belopp på 2 258 456,31 euro.
Förfarandet och parternas yrkanden
18 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 22 oktober 2009.
19 Genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 3 november 2009 begärde sökanden uppskov med verkställigheten av beslutet i kommissionens skrivelse av den 10 juli 2009 och de tolv debetnotorna som utställts den 7 augusti 2009. Denna begäran avslogs genom beslut av tribunalens ordförande den 15 mars 2010 eftersom villkoret avseende en situation som ställer krav på skyndsamhet inte var uppfyllt. I beslutet angavs även att frågan om rättegångskostnaderna skulle anstå.
20 Genom sitt svaromål, som inkom till tribunalens kansli den 26 januari 2010, väckte kommissionen genkäromål med yrkande om att sökanden skulle förpliktas att till kommissionen betala de belopp som anges i debetnotorna.
21 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– förklara att talan kan tas upp till sakprövning,
– fastställa att den inspektion på platsen som Olaf genomförde den 8–12 december 2008, utkastet till revisionsberättelsen och den slutgiltiga revisionsberättelsen, kommissionens slutliga beslut i skrivelsen av den 10 juli 2009 om att säga upp avtal genom vilka sökanden deltog i projekten Qualeg och Cocoon, och debetnotorna av den 7 augusti 2009, är behäftade med fel, och följaktligen, förklara dem olagliga och ogiltiga,
– förklara att alla avtal som ingåtts mellan sökanden och kommissionen är giltiga,
– dessutom, fastställa att kommissionens påståenden saknar grund, och
– förpliktiga kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
22 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan,
– förklara att beslutet i skrivelsen av den 10 juli 2009 att säga upp avtalen om sökandens deltagande i projekten Qualeg och Cocoon, samt debetnotorna av den 7 augusti 2009 är i överensstämmelse med de aktuella avtalen,
– i enlighet med genkäromålet, förplikta sökanden att återbetala 2 258 456,31 euro till kommissionen – vilket motsvarar beloppen i debetnotorna – jämte ränta räknat från det förfallodatum som anges i dessa notor, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
23 I sin replik har sökanden i huvudsak upprepat yrkandena från ansökan och därutöver framställt yrkande om att tribunalen ska ogilla kommissionens talan.
Rättslig bedömning
I – Talan
24 Enligt artikel 113 i tribunalens rättegångsregler får den när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, avgöra om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, eller fastställa att det saknas anledning att döma i saken.
25 Av artikel 19 i domstolens stadga, som är tillämplig på förfarandet i tribunalen enligt artikel 53 i nämnda stadga, framgår att andra parter än medlemsstaterna, staterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Eftas övervakningsmyndighet eller Europeiska unionens institutioner ska företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför en domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet.
26 De advokater som hade fullmakt att företräda sökanden uppgav i skrivelse av den 6 mars 2012 att de inte längre önskade företräda sökanden, med hänvisning till att de inte längre kunde nå sökanden, att sökanden inte längre var införd i bolagsregistret och att sökanden inte hade uppfyllt sina ekonomiska förpliktelser gentemot advokaterna.
27 Genom skrivelse av den 26 mars 2012 underrättade tribunalen nämnda advokater om att all skriftväxling angående det aktuella målet skulle fortsätta att ske med dem fram till dess att sökanden hade angett några nya ombud.
28 Som en åtgärd för processledning begärde tribunalen den 13 juni 2012 att nämnda advokater skulle
– förete bevis för att de tillställt sökanden deras beslut att inte längre representera sökanden i detta mål, och
– genom rekommenderat brev med mottagningsbevis
– be sökanden att senast den 2 juli 2012 ange nya ombud,
– underrätta sökanden om att tribunalen har för avsikt att på eget initiativ fastställa att det inte längre finns något föremål för talan om sökanden inte anger några nya ombud, samt
– förete bevis för att det ovannämnda brevet har avsänts.
29 Advokaterna efterkom tribunalens begäran genom skrivelse av den 20 juni 2012.
30 Den tidsfrist som sökanden getts för att ange nya ombud löpte ut vid midnatt den 2 juli 2012 utan att denna underrättat tribunalen om en sådan utnämning.
31 Som en åtgärd för processledning uppmanade tribunalen den 10 juli 2012 parterna att yttra sig angående möjligheten att tribunalen på eget initiativ fastställer att det inte längre finns något föremål för talan och att det saknas anledning att döma i saken eftersom sökanden inte har angett någon ny representant inom den tidsfrist som tribunalen fastställt och sökanden därmed inte längre är företrädd av någon advokat.
32 Kommissionen inkom med yttrande genom skrivelse av den 25 juli 2012. Sökanden inkom inte med något yttrande.
33 Mot bakgrund av sökandens tystnad efter den ovan i punkt 28 nämnda åtgärden för processledning av den 13 juni 2012 fastställer tribunalen på eget initiativ, i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna, att det inte längre finns något föremål för talan och att det saknas anledning att döma i saken (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens beslut av den 20 juni 2008 i mål T‑299/06, Leclercq mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 15, av den 2 september 2010 i mål T‑123/08, Spitzer mot harmoniseringsbyrån – Homeland Housewares (Magic Butler), ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 8, och av den 16 maj 2012 i mål T‑444/09, La City mot OHMI – Bücheler och Ewert (citydogs), punkt 12).
34 Följaktligen saknas det anledning att pröva kommissionens yrkande om att talan ska avvisas.
II – Kommissionens genkäromål
35 Kommissionen har genom skrivelser av den 2 och den 25 juli 2012 begärt att tribunalen ska pröva kommissionens genkäromål även om tribunalen skulle finna att det saknas anledning att pröva den talan som sökanden väckt. Kommissionens genkäromål syftar till att tribunalen ska förplikta sökanden att till kommissionen återbetala 2 258 456, 31 euro – vilket motsvarar samtliga belopp som utbetalats till denna inom ramen för utförandet av de tolv avtal som ingåtts med sökanden – jämte ränta räknat från förfallodatumet för betalning som anges i debetnotorna som utfärdades den 7 augusti 2009.
A – Inledande synpunkter
36 Innan tribunalen undersöker huruvida beslutet att inte pröva sökandens talan utgör hinder för att pröva kommissionens genkäromål ska tribunalen pröva huruvida den är behörig att pröva förevarande mål.
37 Enligt artikel 238 EG är unionsdomstolarna behöriga att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning.
38 Enligt rättspraxis bestäms tribunalens behörighet att med stöd av en skiljedomsklausul avgöra en avtalstvist utifrån nämnda bestämmelse och utifrån vad som anges i själva skiljedomsklausulen (domstolens dom av den 8 april 1992 i mål C‑209/90, kommissionen mot Feilhauer, REG 1992, s. I‑2613, punkt 13, och tribunalens dom av den 9 februari 2010 i mål T‑340/07, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 76). Denna behörighet är ett undantag och ska därför tolkas restriktivt (domstolens dom av den 18 december 1986 i mål 426/85, kommissionen mot Zoubek, REG 1986, s. 4057, punkt 11, och tribunalens dom av den 16 december 2010 i mål T‑259/09, kommissionen mot Arci Nuova associazione comitato di Cagliari och Alberto Gessa, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 39). Tribunalen får således endast pröva en avtalstvist om parterna har gett uttryck för sin avsikt att ge den en sådan behörighet (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Arci Nuova associazione comitato di Cagliari och Alberto Gessa, punkt 39) och dessutom är dess behörighet begränsad till yrkanden som kan härledas från det avtal som innehåller skiljedomsklausulen eller som har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av detta avtal (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Zoubek, punkt 11).
39 I förevarande mål är det utrett att vart och ett av de tolv avtal som ingåtts mellan sökanden och kommissionen innehåller en skiljedomsklausul som ger tribunalen behörighet att pröva tvister om avtalens giltighet, tillämpning och tolkning. En sådan klausul finns i artikel 13 i de avtal som slutits i enlighet med sjätte ramprogrammet och i artikel 5 i de avtal som slutits i enlighet med femte ramprogramet eller eTEN-programmet.
40 Vidare nämnde kommissionen i sitt svaromål de avtalsbestämmelser som åberopades till stöd för genkäromålet, närmare bestämt artikel 26.3 i de allmänna villkoren för avtal som ingåtts i enlighet med femte ramprogrammet, punkterna II.29.1 och II.31.1 i de allmänna villkoren för avtal som ingåtts i enlighet med sjätte ramprogrammet och artikel 17.4 i de allmänna villkoren för avtal som ingåtts i enlighet med eTEN-programmet. Dessa bestämmelser ger kommissionen rätt att begära återbetalning av belopp som uppburits rättsstridigt av mottagarna.
41 Genkäromålet bygger således på de aktuella avtalen och de rättigheter och skyldigheter som följer av dessa, i den mening som avses i den rättspraxis som redovisats i punkt 38 ovan.
42 I gemenskapens rättsmedelssystem följer det dessutom av rättspraxis att behörigheten att pröva en talan rörande huvudsaken innebär att det föreligger en behörighet att pröva alla genkäromål som väcks inom ramen för samma förfarande som hänför sig till samma rättsakt eller samma omständighet som är föremålet för talan. Denna behörighet bygger på hänsyn till processekonomin och det erkända företrädet för den domstol vid vilken talan först väcks, vilka är hänsyn som ofta erkänns även i medlemstaternas processrättsliga system (se domstolens beslut av den 27 maj 2004, i mål C‑517/03, kommissionen mot IAMA Consulting, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
43 Tribunalen är således principiellt behörig att pröva kommissionens genkäromål.
44 Det kan även konstateras att i den del genkäromålet syftar till att sökanden ska förpliktas betala de belopp som anges i debetnotorna av den 7 augusti 2009 har kommissionens genkäromål ett annat ändamål än enbart ett ogillande av sökandens yrkanden, vilka bland annat gäller ogiltigförklaring av debetnotorna.
45 Beslutet att inte pröva den talan som sökanden väckt räcker således inte för att kommissionen ska erhålla det resultat som eftersträvades med genkäromålet eftersom detta beslut inte medför att sökanden förpliktas att betala de belopp som anges i debetnotorna.
46 Följaktligen har kommissionens genkäromål fortfarande ett ändamål trots att sökandens talan förlorat sitt ändamål och kommissionen har fortfarande ett intresse av att dess genkäromål bifalles.
47 En prövning av kommissionens genkäromål innebär också att kommissionen inte behöver väcka en ny talan när, såsom kommissionen har gjort gällande i sin skrivelse av den 25 juli 2012, parterna redan har haft möjlighet att framföra alla de argument de önskade åberopa i förevarande mål. En sådan lösning är således motiverad av processekonomiska skäl.
48 Som kommissionen har påpekat i ovannämnda skrivelse innebär omständigheten att tribunalen prövar kommissionens genkäromål inte heller att sökandens rätt till försvar åsidosätts. Vid den tidpunkt när orsaken till att tribunalen inte prövar talan uppkom, det vill säga underlåtenheten att utse nya ombud inom den angivna tidsfristen, hade det skriftliga förfarandet avslutats. Sökanden hade således haft möjlighet att i sin replik framföra argument med anledning av kommissionens genkäromål, vilket sökanden också gjorde. Vidare underrättades sökanden, genom sina ombud, om att det muntliga förfarandet skulle inledas och att en muntlig förhandling skulle hållas den 13 december 2012.
49 Av ovanstående följer att tribunalen ska pröva kommissionens genkäromål.
B – Sakprövning av genkäromålet
50 Kommissionen har genom sitt genkäromål yrkat att sökanden ska förpliktas att dels återbetala samtliga belopp som sökanden uppburit rättsstridigt inom ramen för fullgörandet av de tolv avtal som ingåtts med kommissionen, dels betala dröjsmålsränta för dessa belopp räknat från det förfallodatum som anges i debetnotorna av den 7 augusti 2009.
51 I debetnotorna anges följande belopp för vart och ett av de aktuella projekten:
– Lensis: 257 598,49 euro
– E-Pharm Up: 153 227,00 euro
– Liric: 36 694,12 euro
– Grace: 493 735,91 euro
– Cocoon: 201 387,39 euro
– Secure-Justice: 217 564,26 euro
– Qualeg: 291 371,53 euro
– Care Paths: 144 352,41 euro
– Highway: 76 000,00 euro
– J WeB: 70 807,45 euro
– E2SP: 120 717,75 euro
– Clinic: 195 000,00 euro
1. Återbetalning av felaktigt utbetalt belopp
[utelämnas]
148 Tribunalen finner således att det är i överensstämmelse med de avtal som ingåtts med sökanden som kommissionen, genom de tolv debetnotor som sänts till sökanden den 7 augusti 2009, har begärt återbetalning av beloppet 2 258 456,31 euro, vilket motsvarar samtliga belopp som utbetalats till sökanden i enlighet med dessa avtal.
149 Sökanden har inte heller bestritt de belopp som anges i debetnotorna. Kommissionens yrkande att sökanden ska förpliktas att till kommissionen återbetala det belopp på 2 258 456,31 euro som bolaget uppburit rättsstridigt ska således bifallas.
2. Dröjsmålsränta
150 Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att till kommissionen betala dröjsmålsränta på de belopp som anges i debetnotorna av den 7 augusti 2009 räknat från det förfallodatum som anges i dessa debetnotor.
[utelämnas]
151 Sökanden ska således förpliktas att betala ränta enligt de aktuella avtalen, såsom föreskrivs i de bestämmelser som redovisats i punkterna 152, 153 och 154 ovan, räknat från de förfallodatum som anges i respektive debetnota.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Det saknas anledning att pröva den talan som väckts av GL2006 Europe Ltd.
2) GL2006 Europe ska till Europeiska kommissionen betala beloppet 2 258 456,31 euro, jämte ränta räknat från de förfallodatum som anges i debetnotorna av den 7 augusti 2009.
3) GL2006 Europe ska ersätta rättegångskostnaderna.
Truchot | Martins Ribeiro | Popescu |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 september 2013.
Underskrifter