Mål T‑161/13

First Islamic Investment Bank Ltd

mot

Europeiska unionens råd

ˮGemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Oriktig bedömning – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Proportionalitet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 22 september 2015

1.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som innebär restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet – Rättsakt som offentliggjorts och som de aktuella personerna underrättats om – Den berörda personens adress var känd när rättsakten antogs – Tidsfrist som börjar löpa från den dag då den personliga underrättelsen skett – Bevisbörda

(Artikel 263, sjätte stycket FEUF; tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 102.2; rådets beslut 2010/413/Gusp, artikel 24.3; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.3)

2.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtagits för att hindra kärnvapenspridning – Prövningens omfattning

(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/829/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 1264/2012)

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Minimikrav

(Artikel 296 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/829/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 1264/2012)

4.      EU- rätt – Principer – Rätten till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Rätt till tillgång till handlingar – Rätt som kräver att en begäran i detta hänseende har lämnats in till rådet – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Åsidosättande – Följder

(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/829/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 1264/2012)

5.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Inskränkning av rätten till egendom och rätten att fritt bedriva ekonomisk verksamhet – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

1.      Se domen.

(se punkterna 23–29)

2.      Se domen.

(se punkterna 42–44)

3.      Se domen.

(se punkterna 69–74)

4.      Vad gäller restriktiva åtgärder mot Iran, såsom frysning av tillgångar som tillhör enheter som tillhandahåller Irans regering stöd ska följande påpekas. När tillräckligt exakta uppgifter har lämnats som ger den berörda enheten möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt beträffande de omständigheter som rådet har gjort gällande mot enheten, innebär inte principen om rätt till försvar att rådet har någon skyldighet att självmant ge enheten tillgång till handlingarna i ärendet. Det är endast på begäran av den berörda parten som rådet är skyldigt att ge tillgång till samtliga administrativa icke konfidentiella handlingar som rör åtgärden i fråga.

Eftersom någon specifik tidsfrist inte har fastställts i de tillämpliga bestämmelserna är rådet skyldigt att ge tillgång till de aktuella handlingarna inom en rimlig. Härvid ska det vid prövningen av huruvida den tid som har förflutit är rimlig beaktas att eftersom den berörde personen eller enheten inte har rätt att höras innan personen eller enheten för första gången upptas i förteckningarna över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder, utgör den tillgång till handlingarna i ärendet den berörda personens eller enhetens första tillfälle att få kännedom om de handlingar som rådet har åberopat till stöd för sitt beslut. Tillgången till handlingarna i ärendet är därför av särskild betydelse för den berörda personens eller enhetens försvar.

Den omständigheten att rådet inte har lämnat ut en handling eller lämnat ut den i ett sent skede – vilken handling låg till grund för att restriktiva åtgärder gentemot en enhet antogs eller bibehölls – utgör emellertid ett åsidosättande av rätten till försvar som rättfärdigar att de berörda rättsakterna ogiltigförklaras endast om det är utrett att de restriktiva åtgärderna inte med rätta hade kunnat antas eller bibehållas om den handling som inte lämnades ut skulle ha lämnats utan avseende som en omständighet som läggs enheten till last.

(se punkterna 79, 80 och 84)

5.      Se domen.

(se punkterna 94–99)