Language of document : ECLI:EU:F:2014:171

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

25 juni 2014

Mål F‑119/12

Stephanie Sumberaz Sotte-Wedemeijer

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Europols personal – Europolkonventionen – Tjänsteföreskrifter för anställda vid Europol – Beslut 2009/371/RIF – Tillämpning av Anställningsvillkoren på Europols anställda – Beslut att inte förnya en tillfälligt anställds tidsbegränsade anställningsavtal – Vägran att ingå ett avtal om tillsvidareanställning med en tillfälligt anställd”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF genom vilken Stephanie Sumberaz Sotte-Wedemeijer yrkar ogiltigförklaring av Europeiska polisbyråns (Europol) beslut av den 3 april 2012 att inte anställa henne som tillfälligt anställd med tillsvidareanställning i samband med att hennes tillfälliga anställningsavtal för bestämd tid löpte ut den 31 maj 2012.

Avgörande:      Talan ogillas. Stephanie Sumberaz Sotte-Wedemeijer ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska polisbyråns rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte förekommer i klagomålet, men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Tydliga försäkringar från administrationen

1.      I fråga om talan som väcks av en tjänsteman kan de yrkanden som framställs vid unionsdomstolen endast innehålla anmärkningar som rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet. Dessa anmärkningar kan dock utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta.

Eftersom det administrativa förfarandet är informellt, och de berörda vanligtvis i detta skede agerar utan hjälp av advokat, ska administrationen inte tolka klagomålen restriktivt, utan i stället utreda dem förutsättningslöst. Syftet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna är inte att på ett strikt och definitivt sätt reglera det eventuella domstolsförfarandet, mer än att varken grunden eller föremålet för klagomålet får ändras i domstolsförfarandet. För att syftet med det administrativa förfarandet enligt artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna ska kunna uppnås krävs det emellertid att administrationen ges möjlighet att i tillräcklig detalj få kännedom om den kritik som de berörda personerna har formulerat mot det ifrågasatta beslutet.

(se punkterna 37 och 38)

Hänvisning till

Tribunalen: dom kommissionen/Moschonaki, T‑476/11 P, EU:T:2013:557, punkterna 73, 76 och 77, och där angiven rättspraxis

2.      Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild som befinner sig i en situation av vilken det framgår att administrationen har väckt grundade förhoppningar genom att ge tydliga försäkringar i form av tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa.

(se punkt 46)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Mendes/kommissionen, F‑125/11, EU:F:2013:35, punkt 62