Language of document : ECLI:EU:C:2013:670

Mål C‑291/12

Michael Schwarz

mot

Stadt Bochum

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Gelsenkirchen)

”Begäran om förhandsavgörande − Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Biometriskt pass – Fingeravtryck – Förordning (EG) nr 2252/2004 – Artikel 1.2 – Giltighet – Rättslig grund – Antagningsförfarande – Artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätt till respekt för privatlivet – Rätt till skydd för personuppgifter – Proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 oktober 2013

1.        Gränskontroll, asyl och invandring – Passage av medlemsstaternas yttre gränser – Gemensamma bestämmelser om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen – Pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna – Förordning nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i nämnda pass och resehandlingar– Rättslig grund – Unionslagstiftarens behörighet – Föreskrifter om säkerhetsdetaljer som gäller både för tredjelandsmedborgares pass och för unionsmedborgares pass

(Artikel 62 led 2 a EG; rådets förordning nr 2252/2004)

2.        Institutionernas rättsakter – Förfarande för utarbetande – Samråd med parlamentet – Föreligger inte – Rättsakt som ersatts av en ny rättsakt som antagits med tillämpning av medbeslutandeförfarandet – Verkningslös invändning

(Artiklarna 62 led 2 a EG och 67.1EG)

3.        Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Respekt för privatlivet – Skydd för personuppgifter – Begreppet personuppgifter – Fingeravtryck tas och lagras på ett lagringsmedium som är integrerat i unionsmedborgarnas pass – Omfattas – Intrång i rättigheter som erkänns i artiklarna 7 och 8 i stadgan

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 8; rådets förordning nr 2252/2, artikel 1.2)

4.        Gränskontroll, asyl och invandring – Passage av medlemsstaternas yttre gränser – Gemensamma bestämmelser om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen – Pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna – Förordning nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i nämnda pass och resehandlingar– Fingeravtryck tas och lagras på ett lagringsmedium som är integrerat i unionsmedborgarnas pass – Respekt för privatlivet – Skydd för personuppgifter – Inskränkningar – Villkor – Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7, 8 och 52.1; rådets förordning nr 2252/2004, artiklarna 1.2 och 4.3)

1.        Det framgår både av ordalydelsen i artikel 62 led 2 a EG, som ingick i avdelning IV i EG-fördraget, och av bestämmelsens syfte att rådet i enlighet med denna bestämmelse har befogenhet att utfärda föreskrifter om kontroller som utförs vid unionens yttre gränser med syfte att kontrollera identiteten på personer som passerar dessa gränser. En sådan kontroll innebär med nödvändighet att den berörde måste uppvisa handlingar som styrker vederbörandes identitet. Detta innebär att rådet i enlighet med artikel 62 led 2 a EG hade rätt att anta normativa bestämmelser rörande sådana handlingar, särskilt pass.

Vad rör frågan huruvida unionslagstiftaren i enlighet med denna artikel hade befogenhet att vidta åtgärder som innebär att det fastställs normer och förfaranden som rör utfärdande av pass till unionsmedborgare, konstaterar domstolen att det i denna artikel opreciserat talas om kontroll av ”personer”. Bestämmelsen ska således förstås som att den inte endast rör tredjelandsmedborgare utan även unionsmedborgare, och således även de senares pass.

En harmonisering av säkerhetsstandarder för unionsmedborgarnas pass och resehandlingar kan vara nödvändig för att undvika att dessa pass uppvisar lägre standard än den som föreskrivs för enhetligt utformade viseringar och uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare. Unionslagstiftaren måste därför anses ha befogenhet att föreskriva motsvarande standarder för säkerhetsdetaljer för unionsmedborgarnas pass, i syfte att förhindra att pass förfalskas och används i bedrägligt syfte.

(se punkterna 17−19)

2.        Se domen.

(se punkterna 21 och 22)

3.        Enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv. Enligt artikel 8.1 i stadgan har var och en rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Dessa bestämmelser ger tillsammans vid handen att varje åtgärd som innebär att tredje man hanterar någons personuppgifter i princip kan anses utgöra ett intrång i dessa rättigheter. Fingeravtryck måste anses omfattas av detta begrepp, eftersom de objektivt sett innehåller unika uppgifter om fysiska personer och gör det möjligt att exakt identifiera dem. När artikel 1.2 i förordning nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna tillämpas innebär detta således att de nationella myndigheterna tar de berörda personernas fingeravtryck och lagrar dem på ett lagringsmedium som är integrerat i passet. Sådana åtgärder ska därför anses som behandling av personuppgifter och som ett intrång i respekten för privatlivet och skyddet för personuppgifter.

(se punkterna 24, 25, 27, 29 och 30)

4.        Vad rör frågan huruvida detta intrång i de rättigheter som följer av artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och vilka inte är några absoluta rättigheter, kan anses motiverat, erinras inledningsvis om att den begränsning som följer av att fingeravtryck tas och lagras i samband med att pass utfärdas är föreskriven i lag, i den mening som avses i artikel 52.1 i stadgan, eftersom dessa åtgärder föreskrivs i artikel 1.2 i förordning nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna. Syftet med denna bestämmelse är dessutom dels att förebygga att pass förfalskas, dels förhindra att de används i bedrägligt syfte, det vill säga att de används av andra personer än den rättmätige innehavaren, varför den bör förstås som att den syftar till att bland annat hindra att personer inreser olagligen till unionen och att den eftersträvar ett mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen.

Åtgärderna att ta fingeravtryck och lagra dem, som avses i artikel 1.2 i förordning nr 2252/2004, är vidare ägnade att säkerställa att de mål som eftersträvas i förordningen uppnås och således även målet att förhindra att obehöriga personer olagligen inreser till unionen.

Metoden att kontrollera identiteten med hjälp av fingeravtryck är visserligen inte helt tillförlitlig, eftersom den inte leder till att obehöriga personer aldrig slipper igenom, men den minskar betydligt risken att så sker, såsom vore fallet om denna metod inte hade tillämpats. Den omständigheten att passinnehavarens fingeravtryck inte stämmer med den bild som har lagrats i det uppvisade passet medför emellertid inte att den berörda personen automatiskt vägras inresa till unionen. En sådan bristande samstämmighet leder endast till att de behöriga myndigheterna uppmärksammar den berörda personen och till att de utför en mer grundlig kontroll för att slutgiltigt fastställa dennes identitet.

Vad slutligen rör frågan huruvida en sådan behandling är nödvändig konstaterar domstolen att den inte har uppmärksammats på några åtgärder som på ett tillräckligt effektivt sätt bidrar till att uppnå syftet att förhindra att pass används i bedrägligt syfte, och som samtidigt skulle innebära ett mindre omfattande intrång i de rättigheter som erkänns i artiklarna 7 och 8 i stadgan än vad som följer av en metod som bygger på att fingeravtryck tas. Artikel 1.2 i förordning nr 2252/2004 medför inte någon behandling av lagrade fingeravtryck som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå nämnda syfte. I artikel 4.3 i nämnda förordning föreskrivs nämligen uttryckligen att fingeravtrycken endast får användas för att kontrollera passets autenticitet och innehavarens identitet och det framgår av artikel 1.2 i förordning nr 2252/2004 att denna bestämmelse ger ett skydd mot risken att obehöriga personer läser av de avbildade fingeravtrycken och endast tillåter att fingeravtryck lagras på ett lagringsmedium i passet, som är innehavarens exklusiva egendom.

(se punkterna 33, 35−38, 42−45, 53, 54, 56, 57 och 60)