Talan väckt den 17 juli 2023 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-444/23)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)
Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/851 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner,1
alternativt, delvis ogiltigförklara förordning 2023/851 i den del den avser fastställande av de utsläppsmål som gäller från och med den 1 januari 2035 för nya personbilar och nya lätta nyttofordon som avses i artikel 1.1 b i nämnda förordning, för det fall domstolen skulle finna att de åberopade grunderna inte kan motivera yrkandet om ogiltigförklaring av denna förordning i dess helhet, och
förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Åsidosättande av artikel 192.2 c FEUF
Polen anser att de svarande institutionerna har åsidosatt artikel 192.2 c FEUF genom att de inte har antagit den omtvistade förordningen med stöd av denna fördragsbestämmelse, vilken kräver enhällighet i rådet, trots att den omtvistade förordningen väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.
Åsidosättande av artikel 3.1 och 3.3 FEU, artikel 9 FEUF och artikel 6.1 FEU jämförd med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Polen anser att unionslagstiftaren, genom att fastställa utsläppsmålen för nya personbilar och nya lätta nyttofordon i artikel 1.1 b i den omtvistade förordningen, vilka kommer att få allvarliga konsekvenser för den europeiska bilindustrin och därmed sammanhängande ekonomiska sektorer samt för samhället, har åsidosatt skyldigheten att främja välfärden för unionens folk (artikel 3.1 FEU), skyldigheten att främja social rättvisa, skyldigheten att främja en balanserad ekonomisk tillväxt och att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna (artikel 3.3 FEU), skyldigheten att ta hänsyn till de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning och kampen mot social utestängning (artikel 9 i FEUF), samt förbudet mot diskriminering på grund av egendom i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 21.1).
Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU) och av artikel 191.2 FEUF
Polen anser att bestämmelserna i den omtvistade förordningen strider mot proportionalitetsprincipen, dels eftersom de inte är ägnade att uppnå målen med artikel 191.2 FEUF, dels eftersom de olägenheter som följer av dessa bestämmelser, inbegripet kostnaderna, är uppenbart orimliga i förhållande till de eftersträvade målen. Polen anser att kostnaderna för anpassning av ekonomierna och samhällena i unionen till de skärpta normerna för minskning av koldioxidutsläpp i den omtvistade förordningen avsevärt överstiger de fördelar som följer därav. Den omtvistade förordningen medför nämligen en alltför stor börda för europeiska medborgare i samband med omställningen till utsläppsfri mobilitet, särskilt för dem som har det sämre ställt, och för den europeiska fordonssektorn. Den omtvistade förordningen riskerar att skapa allvarliga negativa konsekvenser för den europeiska fordonsindustrin, skapa social utestängning och transportmässig utestängning av fattiga personer, och skapa ökade skillnader mellan medborgarna när det gäller levnadsstandard. Den omtvistade förordningen tar inte heller tillräcklig hänsyn till de olikartade förhållandena i unionens olika regioner, vilket innebär ett åsidosättande av artikel 191.2 FEUF.
4) Åsidosättande av skyldigheten att göra en korrekt konsekvensbedömning av den omtvistade förordningen och åsidosättande av artikel 191.3 FEUF
Polen anser att svarandeinstitutionerna har åsidosatt sin skyldighet att tillhandahålla en adekvat konsekvensanalys, eftersom den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget till förordning innehåller grundläggande brister vad gäller hur de åtaganden och mål som fastställs i förordningen påverkar olika medlemsstater. Samtidigt har otillräcklig hänsyn tagits till tillgängliga vetenskapliga och tekniska uppgifter, potentiella fördelar och kostnader i samband med att åtgärder vidtas eller inte vidtas, den ekonomiska och sociala utvecklingen i unionen som helhet och den balanserade utvecklingen i dess regioner, vilket utgör ett åsidosättande av artikel 191.3 FEUF.
____________
1 EUT L 110, 2023, s. 5.