PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)
den 11 december 2007
Mål F-60/07
Joaquin Martin Bermejo
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats före tillträdet till en tjänst i gemenskaperna – Överföring till gemenskapens pensionssystem – Beräkning av pensionsgrundande tjänsteår – Artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – Upphävande av bestämmelser om valutaomräkning av den summa som överförts”
Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Martin Bermejo har yrkat att kommissionens beslut av den 27 september 2006, om tillgodoräknande av pensionsgrundande tjänsteår vid överföring av pensionsrättigheter som han förvärvat före tillträdet till tjänsten i gemenskaperna, ska ogiltigförklaras.
Avgörande: Talan avvisas i vissa delar och ogillas i andra. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning med utgångspunkt från tidpunkten för talans väckande
(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)
2. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Identitet föremål och grund
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats före tillträdet till en tjänst i gemenskaperna – Överföring till gemenskapens pensionssystem
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11.2 och rådets förordning nr 1103/97, artikel 3 )
1. Regeln i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas eller ogillas, är förvisso en förfaranderegel som ska anses tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid denna domstol vid tidpunkten då den trätt i kraft. Så är emellertid inte fallet med materiella bestämmelser med stöd av vilka personaldomstolen enligt denna artikel kan avvisa en talan och vilka regler endast kan vara tillämpliga vid dagen för talans väckande.
(se punkt 25)
2. För att talan inte ska avvisas krävs att yrkandena innehåller samma anmärkningar som de som anförts i klagomålet och att en grund som åberopas vid gemenskapsdomstolarna redan har åberopats i samband med det administrativa förfarandet.
Principen om överensstämmelse mellan klagomålet och talan ska emellertid inte tillämpas restriktivt, utan en generös inställning ska intas. Innehållet i klagomålet syftar inte till att på ett strikt och definitivt sätt binda domstolsförfarandet, under förutsättning att varken grunden eller föremålet för klagomålet ändras i domstolsförfarandet. Vidare kan de anmärkningar som anförts i klagomålet utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument åberopas som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta.
(se punkterna 35-37 och 39)
Hänvisning till:
Domstolen 23 april 2002, C 62/01 P, Campogrande mot kommissionen, REG 2002, s. I‑3793, punkt 35
Förstainstansrätten 30 mars 1993, T‑4/92, Vardakas mot kommissionen, REG 1993, s. II‑357, punkt 16; 8 juni 1995, T‑496/93, Allo mot kommissionen,REGP 1995, s. I‑A‑127 och s. II‑405, punkt 27; 9 juli 1997, T‑4/96, S mot domstolen, REG 1997, s. II‑1125, punkt 99; 1 april 2004, T‑312/02, Gussetti mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑125 och s. II‑547, punkterna 47 och 48; 4 maj 2005, T‑144/03, Schmit mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑101 och s. II‑465, punkt 90
3. Det utmärkande syftet med en ny bestämmelse är att åstadkomma en skillnad mellan de personer som faller inom tillämpningsområdet för den föregående bestämmelsen och de personer som faller inom tillämningsområdet för den nya bestämmelsen, från och med att denna träder i kraft. En sådan skillnad utgör i sig inte någon diskriminering, eftersom det annars vore omöjligt att ändra lagen. Kommissionen kan, i den mån det är tillåtet och utan att det utgör hinder för förordningen om införande av euro, ändra de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i synnerhet för att klargöra tillämpningsföreskrifterna för bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna som har trätt i kraft den 1 maj 2004. Skillnaden i behandling mellan de tjänstemän som omfattas av mekanismen för valutaomräkning, som upphävts av de ovannämnda allmänna genomförandebestämmelser, och de som med anledning av detta upphävande inte omfattas av ovannämnda mekanism, kan inte i sig anses utgöra en kränkning av likhetsprincipen i avsaknad av någon utförlig kritik gällande reglernas rättsverkan i tiden eller reglernas inverkan på berörda tjänstemäns situation.
(se punkterna 55 och 56)
Hänvisning till:
Personaldomstolen 16 januari 2007, F‑115/05, Vienne m.fl. mot parlamentet, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkt 59