Language of document : ECLI:EU:T:1998:156

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 8 juli 1998 (1)

”Fastställande av rättegångskostnader”

I målen T-85/94 (92) och T-85/94 (122) (92),

Eugénio Branco, Ld.a, bolag bildat enligt portugisisk rätt, Lissabon, företrätt av advokaten Bolota Belchior, Vila Nova de Gaia, delgivningsadress: advokatbyrån Jacques Schroeder, 6, rue Heine, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Francisco de Sousa Fialho och Knut Simonsson, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

angående begäran om fastställande av rättegångskostnader med anledning av förstainstansrättens dom av den 12 januari 1995 i mål T-85/94, Branco mot kommissionen (REG 1995, s. II-45) och av den 13 december 1995 i mål T-85/94 (122), kommissionen mot Branco (REG 1995, s. II-2993),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Tiili samt domarna C.P. Briët och A. Potocki,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Bakgrund till tvisten och förfarande

1.
    Sökanden väckte genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 februari 1994 talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 29 mars 1993 om nedsättning av finansiellt stöd som beviljats sökanden av Europeiska socialfonden.

2.
    Kommissionen inkom inte med svaromål inom utsatt frist och förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade därför tredskodom den 12 januari 1995 i mål T-85/94, Branco mot kommissionen (REG 1995, s. II-45). Förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut på grund av brist i motiveringen och förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

3.
    Kommissionen ingav den 22 februari 1995 en ansökan om återvinning av förstainstansrättens dom av den 12 januari 1995, med stöd av artikel 122.4 i rättegångsreglerna.

4.
    Förstainstansrätten (tredje avdelningen) ogillade kommissionens ansökan om återvinning och förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna genom dom av den 13 december 1995 i mål T-85/94 (122) (REG 1995, s. II-2993).

5.
    Efter dessa domar begärde sökanden ersättning av kommissionen för utgifter och arvoden. I mål T-85/94 begärde sökanden ersättning med 4 898 735 ESC. I mål T-85/94 (122) begärde sökanden ersättning med 2 724 542 ESC.

6.
    Kommissionen begärde i skrivelse av den 24 juli 1996, med hänvisning till domstolens och förstainstansrättens praxis, att sökanden skulle nedsätta de begärda beloppen.

7.
    Kommissionen erbjöd sig i en skrivelse av den 5 maj 1997 att överföra ett belopp om 2 346 435 ESC till sökandens bankkonto för att ersätta nödvändiga kostnader som sökanden hade haft i de två målen.

8.
    Sökanden ingav den 8 oktober 1997 till förstainstansrättens kansli två begäran med stöd av artikel 92 i rättegångsreglerna för att få fastställt rättegångskostnaderna i målen T-85/94 och T-85/94 (122). Sökanden yrkade att förstainstansrätten skulle fastställa de ersättningsgilla kostnaderna i mål T-85/94 till 4 845 517 ESC och i mål T-85/94 (122) till 2 724 542 ESC.

9.
    Kommissionen yttrade sig över respektive begäran genom skrivelser av den 31 oktober och den 3 november 1997 i enlighet med artikel 92 i rättegångsreglerna. Kommissionen begärde att förstainstansrätten skulle fastställa de sammanlagda ersättningsgilla kostnaderna i de två målen till 2 346 435 ESC. I andra hand begärde kommissionen att förstainstansrätten skulle

-    fastställa de ersättningsgilla kostnaderna i mål T-85/94 till 1 636 435 ESC enligt följande: 1 400 000 ESC i advokatarvode (inklusive mervärdesskatt), 106 435 ESC för förfarandet i Luxemburg samt 130 000 ESC för utgifter för resor och uppehälle,

-    fastställa de ersättningsgilla kostnaderna i mål T-85/94 (122) till 710 000 ESC enligt följande: 600 000 ESC i advokatarvode (inklusive mervärdesskatt) och 110 000 ESC för utgifter för resor och uppehälle.

10.
    Med hänsyn till sambandet mellan respektive begäran skall de bli föremål för ett gemensamt beslut.

Parternas argument

11.
    Sökanden har anfört att det belopp som den begär i mål T-85/94, det vill säga 4 845 517 ESC, fördelas enligt följande: 404 800 ESC för utgifter för resor och uppehälle, 53 217 ESC för kostnader för advokat i Luxemburg, 2 340 000 ESC i advokatarvode samt 2 047 500 ESC för en ekonom som sökanden anlitat. I mål T-85/94 (122) fördelas beloppet 2 724 542 ESC enligt följande: 331 325 ESC för utgifter för resor och uppehälle, 53 217 ESC för kostnader för advokat i Luxemburg samt 2 340 000 ESC i advokatarvode.

12.
    Beträffande utgifterna för resor och uppehälle har sökanden anfört att dess advokat var tvungen att resa dagen före förhandlingarna och övernatta i Luxemburg, eftersom förhandlingarna ägde rum på morgonen. Sökanden har preciserat att denbilligaste färdvägen mellan Porto (Portugal) och Luxemburg var flyg Porto-Paris och därefter tåg Paris-Luxemburg. Även på återresan var det nödvändigt med en övernattning på hotell, eftersom tåget Luxemburg-Paris inte anländer till Paris förrän kl. 18.00 och det första flyget till Porto inte avgår förrän kl. 7.00 dagen efter.

13.
    Beträffande kostnaderna för advokat i Luxemburg har sökanden gjort gällande att advokaten i fråga har visat en specifikation över kostnader till ett belopp av 20 000 LFR, vilket motsvarar 106 435 ESC, det vill säga 53 217 ESC i varje mål.

14.
    Beträffande advokatarvodena (2 000 000 ESC med tillägg för mervärdesskatt enligt lag med 17 procent) har sökanden förtydligat att dess advokat har ägnat mer än 75 timmar åt varje mål, vilket inte inbegriper restid. Det begärda beloppet är berättigat med beaktande av bland annat nedlagd tid, målens svårighetsgrad och de omtvistade beloppens storlek.

15.
    Beträffande arvodet till den ekonom som anlitats har sökanden framhållit att det var nödvändigt att vända sig till honom i mål T-85/94 för att undersöka de tekniska detaljerna i den utbildningsåtgärd som var föremål för tvisten.

16.
    Kommissionen har beträffande utgifterna för resor och uppehälle i samband med förhandlingarna i de två målen gjort gällande att sökandens advokat åtföljdes av Eugénio Branco i mål T-85/94 och av João Branco i mål T-85/94 (122).

17.
    Enligt domstolens beslut av den 17 september 1981 i mål 24/79 - kostnader, Oberthür mot kommissionen (REG 1981, s. 2229), hör utgifterna för resa och uppehälle avseende en person som är anställd av en av parterna i tvisten inte till de kostnader som är ersättningsgilla om inte den berörda personens närvaro har krävts uttryckligen av domstolen eller förstainstansrätten eller har varit oundgänglig för förhandlingens genomförande. Eftersom förstainstansrätten inte har krävt att vare sig Eugénio Branco eller João Branco skulle närvara och deras närvaro inte heller varit oundgänglig, är de kostnader som är hänförliga till Eugénio Brancos och João Brancos resor och uppehälle enligt kommissionen inte ersättningsgilla.

18.
    Vidare har kommissionen uttryckt tvivel över huruvida det var nödvändigt för sökandens advokat att tillbringa en natt i Paris vid returresan från Luxemburg till Porto.

19.
    Mot denna bakgrund anser kommissionen att sökandens advokats kostnader för uppehälle skall beräknas utifrån hotellräkningen i Luxemburg, i enlighet med de normala kriterier som gäller för fastställande av schablonersättning vid tjänsteärende enligt dess interna föreskrifter. Kommissionen har föreslagit att det berörda beloppet skall begränsas till 50 000 ESC och att resterande belopp skall anses som kostnader som inte var nödvändiga för förfarandet.

20.
    Beträffande advokatarvodena har kommissionen erinrat om att domen av den 12 januari 1995 i mål T-85/94 var en tredskodom i den mening som avses iartikel 122.1 i rättegångsreglerna, vilket innebar att det skriftliga förfarandet avslutades efter att ansökan ingetts och att kommissionen inte deltog i det muntliga förfarandet. Mot denna bakgrund anser kommissionen att advokaten inte rimligen kan ha ägnat 75 arbetstimmar åt detta mål.

21.
    Vidare utgjorde domen av den 13 december 1995 i mål T-85/94 (122), som avkunnades efter kommissionens ansökan om återvinning av domen av den 12 januari 1995, endast en fortsättning av samma tvist och hade således redan analyserats av sökanden. Mot denna bakgrund anser kommissionen att arbetsbördan till följd av detta mål inte kan ha överstigit 25 timmar, vilket innebär att det sammanlagda beloppet som skall beaktas uppgår till 2 000 000 ESC (inklusive mervärdesskatt), motsvarande 75 arbetstimmar fördelade på de två målen.

22.
    Beträffande de arvoden som sökanden påstår sig ha erlagt för bokförings-, finans- och dokumentationsanalys av den ekonom som sökanden anlitat, anser kommissionen att de inte kan anses som nödvändiga kostnader för förfarandet, eftersom de tjänster som berörs inte omfattas av artikel 91 i rättegångsreglerna. Dessa tjänster utfördes uteslutande på sökandens begäran och under dennes ansvar och utgjorde inte en del av förfarandet vid förstainstansrätten. Kommissionen har i andra hand tillagt att den nämnde ekonomens arvodesspecifikation, som inte preciserar antalet arbetstimmar, på flera punkter uppenbart avser samma uppgifter som sökandens advokat utfört.

Förstainstansrättens bedömning

23.
    Enligt artikel 91 b i rättegångsreglerna avses med ersättningsgilla kostnader ”nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat”.

24.
    Såvitt avser utgifter för resor och uppehälle skall det konstateras, såsom kommissionen med rätta har påpekat, att utgifter för resor och uppehälle för andra personer än den berörde sökandens advokat inte är ersättningsgilla om inte dessa personers närvaro varit oundgänglig för förfarandet (beslut i ovannämnda målet Oberthür mot kommissionen, punkt 2). Eftersom varken Eugénio Brancos eller João Brancos närvaro var oundgänglig vid förhandlingarna i fråga, är de kostnader som avser deras resor och uppehälle inte ”nödvändiga kostnader” i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna.

25.
    Såvitt avser advokatarvodena skall det erinras om att gemenskapsdomstolarna inte är behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast är behöriga att bestämma det belopp upp till vilket dessa arvoden är ersättningsgilla gentemot den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna (domstolens beslut av den 26 november 1985 i mål 318/82, Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, REG 1985, s. 3727, punkt 2,och förstainstansrättens beslut av den 25 februari 1992 i de förenade målen T-18/89 och T-24/89, kostnader, Tagaras mot domstolen, REG 1992, s. II-153, punkt 13). Då gemenskapsrätten saknar bestämmelser av taxekaraktär ankommer det på förstainstansrätten att fritt bedöma omständigheterna i målet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse ur gemenskapsrättslig synvinkel samt svårigheterna i målet, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombud eller rådgivare som har medverkat i målet och de ekonomiska intressen som parterna har haft av tvisten (domstolens beslut av den 30 november 1994 i mål C-294/90 DEP, British Aerospace mot kommissionen, REG 1994, s. I-5423, punkt 13, och förstainstansrättens beslut av den 17 april 1996 i mål T-2/93 (92), Air France mot kommissionen, REG 1996, s. II-235, punkt 21).

26.
    Förstainstansrätten påpekar att de två målen gällde stöd från Europeiska socialfonden och att de inte kan ha medfört allvarliga svårigheter, eftersom deras omfattning ur gemenskapsrättslig synvinkel var begränsad. Vidare har likheterna mellan de två målen och sambanden dem emellan med nödvändighet medfört en avsevärd begränsning av arbetsbördan. Det som är kännetecknande för de två målen - en tredskodom följt av en ansökan om återvinning - har medfört en omfattande minskning av advokatens insats under det skriftliga förfarandet. Även om sökanden avslutningsvis obestridligen hade intresse av att driva målen vidare, framgår det inte av en genomgång av handlingarna i målen att de ekonomiska intressen som var i fråga var så betydelsefulla att de därigenom berättigar så hög ersättning som den som sökanden begär.

27.
    Såvitt avser arvodet till den ekonom som sökanden anlitat framgår det inte av handlingarna att dennes medverkan var oundgänglig. Följaktligen kan arvodet till denne ekonom inte anses som ”nödvändiga kostnader” i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna.

28.
    Av vad anförts följer att de ersättningsgilla kostnaderna i målen T-85/94 och T-85/94 (122) under föreliggande omständigheter skäligen skall uppskattas och fastställas till ett belopp av 3 500 000 ESC med tillägg i förekommande fall för mervärdesskatt på det beloppet.

29.
    Med hänsyn till att förstainstansrätten vid fastställandet av de ersättningsgilla kostnaderna har beaktat samtliga omständigheter i målen fram till dagen för detta beslut, saknas anledning besluta särskilt om de kostnader som parterna har förorsakats i förevarande förfaranden för fastställande av rättegångskostnader.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)

följande beslut:

1.
    Målen T-85/94 (92) och T-85/94 (122) (92) förenas vad avser detta beslut.

2.
    De sammanlagda ersättningsgilla kostnaderna i målen T-85/94 och T-85/94 (122) fastställs till 3 500 000 ESC med tillägg i förekommande fall för mervärdesskatt på det beloppet.

Luxemburg den 8 juli 1998

H. Jung

V. Tiili

Justitiesekreterare

Ordförande


1: Rättegångsspråk: portugisiska.