Mål T‑435/09
(publicerad i utdrag)
GL2006 Europe Ltd
mot
Europeiska kommissionen
”Skiljedomsklausul – Avtal om finansiellt stöd som ingåtts inom ramen för femte och sjätte ramprogrammen för teknologisk forskning och utveckling och eTEN-programmet – Projekten Highway, J WeB, Care Paths, Cocoon, Secure-Justice, Qualeg, Lensis, E-Pharm Up, Liric, Grace, Clinic och E2SP – Uppsägning av avtalen – Återbetalning av utbetalda belopp – Debetnotor – Genkäromål – Företrädare för sökanden”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 16 september 2013
1. Domstolsförfarande – Talan har inte längre något föremål – Sökandens tystnad efter en åtgärd för processledning angående angivandet av nya ombud – Anledning saknas att döma i saken – Påverkan på genkäromål
(Artikel 225 EG; tribunalens rättegångsregler, artikel 113)
2. Domstolsförfarande – Anhängiggörande vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet – Räckvidd och gränser – Befogenhet att pröva ett genkäromål – Grundval
(Artiklarna 225 EG och 238 EG)
1. Tribunalen kan på eget initiativ, i enlighet med artikel 113 i tribunalens rättegångsregler, fastställa att det inte längre finns något föremål för talan och att det saknas anledning att döma i saken när sökanden inte yttrar sig efter en åtgärd för processledning avseende angivandet av nya ombud.
När emellertid svaranden har väckt ett genkäromål och beslutet att inte pröva den talan som sökanden väckt inte räcker för att svaranden ska erhålla det resultat som eftersträvades med genkäromålet, har för det första kommissionens genkäromål fortfarande ett ändamål trots att sökandens talan förlorat sitt ändamål och för det andra har kommissionen fortfarande ett intresse av att dess genkäromål bifalles. Detta är fallet vad gäller ett genkäromål som syftar till att sökanden ska förpliktas att återbetala de belopp som denne erhållit.
(se punkterna 33, 45 och 46)
2. Enligt artikel 238 EG är Europeiska unionens domstol behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Tribunalens behörighet att med stöd av en skiljedomsklausul avgöra en avtalstvist bestäms utifrån nämnda bestämmelse och utifrån vad som anges i själva skiljedomsklausulen. Denna behörighet utgör ett undantag från den allmänna rätten och ska därmed tolkas restriktivt. Tribunalen får således endast pröva en avtalstvist om parterna har gett uttryck för sin avsikt att ge den en sådan behörighet och dessutom är dess behörighet begränsad till yrkanden som kan härledas från det avtal som innehåller skiljedomsklausulen eller som har ett direkt samband med de skyldigheter som följer av detta avtal.
I gemenskapens rättsmedelssystem gäller dessutom att behörigheten att pröva en talan rörande huvudsaken innebär att det föreligger en behörighet att pröva alla genkäromål som väcks inom ramen för samma förfarande som hänför sig till samma rättsakt eller samma omständighet som är föremålet för talan. Denna behörighet bygger på hänsyn till processekonomin och det erkända företrädet för den domstol vid vilken talan först väcks, vilka är hänsyn som ofta erkänns även i medlemsstaternas processrättsliga system.
(se punkterna 37, 38 och 42)