DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 10 november 2016 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk – Direktiv 2006/115/EG – Artikel 1.1 – Utlåning av exemplar av verk – Artikel 2.1 – Utlåning – Utlåning av ett digitalt exemplar av en bok – Offentliga bibliotek”
I mål C‑174/15
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Rechtbank Den Haag (Domstolen i Haag, Nederländerna), genom beslut av den 1 april 2015, som inkom till domstolen den 17 april 2015, i målet
Vereniging Openbare Bibliotheken
mot
Stichting Leenrecht,
ytterligare deltagare i rättegången:
Vereniging Nederlands Uitgeversverbond,
Stichting LIRA,
Stichting Pictoright,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna M. Vilaras, J. Malenovský (referent), M. Safjan och D. Šváby,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 mars 2016,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Vereniging Openbare Bibliotheken, genom P. de Leeuwe och D. Visser, advocaten,
– Vereniging Nederlands Uitgeversverbond, genom C. Alberdingk Thijm och C. de Vries, advocaten,
– Stichting LIRA och Stichting Pictoright, genom J. Seignette, M. van Heezik, G. van der Wal och M. Kingma, advocaten,
– Tjeckiens regering, genom S. Šindelková, D. Hadroušek och M. Smolek, samtliga i egenskap av ombud,
– Tysklands regering, genom T. Henze, J. Möller och D. Kuon, samtliga i egenskap av ombud,
– Greklands regering, genom G. Alexaki, i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom D. Segoin, G. de Bergues och D. Colas, samtliga i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av S. Fiorentino och A. Collabolletta, avvocati dello Stato,
– Lettlands regering, genom I. Kalniņš och D. Pelše, båda i egenskap av ombud,
– Portugals regering, genom L. Inez Fernandes och T. Rendas, båda i egenskap av ombud,
– Förenade kungarikets regering, genom J. Kraehling, i egenskap av ombud, biträdd av N. Saunders, barrister,
– Europeiska kommissionen, genom F. Wilman, T. Scharf och J. Samnadda, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 16 juni 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10) samt av artikel 1.1, artikel 2.1 b och artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 2006, s. 28).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Vereniging Openbare Bibliotheken (förening för offentliga bibliotek, nedan kallad VOB) och Stichting Leenrecht (stiftelse för utlåningsrättigheter, nedan kallad Stichting), angående ett eventuellt åsidosättande av den ensamrätt till utlåning som anges i artikel 1.1 i direktiv 2006/115.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
3 Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) antog i Genève den 20 december 1996 Wipos fördrag om upphovsrätt (nedan kallat Wipo-fördraget). Detta fördrag har godkänts på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 (EGT L 89, 2000, s. 6).
4 I artikel 7.1 i Wipo-fördraget anges följande:
”Upphovsmän till
i) datorprogram,
ii) filmverk, och
iii) verk i form av fonogram, så som definieras i de fördragsslutande parternas nationella rätt,
äger uteslutande rätt att i vinstsyfte låta hyra ut originalet eller exemplar av sitt verk till allmänheten.”
5 Den diplomatkonferens som antog Wipo-fördraget antog även bland annat en ”gemensam förklaring om artiklarna 6 och 7”, som fogades till nämnda fördrag (nedan kallad den gemensamma förklaringen som fogats till Wipo-fördraget), och har följande lydelse:
”I dessa artiklar avses med uttrycken 'exemplar’ och 'originalet och exemplar’, som omfattas av spridnings- och uthyrningsrätten enligt dessa artiklar, endast exemplar som kan bringas i omsättning som fysiska objekt.”
Unionsrätt
Direktiv 2001/29
6 I skälen 2 och 9 till direktiv 2001/29 anges följande:
”(2) Europeiska rådet framhöll vid sitt möte på Korfu den 24–25 juni 1994 behovet av att skapa allmänna och flexibla rättsliga ramar på gemenskapsnivå för att främja informationssamhällets utveckling i Europa. För detta krävs bland annat en inre marknad för nya varor och tjänster. En betydande gemenskapslagstiftning som kan ligga till grund för ett sådant regelverk finns redan eller håller på att utarbetas. Upphovsrätt och närstående rättigheter är av stor betydelse i detta sammanhang, eftersom dessa rättigheter skyddar och stimulerar utveckling och marknadsföring av nya varor och tjänster samt skapandet och utnyttjandet av det kreativa innehållet i dessa.
…
(9) Utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet av dem bidrar till att bevara och utveckla kreativiteten och gagnar upphovsmän, utövande konstnärer, producenter, konsumenter, kultur, näringsliv och allmänhet. Immaterialrätt har därför erkänts som en integrerad del av äganderätten.”
7 Artikel 1.2 b i direktiv 2001/29 har följande lydelse:
”Med undantag av de fall som anges i artikel 11 skall detta direktiv inte på något sätt påverka befintliga gemenskapsbestämmelser om
…
b) uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt vissa upphovsrätter, närstående rättigheter på immaterialrättens område,
…”
8 I artikel 4 i nämnda direktiv, med rubriken ”Spridningsrätt”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta.
2. Spridningsrätten för originalet eller kopior av verket skall inte konsumeras inom [unionen] förutom i de fall då den första försäljningen av exemplaret i fråga, eller då den första gången någon annan form av överföring av äganderätten till detta, görs inom [unionen] av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.”
Direktiv 2006/115
9 Direktiv 2006/115 kodifierade och upphävde rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, 1992, s. 61).
10 Skälen 2–5, 7, 8 och 14 i direktiv 2006/115 har följande lydelse:
”(2) Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk och alster som omfattas av närstående rättigheter spelar en allt större roll, särskilt för upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramframställare och filmproducenter. Piratkopiering blir ett allt större hot.
(3) Tillfredsställande skydd av upphovsrättsligt skyddade verk och närstående rättighetshavares alster i form av uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt skyddet för rätten till upptagning, spridning, ljudradio- eller TV-utsändning och återgivning för allmänheten kan därför anses ha grundläggande betydelse för [unionens] ekonomiska och kulturella utveckling.
(4) Skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter måste anpassas till den ekonomiska utvecklingen, t.ex. nya former för nyttjande.
(5) Upphovsmännens och de utövande konstnärernas skapande och konstnärliga arbete förutsätter en tillräcklig inkomst som underlag för fortsatt skapande och konstnärligt arbete, och de investeringar som krävs, särskilt för framställning av fonogram och filmer, är särskilt stora och riskfyllda. Möjligheten att säkerställa en sådan inkomst och att återfå investeringarna kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande rättsligt skydd för de berörda rättighetshavarna.
…
(7) Medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som inte strider mot de internationella överenskommelser som många medlemsstaters lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bygger på.
(8) [Unionens] juridiska regelverk om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter kan begränsas till föreskrifter om att medlemsstaterna skall tillhandahålla vissa grupper av rättighetshavare skydd för uthyrnings- och utlåningsrättigheter och till att vissa grupper av rättighetshavare inom området närstående rättigheter tillförsäkras rättigheter till upptagning, spridning, radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten.
…
(14) Det är också nödvändigt att skydda åtminstone upphovsmännens rättigheter vad gäller utlåning till allmänheten genom särskilda regler. Alla åtgärder som inskränker ensamrätten till offentlig utlåning bör dock överensstämma med i synnerhet artikel 12 i fördraget.”
11 I artikel 1 i direktiv 2006/115 anges följande:
”1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapitel skall medlemsstaterna med den inskränkning som föreskrivs i artikel 6 införa en rätt att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning av original och andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk och de andra alster som avses i artikel 3.1.
2. De rättigheter som avses i punkt 1 konsumeras inte genom försäljning eller annan spridning av original eller andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk eller de andra alster som avses i artikel 3.1.”
12 I artikel 2.1 i nämnda direktiv föreskrivs följande:
”I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) uthyrning: upplåtelse för bruk under en begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta.
b) utlåning: upplåtelse för bruk under en begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för allmänheten.
…”
13 I artikel 6.1 i direktivet anges följande:
”Medlemsstaterna får föreskriva undantag från den ensamrätt vad gäller offentlig utlåning som anges i artikel 1, förutsatt att åtminstone upphovsmän får ersättning för utlåningen. Medlemsstaterna skall ha frihet att bestämma ersättningens storlek med hänsyn till sina kulturfrämjande syften.”
Nederländsk rätt
14 I artikel 10.1 i Auteurswet (upphovsrättslagen) av den 23 september 1912 (nedan kallad Aw), anges följande:
”Med litterära, vetenskapliga eller konstnärliga verk avses i denna lag.
1. böcker, broschyrer, tidningar, tidskrifter och alla andra skrifter,
…
och i allmänhet varje produkt på det litterära, vetenskapliga eller konstnärliga området, oberoende av på vilket sätt och i vilken form denna kommer till uttryck.”
15 I artikel 12 Aw föreskrivs följande:
”1. Med offentliggörande av ett litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk avses:
…
3º uthyrning och utlåning av hela eller en del av ett exemplar av verket, med undantag av byggnadsverk eller verk av brukskonst, eller ett mångfaldigande av verket som bringats i omsättning av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke,
…
3. Med utlåning enligt punkt 1.3 avses upplåtelse för bruk under en begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för allmänheten.
…”
16 I artikel 15c.1 Aw anges följande:
”Utlåning i den mening som avses i artikel 12.1.3 av hela eller delar av ett exemplar av ett verk, eller ett mångfaldigande av verket, som bringats i omsättning av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke ska inte anses utgöra intrång i upphovsrätten till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk, om den som utför eller låter utföra utlåningen betalar skälig ersättning. …”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
17 VOB företräder intressena för samtliga offentliga bibliotek i Nederländerna.
18 Dessa bibliotek lånar ut tryckta böcker och betalar för detta ett schablonbelopp till Stichting, som är en stiftelse som fått i uppdrag av justitieministern (Nederländerna) att uppbära ersättning för utlåning.
19 Stichting fördelar utlåningsersättningen till rättighetshavarna på grundval av en fördelningsordning via organisationer för kollektiv förvaltning, däribland Stichting LIRA, som ansvarar för förvaltningen av rättigheter avseende litterära, dramatiska och dramatisk-musikaliska verk, och Stichting Pictoright, som ansvarar för förvaltningen av rättigheter avseende visuella verk såsom verk av bildkonstnärer, fotografer, illustratörer, stylister och arkitekter.
20 Enligt nederländsk lagstiftning fastställs storleken på utlåningsersättningen av Stichting Onderhandelingen Leenvergoedingen (nedan kallad StOL), som är en stiftelse som bildats i detta syfte av justitieministern.
21 Frågan huruvida digital utlåning av e-böcker omfattas av undantaget i artikel 15c Aw hade diskuterats inom StOL sedan år 2004, men vid ett möte den 24 mars 2010 beslutade StOL:s styrelse slutligen att den frågan skulle besvaras nekande.
22 På uppdrag av utbildnings-, kultur- och vetenskapsministeriet (Nederländerna) sammanställde dessutom Instituut voor Informatierecht van de Universiteit van Amsterdam (Institutet för informationsrätt vid Amsterdams universitet, Nederländerna) och konsultbyrån SEO en rapport, där slutsatsen likaledes drogs att bibliotekens digitala utlåning av e-böcker inte omfattades av ovannämnda undantag.
23 På grundval av denna rapport lade den nederländska regeringen fram ett förslag till en ny bibliotekslag, som föreskriver att ett nationellt digitalt bibliotek ska inrättas för digital utlåning av e-böcker på distans. Lagförslaget bygger på utgångspunkten att digital utlåning av e-böcker inte omfattas av undantaget om offentlig utlåning.
24 För närvarande tillhandahåller de offentliga biblioteken e-böcker via internet, på grundval av licensavtal med rättighetshavarna.
25 VOB ifrågasätter lagförslaget och har därför vänt sig till den hänskjutande domstolen och yrkat att den ska fastställa att den nuvarande upphovsrättslagen redan är tillämplig på digitala utlåningar.
26 Under dessa omständigheter beslutade Rechtbank Den Haag (Domstolen i Haag) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska artikel 1.1, artikel 2.1 b och artikel 6.1 i direktiv 2006/115/EG tolkas på så sätt att med ”utlåning” i dessa bestämmelser även ska avses upplåtelse utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta av upphovsrättsligt skyddade romaner, novellsamlingar, biografier, reseskildringar, och barn- och ungdomslitteratur, när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för allmänheten
– genom att en sådan inrättning tillhandahåller ett exemplar i digital form (mångfaldigande A) på inrättningens server och gör det möjligt för en användare att genom nedladdning kopiera detta exemplar till sin egen dator (mångfaldigande B),
– varvid det exemplar som användaren skapar under nedladdningen (mångfaldigande B), efter det att en fastställd tidsperiod har löpt ut inte längre kan användas, och
– varvid andra användare under denna tidsperiod inte kan ladda ned exemplaret (mångfaldigande A) till sina egna datorer?
2) För det fall att den första frågan ska besvaras jakande, utgör artikel 6 i direktiv 2006/115 och/eller andra unionsrättsliga bestämmelser hinder för att en medlemsstat som villkor för att den begränsning av utlåningsrätten som anges i artikel 6 i direktiv 2006/115/EG ska vara tillämplig kräver att det exemplar av ett verk som en inrättning upplåter (mångfaldigande A) ska ha bringats i omsättning genom en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret inom unionen som gjorts av rättighetshavaren eller med dennes samtycke, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29?
3) För det fall att den andra frågan ska besvaras nekande, ställer artikel 6 i direktiv 2006/115/EG några andra krav på ursprunget till det exemplar (mångfaldigande A) som inrättningen upplåter, såsom exempelvis ett krav på att exemplaret ska härröra från en laglig källa?
4) För det fall att den andra frågan ska besvaras jakande, ska artikel 4.2 i direktiv 2001/29 tolkas på så sätt att med ”en första försäljning eller annan överföring” av sådant material som anges i den bestämmelsen även ska avses distansupplåtelse genom nedladdning för bruk under obegränsad tid av ett digitalt exemplar av upphovsrättsligt skyddade romaner, novellsamlingar, biografier, reseskildringar, och barn- och ungdomslitteratur?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
27 Genom den första tolkningsfrågan söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 1.1, artikel 2.1 b och artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska tolkas på så sätt att begreppet ”utlåning”, i den mening som avses i dessa bestämmelser, omfattar utlåning av ett digitalt exemplar av en bok, när denna utlåning sker genom att exemplaret tillhandahålls på en server hos ett offentligt bibliotek och det är möjligt för den berörda användaren att genom nedladdning kopiera detta exemplar till sin egen dator, varvid endast ett exemplar kan laddas ned under lånetiden och användaren inte kan använda det nedladdade exemplaret sedan lånetiden löpt ut.
28 Det ska för det första påpekas att artikel 1.1 i direktiv 2006/115, som föreskriver att ”medlemsstaterna [ska] … införa en rätt att medge eller förbjuda … utlåning av original och andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk och … andra alster”, inte anger huruvida uttrycket ”exemplar av verk”, i den mening som avses i denna bestämmelse, även omfattar sådana exemplar som inte återfinns på ett fysiskt medium, såsom digitala exemplar.
29 För det andra definieras begreppet ”utlåning” i artikel 2.1 b i direktivet som upplåtelse för bruk under en begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för allmänheten. Det framgår emellertid inte av denna bestämmelse att de objekt som avses i artikel 1.1 i direktivet även ska anses innefatta icke-fysiska objekt, såsom digitala objekt.
30 Under dessa förhållanden ska det inledningsvis prövas huruvida det föreligger skäl som kan motivera att utlåning av digitala exemplar och av icke-fysiska objekt under alla omständigheter undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2006/115.
31 I detta hänseende framgår det för det första av skäl 7 till direktiv 2006/115 att direktivet har antagits, bland annat, för att ”medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som inte strider mot de internationella överenskommelser som många medlemsstaters lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bygger på”.
32 Bland de överenskommelser som direktivet måste iaktta återfinns närmare bestämt Wipo-fördraget, som unionen och alla dess medlemsstater är parter till.
33 Följaktligen ska begreppen ”alster” och ”exemplar”, i den mening som avses i direktiv 2006/115, tolkas mot bakgrund av motsvarande begrepp i Wipo-fördraget (se, analogt, dom av den 15 mars 2012, SCF, C‑135/10, EU:C:2012:140, punkt 55).
34 Enligt den gemensamma förklaringen som fogats till Wipo-fördraget avses med begreppen ”original” och ”exemplar”, vilka återfinns i artikel 7 i Wipo-fördraget angående uthyrningsrätten, ”endast fixerade exemplar som kan bringas i omsättning som fysiska objekt”. Härav följer att icke-fysiska objekt och icke-fixerade exemplar, såsom digitala kopior, är undantagna från den uthyrningsrätt som föreskrivs i Wipo-fördraget.
35 Begreppet ”uthyrning” i artikel 2.1 a i direktiv 2006/115 ska således förstås som att det endast avser fysiska objekt och begreppet ”exemplar” i artikel 1.1 i nämnda direktiv ska, närfråga om uthyrning, förstås som att det avser endast exemplar som är fixerade på ett fysiskt medium.
36 Även om rubriken till direktiv 2006/115 i vissa språkversioner hänvisar till ”uthyrnings- och utlåningsrätten” i singular, och även om direktivet, rent allmänt, gemensamt reglerar de olika aspekterna av den rätt som utgörs av systemet med uthyrning och utlåning, följer det emellertid inte härav att unionslagstiftaren för den skull nödvändigtvis har haft för avsikt att begreppen ”alster” och ”exemplar” ska ges samma innebörd när det är fråga om systemet för uthyrning som när det är fråga om systemet för utlåning, inbegripet utlåning till allmänheten i den mening som avses i artikel 6 i direktivet.
37 Direktivets skäl 3 och 8 hänvisar, i vissa språkversioner, nämligen inte till ”uthyrnings- och utlåningsrätten” i singular, utan till ”uthyrnings- och utlåningsrättigheter” i plural.
38 Vidare framgår det av artikel 2.1 a och 2.1 b i direktiv 2006/115 att unionslagstiftaren har gett separata definitioner till begreppen ”uthyrning” och ”utlåning”. Således är de objekt som berörs av uthyrning inte nödvändigtvis desamma som dem som berörs av utlåning.
39 Av ovanstående följer – såsom anförts i punkt 35 ovan – att icke-fysiska objekt och icke-fixerade exemplar, såsom digitala exemplar, ska undantas från den uthyrningsrätt som regleras av direktiv 2006/115, för att inte åsidosätta den gemensamma förklaringen som fogats till Wipo-fördraget. Däremot utgör vare sig Wipo-fördraget eller den gemensamma förklaringen hinder för att begreppet ”utlåning”, i den mening som avses i direktivet, i förekommande fall, tolkas som att det även omfattar viss utlåning i digital form.
40 Det ska för det andra erinras om att – såsom anförts i punkt 9 ovan – direktiv 2006/115 kodifierar och återger bestämmelserna i direktiv 92/100 i väsentligen oförändrad lydelse. Förarbetena till direktiv 92/100 ger dock inte stöd för slutsatsen att utlåning i digital form under alla omständigheter ska undantas från tillämpningsområdet för sistnämnda direktiv.
41 I redogörelsen för skälen i förslaget till rådets direktiv om uthyrnings- och lånerättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter (KOM(90) 586 slutlig) hänvisas visserligen till Europeiska kommissionens önskan att elektronisk dataöverföring ska undantas från tillämpningsområdet för direktiv 92/100.
42 Likväl ska det påpekas att det inte framgår med tydlighet att kommissionen hade för avsikt att tillämpa ett sådant undantag på digitala exemplar av böcker. För det första avsåg de exempel som angavs i redogörelsen för skälen uteslutande elektronisk överföring av filmer. För det andra förekom vid tidpunkten då nämnda redogörelse skrevs inte användning av digitala exemplar av böcker i en sådan utsträckning att det rimligen kan antas att kommissionen underförstått hade tagit dessa i beaktande.
43 Det kan vidare konstateras att den önskan kommissionen uttalade i denna redogörelse inte kommer till direkt uttryck någonstans i själva texten i förslaget som föranledde antagandet av direktiv 92/100, eller i direktivet.
44 Av ovanstående följer att det inte föreligger något avgörande skäl för att under alla omständigheter undanta utlåning av digitala exemplar och icke-fysiska objekt från tillämpningsområdet för direktiv 2006/115.
45 Denna slutsats stöds dessutom av det eftersträvade syftet med direktiv 2006/115. Skäl 4 till direktivet anger nämligen, bland annat, att skyddet för upphovsrätt måste anpassas till den ekonomiska utvecklingen, till exempel nya former för nyttjande. Utlåning i digital form omfattas obestridligen av nya former för nyttjande, och medför sålunda att en anpassning av upphovsrätten i förhållande till den ekonomiska utvecklingen blir nödvändig.
46 Att helt undanta utlåning i digital form från tillämpningsområdet för direktiv 2006/115 skulle dessutom strida mot den allmänna princip som kräver en hög skyddsnivå till förmån för upphovsmän.
47 Även om denna allmänna princip endast framgår underförstått av skäl 5 till direktiv 2006/115, lyfts den likväl fram i direktiv 2001/29, vars skäl 9 anger att utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt måste vara en ”hög skyddsnivå”.
48 En sådan allmän princip måste således beaktas vid tolkningen av direktiv som, i likhet med direktiv 2006/115, syftar till att harmonisera de olika aspekterna av upphovsrätten men som samtidigt eftersträvar ett mer begränsat syfte än direktiv 2001/29.
49 Med hänsyn till den slutsats som dragits i punkt 44 ovan, ska det härefter prövas huruvida utlåning till allmänheten av ett digitalt exemplar av en bok, som sker under sådana omständigheter som de som angetts i den första tolkningsfrågan, kan omfattas av artikel 6.1 i direktiv 2006/115.
50 Det kan härvid konstateras att även om artikel 6.1 i direktiv 2006/115 utgör ett undantag från den ensamrätt till utlåning som föreskrivs i artikel 1 i direktivet och därför, enligt domstolens fasta praxis, ska tolkas restriktivt, gäller likväl att denna tolkning även måste göras på ett sådant sätt att det införda undantagets ändamålsenliga verkan säkerställs och att dess syfte följs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2011, Football Association Premier League m.fl., C‑403/08 och C‑429/08, EU:C:2011:631, punkterna 162 och 163, och dom av den 1 december 2011, Piner, C‑145/10, EU:C:2011:798, punkt 133).
51 Med hänsyn till betydelsen av offentlig utlåning av digitala böcker, och för att säkerställa både den ändamålsenliga verkan av undantaget för offentlig utlåning som avses i artikel 6.1 i direktiv 2006/115 (nedan kallat undantaget om offentlig utlåning) och den roll undantaget spelar för kulturfrämjandet, kan det följaktligen inte uteslutas att artikel 6.1 i direktiv 2006/115 är tillämplig i det fallet att den handling som utförs av ett offentligt bibliotek uppvisar – med avseende bland annat på de villkor som uppställs i artikel 2.1 b i direktivet – egenskaper som i allt väsentligt är jämförbara med de som gäller för utlåning av tryckta verk.
52 Såsom framgår av själva lydelsen av den första tolkningsfrågan rör det nationella målet utlåning av ett digitalt exemplar av en bok som sker genom att exemplaret tillhandahålls på en server hos ett offentligt bibliotek från vilken en användare genom nedladdning kan kopiera det till sin egen dator, varvid endast ett exemplar kan laddas ned under lånetiden och användaren inte kan använda det nedladdade exemplaret sedan lånetiden löpt ut.
53 En sådan handling måste – med avseende på bland annat de villkor som uppställs i artikel 2.1 b i direktivet – anses uppvisa egenskaper som i allt väsentligt är jämförbara med de som gäller för utlåning av tryckta verk, dels eftersom det förhållandet att möjligheten att göra flera nedladdningar samtidigt har begränsats till ett enda exemplar innebär att det berörda bibliotekets utlåningskapacitet inte blir större än vad den skulle ha varit beträffande ett tryckt verk, dels eftersom utlåningen endast sker under en begränsad tidsperiod.
54 Mot bakgrund av ovanstående ska den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 1.1, artikel 2.1 b och artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska tolkas på så sätt att begreppet ”utlåning”, i den mening som avses i dessa bestämmelser, omfattar utlåning av ett digitalt exemplar av en bok, när denna utlåning sker genom att exemplaret tillhandahålls på en server hos ett offentligt bibliotek och det är möjligt för en användare att genom nedladdning kopiera detta exemplar till sin egen dator, varvid endast ett exemplar kan laddas ned under lånetiden och användaren inte kan använda det nedladdade exemplaret sedan lånetiden löpt ut.
Den andra frågan
55 Genom den andra tolkningsfrågan söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 6 i direktiv 2006/115/EG och/eller någon annan unionsrättslig bestämmelse ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för att en medlemsstat som villkor för att artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska vara tillämplig kräver att det digitala exemplar av en bok som ett offentligt bibliotek tillhandahåller ska ha bringats i omsättning genom en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret inom unionen som gjorts av innehavaren av spridningsrätten eller med dennes samtycke, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29.
56 I detta avseende framgår det visserligen av lydelsen i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2001/29 att medlemsstaterna ska ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta, och att denna spridningsrätt för originalet eller kopior av verket inte ska konsumeras inom unionen förutom i de fall då den första försäljningen av exemplaret i fråga, eller då den första gången någon annan form av överföring av äganderätten till detta, görs inom unionen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke. Av artikel 1.2 b i direktiv 2001/29 följer emellertid att det direktivet inte på något sätt påverkar unionsbestämmelserna om utlåningsrättigheter.
57 Härav följer att artikel 4.2 i direktiv 2001/29 saknar betydelse för tolkningen av artikel 6.1 i direktiv 2006/115.
58 Vidare föreskrivs i artikel 1.2 i direktiv 2006/115 att den ensamrätt till utlåning, som stadgas i artikel 1.1 i direktivet, inte konsumeras genom försäljning eller annan spridning av original eller andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk.
59 Domstolen har nämligen redan fastställt att andra former av förfogande över det skyddade verket, såsom offentlig utlåning, är av en annan art än försäljning eller någon annan laglig form av spridning, eftersom utlåningsrätten är en av de rättigheter som tillkommer upphovsmannen, trots försäljningen av det fysiska medium som innehåller verket. Följaktligen konsumeras inte utlåningsrätten genom försäljning eller genom någon annan form av spridning, medan spridningsrätten konsumeras endast genom den första försäljningen inom unionen av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juli 2006, kommissionen/Portugal, C‑53/05, EU:C:2006:448, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
60 Det ska slutligen påpekas att artikel 6.1 i direktiv 2006/115 är avsedd att säkerställa en balans mellan å ena sidan upphovsmännens intressen och å andra sidan kulturfrämjandet, vilket är ett syfte av allmänintresse som ligger till grund för undantaget om offentlig utlåning och som motiverar den möjlighet som medlemsstaterna tillerkänns genom denna bestämmelse att göra undantag från den ensamrätt som föreskrivs i artikel 1 i direktivet för offentlig utlåning. Härvid måste åtminstone upphovsmännen få ersättning för denna utlåning.
61 Således ska artikel 6.1 i direktiv 2006/115, jämförd med skäl 14 till direktivet som anger att det är nödvändigt att skydda upphovsmännens rättigheter vad gäller utlåning till allmänheten, och med beaktande av de krav som följer av den allmänna princip som kräver en hög skyddsnivå till förmån för upphovsmän och som det erinrats om i punkterna 47 och 48 ovan, endast anses föreskriva den lägsta skyddsnivå för upphovsmännen som krävs när undantaget om offentlig utlåning genomförs. Härav följer att medlemsstaterna inte är förhindrade att, i förekommande fall, uppställa ytterligare villkor för att höja skyddet av upphovsmännens rättigheter över den nivå som uttryckligen föreskrivs i nämnda bestämmelse.
62 I förevarande fall föreskriver den nationella lagstiftningen ytterligare ett villkor för att undantaget om offentlig utlåning som avses i artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska vara tillämpligt. Enligt detta villkor ska det digitala exemplar av en bok som det offentliga biblioteket tillhandahåller ha bringats i omsättning genom en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret inom unionen som gjorts av innehavaren av spridningsrätten eller med dennes samtycke, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29.
63 Domstolen delar generaladvokatens bedömning i punkt 85 i förslaget till avgörande att i motsats till de fall då utlåningsrätten förvärvas med upphovsmannens samtycke, skulle fall av offentlig utlåning som, med avsteg från ett sådant samtycke, följer av en tillämpning av undantaget i artikel 6.1 i direktiv 2006/115 beträffande vissa verk kunna skada upphovsmännens legitima intressen.
64 Härav följer att ett sådant villkor som det som är aktuellt i det nationella målet, enligt vilket medlemsstaterna beträffande undantaget för offentlig utlåning kan kräva att ett digitalt exemplar av en bok som är föremål för sådan utlåning först ska ha bringats i omsättning av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke, kan minska de risker som påtalats i föregående punkt och således förbättra skyddet av upphovsmännens rättigheter vid genomförandet av detta undantag. Ett sådant ytterligare villkor ska därmed anses vara förenligt med artikel 6.1 i direktiv 2006/115.
65 Med beaktande av ovanstående ska den andra tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Unionsrätten, särskilt artikel 6 i direktiv 2006/115, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att en medlemsstat som villkor för att artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska vara tillämplig kräver att det digitala exemplar av en bok som ett offentligt bibliotek tillhandahåller ska ha bringats i omsättning genom en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret inom unionen som gjorts av innehavaren av spridningsrätten eller med dennes samtycke, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29.
Den tredje frågan
66 Genom den tredje tolkningsfrågan söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att undantaget om offentlig utlåning som föreskrivs i den bestämmelsen tillämpas på ett offentligt biblioteks tillhandahållande av ett digitalt exemplar av en bok i det fallet att exemplaret har införskaffats från en olaglig källa.
67 I detta hänseende ska det först och främst påpekas att även om lydelsen i artikel 6.1 i direktiv 2006/115 inte uttryckligen anger något krav på att exemplar som offentliga bibliotek tillhandahåller ska ha ett lagligt ursprung, är det likväl så att ett av direktivets syften är att bekämpa piratkopiering, vilket framgår av skäl 2 till direktivet.
68 Att medge att ett exemplar som lånas ut av ett offentligt bibliotek kan införskaffas från en olaglig källa skulle innebära att omsättningen av förfalskade eller piratkopierade exemplar av verk tolererades, eller till och med uppmuntrades, och skulle således uppenbart strida mot detta syfte.
69 Vidare har domstolen redan fastställt, beträffande undantaget för privatkopiering i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, att det undantaget inte omfattar privatkopior från en olaglig källa (dom av den 10 april 2014, ACI Adam m. fl., C‑435/12, EU:C:2014:254, punkt 41).
70 Domstolen har i detta avseende ansett att det inte kan krävas att upphovsrätthavarna måste tolerera intrång i sina rättigheter i samband med privatkopiering. Om medlemsstaterna hade möjlighet att välja huruvida de skulle införa lagstiftning som tillåter mångfaldigande för privat bruk även från olagliga källor, skulle det uppenbart vara till skada för en fungerande inre marknad. Tillämpningen av en sådan nationell lagstiftning skulle kunna medföra att upphovsrättsinnehavaren oberättigat lider skada (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2014, ACI Adam m. fl., C‑435/12, EU:C:2014:254, punkterna 31, 35 och 40).
71 Samtliga av dessa argument beträffande undantaget om privatkopiering förefaller relevanta för tillämpningen av undantaget om offentlig utlåning, och kan således överföras analogt på det sammanhang i vilket artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ingår.
72 Mot bakgrund av ovanstående ska den tredje tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att undantaget om offentlig utlåning som föreskrivs i den bestämmelsen tillämpas på ett offentligt biblioteks tillhandahållande av ett digitalt exemplar av en bok i det fallet att exemplaret har införskaffats från en olaglig källa.
Den fjärde frågan
73 Med hänsyn till svaret på den andra tolkningsfrågan saknas det anledning att besvara den fjärde tolkningsfrågan, eftersom sistnämnda fråga endast ställts för det fall att den andra tolkningsfrågan skulle komma att besvaras jakande.
Rättegångskostnader
74 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Artiklarna 1.1, 2.1 b och 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter ska tolkas på så sätt att begreppet ”utlåning”, i den mening som avses i dessa bestämmelser, omfattar utlåning av ett digitalt exemplar av en bok, när denna utlåning sker genom att exemplaret tillhandahålls på en server hos ett offentligt bibliotek och det är möjligt för en användare att genom nedladdning kopiera detta exemplar till sin egen dator, varvid endast ett exemplar kan laddas ned under lånetiden och användaren inte kan använda det nedladdade exemplaret sedan lånetiden löpt ut.
2) Unionsrätten, särskilt artikel 6 i direktiv 2006/115, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att en medlemsstat som villkor för att artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska vara tillämplig kräver att det digitala exemplar av en bok som ett offentligt bibliotek tillhandahåller ska ha bringats i omsättning genom en första försäljning – eller annan överföring av äganderätten – av exemplaret inom unionen som gjorts av innehavaren av spridningsrätten eller med dennes samtycke, i den mening som avses i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.
3) Artikel 6.1 i direktiv 2006/115 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att undantaget om offentlig utlåning som föreskrivs i den bestämmelsen tillämpas på ett offentligt biblioteks tillhandahållande av ett digitalt exemplar av en bok i det fallet att exemplaret har införskaffats från en olaglig källa
Underskrifter