FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 30 september 2009

Mål T‑193/08 P

Carina Skareby

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Bedömningsförfarandet för år 2004 – Bestämning av mål och kommunikation av utvärderingskriterierna”

Saken: Överklagande av personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 6 mars 2008 i mål F‑46/06, Skareby mot kommissionen, (REGP 2008, s. I‑A-0000 och II‑A-0000) med yrkande om att domen ska upphävas.

Avgörande: Europeiska unionens personaldomstols dom (andra avdelningen) av den 6 mars 2008 i mål F‑46/06, Skareby mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-0000 och II‑A-0000) upphävs i den del personaldomstolen inte godtagit vad klaganden anfört om avsaknad av i förhand uppsatta mål, samt att hon inte i förväg meddelats bedömningskriterier och beskrivning av sin tjänst. Beslutet av den 31 augusti 2005 om att fastställa Carina Skarebys karriärutvecklingsrapport för perioden 1 januari – 31 december 2004 ogiltigförklaras i den del det avser punkten 6.1 med titeln ”prestationsförmåga”. Det överklagande som inkommit till personaldomstolen och tilldelats målnumret F-46/06 ogillas i övrigt. Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta samtliga rättegångskostnader i denna instans och i personaldomstolen.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Missuppfattning av bevisning – Materiellt oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som framgår av handlingarna i målet – Upptagande till sakprövning – Ofullständig bedömning av de faktiska omständigheterna – Upptagande till sakprövning

(Artikel 225 EG)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Betygsättarnas utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Delegation till den betygssatta personen av uppgifter som omfattas av betygsättarnas kompetens – Otillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

5.      Överklagande – Grunder – Missuppfattning av bevisning – Materiellt oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som framgår av handlingarna i målet – Bevisbörda

(Artikel 225 EG)

1.      Invändningar avseende den första instansens fastställande av de faktiska omständigheterna kan tas upp till prövning i ett förfarande om överklagande då klaganden gjort gällande att felaktigheten i detta fastställande beror på handlingarna i målet eller en ofullständig genomgång av de faktiska omständigheterna.

(se punkt 48)

Hänvisning till domstolen den 15 oktober 2002, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I‑8375, punkterna 392–405; förstainstansrätten den 19 september 2008, Chassagne mot kommissionen, T‑253/06 P, s. I‑A-0000 och II‑A-0000, punkt 57, och där angiven rättspraxis

2.      Vid bedömningen av huruvida ansökan uppfyller kraven i artikel 44.1 i förstainstansens rättegångsregler saknar innehållet i de påståenden som framförts i ett tidigare skede i förfarandet betydelse.

(se punkt 61)

Hänvisning till förstainstansrätten den 19 maj 2008, T‑144/04, TF1 mot kommissionen, REG 2008, s. II‑761, punkt 30, och där angiven rättspraxis

3.      Vad gäller betygsättning av tjänstemän förfogar betygsättarna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de bedömer de uppgifter som utförts av de personer de ska betygsätta och det ankommer inte på domstolen att ändra denna bedömning och undersöka om den varit välgrundad. Domstolsprövningen av innehållet i de rapporter som betygsättarna upprättat begränsas till, bland annat, en kontroll av att förfaranderegler iakttagits.

Vad gäller kontrollen av att förfaranderegler har iakttagits är i ett fall då en gemenskapsinstitution förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning iakttagandet av de processuella skyddsreglerna i gemenskapens rättsordning av än större vikt.

Det särskilt stora utrymme för skönsmässig bedömning som betygssättarna förfogar över vid betygssättningen av en tjänsteman ska således uppvägas av ett särskilt noggrant iakttagande av bestämmelserna avseende anordnandet av denna betygssättning och om genomförandet av det föreskrivna förfarandet angående detta.

(se punkterna 68–70)

Hänvisning till domstolen den 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, REG 1991, s. I‑5469, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑453; domstolen den 6 november 2008, Nederländerna mot kommissionen, C‑405/07 P, REGP 2008, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkterna 56 och 57 ; förstainstansrätten den 21 oktober 1992, T‑23/91, Maurissen mot revisionsrätten, REG 1992, s. II‑2377, punkt 41; förstainstansrätten den 26 oktober 1994, T‑18/93, Marcato mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑215 och II‑681, punkt 45 ; förstainstansrätten den 9 november 1995, T‑346/94, France-aviation mot kommissionen, REG 1995, s. II‑2841, punkterna 32–34; förstainstansrätten den 23 mars 2000, T‑95/98, Gogos mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑51 och II‑219, punkt 37; förstainstansrätten den 4 maj 2005, T‑144/03, Schmit mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑101 och II‑465, punkt 70, och där angiven rättspraxis

4.      Delegeringen till den betygssatta personen av funktioner som till sin natur är sådana att de endast faller inom betygsättarens kompetens, såsom fastställandet av mål för den betygssatta personen, strider inte endast mot artikel 8.5 fjärde stycket b i de allmänna genomförandebestämmelser som antagits av kommissionen med tillämpning av artikel 43 i stadgan, utan också mot principen om likabehandling av tjänstemän vad gäller betygsättning. Karriärutvecklingsrapporterna utgör viktiga beståndsdelar i befordringsförfarandet och valet av vilken tjänsteman som ska befordras görs bland annat utgående från en jämförelse mellan karriärutvecklingsrapporterna. Med tanke på syftet med nämnda rapporter kräver likabehandlingsprincipen under alla förhållanden en strikt uppdelning mellan betygsättarens och den betygsattes funktioner.

(se punkterna 80 och 81)

Hänvisning till förstainstansrätten den 19 mars 2003, T‑188/01–T‑190/01, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑95 och II‑495, punkterna 97 och 98 ; förstainstansrätten den 17 mars 2004, T‑175/02, Lebedef mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑73 och II‑313, punkterna 25 och 26

5.      Genom att lägga större vikt vid en gemenskapsinstitutions enkla ensidiga påståenden, som dessutom var oprecisa, än vid klagandens uttryckliga bestridanden angående en fråga avseende vilken bevisbördan åligger institutionen har den första instansen gjort en ofullständig bedömning av de faktiska omständigheterna. Den överklagade domen är behäftad med en felaktighet bestående i att de fastställda uppgifterna om omständigheterna är materiellt oriktiga, vilket framgår av handlingarna i målet.

(se punkt 87)

Hänvisning till domstolen 6 december 2007, Marcuccio mot kommissionen, C‑59/06 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 67, 68 och 70