TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
30 juni 2015(*)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket VIÑA ALBERDI – Det äldre nationella figurmärket VILLA ALBERTI – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Varumärkena har inte samexisterat – Risk för förväxling”
I mål T‑489/13,
La Rioja Alta, SA, Haro (Spanien), företrätt av advokaten F. Pérez Álvarez,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av Ó. Mondéjar Ortuño, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var
Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG, Essen (Tyskland),
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 9 juli 2013 (ärende R 1190/2011‑4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG och La Rioja Alta, SA,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),
sammansatt av ordföranden M. Prek (referent) samt domarna I. Labucka och V. Kreuschitz,
justitiesekreterare: handläggaren I. Drăgan,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 september 2013,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 28 mars 2014,
efter förhandlingen den 14 januari 2015,
följande
Dom (1)
Bakgrund till tvisten
1 Den 3 juni 2003 ingav sökanden, La Rioja Alta, SA, en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 26, volym 78, s. 1), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet VIÑA ALBERDI.
3 Det aktuella varumärket registrerades som gemenskapsvarumärke den 26 november 2004 under nummer 3189065.
4 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 33 i Nice-överenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”alkoholhaltiga drycker (ej öl)”.
5 Den 5 november 2009 ingav den andra parten i förfarandet vid harmoniseringsbyrån, bolaget Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG, en ansökan om delvis ogiltighetsförklaring av det omstridda varumärket till harmoniseringsbyrån med stöd av artikel 53.1 a i förordning nr 207/2009, jämförd med artikel 8.1 b i samma förordning, för de varor som avses i punkt 4 ovan.
6 Som stöd för sin ansökan om ogiltigförklaring åberopade bolaget Aldi Einkauf det äldre tyska figurmärket nr 2056141, som registrerats den 7 februari och som förnyats fram till den 30 september 2012, vilket återges nedan:
7 Det äldre varumärket hade registrerats för varor i klass 33, med beskrivningen ”Viner från Italien”.
8 Genom beslut av den 11 april 2011 biföll annulleringsenheten ansökan om ogiltigförklaring av det omstridda varumärket.
9 Sökanden överklagade annulleringsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 6 juni 2011 med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009. Sökanden begärde härvid den 5 augusti 2011 att ”viner från Italien” skulle undantas från de varor i klass 33 som omfattas av det omstridda varumärket.
10 Genom beslut av den 9 juli 2013 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd sökandens överklagande. Överklagandenämnden slog fast följande:
— Den begränsning som sökanden begärt vad avser de varor som omfattas av det omstridda varumärket ska ses som ett avstående, i den mening som avses i artikel 50 i förordning nr 207/2009, och är således giltig.
— Det får anses styrkt att det äldre varumärket använts för ”viner från Italien”, och sökandens argument att sådant bruk endast styrkts vad avser vissa ursprungsbeteckningar föranleder ingen annan bedömning.
— Omsättningskretsen utgörs av den stora allmänheten i Tyskland, som uppvisar genomsnittlig uppmärksamhet vid köp av de berörda varorna.
— De berörda varorna är identiska eller liknar i vart fall varandra i hög grad, eftersom det omstridda varumärket utesluter ”viner från Italien”, men inte övriga viner.
— De motstående kännetecknen uppvisar åtminstone viss visuell likhet och en medelhög fonetisk likhet, men däremot ingen begreppsmässig likhet.
— Det äldre varumärket har medelhög särskiljningsförmåga.
— Det föreligger en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
Parternas yrkanden
11 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
— ogiltigförklara det angripna beslutet,
— förklara det omstridda varumärket giltigt, och
— förplikta harmoniseringsbyrån och den andra parten i förfarandet att ersätta rättegångskostnaderna.
12 Under den muntliga förhandlingen återkallade sökanden sitt andra yrkande, vilket har antecknats av tribunalen.
13 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
— ogilla talan och
— förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
[utelämnas]
Prövning i sak
[utelämnas]
Grunden om åsidosättande av artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning nr 207/2009
[utelämnas]
– Risken för förväxling
68 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Enligt samma rättspraxis ska det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling göras en helhetsbedömning, med utgångspunkt i hur omsättningskretsen uppfattar de aktuella kännetecknen och varorna eller tjänsterna samt mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, bland annat samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se dom av den 29 september 1998, Canon, C‑39/97, REG, EU:C:1998:442, punkterna 16, 17 och 29, och där angiven rättspraxis, och dom GIORGIO BEVERLY HILLS, punkt 38, EU:T:2003:199, punkterna 30−33 och där angiven rättspraxis).
[utelämnas]
70 Som en ytterligare relevant faktor, förutom dem som omnämns i punkt 68 ovan, kan eventuellt tilläggas situationen att två varumärken har samexisterat på en viss marknad, eftersom det i rättspraxis medgetts att denna situation tillsammans med andra faktorer kan bidra till att risken för förväxling mellan dessa varumärken hos omsättningskretsen minskar (dom av den 3 september 2009, Aceites del Sur-Coosur/Koipe, C‑498/07 P, REG, EU:C:2009:503, punkt 82; se även, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar, C‑482/09, REU, EU:C:2011:605, punkterna 75−82).
71 I förevarande fall ansåg överklagandenämnen, i punkt 44 i det angripna beslutet, att det äldre varumärket hade medelhög ursprunglig särskiljningsförmåga. Med hänsyn till de berörda varornas och de motstående kännetecknens likhet fastslog överklagandenämnden i punkt 51 i nämnda beslut att det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena. Överklagandenämnden avfärdade i sin bedömning argumentet att de nämnda varumärkena hade samexisterat i Tyskland utan att några tvister uppkommit.
72 Sökanden hävdar att överklagandenämnden inte visat att det föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena inom omsättningskretsen. Sökanden anser att konsumenten lätt kan särskilja dem. Sökanden hävdar även att överklagandenämnden gjorde fel när den avfärdade sökandens argument att det äldre varumärket samexisterat med det omstridda varumärket i Tyskland, eftersom sökanden sedan år 1983 saluför viner där under det spanska ordvarumärket VIÑA ALBERDI.
[utelämnas]
77 Överklagandenämnden underströk slutligen i punkt 39 i det angripna beslutet att den anslöt sig till ”annulleringsenhetens slutsats att det inte styrkts att samexistensen hade sin grund i att det inte förelåg någon risk för förväxling [och att] det inte styrkts att samexistensen mellan de två kännetecknen var ömsesidigt erkänd eller att den tyska allmänheten hade lärt sig och visste att de motstående tecknen tydligt visar att varorna kommer från olika kommersiella källor”.
78 Sökanden har invänt mot denna bedömning och gjort gällande att det är omöjligt att bevisa att anledningen till att varumärkena samexisterat utan några problem är att det inte föreligger någon risk för att nämnda varumärken kan förväxlas. Sökanden anser att det som förekommit i förfarandet ger tillräckliga bevis för att det spanska varumärket VIÑA ALBERDI i Tyskland samexisterat tillsammans med det äldre varumärke som åberopats till stöd för ansökan om ogiltigförklaring.
79 Tribunalen avfärdar inledningsvis sökandens påstående att det är omöjligt att bevisa att anledningen att varumärkena samexisterat utan problem är att det inte föreligger någon risk att nämnda varumärken kan förväxlas.
80 I ett förfarande vid harmoniseringsbyrån avseende relativa registreringshinder ankommer det visserligen på innehavaren av det omstridda varumärket att visa att skälet till att varumärkena kunde samexistera var att det saknades risk för att omsättningskretsen skulle förväxla det omstridda varumärket med det äldre varumärke som utgör grunden för ansökan om ogiltighetsförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2005, Grupo Sada/harmoniseringsbyrån – Sadia (GRUPO SADA), T‑31/03, REG, EU:T:2005:169, punkt 86, och dom av den 10 april 2013, Höganäs/harmoniseringsbyrån – Haynes (ASTALOY), T‑505/10, EU:T:2013:160, punkt 48). Det står emellertid nämnda innehavare fritt att visa detta med åberopande av en mängd omständigheter som talar för att så är fallet. Uppgifter som är av särskild vikt på detta område är uppgifter som visar att omsättningskretsen kände till båda varumärkena redan innan ansökan om registrering av det omstridda varumärket ingavs (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom GRUPO SADA, se ovan, EU:T:2005:169, punkt 89, och dom av den 25 maj 2005, TeleTech Holdings/harmoniseringsbyrån – Teletech International (TELETECH GLOBAL VENTURES), T‑288/03, REG, EU:T:2005:177, punkt 100). Det framgår dessutom av rättspraxis att de två varumärkena måste ha samexisterat under så pass lång tid att detta kunnat påverka omsättningskretsens uppfattning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2005, Fusco/harmoniseringsbyrån – Fusco International (ENZO FUSCO), T‑185/03, REG, EU:T:2005:73, punkt 64, och dom ASTALOY, se ovan, EU:T:2013:160, punkt 47). Samexistensens längd utgör således också en avgörande omständighet.
81 Det ska vidare påpekas att framgång med ett argument om samexistens förutsätter att det först visas dels att de äldre varumärkena är identiska med de motstående varumärkena (se, för ett liknande resonemang dom GRUPO SADA, punkt 80 ovan, EU:T:2005:169, punkterna 86 och 88), dels att det av sökanden åberopade varumärket verkligen använts inom det aktuella området (dom av den 21 april 2005, PepsiCo/harmoniseringsbyrån – Intersnack Knabber-Gebäck (RUFFLES), T‑269/02, REG, EU:T:2005:138, punkterna 23−25).
82 Dessutom är det endast om de aktuella varumärkena har samexisterat utan problem som hänsyn kan tas till samexistensen, vilket innebär att denna inte kan beaktas om det förekommit tvister mellan innehavare av äldre varumärken (se, för ett liknande resonemang, dom ARTHUR och FELICIE, punkt 15 ovan, EU:T:2005:420, punkt 64, och dom av den 8 december 2005, Castellblanch/harmoniseringsbyrån – Champagne Roederer (CRISTAL CASTELLBLANCH), T‑29/04, REG, EU:T:2005:438, punkt 74).
83 Dessa överväganden ska hållas i minne när det prövas huruvida överklagandenämnden gjorde rätt när den godtog annulleringsenhetens bedömning som ledde till att enheten avfärdade sökandens argument om samexistens mellan det spanska varumärket VIÑA ALBERDI och det äldre varumärke som åberopats för ansökan om ogiltighetsförklaring i Tyskland.
84 Tribunalen konstaterar att sökandens uppgifter från förfarandet vid harmoniseringsbyrån inte ger stöd för slutsatsen att det spanska varumärket VIÑA ALBERDI är känt inom omsättningskretsen och att detta gör att risken att de motstående varumärkena förväxlas är mindre.
85 Tribunalen vill härvid erinra om att omsättningskretsen i punkt 23 ovan definierats som den stora allmänheten i Tyskland.
86 Sökanden har visserligen visat att viner med det spanska varumärket VIÑA ALBERDI exporterats till Tyskland mellan år 1983 och tidpunkten för ansökan om gemenskapsregistrering, men det står emellertid klart att denna export alltid varit begränsad när man ser till volymen, närmare bestämt mellan 6 000 och 28 000 flaskor per år för hela den tyska marknaden.
87 Sökanden har ingett ett stort antal tidningsartiklar och reklamblad rörande viner som saluförs under det spanska varumärket VIÑA ALBERDI, men endast två av dessa handlingar kommer från tyska publikationer och de innehåller endast en kortfattad hänvisning till vinerna i fråga.
88 Vad rör intyg från tyska importörer rörande de viner som saluförs av sökanden, konstaterar tribunalen att det i dessa visserligen anges att det spanska varumärket VIÑA ALBERDI är ett ”känt varumärke som identifierar ett spanskt kvalitetsvin med den skyddade ursprungsbeteckningen Rioja” och att detta gäller ”såväl för importören som för dennes kunder”, men att sådana intyg främst visar vad den importör som utfärdat intyget har för kännedom om det aktuella varumärket, och inte säger något om hur det ser ut bland den stora allmänheten i Tyskland.
89 Överklagandenämnden gjorde således rätt när den avfärdade sökandens argument om att de motstående varumärkena hade samexisterat i Tyskland utan att några tvister uppkommit.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) La Rioja Alta, SA, ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 juni 2015.
Underskrifter