Language of document : ECLI:EU:T:2013:423

Mål T‑566/08

Total Raffinage Marketing

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för paraffinvax – Marknaden för råparaffin – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknader – Bevis för att konkurrensbegränsande samverkan föreligger – Begreppet en enda, fortlöpande överträdelse – Överträdelsens varaktighet – Avbrott i överträdelsen – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Likabehandling – Oskuldspresumtion – Ansvar för överträdelsen – Moderbolagets ansvar för dotterbolagens överträdelser av konkurrensregler – Moderbolagets avgörande inflytande – Presumtion vid helägda dotterbolag – Proportionalitet – Avrundningsmetod – Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 13 september 2013

1.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Begrepp – Samförstånd när det gäller framtida marknadsuppträdande – Avtal om fastställande av priser – Omfattas – Villkor – En eller flera deltagare har ett avvikande marknadsuppträdande – Saknar betydelse – Bevis på att en deltagare inte har deltagit i genomförandet av en kartell – Offentligt avståndstagande

(Artikel 81.1 EG)

2.      Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samverkan som är oförenlig med varje företags skyldighet att självständigt bestämma sitt marknadsuppträdande – Utbyte av information mellan konkurrenter – Presumtion för att informationen används för att bestämma marknadsuppträdandet – Villkor

(Artikel 81.1 EG)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevis – Bevis genom ett visst antal uttryck för överträdelsen – Tillåtet – Åberopande av en rad indicier – Beviskrav när det gäller varje enskilt indicium – Styrkande dokumentation – Kriterier – Den åberopade bevisningens trovärdighet – Beviskrav för företag som bestrider överträdelsen

(Artikel 81.1 EG)

4.      Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Presumtion om att någon är oskyldig – Konkurrensförfarande – Tillämplighet – Räckvidd – Följder

(Artikel 81.1 EG)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevisbördan för överträdelsen och dess varaktighet åvilar kommissionen – Bevisvärde av uppgifter om ett företag som huvuddeltagarna i en kartell har lämnat frivilligt för att kunna åberopa meddelandet om samarbete – Uppgifterna går emot det företag som avgett dem – Högre bevisvärde

(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)

6.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Bevis – Ett företags svar på kommissionens begäran om upplysningar – Ett företags uppgifter har bestritts av övriga företag – Skyldighet att komplettera sådan bevisning med annan trovärdig bevisning

(Artikel 81 EG)

7.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företags deltagande i en övergripande samverkan – Bedömningskriterier – Inget direkt deltagande – Saknar betydelse

(Artikel 81 EG)

8.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Begrepp – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omfattas – Villkor – Företaget har inte tagit avstånd från de beslut som fattats – Bedömningskriterier

(Artikel 81.1 EG)

9.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Bedömning av vilka krav som i det enskilda fallet kan ställas med avseende på motiveringsskyldigheten

(Artikel 253 EG)

10.    Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Generell hänvisning till andra inlagor som bifogas ansökan – Avvisning – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grunder som åberopats för första gången vid förhandlingen – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

11.    Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Kriterier – Ett enda syfte och en samlad plan – Samband mellan avtalen – De olika marknaderna är vertikalt förbundna med varandra och deltagarna överlappar varandra i stor utsträckning

(Artikel 81.1 EG)

12.    Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Deltagarna i de olika delarna av överträdelsen är inte desamma – De olika delarna av överträdelsen har inte samma varaktighet – Saknar betydelse

(Artikel 81.1 EG))

13.    Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevisning som kan ligga till grund för beslutet – Undersökningen har fokuserat på vissa aspekter av de konkurrensbegränsande förfarandena – Detta förhållande hindrar inte kommissionen från att grunda sig på all bevisning som den förfogar över när den fattar sitt beslut

(Artikel 81.1 EG)

14.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beaktad omsättning – Referensår – Sista hela året i överträdelseperioden – Exceptionell karaktär i förhållande till vissa deltagare – Beaktande av en länge period för alla deltagare – Tillåtet – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om likabehandling – Föreligger inte – Oriktig bedömning – Föreligger inte

(Kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

15.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Överträdelse som begåtts av flera företag – Fråga hur allvarlig vart och ett av dessa företags medverkan är, relativt sett – Tillämpning av en multiplikationskoefficient – Bedömning – Ett företag kan inte åberopa principen om likabehandling för att få en rättsstridig nedsättning av böterna

(Kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 20 och 21)

16.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Automatisk höjning av grundbeloppet enligt riktlinjerna för beräkning av böter – Åsidosättande av principen att straff och påföljder ska vara individuella – Föreligger inte – Beaktande av böternas allmänpreventiva syfte – Tillåtet – Beaktande av böternas avskräckande syfte i flera etapper i förfarandet för fastställande av bötesbeloppet – Tillåtet

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 25)

17.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens varaktighet – Böternas avskräckande verkan – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Skyldighet att fastställa ett bötesbelopp som står i proportion till den årliga försäljningen på de berörda marknaderna – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

18.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Det berörda företagets totala omsättning – Omsättning som härrör från de varor som överträdelsen avser – Beaktande av respektive omsättning – Gränser – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Kommissionens skyldighet att följa sin tidigare beslutspraxis – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 30)

19.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att ett moderbolag har ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolag – Motvisbar presumtion – Åsidosättande av principen om oskuldspresumtionen – Föreligger inte – Åsidosättande av principen att straff och påföljder ska vara individuella – Föreligger inte

(Artikel 81.1 EG)

20.    Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att ett moderbolag har ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolag – Beviskrav för det bolag som önskar motbevisa denna presumtion – Bevisningen räcker inte för att motbevisa presumtionen

(Artikel 81.1 EG)

21.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter – Gränser – Iakttagande av allmänna rättsprinciper – Beräkning av varaktigheten av ett företags deltagande i överträdelsen – Antalet månader som deltagandet har varat har avrundats uppåt – Beloppet avspeglar inte den faktiska varaktigheten av deltagandet – Åsidosättande av principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen

(Artiklarna 81.1 EG och 226 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 24)

22.    Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Verkan

(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

23.    Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Ansvar – Ansökan överstiger det högsta tillåtna antal sidor som fastställts för inlagor – Bedömning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 87.3; praktiska anvisningar till parterna, punkt 15)

1.      För att ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG ska anses föreligga, är det tillräckligt att de aktuella företagen har gett uttryck för sin gemensamma vilja att agera på marknaden på ett bestämt sätt. Ett avtal, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, kan anses ha ingåtts om det framgår att de berörda parterna har samstämmiga önskemål vad gäller principen att begränsa konkurrensen, även om konkurrensbegränsningens former fortfarande är föremål för förhandlingar.

Ett avtal om att bibehålla priset är även ett avtal om fastställande av priset, eftersom deltagarna är eniga om att tillämpa en prisnivå som de fastställt gemensamt. Det krävs inte att samtliga deltagare ska tillämpa samma pris. Redan förekomsten av ett sådant gemensamt mål utgör nämligen ett avtal, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, om det framgår att de berörda parterna har samstämmiga önskemål vad gäller principen att begränsa konkurrensen. Den omständigheten att företagen faktiskt har tillkännagett de överenskomna prishöjningarna och att de tillkännagivna priserna har utgjort grund för fastställande av individuella transaktionspriser räcker för att denna prissamverkan ska anses ha haft såväl till syfte som till resultat att allvarligt begränsa konkurrensen. Kommissionen är i ett sådant fall inte skyldig att i detalj bedöma de argument som parterna framfört – såsom en ekonomisk analys från någon av parterna – till styrkande av att de aktuella avtalen inte har medfört att priserna höjdes utöver vad som skulle ha gällt under normala konkurrensvillkor och att besvara dessa argument punkt för punkt.

En överträdelse kan inte anses ha upphört endast genom att vissa deltagare inte respekterar en konkurrensbegränsande samverkan eller vilseleder andra deltagare häri. Ett företag som, trots att det samarbetar med sina konkurrenter, för en mer eller mindre oberoende politik på marknaden kan helt enkelt försöka utnyttja den konkurrensbegränsande samverkan för att tillskansa sig egna fördelar. Dessutom kan det faktum att en enskild deltagare sporadiskt och vid enstaka tillfällen fuskat eller underlåtit att iaktta de överenskommelser som nåtts inom ramen för en konkurrensbegränsande samverkan, framför allt när det rör sig om en samverkan som pågått under lång tid, inte i sig visa att deltagaren inte genomfört den konkurrensbegränsande samverkan eller anammat ett konkurrensinriktat beteende. För att ett företag ska kunna anses definitivt ha upphört med sitt deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan krävs det att företaget offentligt har tagit avstånd från dess innehåll.

(se punkterna 30–32, 89, 99, 147, 184, 236, 238, 243, 254 och 372)

2.      Se domen.

(se punkterna 33, 34, 154, 187, 188, 255 och 256)

3.      Se domen.

(se punkterna 33–35, 39–48, 79–83, 177, 201, 214, 224–226 och 323)

4.      Se domen.

(se punkterna 36–38)

5.      Se domen.

(se punkterna 63–71 och 322)

6.      Se domen.

(se punkterna 73 och 74)

7.      Ett företag kan hållas ansvarigt för en övergripande samverkan även om det har styrkts att det endast har deltagit direkt i ett eller flera led i samverkan, om företaget kände till eller nödvändigtvis borde ha känt till att den samverkan i vilken det deltog – särskilt genom regelbundna möten som anordnades under flera år – ingick i en samlad plan som syftade till att snedvrida den normala konkurrensen, och om denna plan omfattade samtliga led i den konkurrensbegränsande samverkan.

(se punkterna 108 och 187)

8.      Det föreligger en överträdelse av artikel 81.1 EG när möten mellan konkurrerande företag har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen och således är avsedda att på ett konstlat sätt reglera marknaden. I ett sådant fall räcker det för kommissionen att visa att det berörda företaget deltog i möten där överenskommelser av konkurrensbegränsande art ingicks för att det ska anses bevisat att det företaget deltog i kartellen. När deltagandet i dessa möten är bevisat åvilar det företaget att anföra omständigheter som visar att det deltog i mötena utan någon som helst konkurrensbegränsande avsikt genom att styrka att företaget hade förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa. Skälet för denna regel är att ett företag, genom att delta i mötet utan att öppet ta avstånd från det som där avhandlas, ger övriga deltagare intryck av att det instämmer i vad som beslutas på mötet och att företaget kommer att rätta sig därefter.

(se punkterna 156, 157, 184, 242–244, 254, 372–374, 384, 387 och 388)

9.      Se domen.

(se punkterna 239 och 447)

10.    Se domen.

(se punkterna 247 och 536)

11.    Begreppet en enda överträdelse i artikel 81 EG förutsätter att olika parter har antagit vissa beteenden i syfte att nå samma konkurrensbegränsande mål av ekonomisk karaktär. Den omständigheten att de olika handlandena ingår i en ”samlad plan” på grund av deras identiska syfte att snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, är av avgörande betydelse för att det ska anses föreligga en enda överträdelse. I detta hänseende kan, inom ramen för bedömningen av huruvida det föreligger en enda överträdelse och en samlad plan, beaktas att det åtminstone delvis rör sig om samma berörda företag och att dessa företag är medvetna om att de eftersträvar ett gemensamt syfte med överträdelserna.

För att fastställa huruvida olika handlanden utgör en enda, fortlöpande överträdelse, ska det således undersökas om det föreligger ett komplementärt samband i den meningen att var och en av åtgärderna syftar till att motverka en eller flera konsekvenser av en normalt fungerande konkurrens, och bidrar, genom ett samspel, till att åstadkomma samtliga de konkurrensbegränsande verkningar som eftersträvas av aktörerna inom ramen för en samlad plan med ett enda syfte.

Den omständigheten att de konkurrensbegränsande förfarandena avser två olika produktmarknader utgör inte hinder för att kommissionen drar slutsatsen att det föreligger en enda överträdelse, under förutsättning att handlandet avseende de olika marknaderna ingår i en samlad plan som deltagarna är medvetna om. Detta är exempelvis fallet när det är fråga om två marknader som är förbundna med varandra vertikalt, eftersom den överenskommelse som ingås med avseende på råvaror avser att förstärka den huvudsakliga överenskommelsen avseende de produkter som härrör från dessa råvaror. De konstlade prishöjningarna för råvaran kan således verkställas för att säkerställa prishöjningar för de produkter som härrör från denna råvara. Det finns således ett komplementärt samband mellan de två olika delarna i en och samma överträdelse. Det faktum att de konkurrensbegränsande förfarandena avseende råvaran är begränsade till en enda medlemsstat föranleder inte någon annan bedömning, då det är utrett att den del av överträdelsen som avser de produkter som härrör från denna råvara omfattar hela EES-området.

(se punkterna 265–267, 271, 272, 281, 283, 303 och 312)

12.    Den omständigheten att deltagarna i de konkurrensbegränsande förfarandena inte är desamma och att förfarandena avser olika marknader innebär inte i sig att ett åsidosättande av artikel 81.1 EG inte kan kvalificeras som en enda, fortlöpande överträdelse. Vid denna bedömning ska det beaktas i vilken omfattning det är samma deltagare som deltar i de olika förfarandena. I ett sådant fall där alla deltagarna i förfarandena avseende en viss marknad även deltar i förfaranden avseende en produkt som är vertikalt förbunden med denna marknad utgör det faktum att deltagarna i de två olika delarna av överträdelsen inte sammanfaller till fullo inte hinder för att överträdelsen kvalificeras som en enda överträdelse.

Om förfarandena avseende två olika produkter ingår i en samlad plan påverkas denna slutsats inte heller av att förfarandena har olika varaktighet.

(se punkterna 296–300 och 306–309)

13.    Se domen.

(se punkt 339)

14.    Se domen.

(se punkterna 409–419)

15.    Se domen.

(se punkterna 431–435)

16.    Det framgår tydligt av ordalydelsen och systematiken i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 att kommissionen vid fastställandet av bötesbeloppet såväl ska tillämpa faktorer där satsen är gemensam för samtliga deltagare, för att återspegla det faktum att dessa företag deltagit i samma överträdelser och på så sätt iaktta principen om likabehandling, som faktorer där satsen eller koefficienten justeras med hänsyn till varje deltagares särskilda situation, för att följa principen att straff och påföljder ska vara individuella. För att iaktta principen att straff ska vara individuella räcker det att det slutliga bötesbeloppet återspeglar skillnaderna i de olika deltagarnas situation. Det krävs inte att kommissionen i varje led av beräkningen av bötesbeloppet behandlar deltagarna på olika sätt.

Det framgår vidare av ordalydelsen och systematiken i dessa riktlinjer att bestämmelsen i punkt 25 häri om höjning av grundbeloppet med ett tilläggsbelopp i avskräckande syfte avser deltagande i de allvarligaste typerna av konkurrensbegränsande förfaranden. Den höjning av grundbeloppet som sker på denna grund återspeglar karaktären av de förfaranden i vilka samtliga företag deltagit och inte de enskilda företagens individuella situation. Rättsenligheten av denna bestämmelse och dess tillämpning kan således inte ifrågasättas på grundval av nämnda princip.

Vidare avser böternas avskräckande verkan inte enbart att hindra det berörda företaget från att begå nya överträdelser. Kommissionen har befogenhet att besluta om bötesnivån i syfte att förstärka böternas avskräckande verkan i allmänhet. Ett företag kan följaktligen inte med framgång göra gällande att det inte längre bedriver verksamhet på marknaden för paraffinvax och att det i dess uppförandekod anges att konkurrenslagstiftningen ska iakttas. Behovet av avskräckande verkan är slutligen inte föremål för en särskild bedömning som ska ske i en viss etapp i böternas beräknande utan måste ligga till grund för hela förfarandet för fastställande av bötesbeloppet.

(se punkterna 453–456, 460, 461, 463 och 464)

17.    Se domen.

(se punkterna 466–473)

18.    Vid fastställandet av bötesbeloppet är det tillåtet att ta hänsyn till såväl företagets totala omsättning, vilken ger en antydan, om än ungefärlig och ofullständig, om företagets storlek och ekonomiska styrka, som den del av denna omsättning som härrör från de varor som är föremål för överträdelsen, och som därmed kan ge en antydan om denna överträdelses omfattning. Varken den ena eller den andra av dessa sifferuppgifter avseende omsättningen får ges en oproportionerlig betydelse i förhållande till andra bedömningskriterier, och fastställandet av ett lämpligt bötesbelopp kan därför inte ske genom en enkel beräkning som grundar sig på den totala omsättningen. Detta gäller särskilt när de ifrågavarande varorna endast svarar för en liten del av denna omsättning. Unionsrätten innehåller däremot inte någon allmängiltig princip om att påföljden ska stå i proportion till företagets storlek på den produktmarknad som är föremål för överträdelsen.

(se punkterna 475, 477, 478, 481 och 482)

19.    Se domen.

(se punkterna 487–508)

20.    När det gäller presumtionen att ett moderbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över ett helägt dotterbolags kommersiella beteende bevisar det förhållandet att ett dotterbolag har en egen lokal företagsledning och egna resurser inte i sig att detta bolag bestämmer sitt beteende på marknaden självständigt i förhållande till dess moderbolag. När det dotterbolag som direkt deltagit i en överträdelse av unionens konkurrensregler är helägt eller nästan helägt kan bevisning om att uppgifterna delas upp mellan dotterbolagen och deras moderbolag och, framför allt, att den dagliga driften anförtros ett helägt dotterbolags lokala ledning, vilket är vanligt inom större företag som består av flera dotterbolag som ytterst innehas av samma holdingbolag inte bryta presumtionen att moderbolaget och holdingbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dess dotterbolag.

Det förhållandet att moderbolaget administrerar sådana områden som personalpolitik, hållande av koncernredovisning, fastställande av koncernens skattepolitik och vissa andra operativa horisontella uppgifter, såsom industriell säkerhet, miljö, etiskt försvarbar kapitalförvaltning, finansieringsverksamhet och liknande, vilka sköts av dotterbolaget för hela koncernens räkning, ger ytterligare stöd för att dotterbolaget inte är organisatoriskt oberoende inom koncernen.

Slutligen innebär den omständigheten att det område eller den verksamhet som påverkas av överträdelsen endast utgör en liten andel av samtliga verksamheter inom koncernen eller moderbolaget inte att nämnda dotterbolag agerar självständigt i förhållande till moderbolaget och saknar följaktligen betydelse för tillämpningen av presumtionen för att moderbolaget faktiskt utövat ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende på marknaden.

(se punkterna 518–520 och 522)

21.    När det gäller fastställande av det bötesbelopp som ska åläggas för en överträdelse av konkurrensreglerna är den begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen själv har infört genom att anta riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 inte oförenlig med det förhållandet att institutionen alltjämt har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning. Vid utnyttjandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning är kommissionen emellertid skyldig att respektera allmänna rättsprinciper, i synnerhet principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen. Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och dess egen begränsning av detta som den infört genom dessa riktlinjer utgör i princip inte heller något hinder för att unionsdomstolen utövar sin obegränsade behörighet.

Kommissionen åsidosätter i detta hänseende proportionalitetsprincipen om den för ett företag beaktar ett stort antal dagar under vilka företaget inte bevisligen har deltagit i överträdelsen, eftersom det på detta sätt beräknade bötesbeloppet inte återspeglar överträdelsens varaktighet på ett lämpligt sätt.

Kommissionen åsidosätter även principen om likabehandling gentemot ett sådant företag, utan att det finns sakliga skäl härför, om den – när det gäller företagets deltagande i överträdelsen – beaktar en tidsperiod under vilken det inte bevisligen har deltagit i överträdelsen, medan den för andra företag som är inblandade i samma överträdelse vid beräkningen av bötesbeloppet ökar varaktigheten av deras faktiska deltagande i överträdelsen med en betydligt kortare tidsperiod.

(se punkterna 543–545, 548, 551, 553, 554, 559 och 560)

22.    Prövningen av lagenligheten av beslut som fattats av kommissionen kompletteras av att unionsdomstolarna har getts en obegränsad behörighet genom artikel 31 i förordning nr 1/2003, i enlighet med artikel 229 EG. Förutom att pröva påföljdens lagenlighet är unionsdomstolen behörig att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Följaktligen kan unionsdomstolen undanröja, sätta ned eller höja de böter eller viten som ålagts. Utövandet av den obegränsade behörigheten är emellertid inte detsamma som en prövning ex officio och förfarandet vid unionsdomstolarna är kontradiktoriskt.

(se punkterna 562 och 564)

23.    Vid fördelningen av rättegångskostnaderna i ett sådant fall där parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter ska tribunalen beakta antalet grunder som lett till bifall till talan och sidantalet för den ansökan genom vilken talan väckts. Om talan endast har bifallits såvitt avser en av sökandens elva grunder och ansökan med mer än 40 procent överskrider det maximala sidantal som föreskrivs för inlagor är det skäligt att förplikta sökanden att bära nio tiondelar av sina rättegångskostnader och nio tiondelar av kommissionens rättegångskostnader.

(se punkterna 569 och 570)